5 juni
Max Heden går upp som vanligt vid 7-tiden och sätter på sin kaffekanna. Det är redan varmt ute i den Australiska bygden. Utanför har redan några av de djur som Max hjälper vaknat till. Han ser till att skadade djur får vård och släpper de sen fria när de är friska nog att klara sig själva.
 Det är inte en stor gård som Max har, det finns 4 burar totalt plus en äldre inomhus. Max får inga pengar för sitt jobb men det gör honom inget. Max har tidigare jobbat som veterinär men är nu pensionär, men känner att han vill fortsätta jobba med djur. De ger honom sådan livslust. Speciellt när de varit skadade och sedan blivit så bra att de har släppts fria igen.

I dag ska en koala släppas fri. Den mår mycket bra numera. Den hade blivit skadad i en mindre skogsbrand som härjat någon kilometer från Max hus. Max äter frukost och ser glatt ut mot djuren där ute.
 Efter frukosten börjar Max med att mata två kängurur. Den ena har mist ett ben men kan röra sig någorlunda bra. Det är möjligt att den kanske inte kan släppas fri på grund av skadan. Den andra kängurun hade också skadat benen men den mår bra nu och ska snart släppas.
 Max går vidare till en svart svan som har skadat vingarna vid en fight. Svanens vingar är bättre och den kan snart släppas. Den hälsar glatt med ett visslande läte. Svanen slukar maten den får med god aptit. Max ler mot den lite. Svanen får en del vatten också. Den är riktigt törstig och dricker upp allt snabbt.

När klockan är runt 12 äter Max lite mat. Han är hungrig och äter med god aptit. Efter maten är det dags att släppa koalan. Max kör med bilen till ett ställe där han vet att koalan kommer trivas. Den går i väg efter en stund och försvinner bland träden. Max står kvar en stund innan han sätter sig i bilen och kör hem.
 Väl hemma städar Max buren där koalan har varit. Snart ser man inte att det bott ett djur där. Den svarta svanen är pratglad och Max svarar den på dess olika ljud.
 Eftermiddag blir kväll och Max ser över djuren en sista gång innan han går in i sitt hus och städar och äter kvällsmat. Sedan tittar han lite på TV. Senare när det blivit tämligen svalt går Max en liten runda i samhället. De närmsta grannarna hälsar glatt och pratar en stund. Max går sedan hem och går och lägger sig. Under natten åskar det en del men Max sover djupt och hör inte åskan alls. Det regnar en del också så djuren kommer inte behöva så mycket vatten på morgonen.

6 Juni
Nästa dag är lite halvmulen. Solen lyckas dock bryta genom molnen flera gånger. Max matar djuren som vanligt och gör lite småsysslor.
 På eftermiddagen kommer en bekant som heter Adam på besök. Adam jobbar som zoolog och tycker Max gör ett mycket bra arbete. De två spelar kort långt in på kvällen och de har mycket trevligt.
 Som vanligt går Max en promenad I samhället. På ett ställe lägger Max märke till långa bromsspår i asfalten. Bredvid den vägen är ett stort fält med spannmål. Det brukar vara en del kängurur där ibland men i kväll verkar det vara alldeles tomt. Max har nästan passerat den del av fältet som är mest öppet då han hör ett underligt läte.
 Max har aldrig hört ett sådant läte förut och stannar och tittar sig omkring. Det är svårt att uppskatta var lätet kom i från. Han står en stund och lyssnar men lätet hörs inte igen så han fortsätter gå. Efter en kort stund hör Max lätet igen. Det låter som ett kvidande ljud. Kanske ett skadat djur.
 Max går tillbaka en bit och börjar gå in mot fältet. Det var därifrån han absolut hörde det andra gången. Han går in i bland de långa bladen på fältet. Det är väldigt mörkt här men Max tar fram en liten ficklampa för att se vart han går. Det kan finnas mycket giftiga ormar här så det gäller att vara försiktigt.

Max pratar lågt för att inte skrämma det eventuella djur som låter och är skadat. Det tar en bra stund men så ser Max tydliga blodspår på marken. De ser ut att vara på väg inåt i fältet. Han följer spåren och det tar inte lång stund förrän han hittar en skadad hund som ligger på marken. Ett bakben är i en konstig vinkel och Max förstår att benet är skadat.
 Max tar försiktigt upp hunden i famnen och bär den hemåt. Pälsen är både blodig och smutsig men det kommer försvinna när han tvättar av hunden. Den verkar rädd till en början men lugnar sig när Max talar lugnade till den.

Väl hemma tar Max med sig hunden till duschen och börjar tvätta av smutsen och blodet. Efter en stund är den ren, bortsett från några svarta ränder på ryggen. Max skrubbar någorlunda hårt men varligt men ränderna försvinner inte.
 Han torkar djuret med handduk och ger det mat. Han förstår att djuret vill ha kött eftersom det är en hund. Men efter en stund funderar Max på om det verkligen är en hund. Den ser lite för vargaktig eller rävaktig för att vara ren hund. Kanske någon slags korsning, tänker Max. Djuret får buren där koalan bodde.
 Max är väldigt trött och går sedan och lägger sig. Det regnar en del senare på natten.

7 Juni
Max blir väckt tidigare än han brukar. Det är hunden som skäller till där ute. Den har en ganska hes röst och låter nästan Ah-Ah-Ah i stället för ett vanligt skall. Max blir förvånad över ljudet. Han har hört ett liknande ljud fast det var rätt längesedan.
 Max går upp och bestämmer sig för att starta dagen lite tidigare. När han tittar ut ser han att de två kängururna som annars är lugna verkar stressade över något. De har sin uppmärksamhet på hunden i buren bredvid. Den svarta svanen är också vaken och verkar nyfiken på det nya djuret.
 Max äter sin frukost och går sedan ut till djuren. När han närmar sig hunden så verkar den rätt skygg. Men den får mat som Max vet att den säkert kommer gilla. Kängururna och svarta svanen får också sin mat.
 Efter matningen går Max bort till hunden. Det är något särskilt med den som drar honom till sig. Nu när det är dag så ser Max på den på ett nytt sätt. Han börjar undra om det verkligen är en hund ens. Han har sett ett liknade djur men kan inte riktigt placera den. Han går närmare och tittar på de svarta ränderna på ryggen.

Kanske det kan vara.... eller nej. Sådan tur har nog inte eller?
Ju mer hans tankar börjar surra desto säkrare blir han på sin sak. Det här djuret måste vara en pungvarg men problemet är att de sägs ha dött ut redan under 1930-talet.
 Max hämtar sin kamera och tar ett kort på djuret. Sedan går han in i sitt sovrum och sätter på datorn. Han överför fotot till datorn och sedan letar han på Google efter pungvarg. Han tittar noga på bilderna och jämför med sin egen bild. Han ser snabbt att det är samma typ av djur han har i buren. Pulsen går upp när han inser att han hade rätt och att det är ett speciellt djur, minst sagt.
 Han räknar antalet ränder på fotot och de är 14 stycken, vilket är ett normalt antal enligt Google. Max stänger av datorn och blir sittande ett tag. Han funderar om han ska berätta om det hela för Adam men han vet inte hur han kommer att reagera. De har aldrig pratat om pungvargar och Max vet inte vilken inställning Adam skulle ha i det hela. Han funderar också på om personen som måste ha kört på pungvargen, om de var medvetna om vad de körde på eller inte. Till slut bestämmer han sig för att hålla det hemligt så länge det går.
 Max bestämmer sig för att ha djuret i en annan bur eftersom han förstår varför kängururna blir störda av pungvargen. I naturen äter pungvargen just kängurur. Max har en äldre bur inomhus i bakre änden av huset. Där kan pungvargen bo. Det är framförallt väl insynsskyddat där. Max jobbar på och snart är buren redo och klar. Pungvargen går in där och verkar trivas. Den sniffar lite på Max händer. Han sätter dit lite mer kött och vatten så pungvargen klarar sig. Den är inte hungrig just nu men dricker lite.
 Max äter lunch och slölyssnar på radio. Inget nytt som har hänt i världen. Han går sedan ut till djuren och ser så att de har det bra. Max avgör att det är läge att släppa kängurun som hade skadat benet minst. Nu mår den prima och han känner att han inte vill ha djuren inspärrade när de kan släppas fria.
 Det hela går snabbt. Kängurun vänder sig inte ens om och tittar på Max, utan skuttar glatt i väg på nya äventyr. Den andra kängurun tittar förväntat på Max en stund men sätter sig sedan och tvättar sig. Max förstår att den också längtar efter friheten men det är inte säkert den skulle klara sig med skadan. Den hade varit lätt byte för ett rovdjur.

Det börjar skymma utomhus och det är dags för kvällsmat och kanske se lite på TV. Efter några timmar går återigen Max en runda i samhället. Det är återigen en del kängurur på fältet där han hittade pungvargen. Kanske kängurun han släppte tidigare i dag är där med andra.
 Max kollar närmare på bromsspåren som han såg i går. Det är omöjligt att säga om bilisten hann se vad han eller hon körde på. Med tanke på bromssträckan måste bilen ha haft relativ hög fart. Det är begränsad hastighet i samhället och Max gissar att det nog var högre fart än 30 km som föraren hade.
 Max går och lägger sig när han kommer hem. Han tittar till pungvargen innan och den verkar trött men ändå ok. Det regnar inget under natten men däremot blåser det en hel del.

fortsättning i nästa nr