Det var då han fylldes av en beslutsamhet han aldrig känt förut. Han tittade ner på sina kläder och kom på hur han kunde få näring. Då han hade köpt ett stort skärp. Han var ändå ensam så det gjorde ändå inget om han inte kunde hålla byxorna uppe. Han sätter sig och börjar därför äta sitt eget skärp. Han förstod att ingen skulle komma för att rädda honom då folk trodde han var död. Så han skulle behöva göra en flotte. Han går därför runt och och lyckas hitta vinrankor som han binder ihop. Han kunde inte hugga träden då han inte hade någon yxa. Så han kommer på en oortodox lösning. Han vadar ut i vattnet. Med ren beslutsamhet så lyckas han stå på samma plats i hela 5 dagar så att havsdjuren vänjer sig vid hans närvaro. Sen tar han kvickt ett par sköldpaddor, binder ihop dem tight, så hade han en flotte. Så vadar han tillbaka till vattenkällan och fyller sin hatt och binder ihop den. Utan något mål i sikte så paddlar han ut. Då han inte visste var han var så visste han inte åt vilket håll han skulle. Då han inte hade någon aning om vad som skulle hända så funderade han på om han skulle se sin far igen. Med all tid så började han fundera på hur liten han egentligen var i denna världen.

Då han fick tala med kaptenen som introducerade sig som Jack Aubrey eller Lucky Jack. En mycket storväxt man med ljust hår svarta ögon och skägg. Då han med sin ställning och talesätt så kunde James förstå att hans män såg upp till honom eftersom de varit med om mycket ihop. James frågar vad det var för skepp och var de var på väg. Lucky Jack förklarar att skeppet hette HMS Surprise var han och hans besättning var på väg visste han inte. Han förklarar att de jagade ett Franskt krigsfartyg The Prince Louis. Jack frågar James vad han hade för yrke han svarar att han var styrman på ett annat skepp som nu sänkts. Jack frågar om han var intresserad av att vara styrman på The Surprise. Då James inte hade några andra framtidsutsikter så tackade han ja till erbjudandet. Han kände sig säker med dem då deras kirurg Stephen verkligen kunde medicin och inte bara var en vanlig slaktare som fått titeln kirurg bara för hur snabbt han kunde amputera.

För att kunna försvara sig var skeppet bemannat av inte bara sjömän utan tränade marinsoldater. Trots att han inte kunde se möjligheter till rikedomar med dem utan bara en liten lön på 5 shilling så var han ändå lyckligare. Då han via dem togs runt hela världen. Han blev god vän med Stephen, en liten och smal man med blå ögon brunt skägg och hår. Han kunde alltid ses med ett vitt förkläde och instrument då han spenderade sina dagar med att studera djur och utföra behandlingar. Något James aldrig kommer glömma var när han fick assistera honom vid en hjärnoperation på däck. Han lärde James om hur man desinfekterar sår. Sent en kväll så ser de vraket av ett skepp. Då det var mycket mörkt och lyktorna inte lyste upp så bra. Så var det svårt att se. Men de såg män som simmade för sina liv i vattnet. De togs snabbt ombord. Man kunde se att de varit ute länge då de var utsvultna och utmattade. Jack frågar genast kaptenen vilka de var. Kaptenen förklarar att de var valfångare utanför Jamaicas kust. Men deras skepp blev anfallet och sänktes av ett Franskt fartyg. Jack frågar otåligt hur stort skeppet såg ut. Men då det var mycket stort kunde kaptenen bara svara att det var mycket stort.

Året var nu 1815 och England och Frankrike låg i krig med varandra. Det var The surprise uppgift att skydda Engelska handelsrutter. Jack drog slutsatsen att det Franska fartygetet var på väg till en rutt som gick mellan Havanna till Baltikum. Så deras första destination blev Havanna där de också fick fylla på materiell. De satte återigen segel en kall augustimorgon. Att de var på rätt väg var det inga särskilda tvivel om. Då deras väg kantades av sänkta handelsskepp. Då de inte hade tillräckligt med utrymme på skeppet, kunde de inte hjälpa några av de överlevande besättningarna utan bara visa åt vilket håll land var åt. James var mycket rädd då han visste att det närmade sig strid vilket han aldrig varit med om. Jack satte en marinsoldat att lära James hur man använde värja och flintlåspistol. Fem dagar efter att de satt segel så sågs ett skepp i horisonten. Jack tittade med ett sikte. Han kunde se att det var just det skepp de jagade men hans vanliga självsäkra leende försvann snabbt.

James blev själv mycket rädd över att se Jack i det tillståndet. Då han frågar varför han var så rädd så ger Jack honom siktet utan att säga något. Det tog honom inte länge att förstå rädslan. Mannens korta beskrivning av att skeppet var mycket större var inte överdriven. Om han skulle gissa så skulle han säga att deras kanoner var 50 mot The Surprises 20. Men det var inte det mest bekymrande. Detta skeppet var mycket modernare än deras då det Franska skeppets skrov lutade. Det gjorde att kanonkulor bara skulle rulla av om angriparna inte var precis inpå. Den här designen hade blivit känd genom det Amerikanska skeppet USS Constellation som försvarade Baltimores hamn från Britterna under 1812-kriget. Det fick smeknamnet Ironside då den tog emot skott utan att påverkas. Jack visste att The Surprise inte skulle ha någon chans mot ett sådant skepp utan krigslist. Men snart skulle de få andra problem.

James som nu fått ut kulan tar fram en kniv och håller mot munnen. Jack förstår inte vad den var till för. James förklarar att Steven visade att om man behövde kolla om någon andades så kunde man hålla fram en kniv eller glasbit om det var imma på det så betydde det att personen andades. Detta fick Jack att lugna sig. James kunde lugna honom och säga att det nu var över och sydde igen såret. Jack blev förundrad över varför James hällde brännvin över såret och instrumenten. Han förklarar att brännvin dödar bakterier. Dagarna gick nu rätt långsamt då Stephen inte var i något skick att resa än. Men att vara där var inte bara dåligt. Då de nu kunde fylla på med dricksvatten. Då Lucky Jack ansåg att Fransmännen nu var långt utan räckhåll så såg han ingen brådska att lämna ön. Steven hade nu styrkan att gå fast med käpp. Som James låg och drömde om sitt liv i England som han nu började sakna så väcktes han kvickt. Det var Steven som väckt honom ur sin dvala. Han var ivrig att studera ön de var på. Han hade blicken som ett uppspelt barn på julafton. James klädde snabbt på sig. Det var tidig morgon som solen höll på att stiga upp. De begav sig in i den täta skogen med små burar. James trots sin enorma trötthet då han blivit väckt väldigt tyckte att det var otroligt spännande. Då han var med och upptäckte nya arter av leguaner, spindlar och ormar. Detta fick dem båda att fantisera om de skulle bli ihågkomna som stora upptäcktsresanden. De kunde föreställa sig hur dem stod framför kungen och visade upp sina fynd.

Men de kom tillbaka till verkligheten när de hörde röster i skogen. Med skräck så insåg de att det var Fransmän. De gömde sig snabbt i en buske. De kunde se hur fem Franska sjömän kom närmare. De stannade vid burarna som James snabbt hade slängt undan. En av de hördes säga att de måste vara nära. Med fasa insåg James och Steven att männen var ute efter The Surprise. De var nu tvungna att dela upp sig Stephen gick för att varna Jack om hotet medan James förföljde männen så tyst han bara kunde. Som han med nervösa steg följde efter så kunde han inte hjälpa utan att föreställa sig vad de skulle göra med han om de upptäckte honom .Han kunde föreställa sig hur han fördes upp på galgen hur snaran skulle spännas åt runt halsen och hur allt skulle slockna. Han råkade knäcka en kvist han klev på. Han såg hur en av männen lyfte på huvudet och började gå tillbaka. Han gömde sig tyst bakom ett träd. Han kände hur hjärtat bultade när mannen gick närmare för att undersöka. Han kände skräcken byggas upp så han höll för munnen för att inte skrika. Mannen kom så nära att han kunde känna hans andedräkt. Men till sin lättnad så ropade de andra på honom som sa att han inbillade sig ljudet.

James vågade inte följa efter dem längre då de nu gått ut på en strand. Med största försiktighet tog han ut en liten kniv och klättrade upp för ett träd för att kunna se. Han kunde nu se ut över stranden. Han kunde se att männen tillhörde ett Franskt krigsskepp som lagt till på den andra stranden. Han springer tillbaka till Jack för att berätta om sin upptäckt. Han förvånades över att Jack tittade oroligt ner på hans fot. Han kände nu en stickande känsla. I sin iver att komma tillbaka hade han skurit upp foten mot en vass sten utan att märka det. Men Steven var nu tillräckligt frisk för att kunna göra sitt jobb. Så hastigt lyfte Jack och Steven upp honom på ett bord. Han började bli rädd att foten skulle behöva bli amputerad. Men då skadan upptäcktes tidigt så behövdes inte det. Men behandlingen blev ändå oerhört smärtsam då Steven var tvungen att skära i foten för att få bort en träbit som fastnat i det öppna såret. Men den togs snabbt ut med en tång. När smärtan lagt sig och foten fått ett bandage så kunde James berätta vad han upptäckt. Jack såg fundersam ut han såg ut som att han var sitt självsäkra jag igen. Samma natt kallade han alla officerare till sitt tält. Han lade fram en karta på ett bord och märkte ut det Franska krigsskeppets position. Då Fransmännens skepp var bättre beväpnat och modernare så var det inte många som ville fortsätta jakten. Jack lägger fram sin plan och säger att The Surprise inte var The Surprise längre alla blev genast förvirrade.

En officer, Mr Pullings, en kortväxt man med blåa ögon som man kunde se var en erfaren sjöman. Jack förklarar att det var The Surprise de var ute efter. Därför skulle de förklä skeppet som ett valfångstskepp The Mermaid. De skulle gömma den Brittiska flaggan hålla nästan alla under däck vid kanonerna. De skulle låtsas vara en skelettbesättning för att låta Fransmännen tro att de skulle bli ett lätt byte. Så när de kom nära skulle de skjuta en salva precis inpå dem och borda dem. Officerarna la ut planen för sina män samma natt. James skulle stanna under däck med marinsoldaterna. De satte segel tidigt nästa morgon när vinden tillät. De seglade nära inom synhåll för det Franska skeppet i hopp om att dem skulle följa efter vilket de gjorde. De kunde höra det Franska fartyget närma sig. De ropade. -The Mermaid, stanna ni har ingen möjlighet men ni har fått en varning. Kapitulera annars sänker vi er. En marinsoldat kunde se James nervositet så han klev fram och sa James det har varken gjorts en kula för dig eller mig. Två minuter senare så fick de ordern att snabbt öppna kanonportarna. Den första salvan var förödande i ett enormt rus som att den enorma rädslan nu blev ren energi så tog James sin värja han sprang upp på däck och hoppade över till det Franska skeppet något som chokade alla. Innan någon hunnit reagera så hade han stuckit ner två sjömän. Nu hade resten av The Surprises besättning hunnit komma ombord. Kampen blev kort men mycket blodig. De tar sig snabbt ner under däck och hugger ihjäl alla kanonbesättningar som nu besköt The Surprise. När adrenalinet lagt sig och han såg de döda och allt blod så blev James illamående och kräktes. Han kände en klapp på axeln det var samma soldat som tröstade honom innan bordningen han sa att en sådan reaktion var vanlig efter man dödat någon för första gången. Han började vandra redlöst runt skeppet utan att veta riktigt vad han skulle göra. Han bestämde sig för att stanna på The Surprise.

Då besättningen ombord blev som den familj han aldrig haft. Lucky Jack blev som den fadern James aldrig haft, Steven som den brodern han aldrig hann lära känna. Sjömannen Mr Pullings som var där för honom när han behövde tröst. Så han bestämde sig för att skriva upp sig för The Royal Navy. Men han visste att om hans förflutna skulle komma ikapp honom så skulle han hängas. Så han visste att han inte kunde heta James längre. Det bestämdes att The Surprise med det Franska fartyget The Prince Louis skulle segla till hamnen i Havanna för att överlämna The Prince Louis till avdelningen av The Royal Navy där. Som de seglade in hamnen så fick de så många blickar från både de stora handelsfartygen som soldaterna. När de klev i land gick James och Jack med raska steg mot garisonen för att överlämna sitt fynd. De fann en lång kö vid rekryteringskontoret. Medan de väntade så kunde de inte hjälpa utan att känna den distinkta lukten av kanonsvavel. Det kom från kanonjärerna på det närliggande fortet som hade skjutövning. Som de väl kom fram så satt det en vresig gammal man som tog emot alla rekryter. Man kunde se att han hade en nedlåtande attityd, kanske då han var bland de mycket få som kunde läsa och skriva.

Utan att ens lyfta på huvudet så säger han bara namn och ärende. Jack förklarade att de var där för att överlämna ett skepp så tittade den gamla mannen upp mot dem. Man kunde se att han blev chockad då han såg vem det var. Lucky Jack ? säger han. Nu mycket argt svarar Jack, ja det är jag och här är skeppet. Mycket kraftigt så drar han upp mannen och visar skeppet. Mannen blev nu kritvit i ansiktet som han sett Svartskäggs vålnad med sitt brinnande skägg stå framför honom. Då synen av det enorma skeppet frågar han stammande. Hur kunde ni ta det skeppet? Jack svarar. Med den krigslist man inte får bakom ett skrivbord. Det är inte allt säger han och puttar försiktigt James framåt så som man kan putta någon framåt som måste göra något de var rädda för. Rädslan kom genom att James var rädd att mannen skulle känna igen honom, om så var fallet skulle han hängas. Vad vill du? Frågar gubben. Jag vill tjäna hans majestäts flotta som Matros under Jack. Vad heter du, frågar mannen och sätter sig ner vid skrivbordet igen. Charles heter jag säger James och Jack berättar om hans del i att ta The Prins Louis. Utan några långa diskussioner så får han förklarat för sig alla villkor om sin lön. Den betalas inte bara ut i pengar utan även tyg. Tyg? Frågar Charles. Ja säger mannen du kommer bara få ett par sjömanskläder på hela din tjänstgöring på två år minst. De kommer gå sönder, då är det upp till dig att laga dem igen. Han blir vägledd till fortet. Det låg långt upp för att ha god utsikt över hamnen. Så vandringen upp var därför väldigt utmattande. Särskilt då det nu var varma juni och solen sken starkt. Efter allt han nu varit med om så trodde Charles inte att hans far skulle känna igen honom.

När de äntligen nådde fortets port så ropade en vakt från muren med musköten riktad mot honom och Jack. Jack ropar att pojken skulle hämta sina kläder och presenterade ett dokument för att visa att de inte var några bedragare. Kort därefter öppnas portarna och två soldater mötte dem vid ingången. Det var en mycket ståtlig anläggning. Med stora baracker i solid sten och ett vapenförråd var det första de kunde se. De kunde se soldater som övade anfall med sina bajonetter som riktigt glänste i solskenet. Hans farhågor gjorde sig påminda du han även såg en stor galge, med vad Charles gissade, skulle ha plats för fem personer. Men som portarna stängdes så ställde sig alla och började stirra mot Charles. Kommentarerna och glåpord kom snart därefter. En sa, titta här kommer nytt kött. En annan ropade retsamt, lillen skulle inte kunna hålla i en musköt om ens hans liv hängde på det. Var gör han här? Det väckte en stor vrede inom honom. Med arga steg började han gå mot dem . Men Jack förstod vad som höll på att hända och drog honom till sig och sa att det bråket kunde han inte hoppas på att vinna. De leddes in genom en liten dörr och ner för en stentrappa det var mycket dåligt belyst. Så soldaten sa att de skulle gå försiktigt om de inte ville bli bragda om livet. Till slut nådde dem en stor sal med många skåp och kistor. Soldaten tog fram en nyckel och öppnade en kista och slängde fram en skjorta här har du . Charles frågade borde jag inte prova den? Innan han hann reagera hade han en knytnäve i ansiktet. DU IFRÅGASÄTTER ALDRIG EN ÖVERORDNAD OM DEN ÄR INTE PASSAR ÄR DET DU SOM ÄR FÖR LITEN ELLER STOR! Charles tittade förvånat sig själv i en liten spegel på sitt blåa öga Jack sa att han också fick den behandlingen när han var i hans ålder både av sin far och överordnade. Detta gjorde att han gick väldigt ostadigt så när de skulle tillbaka till skeppet så fick Jack hålla i honom när de tog sig uppför den långa trappan och nerför berget tillbaka till den stora hamnen därnere.

Eftersom de nu hade permission så spenderade besättningen sina pengar vid pubarna och bordellerna. När de väl kom ombord på The Surprise igen så var Steven snabb på att ta ner vem han trodde var James till sin hytt för att behandla ögat. Han blev förvånad över namnbytet så som resten av besättningen. När natten väl kom så började de sina krogrundor. Den första de gick till hette Svanen då detta var första puben han faktiskt druckit vid så visste han inte vad han ville ha, utan lät mr Pullings beställa åt honom. Därför dröjde det inte särskilt länge innan han satt med en stor kopp med något som kallades mjöd. Han blev rätt så nervös men inte ville visa det så han drack upp det snabbt. Han kände att det värmde väldigt bra i magen men som han väl tittade upp från koppen så kunde han tyda på sina kamraters ansikten att han inte gjort något klokt men underhållande. Utan att säga något så sattes det en hink framför honom. Han förstod snabbt varför då det kom upp snabbt efter och någon sa skrattande att man inte skulle dricka allt på en gång. När hinken var välfylld så tittade han upp och såg Jack och Steven viska med varandra. Han kunde inte höra vad som sades men de lyfte kvickt upp honom och sa att han skulle få uppleva något nytt.

De bar iväg med honom. Snart stod han utanför en liten byggnad. Vad gjorde de där? Jack svarar att det var tid att han skulle känna en kvinnas beröring. Detta gjorde honom väldigt nervös då sex utanför äktenskapet var tabu. Detta var något han påpekade men det svarades med skratt och att man bara lever en gång. Som de väl bar in honom så såg han bara en lång rad med smårum och ett skrivbord. Jack sa till kvinnan bakom bordet att pojken var där för deras tjänster. Charles säger nervöst att han inte vet hur man gör. Steven bara säger att de vet hur de tar hand om dig. Jack sa, även en romare sa en gång att när man väl är i sadeln så kommer det naturligt. Jack slänger upp några mynt på bordet. Kvinnan nickar mot ett rum. Utan att veta veta som skulle hända så klev han nervöst in. Det var ett litet rum med bara en säng. När han nervöst la sig ner kom en vacker tjej in som såg att vara i hans egen ålder. Nervositeten släppte och allt kom naturligt som de sa det skulle göra. Då det var hans första gång var det hela över snabbt över. När han väl lämnade rummet så kände han sig som att han nu var en riktig man som nu trodde han var kär.