Inom psykologi är egenskapsteori ett tillvägagångssätt för studiet av mänsklig personlighet. Egenskapsteoretiker är främst intresserade av att mäta egenskaper, som kan definieras som vanliga mönster för beteende, tanke och känslor. Enligt detta perspektiv är egenskaper aspekter av personligheten som är relativt stabila över tiden, skiljer sig mellan individer (t.ex. vissa människor är introverta medan andra inte är det), är relativt konsekventa över situationer och påverkar beteendet. I vissa fall kan det vara att en individ har en egenskap eller inte, men det kan också vara att egenskaper är dimensioner som extraversion kontra introversion, med varje person någonstans längs detta spektrum.

Upphovsmännen bakom egenskapsteorin
Till skillnad ifrån psykoanalysen och humanistisk psykologi finns det inte någon enskild forskare som kan ses som upphovsmannen bakom egenskapsteorin. Om man nu skall nämna några namn så är några förgrundsfigurer inom området Gordon W. Allport, Hans J. Eysenck och Raymond B. Cattell.

Teorin bakom egenskapsteorin
Egenskapsteori kan beskrivas som konsistenta mönster hur individen uppför sig, känner eller tänker. Exempelvis då vi beskriver en person som snäll menar vi att individen är snäll både över olika situationer och tidpunkter. Det kan sägas att dragen kan uppfylla tre önskningar: Att summera, att förutspå och till att förklara en individs uppförande. För att förklara populariteten hos teorin med egenskapsteorin är att det på ett ekonomiskt sätt förklarar en individs uppförande ifrån en annan individ. Man menar att man med personlighetsdrag kan prediktera en individs framtida uppförande.
   Trots att forskare inom egenskapsteorin skiljer sig ifrån varandra finns det gemensamma drag. Det mest basala är att det finns breda mottagliga personlighetsdrag som svarar på ett visst sätt d.v.s. det förmodas att personlighet kan vara möjlig att beskriva i en individs sätt att uppföra sig, känna och tänka i ett visst sätt. Människor som har stark tendens att uppföra sig på ett visst sätt sägs vara hög på dessa personlighetsdrag. Samtidigt kommer individer med låg tendens att uppföra sig på ett visst sätt att vara låga på dessa personlighetsdrag. Egenskapsteorin menar på att uppförandet kommer vara beroende på individuella egenskaper än situationsmässiga tillfälligheter.
 Ett relaterat antagande är att det finns ett direkt samband mellan en persons beteende och det korresponderande personlighetsdraget d.v.s. om en person agerar samvetsgrann skulle då automatiskt vara hög på personlighetsdraget för samvetsgrann. Detta kan se sig som självklart men om man byter teori till psykoanalysen så kan det här vara tvärtom. En individ som rapporteras som lugn kan i själva verket vara så ängslig att personen förtrycker sin ängslan med att säga att
den är lugn.
 Ett annat gemensamt antagande är att mänskligt beteende och personlighet kan organiseras i hierarkier. Ett exempel är att man kan se beteende i sin enklaste form som specifika svar. Men det kan vara så att en del av dessa svar kan grupperas i mer generella drag. Ett exempel på detta kan vara att människor som agerar utan att tänka först tenderar att skrika tillbaka på andra vilket tyder på att dessa två drag kan grupperas ihop till en egenskaps nivå som impulsivitet. Detta kan vidare grupperas i högre ordningens faktorer. Det viktiga är att inse att personligheten kan organiseras i olika nivåer.

Tester som används inom egenskapsteorin
Då ställer man sig kanske frågan hur många personlighetsdrag som behövs för att beskriva en individ? Raymond B. Cattell utförde forskning där han frågade tusentals personer att betygsätta sig själva. Cattell fick också svar vad människor som kände dessa personer väl vad de satte för betyg på personlighetsdraget. När han sedan utförde en faktoranalys så kom han fram till att 16 faktorer var optimalt för att beskriva personerna på en betygsskala. Detta är vad som kallas 16 Personality Factor Questionnaire (16PF). Det finns forskare som menar på att 16 faktorer är alltför många och som hävdar att 5 faktorer räcker. De menar också att dessa 5 faktorer också kan täcka universella drag som inte är kultur- eller situationsberoende då det visat sig att dessa faktorer är konsistenta för Nordamerikanska, Asiatiska, Latino och Europeiska kulturer. Teorin kallas Femfaktorteorin (Big Five-theory).

De 5 faktorerna är efter akronymen OCEAN följande: Openness (öppenhet), Conscientiousness (samvetsgrannhet), Extraversion (extraversion), Agreeableness (tillmötesgående) och Neuroticism (neuroticism). Egenskapsteoretiker försöker inte bara förklara basala personlighetsstrukturer utan även hur individer kommer bete sig. Men då har det visat sig att korrelationen med 5 faktor modellen vara svag. Därför har modellen utökats med 6 underkategorier till varje faktor och på så sätt kommer man få en skarpare förutsägelse på beteendet. Femfaktor teorin används ofta då man konstruerar personlighetstest. Femfaktormodellen är sedan 1990-talet den dominerande modellen inom personlighetspsykologi för att beskriva hur våra personligheter är sammansatta av personlighetsdrag. Men en vanlig kritik är att de stora fem inte förklarar hela människans personlighet. Det har noterats att även om tidiga lexikala studier på engelska indikerade fem stora grupper av personlighetsdrag, har nyare och mer omfattande, tvärspråkiga studier visat på sex stora grupper snarare än fem.

Kritik av de olika modellerna
De olika modellerna har fått kritik på många håll och som ett exempel säger Bo Melin, professor i arbetspsykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet:
”– Femfaktormodellen har ett visst förklaringsvärde när det handlar om att beskriva den genomsnittliga framgången för en stor grupp individer med vissa drag. Men testet är inte tillräckligt känsligt för att säga något på individnivå och det kan inte användas för att skilja ut den mest lämpade individen ur en grupp på ett tiotal ganska likartade sökande till en tjänst. Modellen kan på sin höjd fylla en funktion som underlag för en konstruktiv intervju efteråt”.