Han tog sig snabbt genom gatorna. Himlen var nu totalt mörk, inga solstrålar kunde ta sig igenom utan allt bara lystes av lyktor som satt fast på stolpar. Som han gick så började marken skaka. Han kunde se en vidunderlig varelse uppenbara sig framför sig. En varelse som såg ut att vara täckt i en rustning med enorma taggar som stack ut. I munnen så såg den ut ha att tänder av slipat järn som kunde bita igenom allt, armar som såg gamla och döda ut. Även denna varelsens ögon lyste grönt. Rösten hördes från denna men nu ännu räddare som skrek döda honom. Med ett slag så slog den John så han flög 20 meter och flög in i en bil som krossades. John såg suddigt men kunde se att varelsen sprang mot honom med taggarna. Men innan varelsen kunde spetsa honom så ställde han sig omtöcknad på bilens tak. Han hoppade över varelsen och hoppade upp på ryggen. Han lyckades ta fram en granat och köra ner den i varelsens käft. Han lyckades hålla den stängd till den small. Han slungades bakåt som bara varelsens underkropp var kvar, resten låg överallt. Han reste på sig och fortsatte färden. Han märkte att han inte stötte på några fler varelser.
   Till slut stod han utanför en byggnad som var byggnad av vit sten och en stor kupol. Det första som mötte honom var ett skrivbord, han hörde snyft från det. Han tittade under för att se en gråtande man. Men när han såg John sitta på knä och titta mot honom så såg han hypnotiserad och skräckslagen ut. John drog snabbt ut honom. Med ena handen lyfte han upp honom mot väggen andra ristade han in själarnas bok, visa mig. Mannen snyftade igen och sa att de inte hade den, att den stals. Han beskrev tjuvarna. De bröt sig in mitt i natten men de såg inte mänskliga ut utan de såg ut som zombies. Han hade mannen att visa var den stod. Han började att leda honom genom en lång korridor kantad av porträtt på väggarna. John tyckte det påminde om hans boning. Till slut nådde de en glasmonter. Han sa bara där brukade den stå. John undersökte glasmontern. Rösten i han huvud började att förklara om zombies. Den sa att det var liket av en människa eller djur som återuppväckts antingen av mörk magi eller sjukdom. De kan lyda order och användas som slavar då de är kliniskt döda. De inte skadas av konventionella medel som magskott och knivar men kan dödas igen av huvudskott. Den förklarade ytterligare att de måste konsumera levande kött för att överleva.

John bad mannen att beskriva tjuvarna så gott han kunde. Han förklarade att deras kläder var slitna som om att de inte blivit omskötta på väldigt länge. Han sa att de hade armband som såg ut att ha svastikan på. Rösten i Johns huvud förklarade att svastikan först var ett fredligt som skulle bringa tur. Men att det sedan på 30 talet började användas ett parti, Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Den förklarade att dess ledare hette Adolf Hitler och att han aktivt försökte få världsherravälde och därför startade ett världsomfattande krig som han förlorade. Han tog till slut sitt liv i en bunker i Berlin. Hans intressen handlade om det ockulta och rasforskning och att hans sista ord var Min ande kommer resa sig från graven . Rösten förklarade att allt detta hände för över 70 år sedan. John drog slutsatsen att hans ande rest sig och att de tjuvarna hade varit underjord i över 70 år och det var därför deras kläder såg slitna ut. Rösten förklarade ytterligare att Hitler försökt det här många gånger innan men stoppades av en man. Den sa att mannen hade ett band till John och nödvändig information men att han inte bodde här. Mannen bodde i Texas, en plats som låg mycket långt bort i en annan kontinent. John förstod att han måste använda sin portal igen. Så med ett blått ljus uppenbarade sig för honom. Med ett steg var han tillbaka i sin fästning. När han såg ner på Jorden såg han att märkena hade spridit sig. Han tittade ner på datorn, den hade ställt in nya koordinater.
   Som han klev igenom portalen igen så fann han sig i ett stort fält med solen i ansiktet. Han såg ett stort hus framför sig. Utan att veta varför eller vad han ska göra så började han gå mot det. När han började att närma sig verandan så öppnades dörren. Den som stod bakom var en gammal man med grått hår och skägg . Han såg ut att vara i 90-års åldern. Han mötte John med hagelgevär draget.

Till Johns förvåning var inte mannen rädd för honom utan såg glad ut att se honom. Han sa till John att han kunde komma in. Han visade honom ett rum med ett bord och en soffa. De satte sig ner. Mannen introducerade sig själv som BJ Blazkoviz. John började att känna sig fundersam då det namnet kändes bekant för honom. BJ sa, jag vet varför du är här och visade en tidning där det stod att Tyskland upplevde extrema väderföhållanden. Bj sa, det händer igen och du vill veta hur han kan stoppas. John började att bli förvirrad då han såg ett foto på väggen som fångade hans uppmärksamhet. Det var ett foto på Bj och en man och en kvinna. Bj såg vad han tittadepå. Ja du känner igen den mannen, han var din pappa, min storebror Rolf Blazkovitz. Jag vet att du inte vet din egen historia. Vi kommer alla från gammal judisk släkt. Under andra världskriget som jag kämpade i så styrde en man i Tyskland som hette Adolf Hitler. Trots att vi inte gjort honom något så hatade han oss judar så mycket att han försökte utrota alla Judar. 
   Vid 18 års ålder ville du tjäna detta landet så du gick med i marinkåren men slog ihjäl ditt egna befäl då du inte ville skjuta obeväpnade civila. Som straff skickades du bort från Jorden till mars. När Rolf fick höra om det dog han av ett brustet hjärta då han antog att du dog. Då din postering anfölls och inga överlevare hittades. Jag kan berätta allt om honom men inte nu. 
   Hitler föddes i Österrike vid Braunau am inn där finns ett slott som kallas Wolfenstein. På min tid var det ett Nazist-fäste där alla sorts vidriga experiment utfördes på både människa och djur. Kane tog nyfiket fram ett fotografi på en man i ljusbrun rock med ett rött armband och svart mustasch. Bj sa bara, där är Hitler, fanskapet. Men när jag var ung kallade vi honom Shitler som ett hån.

70 år tidigare
Så var jag med i en expeditionstyrka. Vi var 10 man, Peterson, Rawke, Wyatt, Samuelson, Miller, Ryan, Jackson, Michael, George, Reiben. Detta var precis efter operation Overlord. Vårat syfte var att sabotera järnvägar och radioinstallationer bakom Tyskarnas linjer då vi var fallskärmsjägare. En dag så blev vi kontaktade av Ike själv. Vi var tvungna att med alla hast ta oss till Itter. Det var ett slott under Tyskarnas besittning där de höll krigsfångar. Han sa att han desperat
behövde ögon där. Det sista han fick höra innan det blev tyst därifrån var från en fånge som sa att de var under attack av något som tvingade både våra soldater och Tyska att kämpa tillsammans.
   Han sa att förstärkningar hade skickats . Vi var 2 dagar bort utan fordon så vi fick gå 48 timmar utan mat eller sömn. Till slut efter vandrande genom tät skog där vi mest fick försvara oss mot vilda djur som många svalt pga av kriget så nådde vi till slut fram till en kulle som överblickade slottet Itter. Jag tog fram ett par kikare för att få en överblick. Vi kunde se att slaget var över och att det var mycket omfattande då vi kunde se vraket av stridsvagnar och döda Tyska soldater. Vi tvungna att ta oss ner dit vi kunde se att en utkik från ett av slottets torn hade fått syn på oss och annonserat vår tillvaro för alla andra. Vi var tvungna att hissa en vit flagga. Men då vi inte hade någon så tog jag mina kalsonger och fäste på en pinne. Då gav utkiken oss klartecken att komma. Vi tog ner till borggården. Vissa delar av den brann fortfarande och män kämpade för att släcka flammorna. Jag frågade efter den närmsta befälhavaren. En man som introducerade sig som Lyndon Jones steg fram. Han var mycket storväxt rödhårig och med ett stort ärr över ansiktet som man kunde se var
färskt. Han frågade bara vilka vi var och vad vi gjorde här. Vi var alla så trötta så vi knappt kunde stå men jag gjorde mitt bästa för att förklara att Ike skickade oss för att se vad som hänt. Så exakt vad har hänt...?

fortsättning i nästa nr...