Englands ”Queen of Crime” Agatha Christie (1890 – 1976) var en otroligt framgångsrik författare av detektivromaner. I denna bok, Hercule Poirots jul, tar hon an utmaningen att skriva ett så kallat låst rum mysterium, i vilket ett lik hittas bakom
dörrar låsta inifrån.

En gammal rik man, Simeon Lee, mördas i sitt rum på julafton. De misstänkta är många: hans familjemedlemmar och hans betjänter har alla motiv och möjlighet. Det är upp till den berömda belgiske detektiven Hercule Poirot att separera fakta från fiktion och lösa gåtan.

Christie följer sin lyckade formel. Vi får en snabb introduktion till karaktärerna, varefter mordet begås. Därefter kommer förhören av de misstänkta, och när Poirot är nära sanningen brukar det ske ett till mord eller mordförsök. Slutligen samlas alla i ett rum för handlingens dénouement, där Poirot förklarar alla ledtrådar och avslöjar mördaren.

Det är balansen mellan igenkänning och nyhet som lockar de flesta av Christies läsare. Man vet vad man får, och samtidigt ställs man inför ett nytt mysterium och en ny chans att försöka lista ut mördaren själv.

Med tanke på Christies samhällsklass och dåtidens koloniala tankesätt förekommer det en del idéer och stereotyper som dagens läsare med största sannolikhet inte kommer hålla med om. Å andra sidan kanske vissa läsare känner nostalgin för den avlägsna världen och något glamorösa porträtten av den engelska aristokratin? Däremot psykologin bakom gärningsmannens beteende, vilket är en av Christies starkaste kort, är lika lätt att förstå nu som när boken först publicerades.

Hercule Poirots Jul lyckas mycket bra med konceptet det låsta rummet. Lösningen är genial (möjligen osannolik, men det är ju fiktiv!) och läsningen rolig. Denna bok kan rekommenderas för den som uppskattar en lättläst mysterium.