John vaknade upp till en klar sol som lyste upp rummet. Han tittade när på sin fru Sara som vaknade kort efter. Han hörde snabba fotsteg springa mot honom. Hans två barn störtade in i rummet 2-åriga Leo och 16-åriga Mikaela. John tittade leende ner på dem. Som han började att klä på sig ringde telefonen det var hans chef Mikael som påminde honom att jobbet snart skulle börja. John var en väldigt storvuxen man som skrämt många med sina iskalla blå ögon och stora armar som påminde om lår. Han klädde snabbt på sig och sprang för att äta frukost. Han hade äntligen fått ett jobb på en gymkedja, som tränare, han länge velat ha. Sara ropade att han skulle köra barnen till dagis & skola och att hon skulle köra hem dem. När de satte sig i den lilla bilen och puttrade iväg så såg Sara väldigt glad och uppspelt ut. Hon lutade sig fram och skrek PAPPA PAPPA! Vet du vad det är för dag imorgon? Nej vad, svarade John men PAPPA det är ju min födelsedag. Vad önskar du dig? - En hundvalp skrek hon ut.

 

Snart så stod han utanför sin nya arbetsplats. Han fick en snabb rundvisning. Han leddes in i en stor lokal med mycket utrustning som bänkpress och löpband bland mycket annat. Hela arbetsdagen gick snabbt. John kunde bara fundera på morgondagen. Han och Sara hade bokat Cyberzone för en dag och bjudit in Mikaelas kompisar. Det mesta de två hade köpt var baseboll-utrustning då det var hennes stora intresse. Han tyckte om sitt nya jobb som gyminstruktör. Men till slut var dagen slut. Den kvällen efter barnen gått och lagt sig så sa John till Sara att hon tjatat om en hund igen. Sara sa vi har en överraskning åt henne. Har vi, sa John. Ja, sa hon. Jag är god vän med en ägare till en kennel. Efter kalaset så åker vi tre och hon får välja en. Nästa dag så väcktes John återigen av sina barn. Mikaela med sitt blonda hår och blå ögon fick henne att se ut som en prinsessa i John ögon och Leo med sitt svarta hår och fräknar fick honom att se ut som en prins. Snabbt stod hela familjen uppställd i finkläder. John i svart kostym och slips. Sara i en blå klänning. Mikaela i en Princes-klänning som föreställde Elsa från Frozen och Leo som såg upp till sin far klädde ut sig som John. Snart så var familjen utanför Cyberzone.

 

Mikaelas ögon lyste av glädje som dem gick in genom dörrarna. En stor tårta av choklad sågs i hörnet med texten Grattis på födelsedagen Mikaela. Alla hennes kompisar från dagiset var där och gratulerade henne. När hon såg den stora klätterställningen och radiobilarna så sprang hon som blixten. Hela dagen fylldes av lek och skratt. Fast för John, mycket svett och ansträngning då han skulle med upp i klätterställningarna och bilarna vilket inte var lätt med hans bygd. Till slut var det dags för tårtan och presenterna. Då choklad var Mikaelas favorit så tog det inte länge innan tårtan inte fanns mer. Hon slet upp presenterna av John och Sara fick hon ett basebollträ och John. Av Leo ett timglas. Av vännerna fick hon första Frozen-filmen ett stort Lego-set som alla hade sparat ihop för. Sen var festen slut.

 

Som de började åka så blev Barnen förundrade när dem inte åkte hemåt. Efter en lång 40-minuters resa så stod de utanför en kennel. Mikaela lös av glädje igen som hon förstod vad sista presenten var. När de gick in så möttes de av en kvinna bakom ett skrivbord bredvid en dörr där det hördes skällande ifrån. Kvinnan gick snabbt fram till Sara. De började att prata som om de inte sett varandra på väldigt länge. Kvinnan sa att det var ok om de gick och valde ut en. Med de orden så gick John, Mikaela och Leo dit skällande ljöd. De möttes av en lång korridor full av inhägnader. Ja, sa John, det är bara att välja. De tre gick och noggrant kollade alla inhägnader. Men alla hundarna höll sig undan och var blyga. Men när dem nådde slutet av korridoren så möttes de av en liten schäfervalp. När de tre satte sig på knä så sprang han glatt fram och tittade dem alla i ögonen. Mikaela sa glatt. Han är min. John sa. vänta här medan jag hämtar mamma. Inom kort så stod alla framför inhägnaden. Kvinnan låste upp och valpen hoppade genast upp i Mikaelas knä. Han gillar dig sa kvinnan. Snart så stod de alla vid disken. Kvinnan gav John några papper och skriva på. Det gjordes snabbt. Så och nu ska ni bara ge honom ett namn. Spencer sa Mikaela snabbt. Kvinnan sa plötsligt med en lite bekymrad ton, bad barnen att gå ut en sekund och att hon ville prata med dem vuxna. Lite bekymrad ledde hon in dem i ett rum. Vad är det sa John, hunden är väl inte sjuk?. Nej sa kvinnan. Men omhändertogs från sin förra ägare som var psykiskt instabil. Han fick tydligen sitta inne för misshandel men han är ute nu. Förmodligen inget problem för er men tyckte ni borde veta bara. John och Sara bara ryckte på axlarna och sa bara tack för varningen. Med de orden så gick de ut till barnen som väntade på dem.

 

Familjen var hemma till kvällen helt utmattade. Men barnen var verkligen glada. När John och Sara skulle gå och lägga sig så sa Sara vi måste ut och handla till Spencer imorgon. Kan du sköta det? Ja det får väl bli mitt öde sa han. Nästa dag började som alla andra bara att nu var det tre barn som väckte sina föräldrar. Barnen sa genast att de måste handla åt Spencer. Ja jag vet, sa John . Får vi följa med,sSa de två väldigt uppspelta. Ja såklart, sa han medan han tvättade huvudet efter Spencers kyssar. Sara tog bussen till sitt jobb som psykolog som de andra fyra behövde bilen. De satte sig de alla i bilen. Barnen fick vara noga med att hålla en napp-flaska för Spencer att dricka ur då det var sommarvärme. Efter en 20 minuters färd så stod sällskapet utan en affär, Husdjur och tillbehör. Överallt så fanns det barn och vuxna i sommarkläder och åt glass då det var en glaciär nära. Som de gick in möttes av en stor lokal. Väggarna kantades av djur-tillbehör allt från mat till leksaker. De gick sig snabbt till matavdelningen. John som inte förstod sig på vad hunden skulle behöva fick kalla på en ur personalen. Som han ropade kom snabbt en kille i grön tröja med affärens namn på. Vad kan jag hjälpa er med? John svarade bara att han inte visste vad han borde köpa till valpen och pekade mot Spencer. Killen sa jag skulle rekommendera det här fodret. Sen drog han med stor möda fram en säck med en leende valp på. Valpens frukost stod det på säcken. Det tar vi sa John. Killen sa att han skulle hämta en vagn åt säcken. Behövs inte sa John och lyfte säcken över axeln som ingenting vilket fick alla att rygga till lite. Nu behöver vi bara hjälp att välja ut koppel och halsband. Den här vägen sa killen bara. Snart därefter stod dem framför en vit hylla full av koppel. John vände sig till barnen och sa till de att välja ut ett. Mikaela och Leo såg ut som om de var i en godisfabrik och sprang fram till hyllan. Inom kort så hade de valt ut ett grönt koppel med blåa prickar på som efterliknade tass-avtryck. Nu är det bara halsbandet kvar sa John. Har bara ett slags halsband sa killen. Jag ska visa det sa han vänta här. Han gick snabbt in på lagret och kom ut efter några minuter. Så här ser det ut sa han och visade upp ett guldfärgat halsband. Pappa kan vi köpa en leksak till honom också ?. Javisst sa John. Leksakerna är där borta sa killen och pekade mot en stor box. Barnen valde snabbt ut en liten pipleksak i form av ett brunt hundben. Nu köper vi inte mer sa John kom nu så gick de alla till disken. För allt det där så tyckte John att 600 kr var billigt. Men det tog en stund att gravera halsbandet med hundens namn på och familjens tel nummer. Med det gjort så gick de alla ut täckta i svett.

 

Medan de lastade i allt i bilens bagagelucka så tyckte John att han såg en man i huvjacka stå och titta på dem på avstånd. Den klädseln tyckte alla såg besynnerlig ut i detta vädret. Men familjen kom snabbt på andra tankar som alla ville desperat ha en glass i det varma vädret. Då glaciären bara låg på andra sidan gatan så gick de alla snabbt dit. Kön var mycket lång så John täckte för sig på en replik från Gunvald i Beck ”Varenda jävel ska ha förtur före mig”. Som de nådde entrén så såg han ett bekant ansikte som såg honom. En mörkhyad man gick snabbt emot dem. Karl! Skrek John ut. John Miffot Andersson svarade mannen och sprang fram till dem. Barnen stod förundrade och lite rädda. Ni behöver inte vara oroliga säger han. Det här en vän från skoltiden. John introducerade sina barn det här Leo min yngsta, Mikaela den äldsta och vår nya hund Spencer. Hej sa mannen jag är Karl Samuelson. Barnen vinkade bara lite nervöst. John sa vad gör du nuförtiden? Inte mycket, har gått klart min advokatutbildning, du då? Inte mycket har blivit gyminstruktör. Grattis sa de båda till varandra. Som de äntligen kunde gå in blev dem stoppade vid dörren för att hundar inte fick gå in. John sa till ungarna att stanna ute med Spencer och att han bara skulle vara borta några minuter. Han frågade barnen vad de ville ha varpå dem alla svarade mjukglass med Coca Cola. När de gick in så fortsatte männen att prata om skoltiden. Tack för att du höll mobbarna borta från mig John. Tack för att du hjälpte mig med matten, vilket jag desperat behövde. När männen väl kom ut med glassarna så möttes de av en fasansfull syn.

 

fortsättning i nästa nr...