Vi har intervjuat Susanne Heilert som jobbar som skötare vid ett LSS-boende i Inglatorp (Karlskrona). Hon är ursprungligen ifrån Karlskrona och har fyllt 56 år i år. Susanne läste Social service i två år på gymnasiet. Hennes yrkesliv började med att hon jobbade nattskiftet inom äldreomsorgen på Af Klint. Då delade hon lägenhet med en annan tjej och levde som hon säger ”loppan”. Detta avlöstes av att hon började jobba inom psykiatrin och då på avdelning 28 (psykakuten) på lasarettet i 5 år. Detta tyckte Susanne var otroligt spännande. Vidare jobbade hon på Karlskrona behandlingshem där hon arbetade med alkohol- och drogmissbruk i 10 år. Började sedan läsa på en KY-utbildning (kvalificerad yrkesutbildning) inom psykiatri i 2 år efter att ha kompletterat sina gymnasiebetyg. Hon tycker utbildningen var fruktansvärt bra. Då var Susanne 40 år och hade redan fått barn. Hon trivdes utmärkt på utbildningen då hon fick namn på mycket av det hon stött på i sitt yrkesliv. Utbildningen var upplagd enligt PBL, problem baserad lärande, där eleverna själva fick leta reda på de kunskaperna som behövdes.

 

Numera har hon två pojkar som båda är vuxna nu och en katt med namnet Schizo. Hon trivs inom kommunen där man jobbar med det som Susanne betecknar det friska till skillnad ifrån landstinget där man jobbar med det sjuka. Susanne är uppväxt i typiska arbetarklassförhållanden. Pappa jobbade på varvet och hennes mamma var inom landstinget. Hon har även en lillebror som är kapten inom flottan. Hon har spelat basket, mycket volleyboll inom korpen och badminton. De var ett tjejlag om fyra som spelade badminton. Som förebild har Susanne sin mamma som hon tycker var mycket lik henne själv. Hon tyckte om att berätta med och lyssna till sin mamma. I unga år ville Susanne bli polis men det gick inte eftersom hon fick diabetes. Susanne har dessutom sålt kebab och serverat i restaurang.

 

En stor roll i Susannes liv spelar musiken in. Musiken fick hon av sin familj då pappa, mamma och bror också var musikaliskt intresserade. Hon började sjunga i en kyrkokör i Lyckeby men det tilltalade inte Susanne speciellt då det var så stelt format, det var inte riktigt hennes stil. Har sedan sjungit i band och tillsammans med en trubadur som kallas Smulan på kvällar, dop, bröllop och fester. Då sjöng Susanne och Smulan spelade gitarr och de hade förinspelat bakgrundsmusik så att de hördes som en hel orkester. Hon har också spelat i ett 5-mannaband som kallades Åke Pulkas Orkester på bland annat pianobaren (Statt) i 4 år. Susanne har gått en privat utbildning inom sång och kallar sig sångpedagog men har inte riktigt rätt att göra det med den utbildningen. Det är främst rock’n-roll och schlager som Susanne tycker om att sjunga. Annars är hon en allätare inom musik. Musiken gör att man lockar fram känslor som påverkar en enormt mycket. Man kan bli ledsen eller glad o.s.v. Dessutom alla möten med alla människor som man har mött tack vare musiken, både fantastiska och inte så fantastiska.

 

Susanne ser sig nog som en lagspelare. Erfarenheterna att ha barn som idrottar och tävlar i en sport är att Susanne fått stå i korvkiosker och ställa upp på allt möjligt helt gratis. Det gäller också att stötta på rätt sätt. Inte som vissa föräldrar som ger barnen en hundring om de gör mål. Sedan är det oerhört spännande att följa ungarnas matcher, speciellt nu när den äldste grabben kvalar med sitt handbollslag till allsvenskan. Hon säger att hon är så pass gammal att man måste lära sig att lyssna när man jobbar i grupp, när man är yngre så vill man ha sin vilja genom.

 

Teori som Susanne tycker har fungerat är KBT (kognitiv beteende terapi). Det är att man gör något åt saken på stubinen för att ta tag i sin rädsla. Man måste se sin rädsla här och nu för att göra något konkret. Om man skall jobba så krävs det både teoretisk kunskap och verklighets baserad erfarenhet. Det finns de som pluggat och pluggat men som inte är kompetenta. Min nyfikenhet och människorna exempelvis när man hör röster. Försöka förstå och vara verklighetsförankrad.

 

På frågan om vilka styrkor och svagheter hon har säger hon att det sämsta ligger nog hos henne själv. Att hon tänker en tanke i förväg och inte ta hänsyn till individen. Då kan det uppstå situationer då Susanne kanske tycker det skall vara bra men hon har då gått händelserna i förväg. Numera försöker Susanne att vara i nuet och ta det lugnt. Vill mig tro att jag är ganska stark och förmåga att se människan. Hon tycker hon har många styrkor. Susanne berättar att hon kunde börja gråta då hon hörde hurdan situationen var för människor med självskadebeteende. Om detta är en svaghet eller en styrka då det kunde ses som att hon har empati för andra människor. Susanne menar att hon har en förmåga att kunna vända en situation till det positiva.
 Hon släpper jobbet då hon går ifrån det. Det kan vara att Susanne sätter sig i bilen efter ett arbetspass så försvinner tankarna helt bort ifrån arbetet. Det kan hända att man ringer och frågar om läget när man varit ledig länge.

 

Framgångar hon har varit med om är att två brukare har flyttat ut till eget boende och mår idag bra. Susanne ser det som hon har bidraget ett litet bidrag till denna utveckling. Susanne tycker om att umgås med brukarna, om det är att spela kort eller ett parti Yatzy. Sitta och prata om saker. Det är en vardag där ute och de bor där. Skall vara lugnt och försöka hitta de sociala redskapen. Sämst med jobbet är nog att städa men det är också saker som skall göras.

 

Susanne säger att hon har rest ganska mycket och då i form av paketresor som hon nog har gjort 10 gånger till olika destinationer. Numera är dock inte suget lika stort då hon tänkte att hon ville till Thailand men kom sedan på att där är det 40 grader på sommaren. Då är det bättre att bli kvar i lägenheten där hon dessutom har en nyinköpt luftkonditionering.
 Hon menar på att hon inte har någon åldersnoja då det inte är något hon kan göra något åt i alla fall. Hon tror också att hon arbetar med samma saker som hon gör nu om 5 år. Hon tycker att det som hon är mest stolt över är hennes barn följt av att hon började läsa i så hög ålder.

 

Susanne är en av de många som öppnat sitt hem för flyktingar ifrån Ukraina. Men att det inte är någon lätt uppgift illustreras av att när Susanne blev kontaktad av de som förmedlar hem till flyktingarna frågade om Susanne kunde ha en mor och dotter övernattandes så tackade Susanne ja. Det visade dock sig att kvinnan var djupt traumatiserad och kunde inte någon engelska. Hon bara upprepade ordet Linköping vilket var parets destination i Sverige.
 Susanne beslöt därför att köra kvinnan och barnet till psykakuten i Karlskrona. Men när Susanne kontaktade förmedlaren så sa denne att de skulle mötas på Bergåsa där en tolk också skulle komma. Sagt och gjort så skedde detta och kvinnan med barnet blev transporterade till Linköping. Det var nog tur att det var en så utbildad och erfaren individ som Susanne som tog emot kvinnan och barnet så att det slutade lyckligt.