Vi har gått igenom hinder och regler även vilka personer som behövs. Det som nu finns kvar är väl svårighetsklasserna och hur man klättrar från klass 1 till högre klasser.
Svårighetsklasser finns inom många sporter och inom agility har man tre svårighetsklasser. Det finns även en nybörjarklass som kallas blåbärsklass. Förutom blåbär är det klass 1 som är den lättaste och klass 3 är den svåraste. Det som blir svårare på själva banan är svängarna, hinder man ska ta flera gånger under samma lopp och så klart tiden. På alla lopp även blåbär så tar man tid. Det finns en så kallad referens tid som alla måste klara för att inte få tidsfel. Banan är en viss meter oftast mellan 85 till 160 meter från start till mål. Hur banan mäts är den väg som hunden ska springa, detta innebär att mäthjulet går över hindren. Föraren som springer med hunden kommer alltid att försöka springa den kortaste vägen. Vi kan aldrig mäta oss med hundars snabbhet så vi får ta genvägar samtidigt som du ska göra ditt bästa att visa
hunden sin väg.

Här ser ni tre stycken bilder med samma hinder på nästan samma plats, skillnaden är då vilken ordning hindren ska tas och från vilket håll. Som ni ser finns det pilar som visar vilken väg hunden ska ta sig igenom banan. Dessa bilder visar tydligt hur samma enkla bana kan bli klurig och i vissa fall förvirrande. Det blir fler svängar och fler hinder man ska ta flera gånger men också från olika håll.

 

 

Alla hindren är numrerade och de står på den sidan som hindret ska tas ifrån. Exempel på detta är hopphinder 6 och 9 på klass 3 banan. Siffran planerad på ena sidan om mittenpinnen och det är den hållet som hunden ska hoppa ifrån. Undantaget med nummer placering är slalomet då de ska placeras på en plats där ingen kan snava på det.
Tiden är något väldigt viktigt när man tävlar. Det gäller att vara snabb men också säker. Fel kan man få såklart, till exempel blir det fel om hunden river ett hopphinder eller kanske missar ett kontaktfällt som finns på ballanshindren. Sen finns alltid en risk att bli diskvalificerad också, ett exempel är om hunden tar ett hinder från fel håll eller springer ifrån banan för att uträtta sina behov eller om föraren rör sin hund. Hindren står i en viss ordning och missar hunden ett hinder och tar sig förbi de som står näst i tur blir också diskade.
   Vägrar hunden får man också 5 fel. Du kan få hur många fel som helst under ett loppet så ge aldrig upp! Det finns ett sett till du kan få fel och det är tidsfel. Alla banor har något som kallas referenstid det innebär att det är den längsta tiden ekipaget får på sig att klara hela banan från start till mål innan det räknas som tidsfel!

Hur kan man då flyttas upp från en lägre till en högre klass?
I klass 1 börjar man att tävla med sin hund och för att få kunna flytta upp till klass 2 så måste man få 3 ”pinnar”. Pinnarna är en anteckning i en tävlingsbok så det går att följa hundens och förarens framgång. Det gäller att springa ett felfritt lopp men det är inte allt. Ni måste även vara ett av de 15 % av alla som sprungit felfritt på just detta loppet för att vinna en pinne. Detta innebär inte att du måste vinna tävlingen utan bara vara en av de 15% snabbaste med felfritt lopp.
Vi har ju inte bara svårighets klasser utan två olika sorters banor man kan tävla i, agilityklass och hoppklass. Skillnaden är att de hinder som går in under gruppen balanshinder inte finns med i hoppklass, balansbom vippen/gungan och A-hindret. Men detta gör att man kan klättra i båda klasserna i olika tempon till exemplet kan du tävla i agilityklass 1 medan du tävlar i hoppklass 2.
   När ni sedan ska ta er upp till klass 3 så är det så att de ekipage som springer 10 % snabbaste felfria loppet som då kan få en pinne. Totalt behöver man 3 ”pinnar” i varje klass, man kan inte räkna ihop agilityklasspinnar med hoppklasspinnar utan det är helt enkelt olika klasser man avancerar upp och tar pinnar till. Du kan alltid sikta högre så att hunden kan få titlar eller annan utmärkelse men först tror jag du ska prova och se hur seriöst du vill ta sporten! Det finns både SM, EM och VM så stegen är lång för den som vill tävla på blodigt allvar.
   Denna sport uppskattas av så gott som alla åldrar där det finns ett hundintresse och en ambition att inte bara ha en sällskapshund.
Personliga åsikter om sporten, kräver att man springer mycket, repeterar mer och stunderna i gemenskapen man får. Både med andra som tränar med sina hundar men framförallt gemenskapen och de där speciella banden mellan dig och din hund!

Lycka till på banan!