Det är ytterst sällan livet tar den banan man har tänkt sig, och som konsekvens är det nästan mest förvånansvärt när slutresultatet faktiskt blir så som man förutspått. Det är sig svårt att inte minnas Burns bevingade ord:

Still, thou art blest, compar’d wi’ me!
The present only toucheth thee:
But Och! I backward cast my e’e,
On prospects drear!
An’ forward tho’ I canna see,
I guess an’ fear!

Problemet med tester är i breda drag det faktum att medvetenheten om att testet är ett test påverkar resultatet. På sådant sätt blir det ytterst svårt att testa en person vars tillstånd är som sådant att dess första instinkt är att utgå från att den blir testad. Frågeställningen förblir dock till vilken effekt det är man tror sig bli testad. Han, han bemötte lite problemet att verkligheten så pass länge varit ett test för honom, att det numera kvittade sig huruvida han blev prövad eller inte – på något sätt lyckades hans hjärna formulera ett test av det hela; stundligen han underhöll tanken huruvida det var Gud som prövade honom, med hänsyn till att det inte tycktes sig finnas något som inte var en prövning. Med korten på bordet kan det stundligen vara ett äss i rockärmen att inte ha levat särskilt väl, för det avvärjer, om inte annat, tanken om att vara utvald. Men, det är svårt att inte ifrågasätta värdet i existensen när den väl kommer på prövning; i vilket fall som helst blir det svårt att inte konceptualisera prövningen som om att vara just för att avgöra huruvida existensen är berättigad. Till den effekten fann han det svårt att finna ett rimligt svar på den, för frågeställningen uppstod oundvikligen vad det egentligen var han hade gjort för bota sina missdåd – för att inte nämna hur många av dem det var han hade lyckats förvålla i jakten på att lindra dem han redan hade gjort.

Han var rädd. Om så han kom in i en rutin av att ta sig dit, hem, och få det gjort som gjort behövde bli, var han på många sätt ett skal av en människa – och vad det huserade var problematiskt. Han var övertygad om att hans tankar var avlyssnade, och att något:et var avlyssnarnas sätt att svara på vad han tänkte. Därigenom var han aldrig ensam, trots att ensam var det enda han var. Problemet han bemötte var det faktum att tankeläsning var vad psykotiska människor trodde. Och så var han psykotisk? Hans försök att kommunicera faktumet att han kanske var psykotisk verkade enbart ha tjänat att avvärja folks misstankar därav, och så visst var det enbart till uppgivenheten han försökte kommunicera? Nej han fick lov att finna sig i eländet, acceptera det som status quo, och till den effekten är det förvånansvärt genomlidbart att uthärda det till synes olidliga, därför att det lidande som är så pass omfattande att det saknar rimlig utväg, tillintetgör även hoppet. Utan en glimt av hopp så existerar det inget alternativ till smärtan, och på sådant sätt blir den endemisk till varelsen. Det enda som förhindrade honom från att ta sitt liv var att han trodde att det var vad man ville att han skulle göra. Tanken existerade även att det var en simulation och att prövningen skulle misslyckas om han tog livet av sig.

Sommar blev till höst och han letade förgäves i sitt sinne på sätt att frigöra sig själv från lotten han blivit tilldelad; han samarbetade stundligen med något:et då det av någon anledning tog ett stort intresse i filosofin han skapat. Men desperat det var han att avlägsna det från sig. I hopp om att det var nanomaskinsfabriker tog han således ett rakblad och började skära av sig födelsemärken. Det gav en tillfällig lindring. Han visste inte huruvida det var att ingen märkte, eller huruvida det var att alla visste men antingen inte brydde sig eller betraktade det som en del av planen. Men arbetet blev gjort och han gjorde som han brukade. Han var övertygad om att brandlarmet var en övervakningskamera och att vattnet han drack innehöll antipsykotiska eller gift, beroende på huruvida han hade gjort som han borde. Stundligen han barrikerade dörren till lägenheten för att förhindra någon från att ta sig in. Problemet var bara det att medicinen han trodde sig få inte verkade, och så han kunde inte uppnå en annan slutsats än att han inte var psykotisk.