Att vara på den skolan hon hatade, dock kände hon ett hopp i att bara behöva vara där i nio dagar. Att inte kunna använda sin moped. Att inte kunna hålla jämna steg med vänner om hon var ute. Hon fasade för om vad hon skulle bli till hon blev gammal. Att redan som ung knappt kunna gå, hur skulle det se ut om hon blev 90 år. Hon föreställde sig det. Hon föreställde sig en scen som gammal kvinna att inte kunna leka med sina barnbarn. Att hon inte skulle kunna dansa eller springa utan att få skjutande värk efter två minuter. Hennes tankar avbröts över en slick på handen. Som hon tittade ner så kunde hon se att det var Spencer som ätit klart. Hon märkte att hon länge log i sina tankar då hon kunde se att det var ett tag sedan han åt upp allt. Hon kände dock att hon måste ut. Vad säger du gubben ska vi ut? Med de orden blev Spencer väldigt glad. Efter fem minuter så lyckades hon äntligen resa på sig och ta kopplet. När hon stod i hallen och kopplade på honom och tog sin nya telefon så ropade hon bara till sin familj att hon skulle ut med Spencer. Från sina föräldrar fick hon höra att hon skulle ringa om det var något. Med det sagt så bar det iväg.
Hon ville tillbaka till det gamla skogs-spåret där olyckan hände. Att gå var ändå trevligt och obekvämt tyckte hon. Resan uppför kullen till ladan där stigen låg var svår. Men efter 15 minuter så var de uppe. Det var bara att korsa vägen. Men här började en rad scenarion spelas upp i hennes huvud. Hon såg framför sig hur hon tog ett snedsteg och föll ner på vägen. Hon föreställde sig att en bil kom som hon inte kom undan. Med ett stort andetag tog hon första steget. Resan över vägen gick bra. Så när hon och Spencer stod på andra sidan kände hon en stolthet över sig själv. Hon kunde inte hjälpa utan att beundra skogen och blommorna. Hon kopplade loss Spencer och lät honom springa lös.

Att se honom glad gjorde henne glad. Det kändes som att mörkret i hennes liv var mindre med hunden med sig. Han höll lite avstånd men höll sig alltid synlig bland träden. Till slut efter att ha sprungit runt och luktat på blommorna och gjort sina behov så gick han lugnt tillbaka till henne. De två började vandra hemåt. Men hon kände att hon inte riktigt ville hem precis än då hon njöt av vädret och hennes värk gjorde sig påmind. Så som de vandrade så såg hon en stor sten som såg bekväm ut. Hon klappade den lösa hunden lätt på axeln. Spencer, kom så sätter vi oss. Hon lade sig ner och lutade ryggen mot stenen vilket hon tyckte var underbart skönt. Spencer hade lagt sig bredvid henne. Vad ska jag göra, sa hon när hennes tankar började virvla igen så fort hon satt sig. Även om hon visste att han inte kunde svara hade hon en känsla av att han ändå förstod henne. Hon började att berätta om alla sina farhågor och funderingar för honom som han låg bredvid och lyssnade. Hon släppte ur alla sina farhågor om benet och skolan och allt däremellan. Efter hon suttit i 20 minuter och pratat av sig kände hjärtat mycket lättare. Så det var inte lika svårt att gå tillbaka. När hon reste på sig så såg hon fem missade samtal från mamma. Hon ringde snabbt och bad om ursäkt för att hon inte märkte att hon ringt. Du var borta så länge så vi var oroliga att något hänt dig sa hon. Inget har hänt sa hon jag har bara tappat bort tiden lite är på väg tillbaka nu. Det dröjde inte länge innan dem två var tillbaka. Dagen gick rätt snabbt efteråt. Hon spenderade den mest med att titta på TV. Men oroskänslan gnagde ändå på henne. Ju mörkare det blev utanför ju värre blev det. Så när det till slut var läggdags så förstod hon oron. För nu började scener från filmen flasha framför hennes ögon. Scener där folk låg hängda upp och ner med halsarna avskurna. Hon kunde inte koppla av det minst utan och drog sig i sängen. Till slut vid kl 3 så råkade hon väcka sina föräldrar för hon råkade banka till väggen när hon drog sig. Mycket sömndrunkna kom de in i hennes och Spencers rum. Nu kunde hon inte maskera sina oror längre. Hon fick bara fram jag kommer nog inte sova inatt. Varför då, sa de båda och satte sig på sängkanten. Hon berättade om den halva skräckfilmen att hon nu hade fick bilderna och skriken framför sig och inte kunde sova. De två såg ut som frågetecken. Till slut så utbrast John. Vad fan håller de på med? Sara frågade, var alla med då inklusive lärarna? Ja, svarade Mikaela. John utbrast att detta ska jag fan ta upp med dem. Hennes föräldrar förklarade att oavsett vad så var det bara en film. Och att skräckfilmer är fake så det var inget att vara orolig över. Tack, nu känner jag mig lugnare. Försök att sova lite sa de båda föräldrarna och gick tillbaka till sitt sovrum. Nästa skoldag så följde hennes pappa med upp. Som de till slut lyckats kämpa sig upp så blev de mötta av personalen. Hej sa Karin och mötte dem ute i korridoren. Vad håller ni på med? Sa John argt. Vad menar du svarade hon. Min dotter kunde knappt sova för att ni visade en halv skräckfilm där folk blev upphängda och fick halsarna avskurna. Vad var ert syfte med att avbryta en matte lektion för det, röt han argt. Vi tänkte det skulle bli en rolig filmstund. Roligt! Med en sådan film, röt han tillbaka! Ja du vet ju ungdomar ser ju på så mycket nu för tiden. Vad heter filmen, sa han. Låt den rätta komma in, svarade hon. Ni visar inte sådana filmer för min dotter igen. Ok, fick han som svar.

Den skoldagen passerade långsamt. Hon kände sig mycket trött efter den natten. Som hon satte sig för att börja med matten så blev hon avbruten av Nina. Hon visade att hon skulle sitta någon annanstans. Hon blev visad till ett av de små rummen. Att få sitta där ensam var faktiskt inget hon hade något emot då hon var så trött. Hennes sinne var mycket slött. Hon hade alltid haft problem med matte det var hennes värsta ämne. Det enda ämne hon tyckte om var historia och litteratur. Hon hade fått höra om en bok hon gärna ville beställa. Hon hade börjat läsa mer då hon inte kunde göra så mycket. Hon ville ha boken Guldkompassen. Hennes tankar avbröts då hon fick en liten knack på ryggen. Som hon förvånat tittade bakåt såg hon att det var Nina som berättade att det var lunch. Som hon satt sig ner med en tallrik mat så tyckte hon sig se Magnus blänga på henne vilket hon tyckte var obehagligt. Så hon åt upp snabbt och gick in till rummet med Wii och började spela Mario kart med Johan. Hon tyckte att det var trevligt som de började småprata. Hon började snabbt att tycka om spelet. Så den rasten passerade snabbt. Hon kunde se på schemat att hon hade biologi. Dock kände hon sig som ett frågetecken då hon inte hade någon bok om ämnet och ingen ville riktigt förklara vad hon skulle göra. Efter 20 minuter så satte matteläraren henne framför en dator och startade en video om det på youtube. Det var faktiskt rätt intressant att lära sig om.
Så efter det var dagen slut och det var dags att åka hem. Som hon stod ute och väntade på sin mamma kunde hon inte hjälpa varför Magnus blängde på henne och varför hon sattes i en av hytterna. Det var ju för dem som inte kunde bete sig. Vad hade hon gjort för fel? Hennes tankar avbröts med Saras ankomst. Hennes tankegångar snurrade runt de funderingarna. Det var inget som hennes föräldrar heller kunde klura ut. Hon kände sig väldigt hungrig då hon kände att skolmaten var väldigt knapphändig. Så hon värmde snabbt upp en frusen pan pizza. Efter hon ätit så gick hon upp på sitt rum och la sig i sängen. Den kändes väldigt bekväm så det svartnade snabbt. När allt klarnade till så tittade hon på klockan och såg att det hade gått tre timmar och hon kände sig utvilad. Hon kunde se att Spencer satt vid sängkanten. Att se honom gjorde henne glad. Kom då gubben sa hon och klappade på sängen. Med det gjort hoppade han upp och la sig bredvid henne. Hon kände ett obehag för hon tänkte fortfarande på filmen och kände sig fortfarande rädd. Men hans närvaro gjorde att hon kände sig tryggare. Hon tog upp telefonen och gick in på bokus för att se om hon kunde hitta boken om guldkompassen, Då hon hittade den så blev hon mycket glad då den var på rea. Omslaget var dock lite ovanligt då det var en bild på en flicka som red på en enorm isbjörn. Som hon la den i korgen så fångade en annan bok hennes uppmärksamhet. World war Z, en skräckroman med zombies. Då den också var på rea så hade hon precis råd med båda för 300 kronor. Så hon beställde dem snabbt. Den lilla rädsla hon hade kvar från filmen kände hon försvann då hon kände sig trygg i Spencers närvaro bredvid sig.