Movitz: Vad är egentligen glädje?
Bob: Frågar man skåningen – en nystrypt gås.
Movitz: Mer generellt.
Bob: Ja du, att ha tiden passera obemärkt skulle jag väl säga.
Movitz: Jaså?
Bob: Jag menar är man inte glad när man inte märker tiden?
Movitz: Du har visserligen en poäng.
Bob: Dudå?
Movitz: Jag skulle väl våga påstå att glädjen enbart existerar efter faktum.
Bob: Hur menar du nu?
Movitz: Sorg existerar, sorgsen är man när man är icke-glad, men glad det är man aldrig.
Bob: Inte ens när man skrattar?
Movitz: Man kan väl skratta trots sorgen?
Bob: Mjo, men menar du på allvar att det inte finns någonting som glädje?
Movitz: Om det finns så är det glömska.
Bob: Glömska av vad?
Movitz: Sorgen så klart.
Bob: Du menar att alla är sorgsna hela tiden, fast inte märker det?
Movitz: Om vi rimligen observerar tillståndet av summan av företeelser så blir svaret onekligen ja.
Bob: Alltså om vi vore ständigt medvetna om allt vi rent hypotetiskt skulle kunna vara medvetna om?
Movitz: Så vore vi oundvikligen sorgsna som konsekvens, inte sant?
Bob: Rimligen ja?
Movitz: Alltså finns bara glädjen genom glömskan av sorgen.
Bob: Och?
Movitz: Alltså finns inte glädjen egentligen, den är bara glömskan av sorgen.
Bob: Säker på att du mår bra?