Johan suckade. Dagarna närmade sig Halloween. Det var nog det tråkigaste han varit med om. Han ville ju egentligen ut och festa. Men han var tvungen att gå bus eller godis med sin lillebror Mikael. Deras pappa verkade inte förstå att en 16-åring kanske inte skulle ha så kul att hänga med en 6-åring. Men det var som det var. Det gick snabbt nu. Det var dags att välja ut en halloweenkostym. Han kunde ju inte gå klädd i sina vanliga kläder. Så när han kommer hem så skulle det bära av in till stan. Hans bror skulle ha ihjäl honom om han inte kom med en kostym. Så han satte sig trött på bussen när han kommit hem från skolan. Han drog en djup suck som han satte sig ner på bussen. Den började köra. Landskapet susade förbi. Han var snart i staden. Han klev ur bussen. Han började stega mot partykungen. Hoppandes på att det fanns en billig utstyrsel .Han klev in. Det var fullt av folk. Det var många som handlade. Han bad om hjälp. Så efter en stund fick han hjälp av en snygg tjej som jobbade där. Han valde en kostym föreställande Mickael Myers. En inte för fin dräkt. Men det skulle det ju inte vara för Halloween. Så han valde den. Han klev rätt nöjt ut ur butiken. Nu bar det av hemåt. Han väntade på bussen. Den kom efter en stund. Så han var snart hemma. Han kände på dörren som var öppen. Han klev in och tog av sig skorna. Har du köpt en kostym? Frågade Mikael. Ja sa Johan, lite lätt irriterat. Här är den sa han och visade upp Michael Myerskostymen. Mikael visade upp en likadan. Det här ska bli jätteroligt, sa han.

Jo säkert, tänkte Johan. Han ville hellre vara med sina vänner. De skulle gå på en klassfest. Så han kände sig rätt bitter den natten egentligen. Men det var egentligen inte mycket han kunde göra. Han gick och lade sig. Han vaknade rätt tidigt runt kl 10. Han satte sig vid datorn för att spela lite. Han valde att spela lite Cyberpunk men blev trött efter bara en liten stund. Så han suckade. Han tittade sig om i rummet. Vad kunde han göra för att hålla sig sysselsatt. Han satte på TV:n. Det var ett nyhetsreportage. Det handlade om en pojke som försvunnit. Hemskt hann han tänka innan han stängde av. Han trummade med fingrarna på knäna utan att veta vad han skulle göra. Han tittade på klockan en timme hade gått så han lade sig igen och somnade om. Han vaknade med ett ryck, han fick något av en oroskänsla han kunde inte förklara varför. Han blickade ut. Det var nu dags. Han klädde på sig sin kostym. Han suckade lite grann. Mikael, kom nu så går vi. Han kom på direkten. Han sken upp. Nu går vi, sa han. De gick ut och började vandra med en påse. Det var fortfarande mörkt. De knackade på en dörr. Bus eller godis!? Nämen, vad gullig han är, sa en gammal kvinna. De gick vidare. Efter en stund började han släppa bitterheten av att missa klassfesten. De satte sig vid en fontän som efterliknade en mamma och hennes barn. De började att prata om lite allt möjligt och skojade med varandra, när Johan hörde gråt.

Han tittade sig om. Han tittade mot en sjö. En kvinna höll på att gråtandes gå ner. Han fick panik, han trodde att hon skulle ta livet av sig. Hej! Ropade han. Mår du bra? Kvinnan fortsatte att gå. Johan sa till Mikael att stanna där han var och började springa. Han hoppade i efter henne. Men till sin stora förvåning kunde han inte hitta henne i vattnet. Han simmade upp för att fånga andan. Då såg han det. Kvinnan var på land igen fast såg ut att vara torr. Hon tog Mikael i handen och började gå iväg med honom. Han simmade upp så snabbt han kunde. Han kände pulsen stiga. Han sprang fram till fontänen. Men Mikael och kvinnan var borta. Han fick panik. Han tittade sig om. Han började springa runt på platsen utan att veta vad han skulle göra. Han letade överallt men kunde inte hitta dem. Han visste inte vad han skulle göra. Han torkade svetten från pannan. Han tittade sig om. Det var fullt av barn där men ingen som såg ut som Michael Myers...