Birgitta Birgersdotter, även känd som Heliga Birgitta, född omkring 1303 i Uppland, död 23 juli 1373 i Rom i Kyrkostaten, var en svensk katolsk författare, teolog samt ordens- och klostergrundare av Birgittinorden. Birgittas familj tillhörde vid denna tid en av de mäktigaste i riket. Hennes fader hette Birger Petersson och hennes mor Ingeborg Bengtsdotter. Birgitta uppkallades efter det irländska helgonet Brigit. Det var vid denna tid ett vanligt namn för högättade kvinnor. När Birgitta var i tolvårsåldern dog hennes mor. Hennes far ansåg att han inte klarade av att själv ge henne den uppfostran som anstod en flicka i hennes ställning, så han sände henne till sin svägerska Katarina Bengtsdotter.

Birgitta giftes bort som sig bör vid tretton års ålder med en man ur hennes egen sociala krets som hette Ulf Gudmarsson. Äktenskapet var en typisk medeltida släktallians och det åtföljdes av trolovning mellan Ulfs bror Magnus och Birgittas syster Katarina. Både genom sina föräldrar och genom sin make Ulf Gudmarsson hade hon anknytning till det politiska ledarskiktet i det medeltida Sverige. Eftersom hennes morfars far var kusin till kung Magnus Ladulås, så var Birgitta släkt med den svenska kungafamiljen genom sin mor. 

Efter makens död ägnade sig Birgitta åt självspäkning och försakelser med sådan iver att en av hennes biktfäder, som skrev en biografi om henne, förvånades över att denna lilla och späda kvinna kunde uthärda sådana påfrestningar. Hon sov på den kalla vintermarken med endast en matta samt en tunn mantel över sig. Att bada ansåg hon i likhet med de flesta medeltidshelgon för veklighet. Hon bar tagelklädnad närmast kroppen och om livet hade hon ett rep med knutar som orsakade smärta vid varje rörelse. Varje fredag droppade hon hett vax på sin arm som ett minne av Jesus lidande. “Och om såren läktes före nästa fredag, så rev hon upp dem med sin nagel, för att hennes lekamen skulle ej vara utan pina och sår; och detta gjorde hon till den ändan, att Jesu Kristi pina skulle alltid vara i hennes åminnelse”, skriver en levnadstecknare. Om hon någonsin yttrade något överilat, tuggade hon på bittra örter.

Under 1330- och 1340-talet så styrde Magnus Eriksson Sverige. Birgitta knöts till kungamakten som hovmästarinna åt drottning Blanche när denne var nygift. Efter att Birgittas make Ulf avlidit ökade hennes betydelse för hovet avsevärt. Ju säkrare Birgitta blev på att Gud, Kristus och jungfru Maria talade till henne, desto mer menade hon sig dessutom vara förpliktad att inskrida med instruktioner till kungaparet. Då dessa uppenbarelser utvecklade sig till verklighet så ökade Birgittas betydelse och kungen ställde sig bakom henne. Bland annat fick klostret Birgitta ville starta en stor donation av kung Magnus 1 maj 1346. I denna ingick många gods i Östergötland och Västergötland där även Vadstena gård ingick. Birgitta kom även till att förhandla en fred mellan den franske kungen Filip VI och den engelske kungen Edward III i hundraårskriget. Detta misslyckades dock kapitalt. Efterverkningen för Birgittas del blev dock begränsade och Birgitta kunde fortsätta vara en framstående person med kontakter både till kungen och påven.

År 1349 bröt Birgitta upp ifrån vänner och släktingar med mål att resa till Rom. Syftet var att delta i firandet av jubelåret 1350 och att få tillstånd av påven att grunda en ny klosterorden. Birgitta kom aldrig att återuppleva Sverige igen. Man skall ha i åtanke att vid denna tid härjade pesten som mest i Europa. Det var en katastrof där det inte var ovanligt med åtta av tio dog av denna åkomma. Förklaringarna till denna smitta var många om det var så gudomliga eller kosmiska krafter var i farten. Även judarna hamnade i skottgluggen med följden av de värsta förföljelserna på judar efter andra världskrigets förföljelser.

År 1371, vid 68 års ålder, påbörjade Birgitta en vallfärd till Heliga landet via Neapel och Cypern. Hon hade i en uppenbarelse fått en befallning från Gud att göra detta, och trots att hon var sjuk och svag följde hon gladeligen budet. Först gick resan till Neapel, där Birgitta tidigare hade gjort en pilgrimsfärd. När Birgitta återkom till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom och den 23 juli avled hon i sin bostad vid nuvarande Piazza Farnese. Hennes stoft bisattes i kyrkan San Lorenzo in Panisperna i väntan på att hennes kvarlevor skulle föras tillbaka till Sverige och Vadstena. Processen för att kanonisera Birgitta inleddes 1377 och avslutades 1391 med att Birgitta helgonförklarades av påven Bonifatius IX efter att Nordens drottning Margareta länge bearbetat honom och hans föregångare för kanoniseringen.

Redan som liten hade Birgitta syner, exempelvis vid sex års ålder vaknade hon av att det var ett altare på vilket det satt en kvinna. Kvinnan sade ”Birgitta, kom!”, och flickan lydde. Kvinnan frågade om hon ville ha kronan som kvinnan hade i sin hand, vilket hon ville. Kvinnan placerade kronan på Birgittas huvud varvid synen upphörde. En annan drömsyn infann sig ett par år senare, efter det att Birgitta i en predikan hade hört om Kristi lidandes historia. I en dröm såg hon den korsfäste Jesus och hörde honom säga, ”det är på detta sätt jag har pinats”. Den sovande Birgitta frågade Jesus vem som gjort honom detta, och han svarade, ”de som föraktar mig och inte bryr sig om min kärlek”. Just dessa syner hade Birgitta i hela sitt liv. Ofta blev de nedtecknade av Birgitta själv. Det varierar dock mycket hur väl dessa är skrivna. Några är direkt dåliga medans andra är skön och inspirerad realism. En som står ut är ”Frågornas bok” som sammanställdes av Alonso Pecha de Vadaterra, en spansk före detta biskop. Den står ut då den utgör en enda lång vision som tycks ha kommit till under en ritt till Vadstena, troligen våren 1349. Plötsligt fick Birgitta se en stege som gick upp från marken till himlen, där Jesus tronade likt en domare i en tribunal. Bredvid honom satt jungfru Maria, flera helgon och den himmelska härskaren. Mitt på stegen stod en beläst munk som utmanade Jesus med spörsmål om kristen tro. Detta är den stående punkten som denna syn handlar om, att munken försöker få Jesus att erkänna att kristendomen är löjlig och orimlig. Det kan exempelvis handla om att Gud gett oss människor för-mågan att vara elaka emot varandra.
 Birgitta utförde en rad olika pilgrimsfärder under sitt liv, de första redan med sin make Ulf och då till Nidaros och Santiago de Compostela. I modern tid har man undersökt Birgittas kranium och då specifikt skallen för se om det kunde ge sken av varför Birgitta hade så många syner. Man trodde att Birgitta kunde lida av hallucinationer under epileptiska anfall. Kraniet undersöktes och då upptäcktes en urgröpning i skallen. Det är den urgröpningen som intresserar forskarna eftersom den kan ha orsakats av en godartad hjärntumör.

Referenser
Heliga Birgitta, Dick Harrison, 2021
https://sv.wikipedia.org/wiki/Heliga_Birgitta
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstena_kloster