Det var en tidig morgon i den lilla stan Köllnoberg. Albert skulle precis dra till marinbasen utanför stan för att hämta sin kompis Danny som jobbade där. Han hörde att det small till när han körde så han stannade till med sin bil och skulle kolla så att han inte hade fått punktering. När han hade kollat en stund så konstaterade han att han hade punktering på båda bakdäcken! Han sa, attans att jag fick punktering just nu idag. Nu när jag skulle hämta min polare på basen. Jag får väl ringa bil repararatören Bengt Larsson som har sin firma i det lilla samhället Tångeby. Han kan kanske hjälpa till med min punktering som jag fått.
   Hm, vad vad var det för nummer han hade nu igen, funderade Albert och kliade sig i huvudet. Han kom plötsligt på att han hade en lapp i höger fickan där numret stod. Så han ringde till Bengt för att höra om han kunde hjälpa honom med sin punktering. Bengt svarade och sa det kan jag göra, jag åker till dig efter jag är färdig med min kund som ville att jag skulle byta hans bromsar. Det blir bra sa Albert och la på mobilen. Efter en stund började Albert bli lite småhungrig och kom på att han hade en energibar med nötter och torkade bär i bilen. Han öppnade bildörren och plockade ut energibaren och började knapra på den. Till slut efter en stund kom reparatören körandes. Det var Bengt som precis hade blivit klar med bromsbytet. Bilen som Bengt körde var en sorts gammal lastbil från andra världskriget som han hade hittat på en aktion i England när han var på besök där på semester med några vänner. Bengt sa, jag har några reservdäck på verkstan. Jag kan bogsera dig dit om du vill. Ja tack gärna. Lastbilen jag nämnde innan hade en kran med bogseringskrok. Albert hjälpte till att kroka på bilen åt Bengt och de satte sig i lastbilen och drog iväg till Bengts verkstad och började byta däck på Alberts jeep.

Det började plötsligt ringa i Bengts jobbtelefon. Bengt svarade och en röst sa, jag vet var det finns en gammal rysk ubåt. Var då någonstans, undrade Bengt. Jag skickar koordinaterna i kväll, då vet du platsen. Okej sa Bengt. Vad heter du förresten? Det är hemligstämplat vet du. Ok, jag fattar, vi hörs. Vem var det undrade Albert. Ingen aning, sa Bengt, men han verkade mystisk på något sett. Vad sa han då, undrade Albert. Att han skulle skicka några koordinater i kväll. Till vadå? Ingen aning vi får se vad dom leder eller vad tycker du då Albert, sa Bengt. Det hade varit skoj, ska jag ta bilen undrade Albert. Nej, det behövs inte, sa Bengt, jag har några mopeder i ett förråd bara en kort stund härifrån.

Kvällen kom och koordinaterna hade skickats. Albert och Bengt hade gått för att hämta de två crossmopederna och för att tanka dem. För att senare dra till koordinaterna och se vad det kan vara någonstans de leder. Efter en stund började de närma sig. Albert tyckte sig känna igen vägen de körde på efter som det var den vägen som man körde på om man skulle till marinbasen. Efter ett tag så delades vägen i två vägar, en som gick till marinbasen. Den andra svängde Albert och Bengt av på. Till slut kom de till ett fort och där var de framme. De steg av mopederna och började undersöka vad det kunde vara för typ av fort de hade kommit fram till. De såg en järnport som stod lite på glänt så de gick in. Efter en stund såg de en trappa som man kunde gå ner till andra våningen. de bestämde sig för att gå ner för den. När de hade nått andra våningen såg de en stor stålport där det stod något på ryska. De förstod att det här fortet måste nog ha till hört Ryssland en gång i tiden. De bestämde sig för och öppna dörren. Men de förstod snabbt att de inte kunde det för det fanns inget dörrhandtag. Albert såg då en röd knapp och tryckte då på den och dörren flög upp. De såg innan för dörren och förstod att detta var en ubåtsdocka och att koordinaterna hade lett dem till en rysk ubåt som var där och de förstod varför personen hade varit så mystisk.
 De hade knappt hunnit innanför dörren då de hörde en dörr öppnas och de såg en person. Personen stannade till framför dem och Albert kände igen personen genast och sa. Är du inte på jobbet idag? Jag skulle ju hämta dig efter jobbet. Bengt sa, känner du den här personen? Ja, det är min kompis Danny. Förresten vad gör du här Danny och med en rysk ubåt dessutom? Bengt sa, varför sa du även att ditt namn var hemligstämplat? Okej jag har inte varit helt ärlig jag är egentligen rysk ubåtsofficer. Va jag kan inte tro det, sa Albert. Du har ljugit för mig alltså. Bengt ring militärpolisen sa Albert. Det tog en stund sen kom militärpolisen och de grep Danny. Albert började jobba på Bengts bilverkstad och vad jag vet så jobbar han där än idag.
Så slutar denna berättelsen.