De jävlarna har väl inte stört hans grav! Jo, det har de det är därför jag är här. Vi fruktar att det kan vara likplundrare då hans och fem andra gravar står uppbrutna och tomma. Har ni några misstänkta? Nej bara ett misstänkt motiv. Jag förstår vad du menar säg inte mer sa August som kräktes. Krampaktigt ringde han på en klocka han hade på armleden. Så kvinnan kom snabbt in. Hon började torka upp spyan. Förlåt att jag gjorde dig så upprörd sa Johan igen. August svarade igen det är ok. Han körde snabbt därifrån. Men han hade precis kommit tillbaka som hans telefon ringer. Det var Krister hans chef. De hade fått in 10 samtal från ett närliggande museum. En naken man hade vandrat in täckt i jord och varit okontaktbar och våldsam. Så han klev inte ur bilen utan körde direkt. Museet låg inne i city bredvid stadens torg. Det var en ståtlig byggnad med anor från 1700-talet. När han parkerade precis utanför ingången stod en skolklass och gömde sig precis utanför. Han klev snabbt ut. En vuxen från klassen sprang fram. Tack att ni kom så fort. Var det ni som ringde oss? Det var jag som ringde första samtalet. Ok, kan du berätta var ni senast såg mannen? Det var på avdelningen om andra världskriget om slaget vid Dunkirk. Johan visste var det var. För han hade själv varit på museet många gånger då han var intresserad av historia. Så han klev försiktigt in. Han kom till den stora entrén.
   Det första han möttes av var en stor karta. Där fick man se var de olika utställningarna var. Lite överallt var där vettskrämda människor som gömde sig. Polisen, alla ska ut sa Johan. Han fick först gå igenom utställningen om Sveriges tid som stormakt. Där var bland annat vax-figurer av Karl den 12:e. Han vandrade genom en skyttegrav i utställningen om det första världskriget. Den var väldigt realistiskt. Den hade även artificiella lukter så det skulle lukta som det gjorde i de främsta skyttegravarna. Även fanns där fake-lera som var väldigt hal. En bit bort fanns högtalare som simulerade ljudet från kanoner. Nu hade han nått utställningen om andra världskriget. Det var kantrat med restaurerade vapen i glasmontrar. Han var tvungen att gå igenom slaget om Normandie. Där var kompletta replikor som föreställde Higgins-båtar med vaxfigurer som föreställde soldater på. Nu var han framme vid utställningen om Dunkirk. Fake-plan var upphängda i taket. Ljud spelades även upp som skulle föreställa ljudet från tyska bombplan.

Till slut såg Johan mannen. Han stod och stirrade på en replika av en kanon med en bild bredvid. Det var på en man som stod vid en likadan kanon. Det här är polisen, kliv fram mot mig. Mannen rörde sig inte. Johan ropade det allt som allt fem gånger. Men mannen rörde sig inte. Johan gick då nyfiket fram till mannen. Han läste en text som stod under bilden. En oidentifierad brittisk sjöman som omkom under evakueringen. Johan lade sin hand på mannens axel. Han vände sig genast om och slog honom hårt i ansiktet. Så Johan flög bakåt och trillade. Mannen återgick till att stirra på bilden. Johan tog fram sin el-pistol och sköt mannen i ryggen. Mannen skrek till och föll till marken. Johan var snabbt över honom och satte handklovar på honom. Han började att sprattla som att han var rädd för något. Men Johan fick han till slut på benen. Men när de väl var på väg ut så såg han fake-planen på taket. Han skrek då och föll till marken och lade sig i fosterställning. Han blev så rädd att han kissade på sig. Ögonen vidgades på mannen. Inte igen! Skrek han. För mannen började minnesbilder flimra. Han stod på ett fartyg vid en AA kanon. Han kunde se ett skepp bredvid. Men luften var full av flygplan med röda cirklar på vingarna. Kanonerna avfyrades men planen kom närmre. Dem släppte ett regn av bomber som kom närmre och närmre. Nästa syn var hur han kröp upp ur en grop. Johan lyckades släpa ut mannen. Men berättade för personalen vad som hänt så de kunde städa upp. Han förstod verkligen ingenting. Men han gav mannen en filt så han inte var helt naken. Så han satte honom i polisbilen. De körde iväg till polisstationen. Vad heter du? Frågade Johan. Inget svar. Var är du ifrån? Inget svar. Som han gav mannen kläder märkte Johan en tatuering på mannens vänsterarm. En tatuering av ett ankare. Helt oprofessionellt så började Johan fundera på om mannen kanske var reinkarnerad.

Hans mormor hade berättat om konceptet när han var liten. Johan tänkte att det var märkligt hur rädd mannen blev när han såg planen. Men efter han gjort klart sitt pappersarbete så var hans arbetsdag över. Så han bytte bil och körde hem. När han kom hem var han riktigt trött. Så han klädde av sig och slängde sig ner på soffan vid TV:n. Han brukade gilla att titta på TV när han skulle sova. Så han slog på första program han kom att tänka på bara. Det var en dokumentär om andra världskriget. Han skulle precis somna när något fångade hans uppmärksamhet. De gjorde ett segment om Brittiska flottan. De sa att flottan tog emot ett stort antal frivilliga från andra länder, Inklusive Australien. De berättade att det var vanligt att sjömännen som tjänstgjorde på de större slagskeppen var tatuerade med ett ankare. Säkerligen en ren tillfällighet tänkte Johan och somnade. Han vaknade upp ett tag senare. Han tittade på klockan på väggen. Den visade klockan sju på morgonen. Han hade sovit igenom hela natten. Det var väldigt skönt då han inte gjort det på länge. Det var en lördag så han var ledig då andra tog helgpasset.

Han visste inte varför men han hade en känsla av det var något utöver det vanliga med de människorna. Han gick emot sina instinkter. Men han satte sig vid sin dator och kollade upp registret för staden. Han kollade upp folkbokförda sen 40-talet. För att se om någon hade gått med som frivillig i Brittiska flottan. Han fick upp ett namn som såg bekant ut, John Lynedoch 1920-1940. Hans dödsdatum var 1940. Han funderade på hur fake-planen såg ut. De röda cirklarna var vanligt för japanska flygplan. Han kom och tänka på ett monument som stod på stadens torg. Det var en staty med två soldater på. Under var en lista med folk från staden som dött i krig. Han åkte genast dit. Han tittade igenom namnen. Det stod var de tjänstgjort när de dog. Han tittade igenom listan från andra världskriget. Det var hundratals namn. Men ett namn stod fast John Joseph Lynedoch 1920-1941 omkom på slagskeppet Prince of wales. Nackhåren reste sig. På måndag så var han tillbaka. Han fortsatte att jobba på att identifiera personerna. Han gick igenom uppgifterna som helgpasset lämnat in.