Om vi tar det från början är det viktigt med i:et i början på namnet tycker Ieva. En tatuering av en igelkott på armen påminner om detta. Ieva Kisieliute är 35 år och kommer ifrån staden Klaipeda i Litauen. Hon bor numera på Trossö med sambo medan föräldrarna är kvar i Klaipeda. Hon har inga syskon. Ieva jobbar på Boverket som har kontor på Sparregården. Grundutbildningen Ieva har är en juristexamen ifrån Lunds universitet. Läst juridik i Lund med fördjupning i europeisk handelsrätt. Hon har sedan kompletterat med kurser i skrivande på Karlstad universitet, Umeå universitet, Örebro universitet och Malmö universitet. Ieva tycker om att plugga och hon tycker det är lättare att plugga på distans då det är lättare styra när man behöver läsa.

 

Arbetserfarenheter Ieva har är att hon nu har jobbat på Boverket i drygt tio år som jurist, frilansat och skrivit krönikor på Gaffa (en musiktidning) sedan 2021 och att hon arbetade på juristjouren i Lund under studenttiden. Ieva fick jobbet på Gaffa då hon såg en annons på Facebook när hon var på arbetsresa i Bryssel. Det var höst och dåligt väder men Ieva skickade in en ansökan där hon visade upp bl.a. arbetsprov från Dissidenten som är juristernas studenttidning i Lund och Göteborgs nationsstudent tidning. Det dröjde dock fyra(!) år senare som hon blev kontaktad med en förfrågan om hon fortfarande var intresserad att skriva åt Gaffa vilket hon var.

 

Hon växte upp i Litauen, kom till Sverige på ett utbytesår under gymnasietiden – och blev kvar i Karlskrona. Hon lärde sig svenska snabbt, fick bra utbildning och till slut jobb som EU-jurist på Boverket. Det var så att hon som EU-emigrant inte fick något ekonomiskt stöd då hon skulle studera i Sverige. Då kunde hennes föräldrar tänka sig att stödja henne finansiellt om hon studerade något som ledde till ett arbete. Hon tror att hon skriver bättre när hon fått erfarenhet. Siktet är nämligen inställt på att bli författare, men är man som Ieva född i skuggan av järnridån får man under hela sin uppväxt höra att man måste skaffa sig ett riktigt jobb först. Därför krävdes det en omväg via juristprogrammet och en statlig tjänst innan hon vågade börja på sitt stora skrivprojekt.
 Ieva har läst mycket böcker i sitt liv. Ieva läser ofta alla böcker som en viss författare har publicerat under en och samma period. Exempelvis fick hon John Irvings Garps värld i present när hon tog studenten. Det initierade att Ieva läste allt som Irving skrivit. Hon har ingen favorit bland litauiska författare däremot bland svenska författare kan hon nämna Majgull Axelsson. Bland annat har hon skrivit en bok om en förintelseöverlevare som heter Jag heter inte Miriam. Majgull skriver vardagligt men ändå känslofyllt vilket är en stil som tilltalar henne.

 

Redan som barn ville Ieva bli författare. Då försökte hon skriva en bok trots att hon knappt kunde skriva. Hon säger att hon lekte att vara författare. Nu är drömmen på väg att slå in, efter en lång omväg med en flytt till Sverige och en juristutbildning. I romanen Det ingen får veta tar Ieva med oss till en plats dit omvägen förde henne. Till Karlskrona år 2006 och drömmar som är för stora för den lilla staden.

 

Ieva har haft väldigt stor nytta av kurserna i kreativt skrivande i Umeå och Karlstad. Det började med en liten kurs i Karlstad om att skriva som det började. De skulle skriva en samman-fattning av en hel roman, en synopsis. Ieva bestämde sig då att skriva en hel roman trots att det var det jobbiga men hon visste vad den skulle handla om redan då. Detta är den första boken Ieva har skrivit men hon har förutom denna bok också medverkat i en barnbok som är skriven av hennes sambo.
 Ieva är fascinerad över fenomenet att spela i ett band. Ieva har sjungit i kör och spelat instrument själv. Hennes egen erfarenhet att spela i band sträcker sig till att hon har spelat i ett tillfälligt band på Boverket under ett spex på julfesten.

 

Hon tänkte på svenska när hon skrev boken. Ieva känner sig ha växt med att skriva för musiktidningen Gaffa och i sitt jobb som jurist. Idag känner Ieva sig bekväm med att skriva på svenska. Hon bollar ofta med sin sambo om hur man kan skriva och uttrycka sig på svenska. Om man blir dummare att skriva på ett annat språk än ens modersmål svarar Ieva att det kan vara både ja och nej. Det kan också bli en utmaning där man kanske blir mer kreativ när man skriver på ett annat språk då man inte har samma hårda regler framför sig hur man kan skriva. Det kan berika språket.

 

Merparten av boken skrev hon innan hon började som skribent för Gaffa. Två tre timmar per dag skrev hon på boken, något mer på helger. Råmanuset eller första versionen tog nio månader att skriva. Två redigeringsvändor senare tog det totalt ett och halvt år effektiv tid men då utspritt på en längre tid. Det är som Hemingway sa att det är ensamt att vara författare. Hon brukar bolla med hennes sambo som brukar vara den första som får läsa ny text. Har också brevväxlat med kursdeltagare till kurser om kreativt skrivande skrivande hon läst. Hon visste på förhand vad boken skulle handla om vilket gjorde det lättare att skriva boken.

 

Ieva tycker det är svårt att svårt att stänga av den delen av hjärnan som inte skall skriva för tillfälligt. Man kan få en feeling att skriva något mer kreativt när man har en deadline på Gaffa eller man kan vara sugen på lyssna på musik när man skall skriva något juridiskt beslut eller tänka på juridiken när man skall lyssna på någon musik.

 

Positiva omdömen Ieva fått är att hon har ett framåtdriv och rappt språk som kulturskribent. Ieva har också lärt sig av juridiken att språket skall vara koncist och tydligt. Inte flumma så mycket och ha en förankring i kulturen, Ieva lutar sig mycket mot musiken när hon skriver. Ievas största nackdel är att hon har inte så mycket tålamod. Kan bli väldigt frustrerad när hon skall skriva. Det är egentligen konstigt att hon valt att genomföra detta projekt tycker hon och hon har lidet väldigt mycket under processen.

 

Det skall inte vara Bonniers, Norstedts eller Piratförlaget som skall bestämma vad som är bra litteratur tycker Ieva och då åtanke att hon blivit ratad av alla dessa stora förlag . Ieva tror problemet är att det är en ganska nördig bok med mycket musikreferenser och svåra känslor hon har skrivit. Hennes förlag, Whip Media som sitter i Falkenberg (Ievas sambo kommer också från Falkenberg), är ett s.k. hybrid förlag. Ieva fick kontrakt i årsskiftet 2023/2024 med detta förlag. Boken har även en musikspellista på Spotify, sök Ieva Kisieliute eller Det ingen får veta. Ett hybridförlag hjälper inte till att promota boken så mycket som ett vanligt förlag. Enda recensionen har kommit från bibliotekets katalog. Efter bibliotekens katalog recenserade boken kom det in beställningar ifrån biblioteken. Det är ett dussin bibliotek i Sverige som hitintills köpt in boken i pappersformat, bland annat Karlskronas, Ronnebys och Sölvesborgs bibliotek. Ett tjugotal bibliotek har köpt in den som e-bok. Hon tycker det är trist att inte Akademibokhandeln trots att de har en hylla med lokala författare tagit in Ievas bok. Hon tycker också det är synd att inte Sydöstran eller Blekinge läns tidning har recenserat boken ännu. Det sägs att man inte kan vara profet i sin egna stad men Ieva tycker det är dåligt att de inte stöttar den lokala kulturen. Ieva har aktivt valt att inte ha boken som ljudbok då det är mycket dialog och det är svårt att hänga med som ljudbok. Däremot finns Det ingen får veta som e-bok. Hon har börjat att skriva på en uppföljare men väntar också med hur denna bok säljer. En uppföljare skulle handla om samma figurer och utspelas i samma värld som Det ingen får veta. Ieva skulle också vilja skriva om populärkultur exempelvis hjälpa någon artist med att skriva en biografi. Just biografier intresserar Ieva mycket, detta för hon själv läser mycket biografier.

 

På frågan vad som får Ieva att skratta är att det kan vara enkla och dumma saker. Det som får henne att bli arg är främlingsfientlighet, när människor är elaka mot andra bara för deras ursprung.
 Hon tycker bl.a. om matlagning och då speciellt tacos. Det bästa med tacos är att man kan göra dem precis som det passar en själv. Ieva har i en tidigare intervju sagt att hon tycker väldigt mycket om musik av Thåström, Winnerbäck och Lundell. Senast upptäckta litauiska musik är av en artist som heter Ruta Mur och som kommer ifrån Klaipeda. Hon tycker också om rock ifrån självständighetsförklaringen på 1990- talet. Litauen blev på sitt sätt självständigare genom musiken.

 

Hon säger att hon definitivt en tävlingsmänniska men då främst som lagspelare. Men Ieva kan även vara en singelspelare och köra över sina medspelare exempelvis om de är ett lag som gör en musikquiz. Jag har fått höra att jag ser saker ifrån en positiv vinkel. Om jag tappar halva mackan så tänker jag att redan ätit halva. Får mig att tänka till att jag har ett bra liv säger Ieva. Att Ieva har två inte bara ett bra jobb tänker hon på och att så många vill ha mig i sina liv genom skrivandet. Det är väldigt mycket som Ieva är stolt över. Hon har ett bra liv och försöker tänka på det när det inte ser så ljust ut. Att hon vågade flytta till Sverige och hon tror inte att hon vågar göra om den resan idag. Ieva tycker om att resa och hon har varit i ganska många länder i Europa. Senaste resan var till Rom. Hon vill gärna resa till USA där hon endast har varit en gång och då i New York.
 På frågan om vad Ieva mer vill berätta om sig själv tycker hon ett budskap är Du står aldrig ensam som är titeln på en av bandet Syndromets låtar som är ifrån Karlshamn men som nu flyttat till Sundsvall.

 

En kort recension av Det ingen får veta
Boken som Ieva har skrivit heter som sagt Det ingen får veta och är hennes debutroman. Handlingen kretsar kring det fiktiva musikbandet Rigmor Mortis. Bandet är ett resultat av fyra killar som alla är i åldern runt tjugo år. Bandets medlemmar är Oskar, Alexander, Kevin och Jack som också är huvudpersonerna i boken. Förutom dessa fyra finns flickvänner och kompisar i handlingen. Bandet består av Alexander som svarat på en annons från ett lokalt band och som ursprungligen består av två killar Jack och Kevin. Dessa två är barndomsvänner sedan länge. Bandet formar sig till slut då den musikaliskt stormbegåvade Oscar också hoppar på tåget.
 Ieva tror att boken främst riktar sig till alla dem som är intresserad av musik eller har anknytning till Karlskrona. Hon tror att folk som har varit med på den tiden som romanen utspelar sig på eller har en anknytning till Karlskrona är tilltänkta läsare. Boken har en bra indelning med relativt korta kapitel som gör boken lätt att läsa. Det behövs för boken är hela 439 sidor vilket är mer än vad en debutroman brukar vara. Den är tjockare än snittet på en debut roman, 80000 ord mot Ievas 115000 ord. Ieva tycker det behövdes för att få plats med hela historien. Varje kapitel i Ievas bok har en rubrik. Rubrikerna sattes efter kapitel är skrivna då hon kunde ta ut det roliga ur det skrivna kapitlet. Det är på samma sätt som hon skriver krönikor, först skriver hon artikeln sedan sätts en passande rubrik.

 

Boken utspelar sig i Karlskrona och har mycket hänvisningar till Karlskrona med omgivning. Den följer tiden noggrant som exempelvis mobiltelefoner ifrån den tiden som SonyEricsson 550, W800 och Nokia eller musikportalen Myspace. Jag tror Ieva vill upplysa hur det kan vara att vara ett band i startgroparna. Det är ingen regelrätt nyckelroman även om vissa personer och händelser har inspirerats av verkligheten, framförallt av hennes egna liv. Jag tycker det är intressant att läsa boken då jag inte kan gissa på förhand vad som skall ske. Det är en läsvärd debutroman som Ieva skrivit. Skulle mycket gärna läsa en efterföljare till denna bok då det skulle vara intressant att få veta hur framtiden utspelade sig för dessa individer. Jag tycker figurerna i boken har fått ett eget liv och jag undrar hur det skulle utveckla sig för dem. De fyra bandmedlemmarna är väldigt realistiskt porträtterade och Ieva skriver om dessa t.ex. hur de klär sig och vilken musik de spelar och lyssnar till.

 

Referenser
https://www.publikt.se/fordjupning/min-fritid/hon-ar-byrakrat-och-rockjournalist-25844
https://www.mynewsdesk.com/se/whipmedia/blog_posts/droemmen-som-blev-verklighet-foerfattarintervju-118050
https://www.musikindustrin.se/2024/04/29/4-snabba-ieva-kisieliute-jurist-recensent-forfattare/
https://whipmedia.se/drommen-som-blev-verklighet/
https://www.musikindustrin.se/2024/04/29/4-snabba-ieva-kisieliute-jurist-recensent-forfattare/
https://whipmedia.se/youtube/