Bob: Att tro på Gud är alltså ett sätt för människan att kunna skapa en sensmoral och mening ur diskrepanta händelser.
Movitz: Alltså?
Bob: Det är ett medel genom vilket det blir möjligt att fastställa kausalitet emellan ting som annars kanske inte ens är korrelerade.
Movitz: Och det är en bra sak?
Bob: För psyket så innebär det en extra källa till mening i tillvaron, så ja i breda drag.
Movitz: Är man någonsin ensam om man tror på Gud?
Bob: Bra fråga; det blir rätt komplicerat i och med att Guds beskaffenhet – så vitt vi vet – måste erhållas från subjektet.
Movitz: Gud finns inte i ordagrann mening?
Bob: Vi har inga bevis på att Gud existerar som ett ting av sig självt nej.
Movitz: Men om Gud existerar just precis genom beskaffenheten hen erhåller från subjektet?
Bob: Ja det är därför det jag sade blev sagt så som jag sa det.
Movitz: Okej, men är det någon skillnad på att tro på Gud och paranoid psykos?
Bob: Både ja och nej skulle jag nog våga påstå.
Movitz: Varför då?
Bob: Ja jag menar paranoid psykos är ju i regel en väldigt, med brist på bättre ord, smärtsam upplevelse.
Movitz: Jo?
Bob: Tro på Gud tenderar å andra sidan till att, i alla fall enligt merparten av vittnesmål, vara någorlunda behagligt.
Movitz: Tror du man kan bota psykos med Gud då?
Bob: Jag ser inte varför det skulle vara möjligt, så nej.
Movitz: Men om vi spolar tillbaka lite; kan man vara ensam om man tror på Gud?
Bob: Alltså det beror ju på hur vi väljer att definiera ensamhet – i den bemärkelsen att man upplever sig själv som ensam så blir svaret nej. En person som tror på Gud tror man enbart kan bli ensam om man blir försakad av Gud.
Movitz: Och varför skulle Gud göra det?
Bob: Ja det blir ju en, jag antar, teologisk fråga.
Movitz: I andra bemärkelser då?
Bob: Ja där når vi ju gränsen av vår förståelse av fenomenologi skulle jag våga påstå.
Movitz: Varför då?
Bob: Ja till vilken gräns kan sinnet konjurera fram ett så kallat ”andra” och ha det sannerligen vara ett sådant?
Movitz: Hur menar du?
Bob: Ja merparten av människor bär ju en generaliserad förståelse av andra människors sinnelag och attityder som i bred bemärkelse brukar kallas för det andra, mer eller mindre.
Movitz: Okej?
Bob: Gud utgör en väldigt specifik form av ”det andra” som då besitter en oföränderlig beskaffenhet.
Movitz: Gud är allsmäktig, god, och så vidare?
Bob: Precis; medan summan av troende är mer eller mindre ense om att dessa är orden som utnyttjas för att beskriva Gud.
Movitz: Så är betydelsen av självaste orden subjektiv.
Bob: Ja precis.
Movitz: Vilket betyder?
Bob: Att innebörden av Guds eventuella närvaro är subjektiv i det att vi måste förmoda att det finns mer än ett psykomekaniskt sätt för Gud att existera för ett subjekt.
Movitz: Gud kan alltså existera på fler än ett sätt?
Bob: För subjektet ja.