Roushka står lutad över det stora databordet som innehåller många tangenter samt visare och och han rynkar på sin panna och mumlar tyst. Det är någonting som inte stämmer och det irriterar honom. Frecke står och tittar på databordet men han förstår inte vad visarna visar och hur reglagen fungerar. Det är bättre att Roushka sköter det tekniska.
Plötsligt så hörs det ett högt väsande borta från dörren och Frecke tittar mot dörren men Roushka verkar inte reagera på ljudet. Roushka pratar högt för sig själv.
 – Enligt historiken så var den här rätt inställd för en vecka sedan och nu så är den helt fel. Jag förstår inte hur de har lyckats att göra så här fel. Frecke rycker på axlarna.

 – Monsternas närvaro kanske har gjort att de har varit tvungna att ändra på inställningarna. Det kan också vara så att de har försökt att döda monsterna genom att ändra vissa saker.
Roushka fnyser högt.
 – Det finns nog inga monster. Det är säkert bara inbillning alltihop.
Frecke pekar på den döda mannen som har ett stort hål i sitt bröst.
 – Men det ser ut som om något har exploderat från den där människans bröst och det stämmer med vad Alan sade.
 – Den där människan kan ha blivit skjuten i bröstet. Det bevisar ingenting.
 – Det ser inte så ut.
 – Vad vet du om sådant? Det kan...

Något dunsar hårt mot den stängda dörren och Frecke ser att dörrens handtag rör sig och han ser till att Roushka ser samma sak. Det är inte så troligt att Alan har hunnit tillbaka och förmodligen inte androiden heller. Roushka ropar mot dörren.
 – Vem är det? Är det du, Alan?
Det hörs ett högt väsande från dörren och det låter nästan som en arg orm. Roushka och Frecke drar slutsatsen att det inte kan vara en människa som dunsar mot dörren och drar i handtaget. Frecke mumlar tyst till Roushka.
 – Det är nog ett av de där monsterna som Alan pratade om. Vi bör inte öppna dörren.

Roushka tittar på Frecke som om han är galen och börjar att gå mot dörren. Frecke väljer att stå kvar vid databordet. Om det är ett monster bakom dörren så vill han inte möta det. När Roushka kommer närmare dörren så ser han att det rinner in en genomskinlig vätska från under dörren. Vätskan ser tjock ut och Roushka böjer sig ner och känner på vätskan. Vätskan är varm och känns nästan som hemgjort slime. Frecke ser vad Roushka gör.

 – Tycker du att det är lämpligt att röra det där? Du vet ju inte vad det är.
 – Sluta att fåna dig. Det är inget..

Dörren slås upp med stor kraft och det som dunsade mot dörren och väste blir synligt. Det är ett monster och det har avlångt huvud som mest liknar en banan och stora käftar där det rinner stora mängder genomskinlig saliv. Den bakre delen av det avlånga huvudet ser räfflat ut men framdelen ser slät ut. Monstret har inga synliga ögon. Monstret påminner delvis om en stor insekt och dess långa svans ser ryggradslös ut men den ser väldigt vass ut. Monstrets svans vajar fram och tillbaka som en ilsken kobra. Monstret har en ribbad bröstkorg och fyra långa utväxter som sticker ut från dess rygg. Monstret är svart som natten och har en märklig doft som påminner om varm olja.

Frecke tycker att monstret ser ut som en sorts demon, en svart demon från helvetet och han blir rädd. Roushka däremot verkar inte vara det minsta rädd och han stirrar på monstret. Monstret rör sig framåt mot Roushka och det öppnar sin käft. Även om Roushka inte är rädd så anar han oråd och några sekunder senare så skjuter monstret ut en lång inre käft och den träffar nästan Roushkas kropp. Den inre käften är täckt med massor av genomskinligt segt slem och Frecke tycker att det ser äckligt ut med så mycket dregel. Roushka backar undan från monstret och Frecke går längre in i rummet. Han vill inte vara i närheten av monstret. Roushka vänder sig om och tittar på Frecke och han ser sur ut.

 – Vad gör du? Flyr du? Vi måste hjälpas åt att skada monstret eller få ut det härifrån.
 – Jag vågar inte. Det ser så hemskt ut.
 – Jag trodde att vi sade att vi skulle hjälpas åt i alla situationer men jag ser att du fegar ur. Det ska jag komma i håg i fall du råkar ut för en allvarlig situation.
 – Men alltså, varje kroppsdel av det här monstret ser dödligt ut. Jag vill gärna komma härifrån levande.

Monstret har dragit in den inre käften men dess svans börjar att röra sig mot Roushka och han blir arg. Roushka står och funderar en kort stund och får syn på ett vasst svärd på en vägg och ett par handskar och han tar dem på sig och tittar på Frecke.
 – När jag fångar dess svans så springer du fram och välter monstret och tar tag i en av de där utväxterna kring huvudet. Du kan sticka in handen där. Den kan inte röra på huvudet så lätt om du gör det.
 – Skojar du men mig nu?
 – Nej, när du har bra tag om huvudet så dra monstret mot väggen där.
 – Varför då?
 – För att det sitter ett svärd på väggen och jag tänker försöka döda monstret med svärdet.

Frecke ser ut att tveka men han nickar tyst. Det är möjligt att Roushka faktiskt är riktigt smart. Monstrets svans är nästan framme vid Roushkas kropp.