Peter vakna! Hördes en röst. Han tittade slumrande upp. Han hade somnat igen. Han skakade huvudet för att bli något pigg igen. Han såg att det var hans odrägliga chef Johan som stod över honom. Han hade fått ännu en sömnlös natt. Hans son Micke hade hållit honom vaken igen. Med sina mardrömmar. De hade blivit något färre det senaste året .Men han pratade ändå i sömnen. Så Johan hade börjat dokumentera vad han sa. Ordet Istrumiter kom upp mer och mer. När han frågade om dem så sa han bara att dem var som flygande änglar. Vildsinta fast vänligt inställda till dem som tror på dem. Varje gång han försökte förklara att de var påhittade så blev han arg och defensiv.
   Dagen gick snabbt så det var snart dags att hämta Micke från förskolan. Så han lade undan allt sitt pappersarbete och lade i pärmen. Han lade den på en hylla. Han reste sig och klädde på sig sin jacka. Han klev ut och satte sig i bilen. Nyheterna spelades upp som hjulen började rulla. Nyhetsreportern om inkommande åskoväder över landet. Men han tänkte inte så mycket på det. Han stannade efter en stund vid Mickes förskola. Eklövs förskola. Det var fullt av lekande barn där. Han klev in i entrén. Det var ingen ovanlig syn att se honom där. Han hade ensam fått hämta Micke sedan hans fru lämnat honom för ett år sedan. Så han hittade väl i skolan. Han promenerade längst den långa korridoren. Fylld med barn och vuxna som försökte hålla reda på dem. Han såg upp lite till lärarna som klarade av ett sådant jobb. Till slut bland vimlet av ungar såg han sin egen. Så han gick snabbt fram och lyfte upp honom. De började prata om allt möjligt. De började gå mot utgången. Micke tog fram en teckning han ritat på bildlektionen.

Det var tre figurer. Vilka är det? Frågade Peter. Det är vår familj sa Micke. Där är du sa han och pekade. Där är jag och där är Roland. Han stannade lite grann. Vem är Roland? Mannen som besöker mig när jag är ledsen. Nu blev Peter orolig. Vad gör han då? Han muntrar upp mig. Säkert låtsasvänner han håller på med. Peter började undra om han inte skulle ta honom till en psykolog. Men han tänkte inte så mycket på det. Utan han fortsatte gå. De kom till bilen och körde hem. Staden susade förbi. De kom till slut till ett grönt landskap med kullar träd och sädesfält. De kom till ett litet ensligt hus. Det såg ut som en liten stuga med tillhörande trädgård med gröna väggar och litet blomland. Allt som allt en liten fin bostad för en barnfamilj. De stannade bilen vid garaget och klev ur. De gick in. Peter var riktigt trött så han satte sig vid köket. Radion sprakade igång. Reportern började att prata om vädret. De pratade om att om att det skulle vara soligt imorgon och inga moln vid deras område. Skönt tänkte han som han läste tidningen. Det stod något om klimatet och bilförsäljnigen i Tyskland. Han började att laga middag. Så han gick fram till kylskåpet och tog fram lite falukorv och började att steka medans han tog fram makaroner och satte på vatten. Han började att hacka korven och lade på plattan. Det började att fräsa efter en stund. När det var klart ropade han ner Micke. De satte sig och började att äta.

Det blev riktigt bra, så Peter blev lite stolt över sig själv. De åt snabbt och satte sig och tittade på film. De valde att titta på Jönssonligan. De tyckte båda om den men hade inte sett den på länge. De tyckte det var sorgligt att Gösta Ekman nu var död. Men de skrattade ändå gott åt alla skämten. När filmen var slut så var det alldeles mörkt ute. Dags att sova sa Peter. Kom ihåg en halvtimme högst på telefonen sedan sängen. Jadå sa Micke. De gick in och borstade tänderna. De gick sedan till sina rum som låg bredvid varandra. Peter lade sig med en Harry Potter-bok och började att läsa. Den var riktigt bra så det dröjde inte länge innan han läst klart ett helt kapitel och somnade till.

Han vaknade mitt i natten .Så han tittade på klockan och såg att den var klockan fyra. Han hörde att Micke prata med någon. Han blev fundersam. Så han gick upp ur sängen. Han lyssnade utanför Mickes rum. Han hördes skratta och prata med någon. Men vad som fick honom att reagera är att en annan röst tyst men tydligt svarade. Nu slog Peter upp dörren ordentligt för att fånga inkräktaren. Men han kunde inte se någon trots att han kunde svära på att någon varit där. Han låste fönstret instinktivt. Han kunde inte fatta att det inte var någon inbillning. Han visste inte vad han skulle göra. Så han gick och lade sig igen efter han noggrant kollat att alla fönster och dörrar var stängda och låsta.
   Klockan var nu fem. Han kunde inte somna om. När solen började skina så tittade han ut. Han blev förvånad, det var moln på himlen. Blixtarna slog tätt ner. Vilket fick Peter att bli riktigt orolig. Micke kom ner sömndrucken. Vad händer? Frågade han förvirrat. För att få lite information så startade Peter radion. Det skulle ju vara klart väder. Han förstod ingenting. Han tittade nyfiket ut. Radion sprakade igång. De pratade om onormala väderfenomen. Sändningen avbröts abrupt. Strömmen gick. Han kollade kylen som nu var avslagen. Fläkten hade stannat. Han tittade på armbandsklockan. Den hade också stannat. Vad var detta? Han gick ut och tittade sig omkring blixtarna hade upphört. Men molnen var fortfarande kvar. Det märkliga fenomenen fortsatte. Ett hål uppenbarade sig som splittrade molnen. Ner kom ett grått ljus. Det sipprade ner i marken. Lika snabbt som det uppenbarat sig så försvann det. Han kunde inte skaka känslan att något hemskt var på väg.