I denna artikel har jag försökt sammanställa en bild av Jacques Mwepu som idag jobbar som chef över den stora Kumla fängelset i just Kumla. Det som fick mig att skriva denna artikel är att han har en annorlunda bakgrund såsom flykting ifrån Kongo i Afrika men som ändå lyckats göra en karriär i det svenska samhället. Artikeln är skriven med hjälp av Jacques självbiografi (som finns på biblioteket att låna) och hans medverkan i sommarpratarna på radion.

Jacques är född 1964, ett år efter Mobutus statskupp i Kongo. Det var också tiden Kongo blev självständigt ifrån Belgien. Mobutu hade en idé att Kongo skulle vara självförsörjande med de företag som fanns där. Det medförde att man nationaliserade alla företag som inte var Kongolesiska. Detta var dock en katastrof då många företagare inte visste om hur man skulle sköta verksamheten.
 Man införde också lagar om att alla invånarna enbart skulle ha namn som inte förknippades med det kristna namn man tidigare haft. Man följde också denna afrikaniserades process med att man enbart skulle ha vissa kläder, exempelvis fick kvinnor inte ha byxor.

När han var i tonåren var hans mål att läsa till katolsk präst, men det ändrades när han blev vuxen och Jacques började läsa på universitetet. Han bodde då i byggnaden i vad som kallades block nio. Det var vad som kallades de fattigas block men det passade Jacques perfekt då det var närmast skogen. Han fick som student uppgiften att annonsera event som konserter med hjälp av en megafon. Jacques fick p.g.a. detta smeknamnet Megafonmannen.

Jacques organiserade sig i det oppositionella partiet UDPS studentsektion. Till slut blev han eftersökt av det regerande partiet och tvingades fly för sitt liv. Jacques mål var att först komma till Zambia och sedan vidare till Zimbabwe. Efter att varit i flyktinglägret i i fem månader så var det Jacques tur att åka vidare till Sverige. Det han visste om Sverige var Olof Palme, Dag Hammarskiöld och Sveriges engagemang mot apartheid regimen i Sydafrika. Han tyckte dessutom om ABBA och att han hade åkt i en Volvo där hemma.

Han brevväxlande med Gisêle som han hade lärt känna i Kongo innan flykten ökade och till slut kom även hon till Sverige på besök. De bestämde att de skulle starta familj i Sverige. 1996 föddes Jacques första barn, en son vid namn Jean-Luc.
Första arbetet som Jacques hade var som ordningsvakt, men det trivdes han inte så bra med. Då slumpades det så att Jacques träffade på sin granne Martin som arbetade inom Kriminalvården. Martin tyckte att Jacques skulle passa perfekt att jobba just inom detta område så Jacques ansökte och fick jobb inom Hällbyanstalten,

Jacques berättar att han blev påmind om den rasism som finns mot svarta människor. Ett exempel var när en fånge en dag skulle göra ett besök hos tandläkaren. Då skulle den intagne kopplas samman med en kriminalvårdare med handfängsel men det ville inte fången med just Jacques. Fången hade sitt ursprung i Mellanöstern så det visar att rasism kan vara mångtydig och inte bara vara ifrån etnisk svenskar. Överhuvudtaget så kände Jacques att han blev testad av fångarna p.g.a. hans hudfärg men det fick till följd att Jacques anmälde alla incidenter. Han kom att kallas superpliten för det. Men fortfarande fanns det intagna som vägrade ha honom som kontaktperson p.g.a. hans hudfärg.
 Hans sambo Gisêle hade vid denna tid blivit klar med SFI studierna och börjat läsa till civilingenjör på Mälardalens högskola och Uppsala universitet.

Den instans som en individ kommer att först känna av inom Kriminalvården är häktet. Jacques skriver att han tycker att detta ofta är en mycket hopplös stämning som råder inom denna verksamhet. När Jacques skulle tillträda som chef över häktet i Örebro hade det på kort tid inträffat två självmord inom denna verksamhet.

2015 fick Jacques i uppdrag att vara chef över kvinnofängelset Hinseberg 2 mil nordost om Örebro. Jacques skriver att han tycker det var en jätteutmaning att vara chef över denna verksamhet. Han skriver att 94 % av all brottslighet står männen för. Han menar vidare att de intagna kvinnorna hade en svårare situation än männen då fängelserna var byggda med åtanke om just männen. Av de femtiosex anstalter som finns i Sverige är bara sex anpassade för just kvinnor. Det gör att närhetsprincipen, d.v.s. att den intagne skall sitta nära sin hemort, är svårare att uppfylla. Jacques menar också att en kvinnlig intagen har ofta färre kontakter utanför fängelset än mannen som ofta har en mamma, sambo, hustru, syster eller dotter som hjälper till under fängelse vistelsen medan kvinnor ofta är helt ensamma.

Efter tiden som chef över Hinseberg så hade Jacques tackat jag till att bli kriminalvårdsexpert för EU:s utrikestjänst. Det var ett kontrakt på fyra år och han flyttade dit tillsammans med dottern Desirês. Då kom Coviden och Desirêss skola stängde och hon kom med på ett av de sista flygen innan luftrummet stängdes. Då dök det upp en tillfälle att Kumla anstalten sökte en ny chef och Jacques sökte den tjänsten vilket han även fick. Så den tjugonde augusti 2020 klev Jacques in på Kumla anstalten där det vårdades 517 av Sveriges mest kriminella män. Anstalten i Kumla klassas som klass 1 vilket betyder det är den högsta säkerheten.

Enligt Jacques är Kriminalvårdens främsta uppgift att vårda och upprätthålla ett hopp för varje människa. Han menar att han som flykting fick uppleva hur det är när ens liv kastas omkull precis som de intagna inom Kriminalvården får sina i och med frihetsberövningen .
 Han skriver vidare att ytterst få personer sitter i fängelse livet ut. Det kommer en dag då personen skall ut i friheten och det gäller då att denne inte återfaller i kriminalitet. För än om fängelset skall verka avskräckande och skydda samhället ifrån kriminella så minskar det inte risken med återfall med hjälp av en hård kriminalpolitik tror Jacques. Det är snarare med en stödjande miljö, motiverande samtal och vård risken för brottslighet minskar menar han.

Referenser
https://poddtoppen.se/podcast/284610981/sommar-vinter-i-p1/jacques-mwepu
Från Kongo till Kumla, Jacques Mwepu med Anna-Maria Stawreberg, 2024
https://akademikern.se/tror-att-alla-kan-forandras/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kongokrisen