Det finns en påtaglig ironi i det att för att kunna få hjälp behöver man alltför ofta vara i skick att be om hjälp; någonting han hade observerat dem många gånger han hade hjälpt folk med ditten eller datten. Hjälpsamhet tjänade människan bäst när den var proaktiv – det var det enda han kunde postulera ur det hela. Men för det visste han inte om han behövde hjälp eller inte.

Han lyssnade på The Pogues Night Train to Lorca och drack sitt andra glas vin. Den låten hade varit hans anthem för att köra hem onykter på mopeden efter kvällshänget med kompisgänget i tonåren. Den hade alltid erbjudit honom en viss tröst i sin lyrik; han hade alltid varit rädd för mörkret på något sätt, särskilt det mörkret som fanns i skogspartiet inför den långa kullen; den enda modifikationen han hade gjort på sin FS1:a var att dreva den, så den gick snabbt i nedförsbacke och långsamt uppför. Just mitt i kullen hade han alltid känt sig iakttagen på något sätt, som om hans värsta barndomsfarhågor kom till liv och flåsade honom i nacken.

Veckor hade passerat sedan han avslutade det senaste kapitlet på boken, och livet hade nått ut i ett klimax som i sin tur skenat iväg mot ett antiklimax. Han hade åstadkommit mycket han trott sig inkapabel till, men vad det mynnade ut i var honom oförkunligt. Han hade beställt hem möbler och monterat ihop dem utan vidare problem, och vinleveranser hade han mottagit därtill. Han hade ringt till kundtjänst och varit på Access point:en och en hel faderulla av andra ting. Nu när trapetsen var avklarad kände han glädje sakta gryna ner under vikten av verkligheten.

För att kompensera för ovanan att ha börjat dricka igen hade han i alla fall börjat sluta snusa. Men han var faktiskt måttlig i sitt drickande numera; han var för gammal för att ösa i sig. Ett glas vin eller två om dagen dör man inte av, tänkte han. Som Cathal ’Buí’ MacGhunna skrev:

A cháirde gaeil, ólaidh a bhfaighidh sibh
Dheamhan deoir a ghlaoifaidh sibh le h-éis a mbáis.

”Kära vänner, drick allt ni får, ni kommer inte ropa efter en droppe efter er död.” Ord att dö efter, om inte leva.