Jonte joyride

Nr 4/2015
text JERRY B
 

När Jonte Joyride återvände från festligt oktober till frostigt november hade hemlandet hamnat i kris och kaos. Samtidigt spred sig en svinaktig girighet som gjorde att en klar majoritet av befolkningen blev riktigt förbannade. För att lätta upp stämningen läste vännerna valda textrader för varandra.

 

På promenad genom Hoglands Park fick Jonte Joyride syn på Brusiga Berra, Gullan Gräddnos, Valfrid Vinare och Klämmiga Katrin. 

­ ­­- Hej Jonte, ropade Berra. Det var längesen. Var har du hållit hus?
 - Reste till södra Tyskland och oktoberfestivalen. Trevligt med glada människor.
 - Skoj för dig. Här är det inte lika roligt, sa Berra. Här är det kaos och anarki. Snart röstar var femte väljare på det där knepiga missnöjespartiet.
 - Så går det när man kör landet i botten, sa fröken Gräddnos.
 - Jag vill inte tala politik, sa Katrin
 - Nej låt oss läsa några dikter och texter som piggar upp, sa Valfrid.
 - Jag kan börja, sa Gullan.
 - Varsågod, min sköna, låt höra, sa Berra
Gullan reste sig upp, rätade till kjolen, och sa:
 - Sommaren var kort. Det mesta regnade bort. Men sol och värme kom i september. Do you remember. Snart är vintern här. Jag hoppas jag blir kär. Då blir det kul att fira jul.


 - Den var rolig. En parafras på Ledin skulle jag tro, sa Valfrid och visslade refrängen av Sommaren är kort.
 - Ja han är en favorit och blir bara stiligare med åren, sa Gullan och suckade.
  -Åhh jag förstår, sa Katrin. Men julskyltning redan i oktober är väl lite tidigt.
 - Det är ok för mej, sa Gullan. Som en långt förspel innan tomten kommer.
  - Ja fram med ljus-stakarna, sa Jonte. Vi måste lysa upp den mörka årstiden.
  -Egentligen tänkte jag sjunga en annan låt, sa Gullan.
  - Ok, låt höra.

 

-Å-å-å tjejer, Å-å-å tjejer. Vi måste höja våra röster för att höras.
  -Mycket bra. Toppen. Kvinnorörelsen signatur av Margareta Garpe och Suzanne Osten.
  - Förlåt om jag avbryter men nu är det min tur att läsa en text, sa Berra.
  - Ja varsågod, sa Valfrid.

 

Berrra reste sig upp, tog av sig kepsen och sa:
  - Här står jag med mössan i hand. Allt är minst sexton år sedan räven i hönshuset tog allt. Du betalar och betalar. Sverige är utsålt och förskingrat. Hela landskapet är förändrat och bränt.
 - Vi skulle ju inte tala politik, sa Katrin.
 - Vänta jag är inte färdig än, sa Berra och fortsatte: De vill bara ha dina stålar, hala som ålar är dom försvunna innan du hinner räkna till sju. Är vi lyckliga nu?
 - Bravo, ropade Valfrid. Det är Ulf Lundell.
 - Ja vad bra att ni hört den, sa Berra, vill ni höra resten?
 - Ja kör på, sa Jonte. Det här piggar upp.
 - Ok, sa Berra och klämde i: Nu har vi alla rätt och skyldighet att välja vilka bluffmakare vi vill och kan. Frihet och ansvar, men alla vet att om girigheten får härja fritt förgiftar den land efter land.


 - Så sant som det var sagt, sa Valfrid.
 - Jag tror jag kräks. Har ni läst det här, sa Gullan och bläddrade fram en sida av Expressen. En kompis till Bert Karlsson tar 54 000 kr i månaden för att hyra ut en lägenhet till ensamkommande flyktingbarn. Familjen Wallenberg tar 60 000 i månaden för en liten bostad. Men Filippa Reinfeldt är ännu fräckare och tar 68 000 kr i månaden för 26 kvadratmeter. Det är ta mej fan stor skandal.
 - Vi skulle ju öppna våra hjärtan, enligt hennes man, sa Valfrid
  - Ja och då åkte han på pumpen. Det var en kraftig protest mot att Reinfeldt, Maud Olofsson, och Göran Persson rev sönder tryggheten och sålde ut den svenska välfärden.

 - Alltid när det är kris i Sverige har svenska folkrörelser visat prov på solidaritet och varma hjärtan. Det är frivilliga föreningar och eldsjälar som gratis skänker mat, kläder och husrum. Utan det stödet skulle landet gå under. De som sitter på makten gör ingenting för att lösa problemen. De tänker bara på sig själva, sa Valfrid.
 - Förresten är makarna Reinfeldt skilda, sa Gullan.
 - Lika bra det. En partiledare kan inte ha en så girig fru.
 - Nej men Reinfeldt har slutat med politiken. Han tjänar stålar på att hålla tråkiga föreläsningar och säljer en bok utan innehåll.
 - Vad heter den?
 - Halva inne, tror jag
 - Nej, nej. Halvvägs heter den.
 - Whatever, sa Gullan.

 

 - Nu är det min tur, sa Katrin.
 - Varsågod.
- Jag är en av dem som slavar i kungariket Sveriges pyramid. Det är vi inom skola, vård och omsorg som jobbar invid foten. Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid. Det är synd om dem som inte fyller kvoten, sa Katrin och gjorde en kort paus.
 - Bravo, ropade Valfrid. Det är Mikael Wiehe. Skriven på 70-talet men fortfarande skrämmande aktuell. Läs resten högt så alla här i parken och ankdammen får höra.
- Rikedomen håller hov i maktens salar. Där är tankarna och rummen lika svala. Det verkar som om det i varje tid och i alla sorters folk finns några som vill bygga pyramider. Där de själva sitter överst och har makten i sin hand medans de som lever nedanför lider.
 - Jag börjar snart gråta, sa Gullan.
 - Här kommer de sista raderna, sa Katrin: Om de där uppe i det blå inte längre vill förstå utan föraktar alla de som ger dem mat ska pyramiderna tillsist bli deras grav.
 - Oj, oj, det där är rena dynamiten, sa Jonte. Ungefär som när Blå Tåget sjöng att staten och kapitalet sitter i samma båt med sina feta nackar.

 

 

 - Ja nu är det hög tid att damma av alla gamla proggplattor från 70-talet, sa Valfrid.
- Sch, säg inte som det är, sa Jonte.
 - Jo vi måste protestera.
 - Ja det är precis det vi gör nu. Om Robert Broberg varit kvar i livet hade han säkert kört den låten som heter Sch, säg inte som det är.
 - Hur går den?
Jonte tog fram gitarren och började sjunga:
- Sch, säg inte som det är. Inte nu när alla dom är med. Håll folk omedvetna om vad det är som brukar ske bakom det som synes ske.
 - Härlig blueskänsla, sa Berra. Fortsätt.
- Säg dom att allting är okey i det fallet kan dom lita helt och hållet på polisen och mej och jag brukar väl aldrig fara med osanning, eller säg? Sch, säg inte som det är.


 - Kolla nu är snutarna här och sätter parkeringsböter på bilarna utanför SFI.
 - Ja på onsdagarna mellan 9 och 12 är det parkering förbjuden. Men det har vi inte fått någon information om.
Märkligt att det går att köpa p-biljett samtidigt som det är förbjudet att stå där. Borde gå att lösa med modern teknik eller göra som i Zurich. Där fungerar allting. Spårvagnar, tåg och flyg kommer alltid i tid.
 - Nej det skiter dom i här i Sverige. Vi måste lära oss att läsa på skyltarna.
 - Vore det inte bättre med större skyltar på p-automaten.
 - Nej, det ska inte vara enkelt. De finns myndigheter som tycker om att jävlas med vanligt folk och turister.
 - Vilka grisar och översittare. Såna typer borde huka sig under älgjakten.

 

 - Ska jag köra sista versen, frågade Jonte.
 - Ja kom igen, sa Berra.
- Säg henne att hon kan skriva vad hon vill så länge hon inte luskar reda på någonting som hör kulissen till. Då är det klart att vår vaktappareat inte kan sitta still men så länge hon skriver om kändisar och annat tjafs kan hon i stort sett skriva vad hon vill.
Sch, säg inte som det är, sjöng hela gänget i kör och Jonte fortsatte med en vers till:
 - Säg honom att förhålla sig objektiv och inte rota så förbannat och vara så väldigt negativ utan istället invänta våra besked och direktiv. Vi är ju ändå dom enda som kan se det här i sitt rätta perspektiv
Sch, säg inte som det är, sjöng alla.
 - Säg dom att allt är bara bra. Säg dom att allt är precis som det ska vara. Någon form av förtroende för regeringen måste man väl ändå ha. Vi som har makten avgör själva om vi handlar demokratiskt. Ja! Sch, säg inte som det är.
 - Jättebra Jonte. Dags för applåder.


 - Men nu går skam på torra land, sa Gullan. Titta här i tidningen. Girigheten slår nya rekord. Socialdemokraten och Robinsonvinnaren Jan Emanuel Johanssons bolag tar 69 000 kr i månaden för ett litet krypin för ensamkommande barn. Och Migrationsverket bara betalar. För helvete. Var tar alla skattepengar vägen. Han åker omkring i en röd Ferrari som han köpt för pengar från staten. Snacka om champagne-socialist. Borde inte han bli utesluten ur det gamla gråa sossepartiet som är emot giriga vinster.

 
 
 
 
   - Tony Blair erkänner i en intervju på CNN att invasionen av Irak var ett misstag. Som en följd blev det krig och kaos även i Syrien och Europa hamnade i en flyktingkatastrof.

EU och Sverige borde skicka en saltad räkning till U.S.A.
 - Sverige finns inte längre. Folkhemmet är sålt och välfärden är på väg att försvinna. Dessutom har Coop i Lyckeby lagt ner.
 - Ja men färgen på Jan Emanuels lyxkärra kanske sänder en varningssignal.
 - Bilen är blodröd. Vad betyder det?
 - Revoltens och revolutionens färger.
 - Upp till kamp, sa Jonte.
 - Ja, kom igen. Nu är tålamodet slut.
 - Hör ropen skalla. En Ferrari till alla!

 

 

 

                                                                                                    
 

BEATLES BÄSTA & SÄMSTA

text Billy Shears
 
De flesta är överens om att Beatles ändrade populärmusiken. Men blev det bättre? Till alla som inte hör någon större skillnad på Beatles, Rutles, Fourmost och svenska Mascots, följer här ett debattinlägg och förslag till förklaring varför världens största popband hamnade i karaoke-diket.

Det började bra. Redan på Beatles första och andra album exploderade högtalarna av rocklåtar som I Saw Her Standing There, Please Please Me, Hold Me Tight och Money. Kopplingen till rock-rötterna blandat med deras uptempo hits skapade det hysteriska fenomen som kallas beatlemania. I och med att Lennon & McCarneys melodier blev jättestora hits i hela världen började en överproduktion av eget material där många utfyllnadslåtar borde ha stannat kvar i skrivarlådan. Visst finns det många oslagbara och tidlösa klassiker men resten håller ingen högre standard. Samtidigt gav de bort många topplåtar till andra artister t.ex: 
A World Without Love – Peter & Gordon
Bad To Me – Billy J Kramer
Love Of The Loved – Cilla Black
That Means A Lot – P J Proby
Goodbye - Mary Hopkin
 
Kanske Liverpoolgruppens största bidrag var att inspirera andra artister att bättre förvalta musikutvecklingen. Beatles beskrivs ständigt som nyskapande i musiklexikon och biografier. Sanningen är att de siktade mot stjärnorna genom en anpassad spelstil i ny förpackning. Drömmen om att vara tidernas bästa rockgrupp övergavs för frestelsen att bli världens största popband. Sveket mot ursprunget skulle bli framgångsrikt men också deras fall. Den unika förmågan att både skriva och framföra ett pärlband av starka poplåtar förvandlades till en hysterisk blandning av medial cirkus, popkonst och sockerfabrik. Om John Lennon och Ringo Starr haft mer infytande hade Beatles sound och musikstil tagit en annan väg. Åtminstone i början.
 

Idag kan det tyckas märkligt men Beatles hade svårt att få skivkontrakt. Det stora bolaget Decca tackade bestämt nej med motiveringen att gitarrgrupper var helt ute. Lennon, McCartney och Harrison fick nöja sig med det obskyra bolaget Parlophone och producenten George Martin. Villkoret gällde endast om Beatles bytte ut batteristen Pete Best.
 Den klassisk skolade G. Martin som saknade nödvändig erfarenhet av rock n roll och stereoteknik visade den enkla vägen till topplistan. Ljudmässigt passar gruppens tidiga inspelningar bäst i monohögtalare från 50-talet. Det skulle dröja ända till 2009 innan den illa producerade Beatlesmusiken kunde förbättras med hjälp av modern digital utveckling. När det var dags för inspelningen av Beatles första singel Love Me Do, fick plötsligt flickornas favorit Pete Best sparken. Ringo Starr som var känd för att vara Liverpools bästa batterist blev erbjuden den lediga platsen bakom trummorna. Han tackade genast ja trots att han var medlem i den mer populära gruppen Rory & The Hurricans. Ringo hade tidigare hoppat in några gånger som ersättare och gillade Beatles tuffa stil och rockiga scenshow

 

Beatles var från början en rå rockgrupp som övat upp teknik och scenshow på skråliga och skräniga stripklubbar i de skitiga nöjeskvarteren i Hamburg. I hemstaden Liverpool var de ökända men respekterade för den tuffa attityden, läderjackor och hård musik. När möbelförsäljaren Brian Epstein blev deras manager och skrev skivkontrakt med musiksnobben George Martin förvandlades det råa soundet till familjeevänlig gladpop. Skinnjackorna byttes mot kraglösa kostymer och frisyren förstärkte känslan av feminin framtoning. Det gav utrymme för tuffare grupper och artister som t.ex. The Who, Rolling Stones, Dave Clark Five, Kinks, Small Faces och Jimi Hendrix. 1968 tog Elvis Presley tillfället i akt och visade skillnaden på rock och flumpop. I en oslagbar TV-special med låtarna Trouble, Heartbreak Hotel och If I Can Dream sopade Elvis mattan med beatlemania.

 

John Lennon, som i sin ungdom skrämde slag på klasskamraterna, hade Elvis Presley som förebild. När George Martin övertalade Beatles att spela mjukare protesterade John. Men när Please, Please Me hamnade på första plats blev Lennon mer medgörlig. Efter det enorma genomslaget med flera stora hits och två glada långfilmer började John känna frustrationen komma krypande. Han gav upp hoppet om att Beatles skulle vara ett rockband. Tillsammans med Harrison testade Lennon starka droger. Han tappade förmågan att skriva rockiga låtar och försökte istället härma Bob Dylans låtsnickeri.
 

Ringo Starr är förmodligen popmusikens mest underskattade trummis. Han var motorn i scenshowen och det är obegripligt att Ringos skicklighet inte nyttjades bättre i skivstudion. Ticket To Ride, Rain, Come Together och genombrottet I Want To Hold Your Hand är exempel där trummorna lyfter låtarna från enkla melodislingor till en dundrande mix av pop, rock och blues. På Beatles sista album Abbey Road bjuder Ringo på batterispel i högsta klass men tyvärr var det försent. Gruppen upplöstes 1970. Under en skivkarriär på endast åtta år, lyckades de skapa fler hits än alla andra popgrupper i musikhistorien. Flest tio i topp placeringar på Billboards lista från 1955 till 1999 har Elvis Presley med 38 följt av Beatles på 34. Dessutom har Paul McCarney som soloartist 22, John Lennon 9, Ringo Starr 7 och George Harrison 5. På Youtube och Spotify har Elvis och Beatles mer nedladdningar än de flesta av 2000-talets nya artister.

 

Inför lanseringen 2016 av Ron Howards dokumentär Eight Days A Week kom en nyutgåva av Beatles Live At The Hollywood Bowl. Låtlistan innehållar Twist And Shout, Roll Over Beethoven och Dizzy Miss Lizzy. Rocklåtarna inramar och förstärker upplevelsen av Beatles egna topplåtar She´s A Woman, A Hard Days Night och Help. Tre tidigare outgivna live-versioner finns med som bonus. Vad som saknas på skivan, som alltid kallats The Fab Fours svarta får, är Beatles starka covers av Kansas City och Rock n Roll Music.

 

I en intervju i samband med dokumentären Eight Days A Week minns plötsligt Paul att Beatles hade planer på att uppträda efter sista konserten 1966:

   - Vi behövde ett långt uppehåll men sedan när jag förslog en ny turné vägrade de andra.
På samma presskonferens svarar en något förvånad Ringo:
   - Jag ville också spela på scen igen.

 

Hur nära var det att Beatles återförenades? Enligt John Lennons älskarinna May Pang träffades John och Paul i Los Angeles 1974 och planerade att spela in en ny singel med George och Ringo. Om skivan blivit en stor hit skulle Beatles gjort ett nytt album och flera konserter tillsammans igen. Projektet stoppades tidigt av advokater och jurister på grund av olika kontrakt med olika managers och skivbolag. Det är ingen hemlighet att Yoko Ono, som hade stort inflytande och kontroll över Lennon, befarade att en återförening av gruppen skulle öka Johns missbruk av alkohol och starka droger. Ännu har ingen journalist vågat konfrontera den mystiska änkan med frågor om varför hon höll John isolerad från omvärlden i fem långa år. Svaret är enkelt. John blev botad från sitt alkoholberoende och drogerna ersattes av terapi och lugnande mediciner. När sonen Sean föddes blev Lennon mer harmonisk men för att inte bli galen av för lite sex fick John tillåtelse att umgås intimt med May Pang till 1980.  

 

I USA började Beatles betraktas som en folkpop-grupp med religiösa grubblerier. Det var Paul McCartneys geniala melodislingor som räddade populariteten. Paul tog mer och mer ansvar som gruppens ledare och lärde sig att arrangera och producera tillsammans med George Martin. I backspegeln kan tyckas att G. Martin höjer sin betydelse mer än den var värd. På YouTube finns den mycket intressanta dokumentären The Making Of Please, Please Me som mellan raderna avslöjar vad som egentligen hände. Styrkan hos den prydlige skivproducenten George Martins var att han tog ett steg tillbaka. Gruppen fick leka och ha roligt i studion. Han visade varsamt på möjligheten att experimentera med olika arrangemang och ljudblandningar. Sir George Martin framstår som den bäste favoritläraren i skolan. Deras samarbete utvecklade Beatles till världens mest inflytelserika popband i musikhistorien.
 
De finns seriösa musikvetare som anser att Beatles Sgt Pepper är världens bästa album genom tiderna. Det påståendet kan diskuteras. Ungdomar som upptäcker Beatles musik för första gången rankar gruppens andra album With The Beatles samt Abbey Road och Revolver mycket högre. Från början var det meningen att Strawberry Fields och Penny Lane skulle varit med på Sgt Pepper. Då hade plattan blivit en mycket större musikalisk upplevelse. Frånvaron av en tydlig hit gjorde skivan till en mystisk sensation.
 
Alla i gruppen utom Ringo kom med förslag på vilka som skulle figurera på omslaget. Det var ett koncept skapat av konstnären Sir Peter Blake. Han fick 200 pund för besväret och kände sig efteråt lurad på stora pengar för upphovsmannarätten. Blake vägrade senare att göra omslaget till Beatles anthologi. John Lennon föreslog att Hitler, Jesus och Elvis skulle stå som pappfigurer i bakgrunden. Presleys manager tackade bestämt nej. Skivbolaget vägrade ta med den nazistiske ledaren och Guds son togs bort efter Lennons provocerande uttalande att Beatles var större än Jesus. Managern Brian Epstein visade sin svaghet för Lennon och godkände satanisten Aleister Crowley. Var det omslaget i kombination med musiken som skapade sensation eller är det samma fenomen likt sagan om Kejsarens nya kläder som fortfarande spökar? Genom vulkan-sprutande mytbildning och genial marknadsföring lyckades skivan att uppnå högre status mer likt ett levande konstverk än som en reguljär musikprodukt.

 

Efter Beatles splittring 1970 fick John Lennon äntligen utlopp för den rockartist han var innerst inne i sin musiksjäl. Tillsammans med demonproducenten Phil Spector gjorde Lennon 1975 ett av rockhistoriens mest underskattade album. Skivan Rock n Roll innehåller covers på flera rock & soulklassiker. Men skivköparna var inte redo för Johns kanonplatta. Samtidigt hade Paul stora framgångar med gruppen Wings. På grund av svår depression och alkoholmissbruk återvände Lennon till låtsasmamman Yoko Ono för att få tröst. Hon botade Johns ångest genom att hålla honom isolerad från omvärlden i fem år. Precis när Lennon gör comeback 1980 blir han mördad på väg hem från en skivinspelning. En hel kulturvärld sörjer fortfarande John Lennons tidiga död. Han var bara 40 år och många undrar vad Lennon skulle ha spelat för musik idag. På YouTube finns ett klipp där Paul McCartney och Bruce Springsteen tillsammans gör grymma versioner av Beatles paradnummer I Saw Her Standing There och Twist And Shout. Det råder inget tvivel om att Springsteen gör en underförstådd hyllning till John Lennons känsla för rockmusiken.

 

John Lennon ville ha samma sound som Elvis, Roy Orbison och Chuck Berry. Paul McCartney som hamnat i Beatlesfällan på senaste plattan NEW hade Buddy Holly och Everly Brothers som idoler.  När producenten George Martin valde Paul som sin favorit lade han också grunden till Beatles splittring. Vad hade hänt om managern Brian Epstein lyckats skriva kontrakt med skickligare producenter som Shel Talmy, James Miller, Steve Rowland eller Phil Spector istället för den timide George Martin? Många musikdiggare undrar hur det skulle varit om John Lennon fått fria händer. Johns soloalbum Walls And Bridges och nämda Rock n Roll ger ledtrådar.

 

Lennons sista platta är ett svagt försök att hitta rockrötterna. Ständigt övervakad av den knepiga hustrun har skivan Double Fantasy bara en låt som håller måttet. Woman är en vacker och känslig hyllning till kärleken. Men med tanke på att Yoko Ono förvandlade Lennon från fri rock rebell till flummig drömmare blir tonerna en solkig smörja. Tur att det går att rensa bitterheten med låtar som Nowhere Man, Come Together, Stand By Me, Slippin And Slidin, Cold Turkey och Imagine.

Det är lite av ödets ironi att det var George Harrison och inte John eller Paul som gjorde bästa soloplattan efter uppbrottet från Beatles. All Things Must Pass producerades av Phil Spector och har ett modernt sound som håller än idag. Skivan innehåller starka nummer som My Sweet Lord, What Is Life, If Not For You, I Dig Love, Awaiting On You All och låtar som Beatles nobbat tidigare. Harrison lyckades också med konststycket att sätta ihop den ultimata supergruppen Traveling Wilburys. Det var för bra för att vara sant och liemannen skickade Roy Orbison till himlen. Där spelar nu Harrison och Orbison tillsammans med musikgudarnas favoritgrupp som består av: Patsy Cline, Ella Fitzgerald, Ted Gärdestad, Ulla Billqvist, Ray Charles, Elvis Presley och John Lennon.

 

P.S. Många Beatlesfantaster som läste om Le Roys version av Please, Please Me i Presspunktens artikel Beatles, Lucille Ball, Jerry Lee Lewis & John Leyton frågar efter en mer utförlig beskrivning.
 På vilket sätt lät Le Roys bättre än Beatles? Gå in på YouTube och lyssna på Paul McCartneys live version från 2005. (from DVD ” The Space Within Us ”)
Innan någon hittar Le Roys rockversion i något glömt musikarkiv får vi nöja oss med Pauls svängiga försök. Det är nästan lika bra men Le Roys sång låg närmare John Lennons tuffa stämma.

 

Beatles 10 bästa 2016
1.   A Hard Days Night
2.   She´s A Woman
3.   Rock And Roll Music
4.   While My Guitar Gently Weeps
5.   Drive My Car
6.   Ticket To Ride
7.   Help
8.   Rain
9.   Any Time At All
10. Day Tripper

... och sämsta
1. Tell My Why
2. Michelle
3. Can´t Buy Me Love
4. Helter Skelter
5. I`m A Loser
 
 
 
 
 
 
 

BEATLES, LUCILLE BALL, JERRY LEE LEWIS & JOHN LEYTON

text JERRY BYLUND
Nr 3/2014
 

Nöjesindustrin har alltid fått sin näring av funny facts och snaskiga sanningar. Vad som är sant och falskt har ingen större betydelse så länge det säljer.

 

Mycket av det som är intressant och bildande försvinner i en störtflod av värdelöst vetande på sociala medier. Här följer några fabulösa fakta om vad som kan inträffa bakom kulisserna i showbusiness. Tro det om du vill.
   De flesta komiker är män. Trots försök till jämlikhet dominerar mannen på många områden. Men bakom varje framgångsrik man och företeelse finns ofta en tålmodig kvinna som håller i trådarna och styr. Den mest populära humorserien i amerikansk TV skapades av en begåvad kvinna som också spelade huvudrollen.

 

Skådespelerskan Lucille Ball startade tillsammans med sin man Desi Arnez produktionbolaget Desilu. 1951 uppfann de konceptet för den moderna komediserien i TV ( så kallad sitcom ) Tidigare valde bolagen att filma, klippa och lägga på skratten efteråt. Lucille Ball gjorde inspelningarna inför en levande publik. En skicklig fotograf anställdes. Bildproduktionen utvecklades. Istället för bara en kamera användes tre som växlade från hel och halvbild till närbild. Ljussättningen var rak för att undvika skuggor. En rapp dialog av fyndigheter kryddades med fysisk humor i bästa Charlie Chaplin-stil.


TV-historiens längsta skratt uppmättes när Desi försökte lära Lucy dansa tango. Andra skojiga episoder är när Lucy går på fest i långklänning och rullskridskor. Avsnitten där hon och väninnan Vivian ska packa choklad och när Lucy trampar druvor i en vintunna tillhör de mest efterfrågade. TV-serien I Love Lucy blev så populär att hennes graviditet fick skrivas in i handlingen. Episoden när hon ska föda barn hade länge rekordet för högst antal tittare. Lucys äventyr lockade fler än president Eisenhowers installationstal.

 Fortfarande är det miljontals som hellre ser repriser av Lucy Show än tittar på nya komediserier. Yngre generationer i hela världen har upptäckt hennes klassiska humor. Den innehåller allt som tilltalar en global publik. På YouTube finns hela avsnitt och valda delar av det bästa från Lucille Balls framgångsrika TV-karriär.

 

Lucille är titeln på en rivig rocklåt av Little Richard. På 50-talet var han en föregångare inom rockmusiken. Den fräcka scenartisten skrev och framförde rockklassiker som Rip It Up, Tutti Frutti, Long Tall Sally och Good Golly Miss Molly. Richard var den förste som kallade sig the king of rock n roll och visade vita artister hur man snickrar ihop en hitlåt. Jerry Lee Lewis tackade för tipset och spelade in Great Balls Of Fire. Religiösa lyssnare i USA fick moralpanik när de hörde texten. Låten förbjöds att spelas på konservativa radiostationer.          

   Titeln tolkades som om sångarens testiklar kokade av erotiska eldar. Det påståendet bidrog säkert till att låten blev extra populär. 1958 toppade J. Lee Lewis listorna med Whole Lotta Shakin´ Goin´ On. Precis innan en utsåld turné i England spreds nyheten att han gift sig med sin 13-åriga kusin. Inte blev det bättre när det avslöjades att skilsmässan från förra frun inte blivit godkänd. För publiken var det en chock och stor skandal. Alla konserter fick ställas in och populariteten störtdök. Jerry Lee fick rådet att riva vigselbeviset för att rädda karriären. Men kärleken till Myra Gale var starkare. Äktenskapet var lyckligt fram till 1973 och de fick två barn tillsammans. Jerry försörjde familjen genom god försäljning av hjärtevärmande sånger i countrystil. Han återvände sedan till rocklåtarna.

 I mitten av 80-talet vägrade skivbolaget att förnya kontraktet och sålde ut hans tidigare inspelningar i billiga upplagor. En kväll när Jerry Lee Lewis stannade för att tanka bilen upptäckte han en hylla fylld med piratkopior av hans största hits. Han blev förbannad och svor. Sedan hällde han bensin över skivhögen och tände på. Med en rivstart åkte Jerry Lee iväg och ropade högt:

 – Now that´s what I call a great ball of fire.

 

1955 lanserades Rock Around The Clock i filmen Blackboard Jungle. Den fick ett enormt genomslag i England och Sverige. Ungdomar började härma den amerikanska rockmusikens stil och språkbruk. De äldre förfasade sig. Även under det frigjorda 60-talet gick moralväktarna i taket när någon gjorde anspelningar på sexuella handlingar och sa fula ord i TV. 

 Rolling Stones fick ändra texten i Let´s Spend The Night Together innan sändningen av Ed Sullivans TV-show. Mick Jagger himlade med ögonen i protest när han istället tvingades sjunga Let´s Spend Some Time Together. The Beatles tog tidigare det säkra före det osäkra när de skrev I Want To Hold Your Hand. Den oskyldiga texten inramad av upphetsande basgångar och het stämsång blev deras stora genombrott i USA. Liverpoolgrabbarna gjorde också en version med tysk text: Komm gib mir deine Hand.

 Var John Lennon egentligen ville hålla sin hand var det ingen som talade om för vuxenvärlden. Men när plattan snurrade på skivtallriken visste ungdomarna vad som var på gång:

Oh yeah, I´ll tell you something I think you´ll understand.

Sedan när mamma kom in med saft och bullar i flickrummet satt tonåringarna med blossande kinder och försökte se oskyldiga ut.

 

Helen Shapiro var bara 14 år när hon blev erbjuden skivkontrakt. Cliff Richards producent Norrie Paramor trodde först det var en pojke som sjöng på demoinspelningen. Hennes mörka stämma kan jämföras med sensuella Anita Lindblom och Zarah Leander. Shapiro ville hellre sjunga jazzlåtar men blev övertalad att spela in poplåtar. Redan första singeln Don´t Treat Me Like A Child gick direkt upp på tio-i-topp. Sedan följde två listettor i rad: You Don´t Know och Walking Back To Happiness. Två år senare blev hon vald till Storbritanniens populäraste sångerska.

 Under en turné i England 1963 fick nykomlingarna The Beatles vara förband. Helen kom bra överens med grabbarna särskilt med John. Enligt obekräftat skvaller förlorade Shapiro oskulden till Lennon. Risken för graviditet gjorde Beatles manager Brian Epstein upprörd och svartsjuk. Även Paul McCartney var rasande. Det var viktigt för marknadsföringen att gruppens medlemmar hade ett obefläckat rykte. Därför var Lennons äktenskap med Cynthia och sonen Julian en hemlighet för fansen. Media höll tyst i början eftersom de sålde mer på mytbildningen än på fakta.

 

När Helen Shapiro berättade att hon skulle åka till USA och spela in ett album specialskrev John och Paul låten Misery till henne. Men producenten nobbade sången på grund av den dystra titeln. LP-skivan Helen in Memphis innehåller originalversionen av It´s My Party. Skivbolaget gjorde dock en felbedömning och missade att ge ut den som singel. När producenten och arrangören Quincy Jones hörde Shapiros skiva insåg han direkt möjligheten och hitkänslan i It´s My Party. Omgående gjorde Quincy en mycket rivigare och starkare produktion och ställde den okända Lesley Gore framför mikrofonen. Den versionen gjorde stor succé över hela världen och i Sverige skrev ABBA:s blivande manager Stikkan Anderson en svensk text. It´s My Party blev Leva Livet.

 

I TV-programmet Drop In 1964 sjöng Lill Babs popsången Leva Livet för glatta livet. I samma program spelade Beatles fyra låtar som skakade om svenska folket. Men det var faktiskt inte första gången som musik av John och Paul hördes i svensk television. Året innan hade den okända engelska gruppen LeRoys framfört Please, Please Me i barnprogrammet Måndagsposten. Tidningarna  skrev inte en rad om händelsen. Den musikhistoriska sensationen gick helt obemärkt förbi. Tyvärr gjorde LeRoys misstaget att inte spela in låten på skiva trots att deras version var bättre. Med rötter i rock och blues gjorde gruppen en mycket vassare variant än Beatles mjukpop.

 

När producenterna Norrie Paramor och George Martin och deras stall av artister fortsatte att toppa skivförsäljningen med snäll och behaglig pop kände LeRoys trycket att överge den tuffa stilen. De var skickligare musiker och bättre sångare än Beatles men saknade charm, utstrålning och publikkontakt samt förmågan att skriva egna topplåtar.

 Istället för nytt material valde de istället den klämkäcka italienska schlagern Ciribiribin. Melodin döptes om till Gotta Lotta Love och fylldes med ett mustigt och fylligt Merseysound i rullande tempo. Hela anrättningen förstärktes med stark basgång och drivande trummor. Men trots en utmärkt produktion sålde skivan dåligt och försvann i mängden av gulliga popgrupper.

 Musiker har i alla tider inspirerats av varandra. När John Lennon skrev Please, Please Me hade han lyssnat på Bing Crosbys Please och Chuck Berrys Come On. Gör följande undersökning: Spela How Do You Do It med Gerry and the Pacemakers. Sedan The First Time med Adam Faith, Beatles I Want To Hold Your Hand och Gotta Lotta Love med LeRoys efter varandra. Ställ sedan frågan vem som influerade vem. 

 

Ett nästan förtvivlat försök att nå framgång gjorde LeRoys som kompgrupp till den bildsköne och populära sångaren John Leyton vars karriär gått i stå efter Beatles genombrott. LeRoys och Leyton samlades i skivstudion och brände av en rejäl pop-rock-mix av Make Love To Me.

Det var på håret att det blev en hit. Men eftersom både John Leyton och grabbarna vägrade att kamma kalufsen i lugg tyckte den unga skivpubliken att LeRoys såg omoderna ut. Långhåriga tonåringar i modskläder ville helst inte köpa plattor av artister med bakåtkammat hår. Det låter ofattbart och lite komiskt idag. Men experter på popkultur menar att Hep Stars och Shanes var mer populära än andra svenska grupper eftersom Svenne Hedlund och Tommy Wåhlberg hade längre hår. Deras scenshow bjöd också på vildare inslag som gillades av både mods och raggare.

 

Hur gick det då för Leroys som lirat ihop sedan 1958. Innan kvartetten försvann i glömskans dimmor spelade de in två låtar i Sverige. That´s Too Bad och Climb The Moon finns på en LP-skiva med Jerry Williams. Medverkar gör också The Violents, Rock-Boris och Lasse Holm då under artistnamnet Larry Moon. Plattan har idag stort samlarvärde i Japan. 1964 behövde sångaren Mike Sarne en kompgrupp i familjefilmen Every Day´s a Holiday. LeRoys fick uppdraget på villkor att de ändrade stil. Men då var det redan försent och filmen blev ett fiasko. Gruppen upplöstes 1967.

 

Till sist en stilla undran vad som hade hänt om Helen Shapiro blivit gravid, LeRoys bytt frisyrer, spelat in Please Please Me och gjort en turné i USA. Och vad hade hänt om John Lennons änka hade gift sig med sångaren i U2 och sedan skilt sig och gift sig med f.d. borgmästaren i New York och sedan skilt sig igen för att till slut gifta sig med en engelsk fotbollsspelare. Då hade hon fått heta Yoko Ono Bono Como Rooney.

 

 
 
 
 
 
 
 
 

När Miles Davis mötte Monica Z

text JERRY BYLUND
Nr 5/2013
 
Vad är musikfilosofi.
Lyssna på Miles Davis så får du svaret direkt.
 
 
Men vad är det för musikstil? Är det cool jazz, bebop, funk eller acid rock. Lyssna en stund i lugn och ro. Då förstår du att det inte går att sätta en etikett eller artbestämma. Miles Davis spelar i en egen liga. I en högre dimension från ett annat universum. Det är toner som inte kan skrivas ner på notpapper eller förklaras med några enkla ord och meningar. Musiken kräver minst en avhandling om musik, filosofi och andliga upplevelser.
 Människor som lider av stress, nedstämdhet och depression har blivit botade av Miles Davis musik. Där läkarvetenskapen står handfallen och skriver ut tonvis med bedrägliga mediciner lyckas naturen med det till synes omöjliga. Davis musik stärker immunförsvaret och har fått patienter med olika funktions-nedsättningar att bli symptomfria och friskförklarade. Men den så kallade Miles Davis-metoden har också en sida som de flesta läkare tar avstånd ifrån. Den handlar om avgiftning.

Teaterpjäsen 7 Days bygger på en sann historia. Liksom många jazzmusiker missbrukade Miles Davis starka droger. När han märkte att han tagit för mycket allt för länge försökte han göra ett uppehåll. Det var inte lätt. Det starka beroendet och hemska ångestattackerna var mäktiga motståndare. När Miles inte längre kunde spela på grund av missbruket övervägde han självmord. Han sökte hjälp av utbildad expertis med det slutade alltid i tvångströja och starka sprutor med lugnande medel. Plågsamt och förnedrande. Davis blev allt mer desperat och frustrerad och bestämde att avgifta sig själv. Det begriper var och en att det var lättare sagt än gjort. Men han antog den svåra och till synes oöverstigliga utmaningen. Drivkraften att överleva var starkare och kom utifrån en högsta önskan att kunna spela igen. Att återfå förmågan och förvalta gåvan från gudarna.

Jazzlegendens gamle far bodde i en nedlagd bondgård långt ute på den amerikanska landsbygden. När Miles kom dit i uselt skick bad han om att få låna ladan i ett par dagar. Pappan visste vad som gällde och lät Miles vara ensam med sina demoner. Efter att i sju dagar och nätter legat kallsvettig och vrålat högt av vidriga mardrömmar kom Miles in köket. Då visste pappan att sonen klarat den värsta pärsen.
– Vill du ha frukost?  – Ja tack. Trumpeten väntade. När han kunde spela igen var det som i himmelriket. I många år spelade Davis på sitt magiska, gudomliga sätt inför en hänförd publik. För att orka med alla slitsamma turnéer över hela världen använde han olika droger. De hade samma innehåll som många moderna mediciner. Många av våra vanligaste läkemedel borde klassas som narkotika. Men byråkraterna på läkemedelsverket har somnat mellan stolarna. Men vad hände med Miles Davis.? Naturligtvis gick det upp som en raket och sedan ner i helvetet. Varje gång det var akut kris åkte Miles till sin pappas lantgård. – Är det dags för ladan igen?

Utan hjälp av läkarvården så lyckades faktiskt Davis bättre med sin egen metod. I en intensiv miljö där kollegor, vänner och superstjärnor dött av missbruk och feldosering kunde Miles leva ett långt, kreativt och lyckligt liv.  Det borde ingå i vårdutbildningen att dagligen lyssna på Miles musikaliska budskap. Då kanske sjukvården och vetenskapen börjar begripa att de har något att lära? Istället för att skriva ut massor av piller bör vården erbjuda varje patient en liten stuga där vi kan välja att umgås, älska och jaga demoner på flykten till toner av den gode Miles Davis. 

Är det här en skröna eller den sanna historien. Hur gick det egentligen till när Miles Davis och Monica Zetterlund träffades första gången? Det omtalade mötet har Monica själv beskrivit i olika versioner för olika sällskap. De flesta är överens om att det hände i Chicago i mitten på 60-talet. Monica var inbjuden för att sjunga på en känd jazzclub. I pausen dyker, hennes stora idol Miles Davis, upp för att hälsa. Men han säger ingenting utan står bara och stirrar på Monicas kropp från topp till tå. Efter 12 magiska minuter av tystnad, petar han henne på armen och säger korthugget. – I wanna fuck you, baby. När Monica berättar den mustiga och lustiga episoden reagerar alla som lyssnat på samma sätt. – Vilken jävla fräckis. – Blev du inte förbannad och besviken. – Nej inte alls, svarar Monica filosofiskt med glimten i ögat. – Det är faktiskt den bästa komplimang jag fått i hela livet. Sedan skrattar hon högt.
 För att förstå hennes kommentar bör man känna till hennes bakgrund. Zetterlund är värmländska. Det landskapet har fostrat personligheter som Selma Lagerlöf, Fröding, Ferlin och Christer Sjögren. Folk från Värmland tar inte vad skit som helst. De är vana vid raka puckar och vill inte ha någon form av insmickrande tjafs. Är man född på landsbygden nära de stora skogarna föredrar man det enkla, kärva och ärliga hos folk. Sötsliskig romantik är endast till för en bortskämd överklass som inte har en susning om vad slitsamt arbete innebär. På en logdans går det inte att prata för mycket strunt och låtsas vara fin i kanten. Ungdomarna i Värmland hade inte tid att vänta på långrandiga uppvaktningar.

Naturligtvis visade alla respekt. Men nära Klarälven talas klarspråk. Det finns i generna sedan generationer tillbaka och uppfattas som lockande toner. – Du är vacker och jag är stark. Va fan väntar vi på. Det var precis det Miles sa till Monica, fast på engelska. Uppriktighet kommer man långt med. Hon kände sig hemma med den mannen. En svart värmlänning med jazzig trumpet är som sänd av gudarna. Han gjorde Monica glad. Utifrån hennes perspektiv var det faktiskt en komplimang. Hur mycket som är sant vet bara de inblandade. I filmen om Monica Z och i biografier finns scenen med i olika versioner. Tage Danielsson beskrev den värmländska jazzsångerskan som ett lingonris i cocktailglas. Det kan inte sägas bättre. När Miles mötte Monica tändes blixtar och alla stjärnor i naturens erotiska universum. Musikens filosofi tar sällan omvägar. Let´s do it. Let´s fall in love.

Jonte joyride

text JERRY B
Nr 5/2012
 
Julia och Stellan fick en inbjudan till en kräftskiva och maskeradfest.
De tackade genast ja. Temat för kvällen var 60 och 80-talet.
Barnen fick spöka ut sig till olika sagofigurer.
 
Det var ett färgglatt gäng som åkte till kräftkalaset utklädda till olika personligheter. Elvis och Marilyn Monroe kom tillsammans med Musse Pigg och Pippi Långstrump. Törnrosa och Prince hade med sig Glader, Blyger och Prosit. Michael Jackson dök upp i tre olika upplagor. Först som en bror, sedan solo och sist som Diana Ross. Förvirringen fortsatte när två miljöpartister av osäker härkomst gjorde slag i saken och kallade varandra för hen. Vid avträdet löste moder jord och hin håle kompromissen under parollen anything goes.
 
Julia hade sytt upp en rosarutig klänning och Stellan bar en stickad väst från filmen Magical Mystery Tour. De föreställde Brigitte Bardot och Paul McCartney. Sannerligen två tidlösa popikoner från 60-talet som håller än idag. Efter välkomstdrink med tilltugg följde diverse fysiska aktiviteter i form av rita, gissa, spring. Långbordet dukades upp med god mat och dryck. Kräftstjärtarna blandades med torskfilé, sillbitar och Janssons frestelse. Det dröjde inte länge förrän hela sällskapet dansade runt laddade och självlysande av Omega 3.

Varje deltagare fick sedan i uppgift av lekledaren att skriva ner fyra favoritlåtar från Beatles alla skivor. Det var inte så lätt att välja från det rika utbudet. När alla var klara skulle det röstas fram en vinnare. Några tog leken på största allvar. Stellans taktik var glasklar. Det gällde att följa magkänslan och inte bara välja de allra största hitsen.
Han skrev:
1, Hello Goodbye. 2, She´s A Woman. 3, Nowhere Man.
4, While My Guitar Gently Weeps.
Men när han lyssnade på texterna upptäckte Stellan att låtarna handlade om avsked, vilsenhet och oro. Det var inte så han ville minnas Beatles musik. Särskilt inte på ett festligt kräftkalas. Den här kvällen skulle den världsberömda kvartetten förknippas med positiva ackord, trallvänliga refränger och stämsång kryddade med yeah, yeah, yeah.

Med den positiva inställningen gjorde han snabbt en ny lista:
1, A Little Lovin´. 2, We Are in Love.
3, Words Enough To Tell You. 4, I Must Be In Love.
De här låtarna tyckte alla var mycket gladare. Men det fanns en liten hake. Det var inte The Beatles. Det var inte John, Paul, George och Ringo. Stellan hade valt ut fyra olika popgrupper som härmade Beatles-soundet.
 De var riktiga copycats. I vissa fall kan en kopia vara lika bra som originalet. Så även denna gång. Stellan vann den lekfyllda tävlingen trots att han inte följde regelboken. Det fick till följd att han resten av kvällen blev kallad för Lance Armstrong av den ständige ordningsmannen. Många ville dock veta mera om grupperna de glömt eller aldrig hört talas om. Artisterna var i tur och ordning: The Fourmost, Adam Faith & The Roulettes, The Mascots och The Rutles.
 
Ute på verandan satt Jonte Joyride utklädd till sig själv. Farmor behövde hjälp att formulera en kontaktannons. Det gick inte så bra i höstmörkret. Prickarna hamnade på fel ställe. Änka med humor blev anka med humör. Farmor fick bara två svar. Först kom ett mejl från en ilsken arbetsledare på Ölands djurpark. Han behövde någon att skälla ut när sommarjobbarna slutat och börjat skolan. Sedan kom ett SMS med ett SOS från självaste Paul Anka. Sångaren och låtskrivaren från Kanada ville ha ett yes av den läckra skånska gåsen.
 Inte blev det bättre när farmor och arbetskamraterna från tiden på Konsum skulle skicka en hyllning till före detta chefen som fyllde 85 år. Återigen blev det problem med två prickar. Grattis hälsar konsumgänget blev gratis halsar könsumgänget. Chefens hustru vädrade humör men 85-åringen visade prov på humor och skickade snabbt följande svar: Tack för tiden med könsumgänget. Det skänker glädje nu och framåt när jag tänker bakåt. We are not amused, sa frugan och kysste sin man på kinden.

När männen på festen plockade undan utemöbler och rengjorde grillen hördes från köket en vild diskussion om vem som var den värsta härmapan. Lady Gaga eller Britney Spears. Alla var dock rörande överens om att Pink, svenska Robyn och Caj Karlsson är genuina artister. Någon började tala om Hollywoodfruar och att Elton John kallade Madonna för tivolistrippa. Jag är böjd att hålla med, sa värdinnan. Vi hade köpt dyra biljetter men fick vänta i 90 minuter innan divan behagade göra entré. Sedan kändes showen som en ljummen soppa. Besviken och bedrövad är bästa beskrivningen av spektaklet. Hon borde passa sig. Både den unga publiken och de trogna fansen kan snabbt hitta nya förebilder. Den märkliga madonnan klarar sig nog, sa morfar. MTV-katten har visat sig ha nio liv.

En hedersman tackade värdparet genom att läsa ett stycke från Förborgade ord utgiven av svenska Baha´i ­‑ samfundet. Många kände värme, glädje, tro, hopp och kärlek.
 Innan det var sängdags fick Stellan en begäran att spela något passande. Gitarren var ostämd av vädret så han fick ta hjälp av tekniken. Julia tryckte fram Paul & Linda McCartney med Denny Laine på Youtube.
 När luften fylldes av ljudet från säckpiporna i hitlåten Mull Of Kintyre ställde sig alla i en ring på gräsmattan. De ropade högt till mångubben som lyste starkt på sommarnattens sista serpentiner. Grattis Paul 70 år. Nu är det gott att leva.
We are in love and we’ll keep it this way.
 
 
COPYKATTER & HÄRMAPOR
I 50 år har många popband försökt att kopiera, härma och imitera Beatles stil och framgångsrecept. Här följer fyra exempel på artister, grupper och låtskrivare som gjorde några lyckade försök.
 
Liverpool-gruppen The Fourmost var skickliga musiker men saknade lyskraften och förmågan att skriva egna popsånger. Eftersom de hade samma manager och producent som Beatles fick de ta över sånger som John Lennon skrivit tidigare. Gruppens första två singlar Hello Little Girl och I´m In Love gick snabbt upp på topplistan. Men det var den tredje skivan som gav Fourmost deras största hit. A Little Lovin´ är skriven av den i sammanhanget okände Russ Alqvist. Han lyckades med konststycket att komponera en skräddarsydd variant som är starkt influerad av Beatles klassiska uppbyggnad av text och musik. Trots att Fourmost slutade spela in skivor 1969 så uppträder de fortfarande dock utan originaluppsättningen. Kanske är det dags att byta namn till The Twomost eller varför inte The Almost. De lät nämligen nästan, men bara nästan, som förebilderna av årgång 1963.
 
 
 
 
Adam Faith var engelsk tonårsidol, sångare och skådespelare. Från 1959 till 1962 var han en av de största artisterna i England och hade ett ständigt flöde av topp-tio hits på UK Singles Chart. För att stå emot konkurrensen från alla nya popgrupper tog Adam hjälp av låtsnickaren Chris Andrews och bandet The Roulettes. The First Time och We Are In Love innehåller allt som de tidiga Beatles-hitsen har. Men när Andrews kopierade Lennon & McCartneys harmonier gjorde han dem ett snäpp vassare. Adam Faith gör en grym tolkning av Merseybeat-soundet. Genom att våga vara tuffare gränsar produktionen mer mot hårdrock än mjukpop. Redan på 70-talet övergick Faith till att satsa mer på skådespelarkarriären och hade flera roller i olika engelska TV-serier och filmer. Under en turné med ett teatersällskap 2003 avled Adam Faith efter sviterna av en hjärtattack.
 
The Mascots var en svensk popgrupp bildad i Stockholm 1963. De och många andra var kraftigt inspirerade av Beatles och brittisk pop. Words Enough To Tell You låg först som bilaga i form av en tunn fladdrig plastskiva i ungdomstidningen Bildjournalen. Låten blev så populär att skivbolaget gav ut den på vinyl. Den blev en av gruppens största hitsinglar. The Mascots erbjöds skivkontrakt i England men endast på villkoret att de ändrade namnet till The Swedish Design. När de vägrade brände de i princip alla chanser till karriär i utlandet. En lansering i USA gav inget resultat. Mascots gjorde sin sista spelning i augusti 1969. Medlemmarna startade istället den politiska NJA-gruppen som senare blev Fria Proteatern.
 
The Rutles är en komedi-grupp skapad av Eric Idle från Monty Python-gänget. I den fejkade dokumentären All We Need Is Cash från 1978 gör Rutles en parodi på Beatles karriär. Filmen har många festliga och skruvade scener där karaktärsdragen är så uppförstorade att Rutles liknar Beatles mer än beatlarna själva. Sekvensen med Yoko Ono förvandlad till nazist har delat de trogna Beatles-fansen i två läger. John, Paul och Ringo var inte särskilt roade av projektet. Men George som inte tog så allvarligt på Beatles historia spelar själv en roll som TV-reporter i filmen. The Rutles har gjort 2 fullmatade skivor. Neil Innes lyckades på ett kärleksfullt sätt göra träffsäkra pastischer på Beatles hitlåtar. Sergeant Pepper är Major Happy och Lennons magiska I Am The Walrus blir Piggy In The Middle från Tragical Mystery Tour. Eric Idle gjorde en andra film Can´t Buy Me Lunch 2002 men den fick inte samma framgång.