RYGGTAVLAN
text & illustration DANIEL OLAUSSON
Nr 2/2010
– Var någon på matchen förra helgen?
– Jodå.
– Hur gick det, missade man något?
5-4 till det besökande laget. Bästa resultatet hitills för vårt kära hemmalag.
– Ah, målrikt.
– Förhållandevis inte. Låt säga att jag har sett finare fotboll i mina dagar... Skott från halva plan till inspark, inlägg och passnigar ut till inkast... spelare som ligger och vrider sig i smärtor i en kvart, och all måste tvunget ta i för kung och fosterland och sikta mot stjärnorna istället för att placera bollen. Rent allmänt, pinsamt spel från båda lagen.
– På tal om pinsamheter, du har inte tänkt att nämna ditt bidrag till eventet?
– Vad pratar du om?
– Brorsan var där, han har berättat.
– Nej. Jag hade väl tänkt fokusera på andra bitar, som tex fotbollen, själva anledningen till att vi var samlade där en lördagseftermiddag.
– Jag kan förstå det. Ingen smickrande histora han
hade att förtälja.
– Din brorsa är bra på att berätta historier. Inget illa menat, jag gillar hans historier.
– Men det var väl sisådär femtio personer till
där som bevittnade händelsen.
– Femtio personer, kan det ha varit så många besökande?
– Vad hände? Kan man få höra.
– Tja, tydligen så skulle vår goda vän Mr hjälpsam här var hjälpsam och springa och hämta en boll som hade skjutits ut i backen och skjuta tillbaka den in på plan. Han fick till en fin rökare som säkert hade nått fram till planen och lite till, om inte något hade kommit i vägen vid sidlinjen. Närmare bestämt ryggtavlan på en femårig liten flicka som var där med sin familj för att heja på motståndarlaget.
– Åh, fy fan. Låter pinsamt.
– Det var det säkerligen. Och en otrevlig upplevelse för en femåring. Folk blev skitsura. Stämningen blev usel.
– Hon var nog där för att käka godis och dricka läsk och stryka omkring längsmed sidolinjen, som hon inte fick göra, snarare än att heja på sitt lag.
– Ja, hon får skylla sig själv, eller hur? Där lärde hon sig en läxa allt... Jag kan ändå inte låta bli att tycka att den vuxna parten ska ta sitt ansvar i en sån situation.
– Ja exakt, föräldrar måste lära sig att ta ansvar för sina barn.
– Är det allt du har att säga om det?
– Tja. Så går det när man ska vara hjälpsam. Sensmoral: det hade varit bättre att sitta kvar på läktaren och dricka öl och ta det lugnt. Jag skulle ha litat på mina instinkter.
Nr 2/2010
– Var någon på matchen förra helgen?
– Jodå.
– Hur gick det, missade man något?
5-4 till det besökande laget. Bästa resultatet hitills för vårt kära hemmalag.
– Ah, målrikt.
– Förhållandevis inte. Låt säga att jag har sett finare fotboll i mina dagar... Skott från halva plan till inspark, inlägg och passnigar ut till inkast... spelare som ligger och vrider sig i smärtor i en kvart, och all måste tvunget ta i för kung och fosterland och sikta mot stjärnorna istället för att placera bollen. Rent allmänt, pinsamt spel från båda lagen.
– På tal om pinsamheter, du har inte tänkt att nämna ditt bidrag till eventet?
– Vad pratar du om?
– Brorsan var där, han har berättat.
– Nej. Jag hade väl tänkt fokusera på andra bitar, som tex fotbollen, själva anledningen till att vi var samlade där en lördagseftermiddag.
– Jag kan förstå det. Ingen smickrande histora han
hade att förtälja.
– Din brorsa är bra på att berätta historier. Inget illa menat, jag gillar hans historier.
– Men det var väl sisådär femtio personer till
där som bevittnade händelsen.
– Femtio personer, kan det ha varit så många besökande?
– Vad hände? Kan man få höra.
– Tja, tydligen så skulle vår goda vän Mr hjälpsam här var hjälpsam och springa och hämta en boll som hade skjutits ut i backen och skjuta tillbaka den in på plan. Han fick till en fin rökare som säkert hade nått fram till planen och lite till, om inte något hade kommit i vägen vid sidlinjen. Närmare bestämt ryggtavlan på en femårig liten flicka som var där med sin familj för att heja på motståndarlaget.
– Åh, fy fan. Låter pinsamt.
– Det var det säkerligen. Och en otrevlig upplevelse för en femåring. Folk blev skitsura. Stämningen blev usel.
– Hon var nog där för att käka godis och dricka läsk och stryka omkring längsmed sidolinjen, som hon inte fick göra, snarare än att heja på sitt lag.
– Ja, hon får skylla sig själv, eller hur? Där lärde hon sig en läxa allt... Jag kan ändå inte låta bli att tycka att den vuxna parten ska ta sitt ansvar i en sån situation.
– Ja exakt, föräldrar måste lära sig att ta ansvar för sina barn.
– Är det allt du har att säga om det?
– Tja. Så går det när man ska vara hjälpsam. Sensmoral: det hade varit bättre att sitta kvar på läktaren och dricka öl och ta det lugnt. Jag skulle ha litat på mina instinkter.
MIKAEL ANDERSSON
text JOHANNA LEWÉN
foto KENNETH SVENSSON
Nr 2/2010
Mikael Andersson är 49 år gammal och har vigt sitt liv till konstens alla former. För närvarande har en vacker och rik utställning av sin senaste form av konst på Galleria K & H i Kungsmarken bredvid gamla Willys.
Då vi träffar Mikael Andersson på Träffpunkten så ber vi att få åka ut till gallerian där han har sin utställning för att få en bättre bild av honom som person och hans magnifika tavlor, vilket han går glatt med på.
Det dröjer inte mer än någon minut innan man förstår Mikaels konst och honom själv. Hans tavlor är som levande väsen som väntar på att få följa med dig hem och hängas upp på en utav dina väggar. Med sina penseldrag på duken och tjockleken av färgerna ger alla tavlorna en stor karaktär som ingen annan.
Medans vi står här och beundrar hans konst kommer flertal personer gående in och ut ur gallerian och det framgår ganska så starkt hur Mikael är som person. Han är en vanlig och enkel man som brinner för sin konst lika mycket som han brinner för vänskap. De som talar med oss ger en stark känsla av vänskap och beundran för honom.
Mikael har ägnat sig åt att måla i snart 25 år och hunnit med och haft ett femtontal stora likväl små utställningar. Han berättar även att en del av sin inspiration till konst kom från hans far som även han målade och Mikael har sparat en del av sin fars skisser. Han talar väldigt varmt om sin konst, men låter dig gärna ge din egen åsikt.
Då han ställer ut sin konst ger det en känsla av bekräftelse och beröm. Med leende tar han emot alla komplimanger han får och man kan nästan se hur han funderar på vad hans nästa tavla kommer att föreställa och jag kan ärligt talat inte vänta med att se vad som sker härnäst. I hans tavlor och penseldrag döljer sig en hel värld som bara han kan visa dig så åk och se dessa underbara tavlor och träffa denna vänliga man som för värmen med sig in i våren 2010.
Vi hoppas på att få återse Mikael och hans tavlor snart igen och fortsätta skriva om hur hans konst utvecklas för varje dag och natt som går.
