tyrolen & helgonet

Nr 3/2017
textbearbetning JB
 
Tyrolen är namnet på  festplatsen i Blädinge utanför Alvesta. Tyrolen hade sin storhetstid under hela 60- och början på 70-talet men lades ner1976. Dansbanan fick sedan sakta förfalla. Men nu är alla byggnader renoverade i originalskick och Tyrolen har öppnat på nytt.
 
I samband med nypremiären lanserades boken ”Tyrolen, 60-talsparadiset i Småland” av Lena Birgersson och Anders Roos. Lena är journalist med lång erfarenhet från SVT Malmö, dagstidningar, radio och som frilansare. Hon har gjort dokumentärfilmer för SVT t.ex ”Love & Peace i Lingonskogen” Anders är utbildad fotograf med lång erfarenhet. Han driver sedan 2015 ett företag som fotograf och bokproducent. Roos är stor musikälskare och har bl.a. gjort boken ”Alla tiders Gyllene Tider”

 

Här följer några valda delar från boken om Tyrolen:
”När byggmästare Lorentz Bergström, med snickarlådan i hand, lämnar Tyrolen sent på eftermiddagen, lördagen den 12 maj 1962, känner han sig ganska nöjd”
 Lorentz uppdragsgivare var lanthandlarsonen och nöjeskungen Olle Olofsson, då 35 år fyllda, energisk och ständigt på språng och taggad inför nya utmaningar. Första sommaren blir en succé. Tyrolen sopar helt enkelt banan med de andra festplatserna. Lördagskvällarna kallas för Tyrolenkvällar och är fullspikade för flera generationer av ungdomar från och med 1962.

 

I början av 60-talet råder radiomonopol och Sveriges radiokanal sänder mest seriös musik. Alla ungdomar lyssnade därför på Radio Luxembourg för att få höra pop och rocklåtar som aldrig spelades i svensk radio. Radio Syd och Radio Nord kringgick monopolet genom att sända radio från båtar på internationellt vatten utanför Sveriges kuster och riktade sändningarna in mot land. De spelade musik som alla tonåringar gillade och verksamheten finansierades av reklam i radio. En sensation på den tiden. Politiker och radiochefen fick panik och anställde Tage Danielsson som 1961 fick uppdraget att starta Melodiradion, med ny och lättlyssnad musik. Tio i topp, Svensktoppen, Kvällstoppen, Ring så spelar vi och Det ska vi fira blev jättepopulära radioprogram för hela familjen.

 

Artister som hade låtar på topplistan började dyka upp på Tyrolen. Scenen till dansbanan gjordes större och en ny utomhusdansbana byggdes, samtidigt skapades ljuspelargången med sina kulörta lyktor. Först kom populära svenska artister som Anna Lena Löfgren, Gunnar Wiklund, Thore Skogman, Anita Lindblom och Sven Ingvars. Kända popband som spelat på Tyrolen är bl.a. Hep Stars, Tages, och Shanes. Även utländska storheter från USA te.x. Bill Haley och Bobby Vee. Sånggruppen Delta Rhythm Boys var extra framgångsrika och gjorde stor succé med inspelningen av Flickorna i Småland. Skivan såldes i tiotusentals exemplar. Kända artister som Björn Skifs, Tommy Körberg och Lill-Babs drog alltid storpublik som gav klirr i kassan.

 

Men den största sensationen var Roger Moore. 1966 gjorde han den mest betalda tvådagars-turnén i svensk folkparkshistoria. Fortfarande lever skrönor om vad som egentligen hände. Kom Helgonet fram till Tyrolen eller inte? Ola Hemström är journalist på Sveriges Radio och har gjort P4 dokumentären ”Jakten på Roger Moore – en någorlunda sann historia” som du kan hitta via appen Sveriges Radio Play. 1966 var Roger Moore den tidens största TV-stjärna. Han spelade huvudrollen i TV-serien Helgonet, där han elegant rattade den vita sportbilen Volvo P1800, på jakt efter bovar, brudar och banditer.

 

Olle Olofsson hade slagit på den stora reklamtrumman och skröt att han gjort det omöjliga och högst sensationella genom att locka storstjärnan Roger Moore till Tyrolen mitt inne i Smålandsskogarna. Den kvällen kom det en jättepublik som väntade otåligt efter beskedet att Roger blivit försenad. 

Forstsätt dansa. Helgonet kommer snart, ropade Olle i mikrofonen från scen. Han hade fått tillståndet förlängt att hålla Tyrolen öppen till kl 02 efter midnatt. Men till slut insåg Olle att kampen mot klockan var förlorad. Helgonet kommer inte. Strax innan två ställer sig Olofsson på scenen och lovar de kvarvarande besökarna en del av pengarna åter. Olle är förkrossad. ”- Jag har alrig varit med om något värre under mina 18 år som nöjespappa, berättar han i tidningen efter midsommarhelgen.” Publiken var mycket upprörda och besvikna. De trodde att Olle Olofsson hade försökt lura folk till Tyrolen och att, den annars så populära, nöjeskungen var en riktig skojare. För att förhindra upplopp och förstörelse valde han att betala tillbaka halva inträdesbiljetten.

 

Vad hände med Roger Moore den famösa natten 1966? Jodå, Helgonet kom, men inte dit han skulle, och inte i tid. Han hade fastnat i dimman på Uråsa flygfält. Helikoptern som skulle flyga honom till Tyrolen fick inte tillstånd att lyfta i det dåliga vädret. Roger Moore fick ringa efter en taxi som i full fart körde fel i dimman. Efter den värsta natten i Olle Olofssons nöjesliv, precis när personalen städat färdigt och är på väg hem, stannar en taxi på den öde parkeringsplatsen och ut stiger Roger Moore. Den stora filmstjärnan visade vilken gentleman han var. Han höll sitt löfte.

 

Det finns många olika historier om vad som egentligen hände. Den bästa berättelsen är att Roger bad om ursäkt för sin sena ankomst och beklagade att det kommit engelskt väder till Sverige. Olle Olofsson lär ha bjudit hem Moore för att hälsa på hans fru och få en tidig frukost. Troligtvis tackade Roger nej med motiveringen att det var synd att väcka upp hustrun. Det finns inga bilder från tillfället och på den tiden fanns det inga mobiltelefoner. Taxichauffören som körde Helgonet till ett fint hotell i Växjö påstår att Roger bjöd Olle och hans fru att komma till England och filmstudion där Roger Moore spelade Helgonet. Men Olles fru, Rut Olofsson, ville hellre åka till USA och träffa Bill Haley igen och uppleva Amerikas bästa artister på hemmabana i Las Vegas. Efter den resan lär Rut och Olle konstaterat: Visst är de skickliga i USA, men när det gäller hjärta och närhet till publiken, då är Tyrolen i Blädinge världens bästa festplats.


kalle på spåret

Nr 2/2017
textsammansättning JB

 

Kalle Lind är mest känd för sin medverkan i TV-programmet ” På spåret”. Han har också många andra strängar på sin lyra och kan beskrivas som en kulturell mångsysslare med underfundig humor.

 

Tillsammans med kulturskribenten och författaren Isobel Hadley-Kamptz gjorde Kalle Lind succé i ”På spåret”. Paret visade prov på gedigna kunskaper och var mycket roligare än motståndarna. Kalle och Isobel gick till final och fick därmed en inbjudan att återkomma till tävlingen i höst. Kalle Lind föddes 1975 i Lund och växte upp i Eslöv. Efter studenten sökte han till filmlinjen på Fridhems folkhögskola i Svalöv. Sedan studerade han humaniora vid Lunds universitet.

 

I en artikel i Skånska Dagbladet skriver Anna Lindblom att Kalle Lind redan som barn planerade en framtid som ”tusen-konstnär”, precis som idolen Hasse Alfredson. Så blev det.

 Kalle sänder radio, han bloggar, gör podcast och skriver böcker. Kalle svarar blixtsnabbt på Anna Lindbloms frågor. Han tror att de flesta gamla klasskompisar skulle beskriva honom, såhär i backspegeln: ­En del skulle nog säga att jag var en besserwisser men för mig är det aldrig viktigt att ha rätt. Det viktiga är att det blir rätt. Många minns säkert mitt ovanliga intresse för gamla nöjesprofiler.
Kalle hade inga syskon och umgicks mycket med vuxna när han var liten. En dag hittade han en bok av Tage Danielsson i mormors bokhylla. Han blev helt fascinerad och ville läsa och lyssna på allt av Hasse och Tage, Gösta Ekman och Povel Ramel. Såhär i efterhand har jag rätt svårt att förstå att jag satt där som nioårig gosse och läste Kar de Mummas kåserier.

 

Någon gång under tonåren började Kalle spela teater och kom därmed i kontakt med likaledes Eslövsbördige Johan Glans. Deras möte blev ett slags frö till humorgruppen Komiker-kollektivet Korv som i början på 2000-talet skulle bli startpunkten för Kalle Linds långa och framgångsrika radiokarriär. I april 2009 kom Lind ut med humorsamlingen Människor det varit synd om. Boken beskriver med stor humor hur det gått för olika personer som råkat trampa i klaveret. Fejkade nyheter har alltid funnits och så här skriver Kalle Lind i kapitlet Cirkus, Revy, Journalistik:
”Den riktigt stora journalistiska fabrikationskonsten stod litteraturkritikern Kristian Lundberg för. Han lyckades med det fullkomligt omöjliga: att recensera en bok som inte ens skrivits. På en helsida i Helsingborgs Dagblad publicerade Lundberg en blandning av recensioner av hela höstens deckarskörd. Varje bok avhandlades på några få rader. En av de många böcker han sa sig ha läst var göteborgjournalisten Britt-Marie Mattssons internationella thriller Fruktans makt. Han tyckte inte den var nåt vidare. Han avfärdade den med en axelryckning: Mattsson är en skicklig stilist, dessvärre räcker det inte till. Intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiska.

 

Nu hade inte Lundberg läst boken. Inte ens Mattsson hade läst boken. Den fanns bara som ett omslag och en kort bakgrundsbeskrivning i Piratförlagets utgivningskatalog. Det var dumt av Lundberg att inte åtminstone försöka skaffa ett recensionsexemplar. Då hade han ju kunnat upptäcka vissa problem med att recensera boken. Kalle Lind skriver att han inte förstår varför Lundberg över huvud taget bemödade att ta med de där två meningarna om just den här boken eftersom han ju ändå inte hade särskilt många åsikter om den (av uppenbar anledning). 

Kalle menar att Lundbergs försvar av sitt agerade är ett försvar som sorterar under rubriken ”skitdåligt försvar”:
Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt.
Lundberg sänkte garden något när han ganska snart därpå fick foten som deckarkritiker på Helsingsborgs Dagblad:
Det är så jävla olyckligt och pinsamt. Det är som att bli ertappad med snoppen i smöret. Och jag ber naturligtvis Britt-Marie Mattsson om ursäkt för mitt övertramp.
Han var å andra sidan ganska snabb med att höja den igen:
Jag vill inte skriva i en tidning som har så dumma läsare (om Helsingborgs Dagblad).
Jag sänder en faktura för PR-arbete så småningom (om Piratförlaget).
 Lundberg började sedan grovjobba i Malmö hamn och skrev arbetslivsskildringen ”Yarden”. Mattsson skrev till slut sin utlovade roman. Den heter dock inte ”Fruktans makt”. Kanske kände Mattsson att den titeln blivit nersmutsad, kanske kände hon rentav att det var en uschlig titel som signalerade Beckfilm och direkt-till-dvd. Hon kallade istället boken ”Maktens korridorer”.

 
 

Kalle Lind har en blogg. Den heter En man med skägg. Där kan du läsa artiklar, boktips och fakta om programmet Snedtänkt som sänds i Sveriges Radio P1. Kalle och olika gäster pratar om gammal teve, udda film, knäpp schlager, roliga gubbar, dansband, satir, kioskböcker, porr, progg, kändisar och annat oviktigt.


VÅR VÄN VAN THE MAN

textbearbetning JERRY B 
Nr 2/2015
 

Enligt DN-kultur släpper Van Morrison en ny platta i vår. Det är ett album fyllt med musikgodis.
Duets: Re-working the catalogue blir Morrisons 35:e studioalbum och innehåller 16 låtar från hans tidigare produktion som spelats in på nytt. Vi får höra duetter med stora röster som Michael Bublé, Mavis Staples, Bobby Womack, Mark Knofler, P J Proby och Chris Farlowe.

 

Van Morrison har medvetet valt bort sina mest kända låtar och satsat lite mer på oväntade val. Bland de sånger som får ny skrud finns Real, Real Gone och Some Peace of Mind.
Enligt Wikipedia föddes George Ivan ”Van” Morrison den 31 august 1945 i Belfast, Nordirland. Han är sångare och låtskrivare och känd under smeknamnet ”Van The Man” och refererar gärna sin musik till ”Caledonian Soul”.

 

Van började sin karriär redan som 15 åring då han anslöt sig till bandet Javelins som senare skulle döpå om sig till The Monarchs. Efter att ha turnerat runt på militärbaser beslöt han sig för att satsa mer seriöst på musiken och bildade 1963 sånggruppen Them.
De fick en hit med låten Here Comes The Night där Van Morrisons stämma gjorde starkt intryck på lyssnarna. Byte av medlemmar och knepiga kontrakt med skivbolag och managers fick Van att tröttna på den skumma musikbranchen.
1966 lämnade han gruppen men Thems producent Bert Berns lyckades övertala Morrison att 1967 åka till USA och spela in några låtar på bolaget Bang Records.

 

Från dessa inspelningar kom singeln Brown Eyed Girl som blev en stor hit i både USA och Europa. Eftersom singeln blev en sådan framgång släppte producenten Burns ( utan Van Morrisons samtycke ) albumet Blown Your Mind. När Bert Burns därefter hastigt avled startade 1967 ett besvärligt kontraktsbråk mellan Van Morrison och Burns änka. Van fick under den här tiden stora finansiella problem och hamnade i depression och alkoholism. Men trots att han hade svårigheter att få spelningar gjorde han starkt intryck på skivbolaget Warner Bros som köpte loss kontraktet från Bang Records 1968.

 

Samma år släpptes Astral Weeks som av många anses vara Van Morrisons främsta album. Musikmagasinet Rolling Stone hade 2003 en omröstning: The 500 Greatest Albums of All Times där hamnade skivan på nittonde plats. 1970 kom Moondance, Morrisons kommersiellt mest framgångsrika album.
Under resten av 70-talet fortsatte ”Van The Man” att släppa hyllade och framgångsrika album, till exempel Tupelo Honet 1972, Veedin Fleece 1974 och Into The Mystic. Han var även gästartist i rockbandet The Bands avskedskonsert The Last Waltz 1976 då han uppträdde med låten Caravan.

 

1989 fick Van Morrison stor framgång med albumet Avalon Sunset. Rod Stewart skulle senare få en jättehit med Van Morrisons låt Have I Told You Lately. Albumet Back On Top från 1998 sägs vara något av en comeback och de efterföljande skivorna har varit populära hos såväl publik och kritiker. På senare tid ses album som Down the Road 2002 och Magic Time 2005 som hans bästa.
Från äktenskapet med Janet Minta har han dottern Shana Morrison född 1970. Hon är sångerska och låtskrivare och de sjunger duett på senaste plattan.

 

Jerry Bylund och P.J. Proby och Chris Farlowe. foto Lollo Asplund 
 

DUETS: RE-WORKING THE CATALOGUE track listing:

1. Some Peace of Mind with Bobby Womack
(original version released on Hymns to the Silence, 1991)

 

2. Lord, If I Ever Needed Someone with Mavis Staples
(original version released on His Band and the Street Choir, 1970)

 

3. Higher Than The World with George Benson
(original version released on Inarticulate Speech of the Heart, 1983)

 

4. Wild Honey with Joss Stone
(original version released on on Common One, 1980)

 

5. Whatever Happened to P.J. Proby with P.J. Proby
(original version released on Down the Road, 2002)

 

6. Carrying a Torch with Clare Teal (original version released on Hymns to the Silence, 1991)

 

7. The Eternal Kansas City with Gregory Porter (original version released on A Period of Transition, 1977)

 

8. Streets Of Arklow with Mick Hucknall (original version released on Veedon Fleece, 1974)

 

9. These Are The Days with Natalie Cole (original version released on Avalon Sunset, 1989)

 

10. Get On With The Show with Georgie Fame
     (original version released on What’s Wrong with This Picture, 2003)

 

11. Rough God Goes Riding with Shana Morrison (original version released on The Healing Game, 1997)

 

12. Fire in the Belly with Steve Winwood (original version released on The Healing Game, 1997)

 

13. Born To Sing with Chris Farlowe (original version released on No Plan B, 2012)

 

14. Irish Heartbeat with Mark Knopfler (original version released on Irish Heartbeat, 1988)

 

15. Real Real Gone with Michael Bublé (original version released on Enlightenment, 1990)

 

16. How Can A Poor Boy with Taj Mahal (original version released on Keep it Simple, 2008)

 

 

BEATLES BÄSTA & SÄMSTA

text Billy Shears
 
De flesta är överens om att Beatles ändrade populärmusiken. Men blev det bättre? Till alla som inte hör någon större skillnad på Beatles, Rutles, Fourmost och svenska Mascots, följer här ett debattinlägg och förslag till förklaring varför världens största popband hamnade i karaoke-diket.

Det började bra. Redan på Beatles första och andra album exploderade högtalarna av rocklåtar som I Saw Her Standing There, Please Please Me, Hold Me Tight och Money. Kopplingen till rock-rötterna blandat med deras uptempo hits skapade det hysteriska fenomen som kallas beatlemania. I och med att Lennon & McCarneys melodier blev jättestora hits i hela världen började en överproduktion av eget material där många utfyllnadslåtar borde ha stannat kvar i skrivarlådan. Visst finns det många oslagbara och tidlösa klassiker men resten håller ingen högre standard. Samtidigt gav de bort många topplåtar till andra artister t.ex: 
A World Without Love – Peter & Gordon
Bad To Me – Billy J Kramer
Love Of The Loved – Cilla Black
That Means A Lot – P J Proby
Goodbye - Mary Hopkin
 
Kanske Liverpoolgruppens största bidrag var att inspirera andra artister att bättre förvalta musikutvecklingen. Beatles beskrivs ständigt som nyskapande i musiklexikon och biografier. Sanningen är att de siktade mot stjärnorna genom en anpassad spelstil i ny förpackning. Drömmen om att vara tidernas bästa rockgrupp övergavs för frestelsen att bli världens största popband. Sveket mot ursprunget skulle bli framgångsrikt men också deras fall. Den unika förmågan att både skriva och framföra ett pärlband av starka poplåtar förvandlades till en hysterisk blandning av medial cirkus, popkonst och sockerfabrik. Om John Lennon och Ringo Starr haft mer infytande hade Beatles sound och musikstil tagit en annan väg. Åtminstone i början.
 

Idag kan det tyckas märkligt men Beatles hade svårt att få skivkontrakt. Det stora bolaget Decca tackade bestämt nej med motiveringen att gitarrgrupper var helt ute. Lennon, McCartney och Harrison fick nöja sig med det obskyra bolaget Parlophone och producenten George Martin. Villkoret gällde endast om Beatles bytte ut batteristen Pete Best.
 Den klassisk skolade G. Martin som saknade nödvändig erfarenhet av rock n roll och stereoteknik visade den enkla vägen till topplistan. Ljudmässigt passar gruppens tidiga inspelningar bäst i monohögtalare från 50-talet. Det skulle dröja ända till 2009 innan den illa producerade Beatlesmusiken kunde förbättras med hjälp av modern digital utveckling. När det var dags för inspelningen av Beatles första singel Love Me Do, fick plötsligt flickornas favorit Pete Best sparken. Ringo Starr som var känd för att vara Liverpools bästa batterist blev erbjuden den lediga platsen bakom trummorna. Han tackade genast ja trots att han var medlem i den mer populära gruppen Rory & The Hurricans. Ringo hade tidigare hoppat in några gånger som ersättare och gillade Beatles tuffa stil och rockiga scenshow

 

Beatles var från början en rå rockgrupp som övat upp teknik och scenshow på skråliga och skräniga stripklubbar i de skitiga nöjeskvarteren i Hamburg. I hemstaden Liverpool var de ökända men respekterade för den tuffa attityden, läderjackor och hård musik. När möbelförsäljaren Brian Epstein blev deras manager och skrev skivkontrakt med musiksnobben George Martin förvandlades det råa soundet till familjeevänlig gladpop. Skinnjackorna byttes mot kraglösa kostymer och frisyren förstärkte känslan av feminin framtoning. Det gav utrymme för tuffare grupper och artister som t.ex. The Who, Rolling Stones, Dave Clark Five, Kinks, Small Faces och Jimi Hendrix. 1968 tog Elvis Presley tillfället i akt och visade skillnaden på rock och flumpop. I en oslagbar TV-special med låtarna Trouble, Heartbreak Hotel och If I Can Dream sopade Elvis mattan med beatlemania.

 

John Lennon, som i sin ungdom skrämde slag på klasskamraterna, hade Elvis Presley som förebild. När George Martin övertalade Beatles att spela mjukare protesterade John. Men när Please, Please Me hamnade på första plats blev Lennon mer medgörlig. Efter det enorma genomslaget med flera stora hits och två glada långfilmer började John känna frustrationen komma krypande. Han gav upp hoppet om att Beatles skulle vara ett rockband. Tillsammans med Harrison testade Lennon starka droger. Han tappade förmågan att skriva rockiga låtar och försökte istället härma Bob Dylans låtsnickeri.
 

Ringo Starr är förmodligen popmusikens mest underskattade trummis. Han var motorn i scenshowen och det är obegripligt att Ringos skicklighet inte nyttjades bättre i skivstudion. Ticket To Ride, Rain, Come Together och genombrottet I Want To Hold Your Hand är exempel där trummorna lyfter låtarna från enkla melodislingor till en dundrande mix av pop, rock och blues. På Beatles sista album Abbey Road bjuder Ringo på batterispel i högsta klass men tyvärr var det försent. Gruppen upplöstes 1970. Under en skivkarriär på endast åtta år, lyckades de skapa fler hits än alla andra popgrupper i musikhistorien. Flest tio i topp placeringar på Billboards lista från 1955 till 1999 har Elvis Presley med 38 följt av Beatles på 34. Dessutom har Paul McCarney som soloartist 22, John Lennon 9, Ringo Starr 7 och George Harrison 5. På Youtube och Spotify har Elvis och Beatles mer nedladdningar än de flesta av 2000-talets nya artister.

 

Inför lanseringen 2016 av Ron Howards dokumentär Eight Days A Week kom en nyutgåva av Beatles Live At The Hollywood Bowl. Låtlistan innehållar Twist And Shout, Roll Over Beethoven och Dizzy Miss Lizzy. Rocklåtarna inramar och förstärker upplevelsen av Beatles egna topplåtar She´s A Woman, A Hard Days Night och Help. Tre tidigare outgivna live-versioner finns med som bonus. Vad som saknas på skivan, som alltid kallats The Fab Fours svarta får, är Beatles starka covers av Kansas City och Rock n Roll Music.

 

I en intervju i samband med dokumentären Eight Days A Week minns plötsligt Paul att Beatles hade planer på att uppträda efter sista konserten 1966:

   - Vi behövde ett långt uppehåll men sedan när jag förslog en ny turné vägrade de andra.
På samma presskonferens svarar en något förvånad Ringo:
   - Jag ville också spela på scen igen.

 

Hur nära var det att Beatles återförenades? Enligt John Lennons älskarinna May Pang träffades John och Paul i Los Angeles 1974 och planerade att spela in en ny singel med George och Ringo. Om skivan blivit en stor hit skulle Beatles gjort ett nytt album och flera konserter tillsammans igen. Projektet stoppades tidigt av advokater och jurister på grund av olika kontrakt med olika managers och skivbolag. Det är ingen hemlighet att Yoko Ono, som hade stort inflytande och kontroll över Lennon, befarade att en återförening av gruppen skulle öka Johns missbruk av alkohol och starka droger. Ännu har ingen journalist vågat konfrontera den mystiska änkan med frågor om varför hon höll John isolerad från omvärlden i fem långa år. Svaret är enkelt. John blev botad från sitt alkoholberoende och drogerna ersattes av terapi och lugnande mediciner. När sonen Sean föddes blev Lennon mer harmonisk men för att inte bli galen av för lite sex fick John tillåtelse att umgås intimt med May Pang till 1980.  

 

I USA började Beatles betraktas som en folkpop-grupp med religiösa grubblerier. Det var Paul McCartneys geniala melodislingor som räddade populariteten. Paul tog mer och mer ansvar som gruppens ledare och lärde sig att arrangera och producera tillsammans med George Martin. I backspegeln kan tyckas att G. Martin höjer sin betydelse mer än den var värd. På YouTube finns den mycket intressanta dokumentären The Making Of Please, Please Me som mellan raderna avslöjar vad som egentligen hände. Styrkan hos den prydlige skivproducenten George Martins var att han tog ett steg tillbaka. Gruppen fick leka och ha roligt i studion. Han visade varsamt på möjligheten att experimentera med olika arrangemang och ljudblandningar. Sir George Martin framstår som den bäste favoritläraren i skolan. Deras samarbete utvecklade Beatles till världens mest inflytelserika popband i musikhistorien.
 
De finns seriösa musikvetare som anser att Beatles Sgt Pepper är världens bästa album genom tiderna. Det påståendet kan diskuteras. Ungdomar som upptäcker Beatles musik för första gången rankar gruppens andra album With The Beatles samt Abbey Road och Revolver mycket högre. Från början var det meningen att Strawberry Fields och Penny Lane skulle varit med på Sgt Pepper. Då hade plattan blivit en mycket större musikalisk upplevelse. Frånvaron av en tydlig hit gjorde skivan till en mystisk sensation.
 
Alla i gruppen utom Ringo kom med förslag på vilka som skulle figurera på omslaget. Det var ett koncept skapat av konstnären Sir Peter Blake. Han fick 200 pund för besväret och kände sig efteråt lurad på stora pengar för upphovsmannarätten. Blake vägrade senare att göra omslaget till Beatles anthologi. John Lennon föreslog att Hitler, Jesus och Elvis skulle stå som pappfigurer i bakgrunden. Presleys manager tackade bestämt nej. Skivbolaget vägrade ta med den nazistiske ledaren och Guds son togs bort efter Lennons provocerande uttalande att Beatles var större än Jesus. Managern Brian Epstein visade sin svaghet för Lennon och godkände satanisten Aleister Crowley. Var det omslaget i kombination med musiken som skapade sensation eller är det samma fenomen likt sagan om Kejsarens nya kläder som fortfarande spökar? Genom vulkan-sprutande mytbildning och genial marknadsföring lyckades skivan att uppnå högre status mer likt ett levande konstverk än som en reguljär musikprodukt.

 

Efter Beatles splittring 1970 fick John Lennon äntligen utlopp för den rockartist han var innerst inne i sin musiksjäl. Tillsammans med demonproducenten Phil Spector gjorde Lennon 1975 ett av rockhistoriens mest underskattade album. Skivan Rock n Roll innehåller covers på flera rock & soulklassiker. Men skivköparna var inte redo för Johns kanonplatta. Samtidigt hade Paul stora framgångar med gruppen Wings. På grund av svår depression och alkoholmissbruk återvände Lennon till låtsasmamman Yoko Ono för att få tröst. Hon botade Johns ångest genom att hålla honom isolerad från omvärlden i fem år. Precis när Lennon gör comeback 1980 blir han mördad på väg hem från en skivinspelning. En hel kulturvärld sörjer fortfarande John Lennons tidiga död. Han var bara 40 år och många undrar vad Lennon skulle ha spelat för musik idag. På YouTube finns ett klipp där Paul McCartney och Bruce Springsteen tillsammans gör grymma versioner av Beatles paradnummer I Saw Her Standing There och Twist And Shout. Det råder inget tvivel om att Springsteen gör en underförstådd hyllning till John Lennons känsla för rockmusiken.

 

John Lennon ville ha samma sound som Elvis, Roy Orbison och Chuck Berry. Paul McCartney som hamnat i Beatlesfällan på senaste plattan NEW hade Buddy Holly och Everly Brothers som idoler.  När producenten George Martin valde Paul som sin favorit lade han också grunden till Beatles splittring. Vad hade hänt om managern Brian Epstein lyckats skriva kontrakt med skickligare producenter som Shel Talmy, James Miller, Steve Rowland eller Phil Spector istället för den timide George Martin? Många musikdiggare undrar hur det skulle varit om John Lennon fått fria händer. Johns soloalbum Walls And Bridges och nämda Rock n Roll ger ledtrådar.

 

Lennons sista platta är ett svagt försök att hitta rockrötterna. Ständigt övervakad av den knepiga hustrun har skivan Double Fantasy bara en låt som håller måttet. Woman är en vacker och känslig hyllning till kärleken. Men med tanke på att Yoko Ono förvandlade Lennon från fri rock rebell till flummig drömmare blir tonerna en solkig smörja. Tur att det går att rensa bitterheten med låtar som Nowhere Man, Come Together, Stand By Me, Slippin And Slidin, Cold Turkey och Imagine.

Det är lite av ödets ironi att det var George Harrison och inte John eller Paul som gjorde bästa soloplattan efter uppbrottet från Beatles. All Things Must Pass producerades av Phil Spector och har ett modernt sound som håller än idag. Skivan innehåller starka nummer som My Sweet Lord, What Is Life, If Not For You, I Dig Love, Awaiting On You All och låtar som Beatles nobbat tidigare. Harrison lyckades också med konststycket att sätta ihop den ultimata supergruppen Traveling Wilburys. Det var för bra för att vara sant och liemannen skickade Roy Orbison till himlen. Där spelar nu Harrison och Orbison tillsammans med musikgudarnas favoritgrupp som består av: Patsy Cline, Ella Fitzgerald, Ted Gärdestad, Ulla Billqvist, Ray Charles, Elvis Presley och John Lennon.

 

P.S. Många Beatlesfantaster som läste om Le Roys version av Please, Please Me i Presspunktens artikel Beatles, Lucille Ball, Jerry Lee Lewis & John Leyton frågar efter en mer utförlig beskrivning.
 På vilket sätt lät Le Roys bättre än Beatles? Gå in på YouTube och lyssna på Paul McCartneys live version från 2005. (from DVD ” The Space Within Us ”)
Innan någon hittar Le Roys rockversion i något glömt musikarkiv får vi nöja oss med Pauls svängiga försök. Det är nästan lika bra men Le Roys sång låg närmare John Lennons tuffa stämma.

 

Beatles 10 bästa 2016
1.   A Hard Days Night
2.   She´s A Woman
3.   Rock And Roll Music
4.   While My Guitar Gently Weeps
5.   Drive My Car
6.   Ticket To Ride
7.   Help
8.   Rain
9.   Any Time At All
10. Day Tripper

... och sämsta
1. Tell My Why
2. Michelle
3. Can´t Buy Me Love
4. Helter Skelter
5. I`m A Loser
 
 
 
 
 
 
 

KULTUR & NÖJE



 
 
text  B. LIVER.
 
 
 
 
Veckans Brott är ett av de populäraste programmen i Sveriges Television. Radarparet Camilla Kvartoft och Leif G W Persson har fått mycket beröm för det hemtrevliga och pedagogiska upplägget. Programmet har vunnit priset Kristallen i kategorin ”Årets fakta och aktualitetsprogram”

Varje avsnitt spelas in på förmiddagen samma dag som det ska sändas. Enligt uppgift utgår inte G W från något manus. I varje program kan tittarna ställa frågor via programmets hemsida. Sedan får G W Persson besvara ett antal frågor i programmet. Detta inslag kallas för Fråga Leif.

 

Som en hyllning till Camilla Kvartoft och Leif G W Persson lägger vi, i slutet på den här sidan, den kluriga deckarnovellen: Liket som levde livet.

 
 
 
Sven Stolpe ( 1905 – 1996 ) var en färgstark debattör och författare. Hav var inte rädd för att säga sanningar i ett lutheranskt Sverige som fortfarande sopar obekväma frågor under mattan. Dottersonen är ingen mindre än Alex Schulman som ärvt förmågan att vara arg på allt och alla. I sin krönika i Aftonbladet sågar han Regina Lunds obehagliga svar som självutnämnt medium. Schulman har också starka synpunkter om den ångestfyllda känslan av att ha barn på dagis.
   Tyvärr har vi skapat ett människofientligt samhälle där många måste lämna de käraste små liven till en bacillfylld institution upp till 50 timmar i veckan. Ett gulag med för många barn och för lite personal. Vad hände med alla dagmammor som bodde nära och hade mindre barngrupper?
 
 
 
 
Äntligen visar SVT Play de åtta minuter långa avsnitten Arkitekturens pärlor. Barnekov och Rörby guidar med härlig entusiasm och stor kunnighet. De bjuder på många vackra men också förskräckliga byggnadsverk. Stockholms bästa utsikt är tre fula lådor utanför Grand Hotel. Där sitter damer på trappen och visar trosorna under sommarhalvåret. Skyskrapan Folksamhuset är en märklig blandning av socialdemokratiskt mindervärdeskomplex och hybris. I Röda bergen trivs hela familjen. Barn, unga och gamla talar om Bullerby och småstadskänsla med god gemenskap och närhet till grannar och lekkamrater. Hög mysfaktor.
 
 
I de flesta storstäder i västra Europa har man slutat bygga stressframkallande skyskrapor. 
Det är större efterfrågan på lägenheter i mysiga så kallade townhouses som påminner om byggnadsstilen i de gamla hansastäderna. I vår ängsliga och fisförnäma huvudstad fortsätter däremot den absurda jakten på att ständigt vara trendsetter och först med det sista. Ofta blir det bara tok av alltihop. Tuletornen som är Sundybergs nybyggda tvillingtorn har visat sig vara störande för grannarna, skriver Dagens Nyheter.
   När solen lyser reflekteras och förstärks ljuset från tornens designade balkonger och bländar lägenheterna i grannhusen. Kommunen har gjort inspektion i utsatta bostäder och slår fast att blänket är besvärande. Fastighetsägaren Wallenstam planerar att sätta upp plastfolie på fasaden. Är det inte bättre att slå in de smaklösa Tuletornen i wellpapp. Låt det bli en installation a la Christo. Då kanske vi slipper uppleva vissa arkitekters brist på känsla för de sköna i tillvaron.
 

Idag är det inte lönsamt att bygga trevliga bostäder. Obegripligt och människofientligt. Staten måste ta sitt ansvar. Vad tänker regeringen göra åt den akuta bostadsbristen?
Är det någon som vet vem som är bostadsminister?
Varför får vi inga svar?
Har han gått och gömt sig under komposten eller sitter han och trycker i det politiska källarutrymmet?
Kan ni höra orden när Monica Zetterlund sjunger Tage Danielssons textrader: Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare värld?

 

Gladiatorerna i TV4 skiljer sig inte bara från mängden utan också från varandra. Hero och Amazon flyttar isär efter att de glidit isär. Kanske har de tappat greppet om sina inoljade kroppar. Det går inte att ha steroider som torrskaffning om relationen ska hålla i vått och torrt.
Vi skiljs i samförstånd som bästa vänner. Kanske vi hittar tillbaka till varandra, säger före detta fru Cecilia Benjaminsson till Aftonbladet.
Kvinnor som är nyskilda väntar längre innan de går in i en ny relation. Män har mer bråttom att hitta nästa partner. Cecilia klarar sig säkert bra på egen hand. Det är nämligen lättare att krama två kullar än att bestiga ett muskelberg.

 

Romarriket bytte skepnad och förvandlades till Vatikanen. Snacka om extreme makeover. Prästernas älskarinnor kräver mer på fatet och bort med celibatet. Kan en miljard själar ha fel? Tänk om Jesus kommer tillbaka i skepnad av en tiggare från Rumänien. Då måste utanförskapet helgonförklaras vilket blir lika knepigt som att godkänna äktenskap mellan påvar och påfåglar.

 

 

 

 

Endast var fjärde av eleverna i gymnasiet är smartare än en femteklassare. Den svenska välfärden var tidigare av högsta klass. Men nu har skola, vård och omsorg ramlat ner i fas 3. Dags att slå larm. Men SOS Alarm spar in på utbildad personal. Snart blir alla som ringer direktkopplade till Fonus. Det måste bli ordning på torpet senast 2018. Annars ger vi Ernst Kirchsteiger uppdraget att möblera om i Rosenbad. Då blir det säkert slut på den stora oredan.

 

På filmgalan fick Sara Becker en guldbagge för att hon spelade sig själv. En form av upprättelse för ett liv i utanförskap. Samtidigt ger vi en dyngbagge till juryn som glömde dokumentärfilmen om Björn Afzelius. En annan Bagge gav Niclas korgen. Men familjen Wahlgren har gjort knepiga val förut. Pernillas mamma Christina Schollin tackade nej till en film med Elvis Presley.

 

Men det märkligaste avhoppet inom svensk underhållning står Alice Babs för. Hon bildade tillsammans med Svend Asmussen och Ulrik Neumann supertrion Swe-Danes

 De fick ett guldkantat erbjudande från det största TV och skivbolaget i USA. Den skandinaviska trion skulle få uppträda på bästa sändningstid fem kvällar i veckan och sedan göra en utsåld turne och en show i Las Vegas.

   Till sin hjälp fick de välja en assisterande stab på 100 personer. Kontraktet var mer förmånligt än vad alla andra etablerade artister hade på den tiden. I dagens penningvärde handlade det om minst 300 miljoner kronor redan första året. Men Alice längtade hem till familjen i Sverige och tackade bestämt nej. Hon tog inte chansen att bli världstjärna inom populärmusiken. Alice valde istället att sjunga jazz med Duke Ellington för en betydligt mindre publik.Vad Svend och Ulric tänkte om den missade möjligheten vågar vi inte fundera över.

 

 

K-special visade en dokumentär om Zarah Leander. Hon hade stora framgångar som skådespelerska och skivartist i Tyskland under andra världskriget. På 70-talet frågade en tysk skvallerjournalist om hennes förbindelser med de nazistiska ledarna. Utan att tveka svarade Zarah: Herr Goebbels var en mycket intressant man. Vad han sysslade med på arbetet hade jag överhuvudtaget inget intresse av. Ett sådant svar skulle förstört karriären för vilken annan artist som helst. Men inga rykten kunde stoppa Zarah Leander. Det snarare ökade hennes popularitet som diva. Mystiken om hennes eventuella roll som kommunistisk dubbelspion förstärkte mytbildningen.
   På grund av att hon blev en av tredje rikets mest uppskattade stjärnor var Zarah utfrusen ur svenskt nöjesliv i flera år. Hennes skivor fick inte spelas i svensk radio förrän i slutet på 50-talet. Tvingad till overksamhet blev Zarah djupt deprimerad och försökte begå självmord. Hon räddades av sin mentor Karl Gerhard och fick göra comeback som primadonna. Senare på det glada 60-talet kunde allt gammalt glömmas. Leander blev folkkär i Sverige och fick ett erbjudande av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson att spela in ett filmat inslag i revyn Konstgjorda Pompe. Till melodin Old Time Religion sjöng hon självironiskt om vad som krävs för att bli popartist. Man ska ha bra mikrofoner, Man ska ha filmat i Tyskland o.s.v. Klippet finns på YouTube. Zarah Leander fick ikonstatus i alla tysktalande länder och nya generationer ser henne som förebild. Den östtyska punkdivan Nina Hagen fick stor uppmärksamhet på 80-talet med ett av Zarah Leanders klassiska paradnummer: Ich weiss es wird einmal ein Wunder geschehen. Så sant som det är sagt. Det krävs ett under för att klara tillvaron i denna märkliga värld.
 
 
Tom Jones kom till Gröna Lund till glädje för en hänförd publik. Den gode walesaren bjöd på starka låtar och en rad av hits. Tom drack vatten mellan varje låt för att hålla den unika rösten i trim. Det uppfattade Anders Björkman på Expressen som respektlöst. Om det inte finns något att klaga på så kan ni ge er fan på att griniga musikskribenter alltid hittar någon oviktig detalj att gnälla över. En nöjesjournalists uppgift är att sprida glädje och folkbildning. Ingen som läser nöjesidan vill bli ledsen och förbannad. Vi vill ha glad underhållning. Expressen skrev att Jones motor ibland gick på tomgång. Men det är bättre att höra Tom Jones mullrande V8 än läsa Björkmans puttersmälla.
 
 
 
Tänk om Elvis fortfarande varit i livet. Då hade han förmodligen gjort en dunderplatta med rockcountry och känslostarka gospelsånger. Nu får vi nöja oss med en fejkad duett av Love Me Tender på Barbra Streisands nya platta. En del musikdiggare tycker det är lönlöst att gräva ner sig i ändlösa spekulationer om hur saker och ting skulle utvecklats om inte om hade varit. Ständigt detta om. Det slutar alltid med att fantasin flyger upp i det blå. Diskussionen riskerar att gå över gränsen och de mest märkliga frågor börjar ställas. Vad hade hänt om svenska Ann-Margret och Elvis blivit ett par?
Kanske Presley på sin 80-årsdag spelat några låtar på skoj i en folkpark i Jämtland?
Läs också Per Bjurmans utmärkta artikel i Aftonbladet: 
"Tänk vad Elvis hade kunnat göra".
 
 
Är det sant att Stefan Löfven är släkt med den finske tangokungen Eino Grön? Se likheten mellan halvbröderna på YouTube när Grön sjunger Elvislåten The Walls Have Ears med finsk text och titel: Seinillä On Korvat. Vilken stilig karl, tänkte Carin Jämtin.
 
 
För 71 år sedan gjordes krigshistoriens största invasion i Normandie. Amerikanen Dwight D Eisenhower var överbefälhavare och hade huvudansvaret. När han tvivlade på utgången fick han intim tröst av sin privatchaufför. För att undvika stor skandal avslöjade Kay Sommersby deras erotiska kärleksaffär först efter Dwights död. Eisenhower var gift och USA:s president 1953 – 1961. Till sist några frågor: Vad hade hänt om tyskarna lyckats spränga Hitler i luften 1944? Hur tror du livet utvecklats om du varit född hemma hos familjen Wallenberg, eller Bonnier, eller i östra Ukraina. Nej, av sådana funderingar blir det bara en massa huvudvärk. Bättre att omfamna det som är och vara tacksam och ödmjuk. Låt oss tillsammans försöka se ljust på saken. Våren väntar runt hörnet. 
 
 
 
 
 
 
Skickliga advokater har på olika sätt lyckats få misstänkta mördare frikända. Men vad händer om mordet sker inför öppen ridå? 

Här följer en kriminalhistoria med oväntat slut.

 

I en liten by i norra Italien bodde paret Berto och Gina Scarponi. De var mest kända för att ha en relation i obalans. Dagar och nätter innehöll ett ständigt pendlande mellan intensiv passion och grälsjuka. Alla hörde när de bråkade och älskade. Grannarna hade vant sig och tyckte nästan det var trevligt. De trodde inte att något farligt skulle hända.
- Antingen slutar det i skilsmässa eller också blir hon gravid, skämtade borgmästaren med ett leende.
En dag tystnade skriken och skratten i Scarponis hus. Mannen kom och gick som vanligt. Men ingen hade sett skymten av den erotiska kvinnan på flera veckor. För att stilla nyfikenheten förklarade Berto att Gina rest till Sardinien för att hälsa på släktingar. Sanningen var en annan. Efter två månader började byborna bli rädda. Skrämmande rykten spreds och spekulationerna blev allt intensivare. Skvallret gjorde gällande att Berto Scarponi tagit livet av sin unga hustru.
 

Misstankarna stärktes och cirkulerade snart som en löpeld. Borgmästaren kände sig tvingad att kalla på polis för en rejäl undersökning av fallet. Kriminalinspektör Fernando Gotti gjorde ingen besviken. Han hittade en blodig kniv, söndertrasade klädesplagg och ett brev i vilket Gina skrivit om ständiga mordhot. Berto nekade bestämt och menade att allting var iscensatt av hans otrogna fru. Gina har rymt till sin älskare i Rom. Inspektör Gotti spände blicken.
-Vilken dag försvann hon?
-Det minns jag inte, svarade den pressade mannen.
-Kunde just tro det. Ni är anhållen misstänkt för mord på er hustru.

Rättegången började. Uppjagade bybor vittnade. Många hade hört Berto säga: Jag dödar Gina om hon bedrar mig.
-Har ni hotat att döda er fru? frågade åklagaren.
-Nej, nej, snyftade den anklagade. Det var på krogen. Jag var ledsen, förtvivlad och full. Gud vet att jag talar sanning.
Domaren blev irriterad.
-Ta er samman. Blanda inte in vår Herre i det här.
Berto torkade tårarna och gjorde ett nytt försök med vädjande blick.
-Förstår ni inte. Vad skulle mamma säga om jag slog min kvinna.

 

Två gamla gubbar från grannbyn berättade att de sett ett kvinnolik flyta långt ute i stora sjön. Dykare inkallades med ingen kunde hitta någon kropp. Polisen gick skallgång och sökte efter Gina i hela landet. Men hon var spårlöst borta. Folk demonstrerade och krävde att mördaren skulle hängas. Efter tre heta veckor i den trånga rättsalen kom domen som alla väntade på. Berto Scarponi dömdes, mot sitt nekande, till 30 års fängelse för mord.
-Jag är oskyldig, ropade han till församlingen innan han leddes bort i handbojor av polisen.

De första åren i fängelset genomleds av hårt straffarbete i stenbrottet. Tillvaron gick lättare att uthärda på snickar-avdelningen. Berto var skötsam och flitig. Efter 15 år bakom galler kom beskedet om frigivning tack vare gott uppförande. Att återvända hem var otänkbart eftersom ingen ville ha en dömd brottsling i bygden. Berto valde istället att resa till Rom för jobbet som servitör på ett café. Hyresvärden visade en liten lägenhet högst upp i samma hus med utsikt över alla som promenerade på det populära torget.
-Vad sägs? Nära till arbetet och mitt i centrum.
-Toppen, det passar utmärkt.
Ensam i sitt rum funderade Berto på två olika nöjen.
Köpa trisslott eller besöka bordell. Risken att gå på en nit var ungefär lika stor.

 

När kyrkklockan visade tre på eftermiddagen hördes några glada skratt nere från gatan. Han tittade ut genom fönstret och fick syn på en sagolik kvinna i sällskap med en välklädd herre. Berto blev alldeles kallsvettig. Darrande viskade han tyst för sig själv. Henne känner jag igen.
 Det var Gina. Lycklig, glad och fortfarande bedårande vacker levde hon det goda livet. Allt som Berto Scarponi hävdat så bestämt i rättegången var tydligen sant. Hon hade iscensatt sin egen död och rymt till sin älskare i Rom. En bedragen äkta man har svårt att glömma och brevet med hustruns beskyll-ningar kunde inte förlåtas. Alla år i fängelset hade satt djupa spår och skapat ett starkt begär efter hämnd.
Nu var stunden kommen.


I ljus sommarklänning och vita spetsunderkläder lyste Gina som solen. Den elegante älskaren valde ett bord på uteserveringen. Paret kysste varandra. Ett glas campari och dry martini serverades. Uppe på sitt rum låg Berto på golvet och knöt nävarna. Han grät och morrade som en ilsken hund. Sakta tog han sig samman, reste sig upp och gick in i duschen. Nyrakad och fräsch öppnade han glasdörren till garderoben. Mörk skjorta passade bäst till Armanikostymen. Scarponi tog ett djupt andetag och gjorde sig redo att möta sin svekfulla hustru. Berto köpte tre rosor på torget. En röd, en gul, en svart. Han gick fram till paret och lade ut rosorna i en rad på bordet.
-Är det du, ropade Gina förskräckt.
-Tack för senast, sa Berto samtidigt som han med en blixtsnabb rörelse skar av hennes spröda halspulsåder. Kvinnans sista stönade ord kvävdes av allt blod som sprutade. Det blev panik, chockade människor skrek, stolar vältes, glas krossades. Hennes älskare sprang livrädd från platsen men Berto stod behärskad kvar med kniven i hand och inväntade polisen.

 

Rättegången bevakades ivrigt av nyhetsmedia. Vittnen och folk på gatan krävde dödsstraff. Först ska han hängas sedan ska han skjutas, skrek den upprörda pöbeln. I TV och tidningar blev det heta debatter när kända tyckare och experter i kriminologi diskuterade påföljden. Berto erkände sig skyldig till det spektakulära mordet. Salen kokade av förväntan på den hårda domen. Men åskådarna skulle tappa hakan av förvåning och hänförelse. Den alltid parfymerade stjärnadvokaten Giovanni Alboreto påpekade med ett charmerande leende att ingen kan dömas skyldig två gånger till ett och samma brott.
-Min klient erkänner sin skuld. Men Berto Scarponi har redan avtjänat sitt straff för mordet på hustrun. Han ska genast släppas fri.
Det blev dödstyst i salen och domaren hade inget val. Även åklagaren visste att lagen måste följas. Under folkets vilda protester frikändes en mördare. Nu var goda råd dyra. Advokaten uppmanade Berto att för säkerhets skull genast lämna landet.

 

Sagt och gjort. Berto flyttade till Florida där ett liv i lyx väntade. Han blev en superkändis som alla ville träffa. Bokförlagen erbjöd massvis med pengar för kontrakt och TV-bolagen stod i kö för intervjuer. Hollywood lockade med 50 miljoner dollar för rättigheterna till en film baserad på hans liv. Efter anonyma hot var Berto rädd för att flyga. Han valde trots tidsförlusten att åka till Los Angeles i en blodröd Ferrari. Det råder hastighetsbegränsning i USA. Utredarna kunde inte lista ut vad som hände. Förmodligen somnade han bakom ratten, kom över på fel vägbana och körde rakt igenom broräcket. Ingen krockkudde i världen klarar en sådan smäll. Bilen hamnade på botten av floden och den livlösa kroppen följde antagligen med de starka strömmarna. En kilometer längre ner hittades hans ena sko på strandkanten.
När nyheten nådde den lilla byn i norra Italien förklarade prästen att Gud bestämmer vad som är rättvist.

 

Denna odödliga skröna lär bygga på ett verkligt fall. Eller är det bara en vandringshistoria? Kan något liknande hända i Sverige? Det ska Leif GW Persson få möjligheten att svara på när Veckans Brott fortsätter i vår.


Sylvie Vartan & John Denver

textbearbetning JERRY B
Nr 1/2013
 
Det är inte många i Sverige som vet vem hon är. Men i Frankrike och Italien är superstjärnan och popikonen Sylvie Vartan lika känd som Madonna, Lill-Babs och Carola tillsammans.
 
Sylvie Vartan föddes den 15 augusti 1944 i Iskretz, Bulgarien. Efter andra världskriget tog kommunisterna över landets alla privata släktgårdar och egendomar. Familjen Vartan flyttades till ett statligt hyreshus i huvudstaden Sofia. Pappan Georges rörde sig i kulturella kretsar och blev god vän med regissören Dako Dakorski. Sylvie fick som 8-åring en roll som skolflicka i kultfilmen Pod Igoto (Under Oket). Filmen handlar om bulgariska rebeller som gör uppror mot den turkiska ockupationen. Budskapet är en illa dold kritik mot kommunistledningen och familjen Vartan tvingades flytta till Frankrike i december 1952.

Sylvies upplevelse av inspelningen gjorde att hon började drömma om ett liv som scenartist. I fyra år hyrde familjen ett enkelrum i Paris nära frukthallarna där pappan fick arbete. Sylvie fick kämpa hårt för att klara skolan och bli accepterad av kamraterna. Det skulle ta två tuffa år innan hon behärskade franska språket. För sparade pengar köpte föräldrarna 1960 en våning på Michel Bizot Avenue. Hennes bror Eddie Vartan utbildade sig till musikproducent och övertalade Sylvie att spela in fyra låtar med den franska rockartisten Frankie Jordan. Skivan gjorde oväntat stor succé och Sylvie fick göra sitt första framträdande i fransk television. Nöjesjournalisterna blev hänförda och döpte henne genast till “the twisting schoolgirl”.

När hon var färdig med skolan 1961 fick Sylvie redan som 17-åring spela in skivor i eget namn. Hon hade stora framgångar med franskspråkiga versioner av amerikanska rock och pophits t.ex Ray Charles “What´d I Say” (“Est-ce que tu le sais” ) och Little Evas “The Loco-Motion”. Året efter slog hon igenom hos den stora publiken med balladen “ Tous mes copains”.
 1963 specialskrev Paul Anka “I´m Watching You” samt ytterligare tre låter till kritikerrosade “Sylvie a Nashville”. Där sjunger hon med Elvis sånggrupp The Jordanaires. Albumet innehåller också “Si je chante” och “La plus belle pour aller danser” som blev stora hits i Italien och Japan. Från 1961 till 2011 har Sylvie Vartan haft över 50 miljonsäljare på flera topplistor t.ex “La Maritza”, “Danse-la chante-la”, “Nicolas” och “Je n´aime encore que toi”.

1964 var hon huvudattraktionen på Olympia i Paris. The Beatles var förband och gjorde samtidigt debut i Frankrike. Då hade Sylvie redan träffat sin blivande man rocklegenden Johnny Hallyday. Han brukar kallas för världens största rocksångare som ingen hört talas om utanför fransktalande länder. Sylvie och Johnny var gifta 1965 - 1980. Tillsammans har de sonen David som också blivit en mycket populär sångare. 1984 gifte sig Sylvie med skivproducenten Tony Scotti. De har adopterat en flicka från Bulgarien.

Måste lyssnaren förstå franska för att uppskatta Sylvie Vartans storhet som artist? Egentligen inte. Det räcker långt att vara intresserad av musik. Med hjälp av YouTube går det lätt att välja ut egna favoriter från hennes långa karriär. Vad som gör Sylvie Vartan till en unik superstjärna är hennes naturlighet. Hon är helt oförstörd av showbusiness och den massmediala cirkusen.

Sylvie Vartan har en lysande personlighet och stark integritet som imponerar. När hon sjunger på engelska blir det extra ljuvligt. I duetten “Love Again” med sammetsrösten John Denver stjäl hon fullständigt föreställningen med sin karisma och sensuella uppenbarelse. Trots att MTV 1982 började få stor genomslagskraft valde skivbolaget att inte göra en video till låten. Det minskade intresset för inspelningen. Men tack vare YouTube har “Love Again” fått en ny publik som älskar den tidlösa texten och melodin.

 
John Denver var en amerikansk sångare och låtskrivare. Han hade störst framgångar på 70-talet med hits som “Take Me Home Country Roads”, “Annie´s Song”, “Rocky Mountain High” och “Sunshine on My Shoulders”.
 John föddes under namnet Henry John Deutshendorf den
31 december 1943 i Roswell, USA. 1964 bytte han sitt namn efter favoritstaden Denver. Han ville ha ett klingande artistnamn som medlem i folksångargruppen Chad Mitchells Trio. 1969 satsade han på en solokarriär och gav ut sin första egna skiva “Rhymes and Reasons”.

Skivbolaget gjorde ingen reklam för skivan men John bestämde sig för att lansera den på egen hand. Han åkte runt i hela landet och spelade gratis på olika skolor och universitet. Studenterna hörde av sig till lokala radiostationer och önskade höra John Denvers skiva. När sedan sånggruppen Peter, Paul & Mary gjorde en cover av Johns “ I´m Leaving on a Jet Plane” blev John Denver ett erkänt namn och hans nästa album innehöll flera hits. Under första delen av 70-talet fick han göra ett eget TV-program “The John Denver Show”.

Trots att han var humanist, miljövän och hade en unik röst fick John Denver 1985 inte vara med vid inspelningen av musikprojektet “We are The World”. Michael Jackson, Lionel Richie och Quincy Jones tyckte att Denvers image var för mycket country och för lite pop-rock.
 1987 reste John till dåvarande Sovjetunionen och spelade välgörenhetskonserter för de som drabbats av Tjernobylkatastrofen. 1994 publicerade Denver sina memoarer där han öppet erkände missbruk av alkohol, kokain, otrohet och självmordsförsök. Den 12 oktober 1997 omkom John Denver när planet han flög ensam fick slut på bränsle och störtade i havet. En ny generation har upptäckt sångaren och låtskrivaren John Denvers känsliga texter och romantiska melodislingor. Kärlekssångerna skänker värme till både kropp och själ.
 
Vi kan träffa fler människor på en vecka än vad våra förfäder gjorde under hela sin livstid. Tack vare sociala medier är det lättare att bli förälskad flera gånger eftersom utbudet ökat. Men kärlek kommer inte på beställning. Det gäller att ha tålamod. Ungefär som att spela på Triss. De flesta är nitlotter men fortsätt att skrapa på ytan. Plötsligt händer det.
 
"Love Again"
I didn't think it could happen again, just too old and set in my ways.
I was convinced I would always be lonely all of the rest of my days.
Maybe I gave up on romance in my longing to give up the pain,
I just didn't believe I would ever love again.

I was like one who had shut myself in, closed the windows, locked all the doors.
Afraid of the dark and the beat of my heart, yet knowing there had to be more.
Though it sounds like a great contradiction, it's the easiest thing to explain,
you see, I was afraid I might never love again.

What does it take for a blind man to see that there's more there than just meets the eye?
What are the ways that the magic comes in that can turn a song into a sigh?
Sometimes I think that I'm dreaming or maybe I'm going insane,
or maybe it's just that I'm falling in love again.
Here I am standing beside you, oh, life's such a wonderful game.
Look at me now, I'm falling in love, look at me now, I'm falling in love,
look at me now, I'm falling in love again.

IRVING BERLIN

text J B
Nr 6 2010




Han blev 101 år och skrev text och musik till 1500 melodier. Många har blivit stora hits och kommer i ständiga nyinspelningar. Den mest kända är White Christmas.


Irving Berlin föddes som Israel Isidore Baline 1888 i Tyumen i östra Ryssland. Pappan Moses Baline var kantor i en judisk synagoga. Mamman Lena Lipkin Baline skötte hemmet, trädgård och nio barn. På grund av judeförföljelser flydde familjen till New York i USA. När Irving var åtta år dog hans pappa. Familjen var mycket fattig och bodde i en kall källare utan fönster. Alla barnen fick sluta skolan för att börja arbeta och betala för mat och hyra. Irving som bara gick två år i skolan började sälja dagstidningar på gatan. Han märkte att han fick en extra slant och sålde fler tidningar när han samtidigt sjöng några glada melodier. Men av alla syskon var det lilla Irving som bidrog minst till familjens försörjning. På grund av dåligt samvete flyttade han hemifrån redan som tonåring och började umgås med rännstensungar och fattiga ungdomsgäng från ghettot. Hans mamma oroade sig för Irving och hans brist på utbildning. Men Irving tröstade sin mamma och sa: Vänta bara, när jag blir stor ska jag bli miljonär.

När Irving var 18 år fick han äntligen ett fast arbete som sjungande servitör på ett café. Han fick extra mycket dricks när han sjöng fräcka parodier av kända melodier samtidigt som han serverade drinkar. Efter stängningsdags stannade han kvar och lärde sig spela piano på nätterna. Trots att han inte kunde läsa noter och bara spelade i en tonart lyckades han sälja några egna melodier till ett musikförlag. Redan 1911 fick han en hit med Alexanders Ragtime Band och till en revy skrev han Play A Simple Melody. Den gjorde succé och var hans första dubbelsång där två melodier och texter är invävda i varandra. Det tricket  har kopierats av många andra låtskrivare t ex Andrew Lloyd Webber. Björn och Benny använde sig av metoden i I Know Him So Well från musikalen Chess.  1912 gifte sig Irving Berlin med Dorothy Goetz. Efter bröllopsresan till Havanna på Kuba fick hans unga hustru tyfusfeber och avled sex månader senare i sviterna av sjukdomen. Irving var förkrossad av sorg och tröstade sig med att skriva sin första ballad When I Lost You.

Till Broadways nöjeskung Ziegfeld
komponerade Berlin bland andra A Pretty Girl Is Like A Melody. Den blev ledmotivet till musikalen Follies of 1919. Melodin blev så popular att Ziegfeld använde den som signaturmelodi I alla musikaler. Under första världskriget 1914 - 18 värvades Irving Berlin till amerikanska armén. Han hade fyllt 30 år och fick uppgiften att skriva patriotiska sånger. Soldaterna och det amerikanska folket blev väldigt förtjusta i For Your Country And My Country och speciellt den roliga låten Oh How I Hate To Get Up in The Morning. Irving skrev också God Bless America men den blev liggande i byrålådan i 20 år. Efter kriget återvände Irving till musikkontoret på Tin Pan Alley. 1921 startade han Music Box Theater. Som ägare, teaterchef, producent och kompositör övervakade han varje detalj i föreställningarna. Han valde ut scenkläder, scenografi, skådespelare och musiker. Från 1920 till 2001 hade han flera stora hits.
Här följer ett urval:
What`ll I Do från 1924 är en kärleksballad som blev en nr 1-hit för Paul Whiteman. Samma år fanns det fem andra inspelningar av låten som också gick högt upp på topplistan. 1948 spelade Nat King Cole och Frank Sinatra in sina versioner och hamnade på topp 20. Låten är också med på soundtracket till filmen The Great Gatsby med Mia Farrow och Robert Redford i huvudrollerna. Om du vill uppleva lite julkänsla kan du gå in på YouTube och se Alison Krauss video på What´ll I Do.

1925 träffade Irving Berlin societetsflickan Ellin Mackay
, dotter till mångmiljonären Clarence Mackay. Han var högsta chef på Postal Telegraph Cable Company. Eftersom Irving kom från den fattiga delen av New York, var invandrare och jude och Ellin var katolik från en förmögen överklass blev deras kärleksaffär mycket omskriven i skvallerpressen. Pappa Clarence förbjöd Irving att träffa Ellin. Han skickade sin dotter på långa utlandsresor med förhoppningen att hon skulle glömma ”teaterjuden” och istället hitta en socialt accepterad fästman. Men Irving gav inte upp. Fylld av längtan och kärlek skrev han Always. Melodin tog han ut genom att vemodigt följa skalan på de svarta tangenterna. Han bifogade text och musik i kärleksbreven till Ellin. De växlade ringar när hon kom tillbaka och pressen tog bilder som publicerades i New Yorks alla tidningar. Pappa Clarence blev ursinnig och vägrade träffa det nyförlovade paret och hotade att utesluta sin dotter från testamentet. Hon skulle inte få ärva en enda dollar om de inte genast bröt förlovningen. Irving svarade med att skriva över rättigheterna till Always på sin blivande hustru.

De gifte sig i hemlighet och pappan bröt kontakten och talade inte med sin dotter på flera år. Men i börskraschen 1929 förlorade Clarence Mackey större delen av sin förmögenhet. Under depressionsåren på 30-talet fick pappan krypa till korset och låna pengar av sin svärson. Irving hade då blivit miljonär på sina melodier. Familjen började umgås igen som vänner och nu var Irving Berlin accepterad även i de förnäma kretsarna eftersom han skrev så många folkkära melodier. Always gick upp på första platsen två gånger. Först med Vincent Lopez och sedan med George Olsen. Under åren 1944 - 45 gick fyra olika inspelningar upp på topp tio. 1959 gjorde Sammy Turner en bluesversion av melodin och nådde andraplatsen på R&B-listan. 1980 fick countrydrottningen Patsy Cline efter sin död en stor framgång med låten i samband med en dokumentär om hennes liv. Idag spelas Always på nästan alla amerikanska bröllop.

Irving och Ellin var lyckligt gifta i 63 år. De fick fyra barn. Sonen Irving junior avled redan som spädbarn. Sedan föddes tre döttrar Mary, Elisabeth och Linda. Efter sin första dotters födelse 1926 skrev Irving Berlin låten Blue Skies speciellt till henne. I texten beskriver Irving sina känslor om äktenskapslycka och glädjen över att bli far och se sin dotter växa upp.. ”Blue days, all of them gone, nothing but blue skies, from now on.” Dotterns nedkomst gav uppkomst till hitlåtens ankomst och stor inkomst. 1927 gick låten upp som nummer ett med Ben Selvin. Samma år är Blue Skies första sången som Al Jolson sjunger i första ljudfilmen The Jazz Singer. 1946 går låten åter upp på tio-i-topp med Count Basie och Benny Goodman. Innan Frank Sinatra gjorde solokarriär var han sångare i Tommy Dorseys swingorkester. De gjorde en svängig version av Blue Skies som finns på YouTube. 1978 gjorde Willie Nelson en personlig version som gick upp till första platsen på countrylistan. Samma månad fyllde Irving Berlins första dotter Mary 52 år. 1929 gjorde valsmelodin Marie stor succé för Rudy Vallee. I sin radioshow sjöng han Say It Is´nt So så att tårarna rann. Rudy låg i skilsmässa men när hustrun hörde sången i radion började hon också gråta. Texten och musiken fick paret att fortsätta med äktenskapet.

Puttin´On The Ritz är en av Irving Berlins största klassiker. Han skrev den 1930 och Harry Richman tog den till nummer ett på listan. Clark Gable sjöng den på vita duken 1939. Men det är Fred Astaire som mest förknippas med Puttin´On The Ritz i en klassisk film från 1946. Se gärna det tidlösa klippet på YouTube. På 70-talet gjorde en ung Michael Jackson en hyllning till Fred Astaire i amerikansk TV. Jackson dansar och sjunger i vit frack och tophat. Det unika klippet finns på YouTube. Låten finns också med i filmen Det våras för Frankenstein och Techno artisten Taco gjorde en modern version som låg i topp på listorna i hela världen 1983.

Från 30-talet till mitten av 50-talet lockade Hollywood med feta kontrakt och Irving Berlin fick bra betalt för att skriva musik till flera filmer. Fred Astaire var Irvings favoritsångare trots att han inte hade någon stor röst. Men han sjöng rytmiskt och hade god känsla för Berlins texter och melodier. Astaire gjorde en lång rad av Irving Berlins största klassiker t ex  Cheek To Cheek, Top Hat, Let´s Face The Music And Dance och I´m Putting All My Eggs In One Basket. I filmen Easter Parade från 1948 sjöng och dansade Fred med Judy Garland.  I skuggan av andra världskriget 1939 - 45 presenterade han God Bless America som skrevs 20 år tidigare. Titeln var inspirerad av hans mor som alltid sa God Bless America efter varje måltid. Texten och musiken gick rätt in i själ och hjärta på det amerikanska folket. Den framförs fortfarande i offentliga sammanhang, lika ofta som nationalsången. Efter terrorattacken på World Trade Center i New York den 11 september 2001 spelade Celine Dion in en ny version som rusade direkt upp till förstaplatsen på topplistan.

Irving Berlin var inte rädd att skriva om känsliga ämnen. Redan 1933 skrev han Supper Time som beskriver förföljelser och mord på svarta i södra USA.1950 skrev Irving text och musik till Annie Get Your Gun som bland annat innehåller I´Ve Got The Sun In The Morning.  I duetten Anything You Can Do I Can Do Better tar han kvinnans parti i en mansdominerad värld. Klipp från filmen finns på YouTube. 1954 kom There´s No Business Like Show Business som många känner igen men den mest kända och spelade filmmelodin och Irving Berlins största hit är White Christmas.

Han skrev den i ett varmt och soligt Los Angeles
när han längtade hem till julen i New York. Bing Crosby sjöng White Christmas första gången i filmen Holiday Inn 1942. Singleskivan blev jättehit och sålde i 30 miljoner exemplar och låg som nummer ett på försäljninglistan tio veckor i rad. 1954 blev den ledmotiv i filmen med samma namn och Bing Crosby fick återigen sjunga och spela huvudrollen. White Christmas stora genomslag kan bero på att den är så enkel. Texten har bara åtta rader som spelar på de rätta känslosträngarna. Den kommer i ständiga nyinspelningar och ingår i så gott som varje julkonsert. White Christmas slår ständigt nya rekord och har enligt senaste beräkningar sålt i över 200 miljoner exemplar.

I en ålder av 101 år dog Irving Berlin 1989. Det var samma år som Berlinmuren föll. En händelse som ser ut som en tanke. Den ryskfödde och förföljde Isidore Baline blev den hyllade och framgångsrike Irving Berlin. För alltid en ikon inom den amerikanska populärmusiken.