Ledare

Nr 3/2015
text KENNETH SVENSSON
foto OLA WARRINGER
 
Efter världens bästa sommar är jag nu tillbaka bland alla trevliga Presspunktare. Jag har ett stort tack att rikta till Joel som höll i trådarna de månader jag var 

tjänstledig. Tack!
 Trots allt positivt i livet är det omöjligt att blunda inför de alla individer som i nuläget är på flykt. Önskar dem en trygg färd. Bilden av det vackra Medelhavet, där jag båtluffade en gång i tiden, är inte den samma. Det är en annan typ av “båtluff” idag. Idag med livet som insats, då som om livet var det enda självklara.
 Människor har alltid vandrat över mentala och fysiska gränser och kommer så att göra. Men låt det för guds skull finnas rastplatser.

 

Just nu en bit in i det soliga september, med energi som jag hoppas räcker året ut, väntar en kajaktur som grädde på moset efter en go dag på jobbet.


Emelie 18 - sprudlar av positiv energi och inspiration

Nr 3/2015
text MATTIAS KARLSSON
foto OLA WARRINGER
 
 
Torsdagen den 6 Augusti var vi på Emilie Ljungkrantz konstutställning på Runda Rum i Karlskrona. Emilie är 18 år och fick sin utställningen med hjälp av Stiftelsen Min stora dag. Hon går tredje året på C4-gymnasiet i Kristianstad, Estetiska programmet med inriktning bild och form.
 

Emilie, en öppen och glad tjej, lider av en muskelsjukdom vilket medförde att hon utvecklade sitt intresse, som var att teckna och måla för att får utlopp för sina känslor och kreativitet. Hon började specialisera sig i åk. 9. Hon gillar rörelse teman typ vatten, dans och ansikten. Hon illustrear helst i akryl, fabercastell färgpennor, blyerts och torrpastell. Hon hämtar sin insperation från fotografier och gör sin egna detaljrika tolkning därefter.

 

 
 Röster om utställningen:

“Jag tycker att utställningen var fantastisk, mycket fina tavlor. Jag blir nästan lite avundsjuk på hennes kreativitet eftersom jag själv inte kan rita eller målar skärkilt bra.”

 

“Eftersom jag själv är väldigt intresserad utav konst och alla former utav kreativitet så tyckte jag det var väldigt intressant att höra om utställningen. Jag hade inte en aning vad som väntade mig när jag vi kom dit, men jag blev väldigt positivt överraskad. Det finns så många bra okända konstnärer, men Emelies konst var väldigt speciell. Med tanke på hennes sjukdom var jag ännu mera imponerad att hon var så positiv och
hade så mycket energi.
Jag gillar att hon illustrerar rörelse också vilket jag kan tänka mig är väldigt svårt. Har inget att säga förutom att lycka i världen till Emelie och hennes konst .”


August och den magiska ringen

Nr 3/2015
text MATTIAS KARLSSON
foto SEBASTIAN JOHANSSON
 

Det var en gång en pojke som heter August Pagoski. Han är 12 år gammal och 150 centimeter lång och en smal pojke. Han bor i en liten stad som heter Milatown som är en gammal lantig stad. Hans pappa heter Martin Pagoski och hans mamma heter Lena Mawasi. August har svart kort hår och blåa ögon.
De bor i ett hus som är byggt av sten med en gammal brun dörr. Invändigt är huset ett stiligt gammalt hus trots att de inte var rika utan fattiga. Martin Pagoski är 45 år gammal och han är singel sedan 4 år tillbaka i tiden. Martins tidigare fru heter Lena Mawasi och hon är 40 år gammal.
 Anledningen till att Martins fru skilde sig var för att hon var trött på honom eftersom han hade diagnosen Adhd och inte kunde vara stilla. Tillslut så tröttnade hon på att han rörde sig hela tiden och då uppstod ett gräl mellan dem och de skillde sig. Lena, som då hette Pagoski i efternamn gifte sedan om sig med en som heter Sture Mawasi och heter då istället Mawasi i efternamn.

 

August fick ett uppdrag av sin far Martin Pagoski att hämta en guldring åt honom. Anledningen till att han ska hämta guldringen är för att den en gång tillhörde Martin Pagoski. Men en trollkarl som heter Melvin Mabobasa tog den av någon anledning.

 Melvin Mabobasa har långt grått hår och röda ögon. Dessutom bär han en trollkarlshatt som är svart och det är en spets på hatten. Han bor i ett stort grått slott. Det finns både en mur och en vallgrav runt slottet. Muren är byggd av sten och är ungefär 200 år gammal. Muren är ungefär sex meter hög.

 

Ringens egenskaper är att den kan bota cancer och andra skjukdomar och den är värd en förmögenhet. Man kan därför säga att ringen är magisk. Slottet vaktades av soldater. Soldaterna har samma utseende som riddare har, de har en riddarutrustning, sköld, hjälm och svärd.

 

Han tog fram en karta över slottet med en prick i det rummet där den magiska ringen fanns. Pricken som var utmärkt på kartan var röd. Kartan hade han hittat en gång när han gick en runda i den varma solen för ungefär en vecka sen. Förmodligen hade en av Melvin Mabobasas soldater tappat kartan av misstag. August gick ut ur dörren. Dörren var en gammal och brunfärgad dörr. Han började går mot slottet. Det var soligt väder utomhus, inte ett enda moln i sikte. Han hade ett grått svärd i bereddskap som han hade fått av sin pappa Martin Pagoski och sen hade han också en så kallad lyckoamulett på sig. Som bär med sig tur.

 

Efter drygt 20 minuter befann han sig utanför det stora gråa slottet. Han såg två soldater som vaktade slottet. Han gick mot soldaterna och tog upp sitt svärd. Soldaterna gick till attack när han angrepp soldaterna. Det blev en ganska blodig strid.
En av soldaterna blev träffad rakt i hjärtat av Augusts svärd och dog efter bara några sekunder. Den andre soldatern slog av ett av August fingrar, men August slog sedan honom i huvudet, så pass hårt att huvudet gick i två delar och blodet sprutade och efter typ 3-6 sekunder dog han. August gick in genom slottets murar. Han tog upp kartan över slottet och tittade på den. Han befann sig just nu i en stor entréhall. Entréhallen var stor och det hängde tavlor och riddarutrustning på väggarna. Det fanns ljus istället för lampor i entréhallen. Entrehallen var konstigt nog helt tom.
 Han såg inte varken Melvin Mabobasa eller hans soldater. Han fortsatte att går med svärdet uppe i högsta bereddskap ifall någon anfall honom. Han kom in i ett litet rum som var nästan upplyst.

 

Han såg ringen ligga på ett träbord som finns i det lilla rummet. Han tog upp ringen. Efter några sekunder tyckte han att någon iaktog honom. Han vände sig sakta om och såg trollkarlen Melvin Mabobasa med en svart trollstav i handen. August gick till attack med svärdet. Melvin Mabobasa sparkade till honom så att August föll till marken. Melvin Mabobasa tog trollstaven och riktade den mot August och tänkte precis kastar en besväjelse men August tog sitt svärd och slog honom med full kraft på smalbenet. Melvin Mabobasa skrek till av smärta och föll ihop på golvet och blodet rann ner från hans smalben. August lyckades ställa sig upp igen med smärtan i benet som han fick när Melvin Mabobasa sparkade honom August tog sitt svärd och gick fram till Melvin Mabobasa och stack honom med svärdet rakt i hans hjärta. Melvin Mabobasa tittade på honom och hostade upp blod och efter några sekunder dog han. August gick ut ur rummet med ringen och svärdet. Skölden hade han blivit av med eftersom den blev förstörd i striden med de två soldaterna.

 

Han befann sig nu i den stora entréhallen. Han tittade sig om och såg återigen ingen soldat i entrehallen. Han fortsatte att gå. August gick ut genom den stora bruna slottsporten som konstig nog inte var stängd. Han gick hem till sin far Martin Pagoski och gav honom ringen. När det blev kväll satt August och Martin vid bordet och åt lunch.
 August tittade på Martin och sa: Varför tror du att trollkarlen Melvin Mabobasa ville har ringen? Martin Pagoski sa: Förmodligen för att han visste att ringen var värd en förmögenhet. Men dock tror jag inte att han visste att ringen kan bota sjukdomar.
 När det hade ätit klart gick August och la sig i sin säng som var gjord av trä.


Åsa går vilse

Nr 3/2015
text LEIF KÄLLBERG
foto OLA WARRINGER
 

Åsa var ute och åkte med sin bil när hon bestämde sig för att ta en skogspromenad. Det var ganska sent på kvällen och hon njöt av den svala skymningen. Så här sent på sommaren, i augusti hade naturen liksom mognat och alla bär fanns att plocka. Daggen kylde henne i gräset och stillheten vart överväldigande. Djuren hade fått ungar och de började bli näst intill halvvuxna.
 Då upptäckte hon att hon hade gått vilse i skymningen. Klockan var närmare halv tio och hon började drabbas av panik att hon inte skulle hitta tillbaka till bilen. Hon hade också kört flera mil in i skogen och sedan gått, så hon befann sig i ett okänt område. Åsa var normalt inte rädd av sig men nu började hon att bli desperat att hon inte skulle hitta. Hon fortsatte till slut till helt okända trakter, och hoppades att hon skulle hitta ut ur skogen i varje fall någonstans. Hon fick under tiden också se en hel del djur, bland annat en älgfamilj bestående av ko och två kalvar. Efter tre timmars irrande hann klockan slå ganska långt efter midnatt, och hon blev allt mer desperat.

 

Vid tretiden på natten fick hon plötsligt se en björn komma lufsande mot henne. Hon skrek till och hoppades att den skulle bli rädd och springa undan. Den fortsatte emellertid mot henne och hon sprang för den. Åsa snubblade och föll så småningom och björnen stod över henne och nosade. Då sparkade hon till den och sprang sedan upp och fortsatte flykten för den. Efter en kvarts flykt fick hon plötsligt se en bondgård mitt i ödemarken. Hon tänkte då till och förstod att hon återigen hade kommit fram till bebodda trakter. Det var bara en annan väg än den hon var van vid. Hon knackade på på gårdsstugan och bonden kom och öppnade. Det visade sig vara en femtioårig man som bodde där med sin fru och tre barn, och drev gården som hette Stugnäs. Åsa förklarade som det var och bad om hjälp att ringa efter polisen för att slå larm. Hon skulle också nästa dag vara på sitt arbete som portier på ett hotell och måste ha hjälp tillbaka. Polisen kom till platsen och lyckades hitta Åsas bil och hon fick alltså chansen att åka hem igen.
 

På morgonen efter bara två timmars sömn var det dags för Åsa att börja arbetet. Hon var utvakad och på dåligt humör, och skrattades åt av sina arbetskamrater för klumpigheten i att gå vilse. Det fanns inte en chans att hon skulle kunna glömma paniken till skogs när hon var ensam med björnen. Hon bestämde sig för att gå en kurs i orientering för att bli bättre förberedd tills nästa gång hon var till skogs. Kursen gick på ett studieförbund och kostade bara trehundra kronor. Där träffade hon ett par framåt killar som försökte ragga henne. De var i trettioårsåldern eller med andra ord i Åsas ålder. De fick på kursen lära sig att läsa kartor och studera kompassen. I kursen ingick också ett moment om orten, eftersom deltagarna i den ursprungligen var från andra orter. Den avslutades med att man tog en rejäl promenad i precis samma område som Åsa hade gått vilse i. Efter kursen bjöd de två killarna Åsa på ett party med öl och vin och entrecote. Partyt slutade med att killarna som hette Olof och Hans blev osams om Åsa. De två männen slutade med ett slagsmål om Åsa och Åsa ringde polisen. Partyt hölls hemma hos Olof som till råga på allt var utbildad advokat och själv brukade försvara folk, som hölls i förhör hos polisen. Vid polisförhöret visade det sig att Hans hade fått löfte av Åsa att åka på en utflykt med honom. Åsa förklarade sig för polisen med att Hans hade varit så påträngande, och var också tidigare straffad. Han var militär och van att drilla soldater. Han förklarade sig med att Åsa var så lätt att ragga att han måste ta chansen. Polisen avslutade förhöret med att besluta om åtal för de två killarna för störande av ordningen. Åsa bestämde sig för att klargöra för männen att hon inte ville ha någonting mera med dem att göra.


Mittuppslag

Nr 3/2015
illustration ANNA OLSSON
 
 

Cykelstölden i new york city

Nr 3/2015
text MATTIAS KARLSSON
foto FACUNDO PRAMPARO flickr.com
 

Mats, 40 år och singel vaknar upp i sin blåa säng. Han gnuggar sig i ögon för att han är fortfarande trött. Vi befinner oss i Manhattan i New York City i närheten av Empire State Building. Mats jobbade som ett tidningsbud och gick upp klockan 04:00. Han började jobbet klockan 05:30. Tidningen han leverera heter New York Time. Han slutar jobbet klockan 11:00. Han brukar cyklar och leverera tidningarna. Cyklen är inte hans egna utan han använder den på jobbet. Den är vit och gulfärgad. Han klär på sig sina kläder och tågar in i köket. Köket ha blåa köksskåp och är ganska stort.
 Lägenheten han bor i är en fyra och han har 2 stycken katter som heter Therese och Arne. Arne är en stor katt med en orangeaktig färg och 10 år gammal. Therese är en liten katt och svart. Arne är en kelig katt och Therese är tvärtom hon vill inte blir klappad så ofta. Mats tar fram flingor, som han har i ett av de blåa skåpen, häller upp de i en djup tallrik, öppnar kylskåpet och tar fram en förpacking mjölk och häller mjölken på flingorna. Han häller sedan lite socker på flingorna. Han tar fram en sked. Han äter sedan flingorna med skeden.

 

När klockan är 05:00 går han ut ur dörren, låser den och gå sedan ner till cykelgaraget och bär ut sin cykel genom trappuppgången.Väl ute regnade det. Han gick in i trappuppgången igen och in i sitt lägenhetsnummer tog sedan på sig en regnkappar, som var mörk färgad. Han gick sedan återigen ut ur trappuppgången. Han såg dock inte röken av cyklen. Nedrans också nån har stullit cyklen tänkte han. 

 Han tog upp sin mobiltelefon och ringde polisen. Han polisanmälde händelsen. Han ringde sedan jobbet och sa vad som hade inträffat. Chefen, som heter Jörgen sa att han får betala cyklen om de inte hitta den eftersom han hade cyklen i sitt ansvar. Mats klickade på den röda luren på mobilen för att lägga på. Han svor väldigt högt av ilska. Han kunde inte jobba den dagen så han gick återigen upp i lägenheten. Han slängde igen dörren till sin lägenhet och svor återigen. Han går sedan in i ett rum där det står ett skivbord, en stol och en bärbar data. Rummet är litet. Han stänger på datorn, han läser sina mail. Han hade fått ett mail från sin tidigare flickvän som bor i Sverige. Hon heter Annika, 39 år och ha svart hår. Han går sedan in på sin Facebook.
 Han suckar till och logga sedan ur Facebook igen. Klockan är nu 11:30. Han gå in i köket och ta ut mat ur frysen. Han tar ut en enportion ur frysen med köttbullar och potatismos. Han lägger sedan in den i mikron och ställer den på 8 minuter. Han ta fram en cider, som var alkoholfri och häller upp lite i ett glas. När det har gått 8 minuter plingar mikrovågsugnern till. Maten var färdig. Han tog ut maten ur den vita mikrovågsugnern. Han sätter sig sedan på en stol intill bordet och lägger upp maten och glaset på bordet. Han börja sedan äta sin mat. Efter 30 minuter hade han ätit klart och druckit upp glaset med cidern. Han gick sedan till kaffebryggan och bryggde kaffe. Efter 2 minuter var kaffet färdigt. Under tiden som kaffet bryggdes diskade han tallriken och glaset. Han öppnade sedan skåpet med glas och kaffekoppar, tog en blå kopp och hällde kaffe i den sedan tog han lite mjölk som hade 3 procent i fetthalt.

 

Han kände att mobiltelefonen viberade och han hörde ringsingalen. Han svarade. Det var en kvinnlig röst som svarade i den andra luren. Hon sa att det var polisen och hon heter Mia. De ville ha en mer utförligare beskrivning av cyklen. Mats berättade att cyklen var vit och gul, stor, ha en packethållare och ett fack där han förvara tidningarna när han cykla och att den är ganska ny. Mia sa att de nämligen hade fått in uppgifter om en cykel som såg ut som hans beskrivning. Hon berättade dock inte uppgifterna för honom eftersom de var hemlighetsstämplade. Mia sa att han skulle upprepa beskrivningen för att hon hade glömt bort att antecknar ner det han hade sagt om cyklen. När hon hade gjort det la hon på telefonluren.
 Uppgifterna som polisen hade fått in var att ett par hade uppmärksamhet en äldre man cyklar runt med tidninscyklen, han såg ut att vara i 80-årsåldern, han hade grått hår och flint i mitten och bar solglasögon trots att det var skitväder ute. Tre poliskvinnor som heter Katarina, Linnea och Emma kliver in i en civilbil och åker ut på spaning runtom Manhattan. Anledningen till att de har en civilbil är att inte mannen ska se att de är poliser som sitter i bilen. Civilbilen är blåfärgad och ser ut som en vanlig bil förutom att den har en ganska hög antenn om man jämför med en vanlig bil. När Mats har lagt på luren ringer han sitt jobb och meddelar att han kanske dyker upp imorgon om han får tillbaka sin cykel till dess. Hans chef som svarade i luren lätt dock inte så glad. Chefen, som heter Jörgen sa: om du inte befinner dig här imorgon får du lämna jobbet!

 

När hon kommer till platsen där Word Trade Center stod, såg hon honom på cyklen. Hon åkte sakta efter honom. Den äldre mannen fortsatte att cykla han märkte inte att en bil följde efter honom. Efter 10 minuter pakerar mannen cyklen i ett cykelställ. Emma tar sig snabbt ur bilen och springer fram till honom. Hon tar tag i honom och tvinga honom in i bilen. Hon lägger cyklen längst bak i bilen. Emma åker sedan med honom till polisstationen. Han blev dömd till böter.
 Mats fick reda på att de hade fått tag på cyklen och gripit rånaren. Han begav sig till polisstationen för att hämta den. Han går fram till receptionen. I receptionen satt en man som hade svart hår. Mannen heter Albin och är 25 år gammal. Albin tog upp ett papper med alla hittegods de hade fått in. Mycket riktigt hade de fått in Mats cykel. Ablin gick till hittegods avdelningen och hämtade cyklen. Mats tackade och tog emot cykel. Nästa dag begav han sig till jobbet återtigen.


Citylights

Nr 3/2015
av HENRIK MAGNUSSON
 
 
 

Orka?

Nr 3/2015
text & foto OLA WARRINGER

 

Efter att använt facebook i över 5år snart har det verkligen börjat spåra ur. Jag använder det huvudsakligen för att publicera mina fotografier och hålla kontakt med folk som vägrar använda andra medier. Men att sitta och läsa “news feeden” är helt hemskt, det är 50% bilder med citat och 50% politiskt trams, rent ut sagt. Massa länkar till media som anses vara “öppen” media men är vridna åt något håll och folk tror blint på allt som skrivs.
 

Det värsta med det hela är alla svenskar som sitter och klagar på hur vi har det och hur massinvandringen förstört vårt vackra land. Folk som tycker så kan inte ha en aning om hur det ser ut i världen idag. Vi har kanske bäst levnadsstandard i världen och en vanlig arbetare idag i Sverige får väldigt bra betalt. Vi har ekonomiskt bistånd till folk som inte kan försörja sig, vilket dem flesta länder i Europa totalt saknar. Ändå är vi inte nöjda?

 

Folk sitter och spammar ut massa citat om hur politiken i Sverige är ett h-e visst, jag håller med. Men jag lägger inte ner all min energi på att sitta och klaga på det och inte göra något åt det. Folk som går på socialbidrag, super och slår sönder saker på stan, går hem och spammar facebook att älska Sverige. Det är rent ut sagt ett skämt, leva på andras förtjänst och inte göra något för att göra Sverige bättre förutom att spamma massa länkar om statistik på facebook.

 

Bli politiker och gör något åt det då istället för att sitta och rädda världen på facebook, för tyvärr, mina inskränkta vänner, ni kan inte rädda ert kära Sverige igenom att rösta på Sverigedemokraterna och gå på socialbidrag.

 

Var nöjd med att du bor i Sverige och har det så pass bra som du har för du är en utav dem få på denna jord som har så mycket valmöjligheter och frihet.

 

Jag anser ju att jorden tillhör alla och att gränserna som människorna ritat ut betyder ingenting för mig, var när du vill, var du vill, vem du vill, hur du vill.


Anstaltstankar

Nr 3/2015
Av HENRIK MAGNUSSON