Sandra brukade vara hos sina farföräldrars gård i norra Uppland om somrarna. Där fanns cirka femtio stycken kor, och tre stycken hästar, samt femton grisar. Hon trivdes så fantastiskt bra där med den 100 tunnland stora gården, för skörd av korn och havre. Föräldrarna Peter och Stina brukade anmärka på, att hon hoppade över vistelsen hos dom sedan fem stycken år, då farföräldrarna Holger och Greta köpte gården. Tiden gick och Sandra nådde så småningom tjugoårsstrecket, och farföräldrarna nådde så småningom sjuttioårsåldern, och måste ha hjälp med att sköta gården som hette Svinsta. Den här sommaren fick Sandra hjälpa till med gårdssysslorna och förstod att Holger och Greta måste anställa folk som skötte djuren och skördade. Paret gick till arbetsförmedlingen, och lovade mera betalt än genomsnittet eftersom det var ont om arbetskraft. Sandra var otålig och vägrade med tiden att mocka efter djuren och struntade också i mjölkningen så den fick Holger och Greta sköta. Det kom så småningom ut en mångmiljonär till gården för att se på den i detalj, eftersom farföräldrarna hade nämnt till stadsförvaltningen, att de började bli för gamla att sköta gård. Sandra ville inte heller överta gården eftersom hon tyckte att det var för smutsigt med lantbruk. Miljonären hette Sören och bjöd tio miljoner för Svinsta och Holger och Greta accepterade budet och gården hade bytt ägare.

Sandra unnade sig trots sin sparsamhet ändå semester på ett år innan hon öppnade firma. Studierna hade ju omfattat ekonomisk linje så det passade bra. Hon öppnade redovisningsbyrå efter ett års praktik med vanlig bokföring på kontorsfirma. Hon fick efter något års praktik ett känsligt uppdrag. Hon skulle i sin firma Alex klara ut en förskingring i en försäljarfirma med uppdrag internationellt. I den firman skulle man ha redovisat sitt bankkonto för ägaren, men den anställde hade stulit pengarna, över en miljon, och sedan flytt till Australien. Sandra blev otålig och var i kontakt med de Australienska myndigheterna, men tröttnade sedan på uppdraget, och bestämde sig för att sluta med redovisningsbyrån, och stänga firmarörelsen helt. Hon hade sedan sparat några hundratusen förutom de tio miljonerna hon hade ärvt, och bestämde sig sedan för att leva på förmögenheten, och också leva ett mera överdådigt liv än tidigare. Sandra åkte till Italien och levde ganska lyxigt, och badade, och bekantade sig också med en ganska snygg ung man i tjugofemårsåldern. Själv hade hon hunnit bli tjugotvå år gammal, och ville ha barn med en passande man. Mannen hette Umberto och hon tog med honom hem till Sverige, där hon tog en chans och spekulerade på börsen. Hon hade otur och råkade investera i en svag aktie, och förlorade fem miljoner kronor. Hon fick sedan med Umberto försöka klara sig med en förmögenhet om cirka fem miljoner kronor, och vågade inte längre ha pengar i bolagen utan hade dom på bankbok.

Sandras fästman var emellertid inte så pigg på att jobba, utan föredrog att gå på folkhögskola utanför Rimbo där han sedan tänkte försöka komma in på universitetet. Han tullade dock lite väl mycket på Sandras tillgångar, så hon gick till socialtjänsten och klagade och ansökte om socialtjänst åt honom. Där fick hon dock beskedet att han skulle kunna ansöka om studiemedel, något som han också kunde få från Italien. Hon kontaktade då den italienska ambassadeen för att få hjälp åt honom. Umberto vägrade då att försörja sig själv genom att kvittera ut studiemedel. Sandra kontaktade då polisen för att bli av med den som hon tyckte hade tagit in hos henne, utan att få ett riktigt helhjärtat stöd hos henne. Hon försökte när polisen kom för att avhysa honom att få honom att förstå, att hon inte hade lovat honom att han skulle få bo gratis hos henne. Det blev en föraskräcklig scen eftersom Umberto var känslosam, och bara med motvilja accepterade avhysningen. Sandra blev sedan ensam ända till trettioårsåldern då hon gifte sig, och fick tre stycken barn och lyckades ta ett jobb
som försäljare.

I mitten av 1980-talet kom en uppfinning för musikälskare. Den nya skivan kallades för CD. Liten och nätt och dessutom sades det, mycket tålig.
 Det här med tåligheten bevisades snabbt att det inte var så. Tvärtom var CD i vissa fall känsligare än Vinylskivor. Många köpte dock CD eftersom man tyckte ljudet var bättre. Det kändes renare på något sätt.
 Det var många som sålde sina vinylskivor och köpte sina favoritskivor på cd i stället.

Ungefär samtidigt som Spotify blivit mer och mer populärt så är det många som har åter upptäckt vinylskivan. Man har kommit underfund med att ljudet från en vinyl skiva låter mer rent. Mer äkta på något vis.

Man har sett trenden på exempelvis loppisar. Det som folk köar för och köper mycket av, är just vinyl skivor. Skivbolagen har numera nästan slutat att släppa musik på CD. I stället kan man numera köpa de allra största artisterna på Vinyl men också på laglig digital väg.
 Jag har själv köpt de allra flesta vinylskivor som jag har på loppis eller second hand. De flesta skivor som jag köpte på 80 talet har jag också kvar. Ibland har jag gjort riktigt intressanta fynd på ställena jag kollat på.

En skiva som jag verkligen gillar är Paul Paljett och hans skiva ”Mumbo Jumbo”. Skivan är producerad av samma gäng som hjälpte Abba så det bådar ju gott. Den kändaste låten på skivan är ”Guenerina”. Det var meningen att den låten skulle varit med på melodifestivalen 1977 men SVT valde att inte ha den med. Skivan blev dock väldigt populär i affärerna.
 En skiva som jag inte gillade är Tiny Tim med skivan ”God Bless Tiny Tim”. Han sjunger otroligt falskt och det låter inte bra. Två av låtarna har varit med i en skräckfilm och blev plötsligt populära igen. Jag har sålt skivan till en samlare så jag har den inte kvar.

Det häftigaste fyndet jag gjort var nog Beatles ”vita album” som jag hittade i Mono Pressning för bara 10 kronor. Mono Pressningar är mer värda än stereo. Dessutom var skivan i perfekt skick och lät mycket bra.
 När jag går på loppis eller second hand och köper skivorna kollar jag alltid hur skivan ser ut så det inte är en massa repor. Oftast brukar skivorna vara i bra skick.

Det finns några defekter man bör se upp med. Dessa är oftast inte lätta att se med blotta ögat men jag nämner de i alla fall.

1 Att skivan är felpressad så att den svajar. Detta är nog det svåraste defekten att upptäcka med blotta ögat. Ibland kan man se det på att hålet i mitten inte är där det ska vara.

2 Skivor som spelats med dåligt stift eller har längsgående repor, så kallade ”Burn Marks” Detta kan också vara svårt att se. Man brukar se det bäst om man lutar skivan mot ljuset. Då brukar skadorna synas som ”glitter” i skivspåren.

3 Att skivan är ”solskadad” eller ”värmeskadad”. I vissa fall syns detta lätt men jag har hittat skivor där det knappast synats ända tills jag spelat skivan.

Jag tycker det är kul att köpa vinyl skivor eftersom omslagen oftast är väldigt fina och man kan lättare se musiktexten. Det är ju också tufft att ha en skivsamling, tycker jag.
 Dessutom är det en annan känsla att ta ut skivan ur fodralet, lägga den på spelaren och starta det hela. I stället för Spotify där man bara trycker på en knapp eller två.

 Först hamnar Anders i säcken, sen Nisse och sist men inte minst Micke. Micke är den största katten. Han var 50 centimeter lång totalt, vilket är väldigt mycket för en katt. När Ida ska knyta igen säcken gick det inte. Hon stönar till och lyfte upp katterna igen. Hon placerade de i storleksordning: största katten Micke, stoppar hon först i säcken, sedan Nisse, 45 centimeter och efter det Anders, endast 25 centimeter. Hon lyckades att knyta igen säcken. Ida lyfte upp säcken och gick ut i hallen, tog på sig sina svarta skor och den svarta skinnjackan och tog återigen upp säcken och öppnade den blåa ytterdörren. Hon går sedan ut och låser dörren. Ida började gå mot sjön Värnen som ligger 100 meter ifrån hennes hus. Ute är det varmt och soligt, cirka 20 grader. När hon har gått cirka 50 meter möter hon en granne som heter Nicklas, 40 år gammal. Han frågar henne vad hon har i säcken. Ida säger med en glad blick: Det är ved. Nicklas kan höra att säcken jamade till. Varför jamar säcken? Frågar han. Ida säger en lögn, att den jamade minsann inte trots att Nicklas hör det gått och väl. Ida börjar återigen att gå. Hon var efter några minuter framme vid den stora sjön Värnen. Hon tar säcken, suckar lätt till och slänger den i sjön och gå sedan hemåt. Under tiden sjönk säcken allt längre ner i sjön, men då hände det.
 Katten Nisse river ett hål i säcken så att katterna kan fly från den. De tre katterna simmade upp till land, trots att de inte tycker om vatten och jamar till varandra. Katten Micke ser att det är spår i marken efter tanten Ida. Han jamar till katterna Anders och Micke att de ska följa efter honom. De följer spåret och det ledde hem till Idas hus. De ställer sig sedan längs dörren. Inne i huset lagar Ida mat och tänker: Vad skönt att blir av med de förbannade störande katterna. Maten hon håller på att lagar är köttbullar och makaroner. När maten är färdig åt hon upp den och går sedan till dörren och låser den. Klockan är nu 22:00 på kvällen och hon gå och lägger sig. Katten Nisse kom på en flitig plan att hoppa in genom fönterrutan till sovrummet eftersom det var öppet. Han hoppar in genom fönstret, Nisse och Anders följer efter.  
 När det är inne i sovrummet jamar alla tre katter samtidigt. Ida blir skrämd och flyger upp ur sin vita säng och skriker med en hes röst: Förbannade kattjävlar, hur kunde ni komma tillbaka till huset? Hon suckar till och tänker: Det är någon som har hjäpt katterna ur säcken, det måste har varit Nicklas. Hon tar på sig sina kläder, hämta sin svartfärgade bössa, som ligger i ett litet rödfärgad träbod på tomten och gå sedan mot grannen Nicklas hus som endast ligger 30 meter bort ifrån hennes stora tomt. Hon knackar hårt på dörren och Nicklas öppnar den. Nicklas säger: Hej Ida, vad vill du? Ida svarar med en ganska ilsken blick: Öppnade du säcken och släppte ut katterna? Nicklas blängde och sa: Jag har inte öppnat säcken och förresten sa du att säcken innehöll ved och inte katter! Jag ska anmäla att du håller på med djurplågeri. Ida tar upp sin bössa och säger: Det ska du inte alls för då får du en kula i huvudet. Ska det var på det viset säger Nicklas och tar fram sin bössa som stod intill honom mot en vägg. De siktade med bössorna åt varandra. Ida kunde då inte skjuta Nicklas eftersom han då skulle skjuta tillbaka. Nicklas sa: Jag kan strunta i anmälan om du lovar att aldrig mer stänga in katterna i en säck. Ida svor att hon lovade att aldrig mer göra det. Hon gick återigen hem. Nästa dag vaknar hon klockan 05:00 av att katterna jamade mer än var det brukade göra. Hon blev då så arg att hon gav katterna en spark. Katterna blängde surt på Ida. Förbannade kattjävlar! Skrek Ida. Katten Anders kom på en listig plan. Han jamade till de andra katterna för att de skulle lyda honom. Anders, Micke och Nisse tog tag i hennes vänstra ben och rev och bett henne. Ida både skrek och svor. Det blev ett stort sår på hennes ben och det blödde väldigt mycket. Hon sprang fram till telefonen och ringde sjukhuset. Men hon kom inte fram. Micke hoppade upp på hennes axel och rev henne i de två ögonen hon blev blind. Nicklas stod och knackade på dörren, men Ida öppnade inte. Han gick då in i hennes hus med sig hade han två manliga poliser. Poliserna såg att hon hade sparkat de tre katterna och omhändertog dem. Ida blev dömd till böter för att hon hade sparkat katterna och polisen beslutade också att omhändertag katterna eftersom de såg att de brukade behandlas illa eftersom det var blod på väggarna och kattskit på golvet.

Hej, alla ni spelintresserade. Det finns så många olika spel idag och speciellt rollspel som hade sin födelse 1974, vilket är grunden till alla data-spel idag. Men vad vi ska utforska är Table-top, begynnelsen och hur det ser ut idag. Table-top som det heter på engelska eller sällskapsspel/tärningsspel, där ett slag från en tärning bestämmer vad du kan göra och hur du kan röra dig.

DnD är ett äventyr som du och dina vänner beger dig på. En resa som kan innehålla stridsmöten, som är slumpmässiga möten eller en strid som spelarna är förbereda på.
Här ska också nämnas att möten inte behöver handla om strid, de finns DnD-möten som handlar om dialoger där handling drivs av att övertyga en icke spelbar karaktär att ge information som driver handlingen framåt. Men till och med detta kan sluta i strid.

Men vad dikterar då vad man får och inte får göra. Det ligger hos Spelmästaren. Men i vilken värld utspelar sig handlingen? Det är den världen Spelmästaren skapat. Spelmästaren är den som beslutar om en spelar kan göra något eller inte. Det bästa för en spelmästare är att låta spelarna göra något även om det inte finns någon chans, eller om det bara är 1% chans att det lyckas.

Oftas inspireras Spelmästaren av medeltiden och av nordisk mytologi när det kommer till svenska varianten som ursprunget (men även grekiskt, germanskt och brittiskt). Många använder sig av sägner för att skapa sina egna världar. Du också skapa ett äventyr som tar plats i rymden genom att färdas till olika planter och civilsationer, för möta andra raser. Här kan man uttveckla sin fantasi. Det finns ett väldigt enkelt sätt. Om en Spelmästare vill skapa en värld som man kan leva sig in i, då är det alltid bäst att följa naturens lagar.

Det finns några spelklubbar i Sverige. I Karlskrona så finner vi, Likström. En spelklubb som funnits här sedan första hälften av 1990-talet. Här träffas ett gäng killar och tjejer för att umgås och spela för att låta fantasin sprudla genom olika rollspel. För de som vill besöka Likström så kan ni uppsöka dem på Bredgatan 8, källarplanet.
Ni kan också besöka deras hemsida, Likström.se.

Det var just denna kväll vår hjälte mötte kärleken.
Han, som vi nu lika blygsamt kan kalla Herr K, hade länge längtat, ja, under hela sitt eskapistiska liv – efter detta ögonblick, vilket inom sina omtumlande ramar ändå verkat som en foglig dröm. Nu slog blixten ned. Delade hjärnan och helade hjärtat.

Redan kvällen innan, hade herr K checkat in på ”Best Hostel” i den stora staden. Tidigt följande morgon, vilket var just denna stora dag, satt herr K på tåget, på väg till ett jobb. Förutom en blygsam lön, hade han en mission att uppfylla. Denna tog all hans tid i anspråk och utöver sin övriga anspråkslöshet, önskade herr K i förlängningen helt enkelt – rädda mänskligheten.

Rälsen skavde och vagnarna skakade fram igenom växlarna, samtidigt som herr K betraktade sin egen spegelbild i sidofönstret. En orakad man iklädd en jättelik mössa. Faktiskt en basker av dammodell och i denna utstyrsel liknade herr K, inte utan en viss provocerande stolthet, en ökenkrigare ifrån ett främmande land.
 Tankarna for, som passionerade tankar oftast gör när viktiga möten ska utspelas. Väntade paradiset, eller skulle han få korgen?

Här delar sig berättelsen. Nutiden tränger sig på och alla spekulativa frågeställningar går på offensiven. Det var inte den unge herr Kalashnikov som steg av tåget vid Gare de Nord, med en framtid som martyr. Det var den betydligt äldre som gick av pendeln i Högdalen, för vidare anslutning med buss till jobbet vid den psykiatriska kliniken ”Ytterö” i Farsta. Ett är då säkert – Det blev en kväll som ingen kunde glömma.

Hennes ögon, var farligare än den klara natthimmeln. De hade vandrat ifrån Svarta havet, över de Yazidiska bergen, ner till Nilens källor, följt vinden över Sahara och slutligen sjunkit ner i Atlantens vågor, för att driva upp på stranden av floden Mondego. Det var omöjligt att värja sig. Han var förlorad.

Månskenet gnistrade och herr K vilade på en illuminerad strand av svarta diamanter. Fötterna sköljdes av Mondegos vatten. Långsamt vaknade han med kinden mot den sträva sanden och grus i munnen. Sammetsklor ni är välkomna … Var allt en dröm?
 En fado-sång hördes i fjärran. Förlåten föll och solen steg. Platsen kändes välbekant. Det var på denna strand han en gång fantiserat och slutligen tänkt att be om hennes hand…
Vandringsstaven, ornamenterad i vitt guld, låg inom räckhåll bredvid honom och väntade. Vilket håll skulle han nu gå? Tvivlet var följeslagaren.
 Långt bort, mot horisonten, tornade ett högt berg upp sig och herr K tvekade inte längre. Med staven som krycka följde han floden uppströms och vid varje steg lämnade denna stav ett avtryck i den svarta sanden. Om man lade sig på knä och såg noga efter, var det spår av ett litet hjärta, som nu följde honom på vandringen …

Det var höst i stan och Dagmar var intresserad av att skaffa barn. Eftersom hon inte kunde få några på grund av att hon kommit i för sen ålder, och tidigare hade haft olyckliga förhållanden, sökte hon andra utvägar. Det verkade inte finnas några andra än att adoptera ett, så hon bestämde sig för det. Hon gick till de sociala myndigheterna för att få hjälp, och blev accepterad som fostermamma till Åke sju år. Han kom från Finland, men talade svenska som huvudspråk, och hans föräldrar hade omkommit i en bilolycka. Han fick eget rum hos Dagmar, som han faktiskt började med att kalla mamma. Nästa dag skulle han börja skolan i Tibro som låg aldeles utanför Stockholm. Han fick kompisar, och Dagmar köpte en mobiltelefon till honom, så att han kunde ringa hem till henne på rasterna. Hans bästa kompis hette Sven och de började med att leka spion i främmande land. Leken blev lite för allvarsam, så läraren bestämde sig för att leda in den på ett lekfullare stadium. När han kom hem till Dagmar så bestämde han sig för att rinag till hennes väninnor, för att ha någonting att hitta på. De skrattade åt honom, och tyckte att han kunde accepteras eftersom han var så ung.

Nästa dag blev Åke introducerad på biblioteket där han lånade Pippi Långstrump av Astrid Lindgren. Han kunde ännu inte läsa, men Dagmar läste den för honom, och lekte också med honom , tills Sven kom hem till dom och de åkte rullskridskor. Sedan blev det kväll den andra dagen hos Åkes fostermamma och han gick till sängs. Nästa dag var det lördag och Åke fick känna på den första helgen i landet. Dagmar och Åke åkte och handlade, och de kostade på sig riktigt lyxig mat. Oxfile och gräddglass, samt en hel del godsaker som chips och annan för Åke ovan lyx. Dagmar hade ärvt en hel del pengar, närmare bestämt femton miljoner kronor, så Åke skulle komma att få ett lyxigt liv. Fram på söndagen kom en främmande man att titta ut till Dagmar och Åke. Han tog med sig Åke på en biltur, och försökte sedan pressa pengar av Dagmar för att inte skada Åke. Dagmar blev förtvivlad, men vägrade trots det att förhandla och gick till polisen. Polismyndigheten slog storlarm och ryckte ut med en stor styrka.

Pressen skrev en hel del artiklar, och Sveriges Television och privata TV-bolag, samt radiobolagen fick en hel del att rapportera om. Det visade sig att Sven kände kidnapparen, som hette Holger, och var trettiofem år gammal och arbetslös. Sven kastade sten på Holger men brydde sig inte om att kontakta polisen utan litade på egen förmåga. Han gick också till sina föräldrar, som också de inte ville ha med polisen att göra, utan försökte övertala Holger att släppa Åke. Holger bestämde sig för att hämnas på Sven genom att kidnappa också honom, och pressa pengar också av hans föräldrar. Då utökade polisen insatsen, och skickade ut också en helikopterstyrka, som till slut lyckades spåra Holgers gömställe, och ringade in huset som han också hade brutit sig in i och höll som gömställe. När polisen hade ringat in huset visade det sig att Holger hade en pistol, och tvingade sig ut ur huset med barnen framför sig. Han hade nämligen kommit ut ur huset några meter före polisen, och kastade sig in i sin bil, med barnen Åke och Sven framför sig. Han körde sedan i rasande fart faktiskt ifrån polisen, och kom sedan till sin stadigvarande lägenhet. Den hade han hyrt anonymt för en hel del pengar som han hade tjänat på narkotikahandel. Det blev alltså svårt att spåra honom för polisen, eftersom han kontaktade de han skulle förhandla med via kontantkortsmobiltelefon. Man kunde alltså bara spåras till mobilen men inte till adressen.

Pressen gjorde förstås en stor sak av kidnappingen, och Dagmar rapporterades om som förtvivlad och hon grät och ville ha dödsstraff för kidnapparen. Svens föräldrar var också förtvivlade och försökte att själva spåra Holgers lägenhet och lyckades också att hitta en halsduk som de visste tillhörde honom. Svens pappa som var stor och stark försökte att bryta sig in hos Holger, och lyckades också med det. Då sköt Holger honom i armen och kastade ut honom. Men skottet hade hörts, och Svens pappa som hette Ulrik måste också åka till sjukhuset med den skadade armen. Armen blev sydd och antibiotikabehandlad, och Ulrik passade också på att skicka polisen till lägenheten med Holger, men när de kom fram hade Holger redan lämnat den och givit sig iväg med bilen.  
 Polisen lyckades äntligen spåra Holger och de kidnappade barnen i flyktbilen och inledde en intensiv jakt. Det slutade med att Holger än en gång lyckades accelera iväg från polisen, och ge sig iväg ut på ett gärde med en skogsdunge. Där ringde han polisen från kontantkortsmobiltelefonen ochg hotade att skada barnen om inte polisen avbröt jakten. Polisen svarade då med att ringa in honom och uppmanade honom i högtalare att ge sig, eftersom han var inringad och skulle kunna beskjutas. Åke lyckades springa iväg från Holger och komma fram till polisen, så att bara Sven återstod för Holger att hålla. Då besköt så småningom polisen Holger, så att han gav sig och kom fram ur skogsbrynet. Han greps och fängslades och fördes till polishuset. Barnen fördes sedan till sjukhus för att ses om för eventuella skador. Det visade sig att barnen hade klarat sig med några mindre blessyrer, men var mycket deprimerade av kidnappingen. De kunde inte förstå hur någon kunde komma på en så låg handling som att kidnappa oskyldiga barn.

En yngre så kallad dokukändis hittas död på en skola. Han har en lapp på sig där det står att han är underkänd. Polisen börjar söka efter mördaren. Snart hittas ännu ett lik som påminner om det första. Efter ännu ett mord står det klart att en mördare går lös och denne mördar folk som varit med i doku såpor.
Detta är en spännande bok och samtidigt ställer den frågan om hur så kallat dokusåpafolk kan få jobb utan att varken anstränga sig eller ha bra allmänutbildning.

Djurvän som jag är gillar jag att läsa om djur. Den här boken ger en bra inblick i vargens liv, både som jägare och som jagad. Många tror vargen är en ond varelse men i boken får man reda på att vargen har ett familjeliv precis som oss. Det finns många fina illustrationer på vilda vargar och även från djurparker. Jag har själv klappat varg en gång i kolmården. Det var spännande.

Lisa Nilsson visar var skåpet ska stå
Artist: Lisa Nilsson
Titel: Ingen gör det bättre

Lisa Nilsson var med i förra årets säsong av Så mycket bättre. Hon tolkade låtarna i programmet mycket bra. Lisa gjorde även en låt med Joakim Berg från gruppen Kent, som var mycket bra. På den här samlingen finns nu både hennes stora hits, låtarna från Så mycket bättre och även en del andra låtar. Om man gillar Lisa Nilsson är denna skivan ett måste.

De här tre böckerna handlar om varulvar som har bosatt sig på Gotland. En ung kille blir kär i en av varulvarna. Tjejen föder sedan en unge som inte är varulv men har vissa drag av varulv i sig. Det finns både onda och snälla varulvar i berättelserna. Onda människor som vill utnyttja varulvarna finns också. De två första böckerna är suveräna medan tredje boken känns som onödig uppföljare.

 

Alan Sidney Patrick Rickman föddes den 21 Februari år 1946 i Acton i London. Hans familj var en arbetarklassfamilj. När Alan var 8 år gammal avled hans pappa av cancer. Alan studerade vid Royal Academy Of Dramatic Art i London mellan 1972 och 1974. Alan Rickman gjorde sin första tv-debut år 1978 i tv-filmen Romeo & Juliet i rollen som Tybalt. I början av sin karriär framträdde han främst på teaterscenen, bland annat med Royal Shakespeare Company. Han blev sedan erbjuden roller i tv-produktioner som The Barchester Chronicles (1982) och Vinnare och förlorare (1982). År 1985 spelade han rollen som Viconte De Valmont i Les Liaisons Dangereuses. Rollen ledde till att han blev nominerad till en Tony Award när uppsättningen togs till Broadway. År 2002 fick Alan en andra Tony- nominering för Broadway- uppsättningen av Private Lives. Uppmärksamheten för teaterrollen som Viconte De Valmont ledde även till att filmproducenten Joel Silver erbjöd Alan Rickman rollen som skurken Hans Gruber i filmen Die Hard (1988), som blev hans långfilmsdebut och sitt internationella genombrott. Efter den rollen fick han spela en lång rad filmskurkar, som Sheriff George Of Nottingham i Robin Hood: Prince of Thieves (1991), en roll som han vann en BAFTA Award för. Han spelade dessutom rollen som Judge Turpin i Sweeny Todd (2007). 

 Han fick tillfälle att visa upp sina mjukare sidor i till exempel Truly Madly Deeply (1990), där han spelade rollen som älskare till Juliet Stevenson. Den rollen ledde till att han nominerades till en BAFTA Award. Andra filmer som Arlan Rickman BAFTA- nominerats för är Ang Lees Förnuft och Känsla (1995) och Michael collins (1996). Han spelade år 1996 titelrollen i miniserien Rasputin, en roll som han blev belönad med en Golden Globe Award för följande år.
 En av hans mest uppmärksammade roller är den som Severus Snape i de åtta Harry Potter- filmerna som spelades in 2001-2011. År 1997 debuterad Alan Rickman som regissör och manusförfattare med dramafilmen Vintergästen med Phyllida Law och Emma Thompson i rollerna. År 2014 skrev och regisserade han sin andra långfilm A Little Chaos där han även själv spelade en av rollerna mot bland annat Kate Winhlet. Han var dessutom engagerad i flera välgörenhetsorganisationer. Arlan Rickman gifte sig år 2012 i hemlighet med politikern Rima Horton, som han träffade år 1965. De blev tillsammans år 1977.
 Tragiskt nog dog skådespelaren Alan Rickman av cancer den 16 Januari år 2016 bara några dagar efter David Bowie hade dött. Jag tycker att han var en bra skådespelare som gick bort för tidigt. Alan Rickman var en av storbrittaniens mest älskade skådespelare.