Då var det dags att skruva tillbaks klockan en timme igen. Hade kunnat skruva tillbaka den ett par år... Känns som om världen på olika håll fått stå ut med prövningar som inte hör hemma i den så kallade civilisationen. ”Den tänkande människan”, homo sapiens har befolkat denna underbara planet ett bra tag nu. Framstegen är enorma, kunskaperna oänd-liga. Men det känns som om vi backar in i framtiden när vi fortfarande försöker lösa spörsmål genom krig. Så himla omodernt.
Gör om och gör rätt!

 Men Halloween är här. Då kan det vara gott att få leka och fantisera om det mörka, kusliga på andra sidan. Just för att det är en lek, en lek med pumpa och ståt. Också en tid att tända ljus och minnas...

För detta nummer har vi intervjuat Lovisa Dehlin som för tillfället är enhetschef över ett gruppboende i Inglatorp och Ringövägen 38. Lovisa är 31 år och ursprungligen ifrån Karlskrona. Hon har en bror och tre kusiner som är som syskon till henne. Hon bor numera på Senoren tillsammans med en sambo som är verksam inom försvaret. Som liten ville hon bli skådespelerska men utbildade sig till arbetsterapeut i Jönköping. Under gymnasiet växte tankarna fram att hon ville jobba som en coach där hon skulle genom ledarskap möta människor och hjälpa dem framåt och ta nästa kliv.
   Idag har Lovisa varit verksam som enhetschef för hälso- och sjukvårds enheten under våren 2023 och är nu som sagt enhetschef för Sofiedal och Ringövägen 38 under hösten 2023. När detta uppdrag tar slut i November skall Lovisa vidare till att bli enhetschef för arbetsterapeuterna inom äldreförvaltningen. Hon uttrycker att hon är taggad till detta jobb.
 Lovisa började sin arbetsbana hos McDonalds i Vedeby. Därefter arbetade hon för Telenor, Sykes (var nästan som Telenor men i formen av outsourcing), arbetsterapeut hos vårdföretaget Attendo, arbetsterapeut hos Karlskrona kommun och nu enhetschef i Karlskrona kommun.

Dagarna som enhetschef ägnar hon åt problemlösning och schemaplanering. Det gäller att möta upp frågor som kommer upp. Hon motiverar sig att jobba som chef med känslan att allt kan hända, nya frågor och utmaningar varje dag, glädje, frustration och funderingar. Lovisa håller hårt på att arbeta sina 40 timmar i veckan för det är hållbart i längden. Lovisa är glad att hon kan släppa jobbet när hon går hem. Hon praktiserar exempelvis yoga, springer eller gymmar och läser mycket böcker för att koppla av ifrån arbetet. Hon tycker att hennes styrkor är att hon är modig, bra på att möta människor, ödmjuk och att hon tror på sig själv. Svagheter som Lovisa tror hon har är att hon ibland vill göra allt och att det inte alltid går.

Lovisa har inte haft någon speciell förebild hur hon skall vara som chef. Lovisa bollar med många människor om chefskapet och då speciellt kolleger. Hon har inte gjort värnplikten vilket hon ångrar idag. Hon har fått mycket kunskap ifrån utbildningen som arbetsterapeut och som coach i att möta människor för att få dem gå samma väg och gå framåt. Vad hon saknar är däremot lite mer arbetsrättsliga frågorna. Hon kan ta hjälp av HR (human resources) inom kommunen med personalfrågor.
 Lovisa studerade en termin i Australien under sin utbildning till arbetsterapeut i Jönköping. Från denna tid har hon många fina minnen och en glädje hon tar med sig. ”-Det var otroligt givande att studera utomlands och få nya perspektiv”.

Att kommunens organisation är hierarkisk håller hon med om men menar på att det inte behöver vara något negativt. Lovisa tycker hon får bra stöd av sina chefer samtidigt är det helt klart att det är tuffa tider för att kommunen skall håll sin budget i balans. På Attendo var det det i en väldigt liten grupp som Lovisa arbetade i. På Sykes och Telenor utvecklade hon kundnöjdheten och att de sålde så mycket de skulle. Lovisa var väldigt ung när hon arbetade på Telenor och Sykes och reflekterade då inte hur organisationen var uppbyggd.
 Det kommer med åren vad man kan förvänta sig av medarbetarna menar Lovisa. Man kanske är lite naiv i början. Lovisa tror att medarbetarna gör precis allt de kan och vill, önskar och orkar och om någon tappar sugen så är det Lovisas roll att ta reda på varför. Som enhetschef har hon inte att göra med politikerna, det är snäppet högre upp i chefshierakin. Hon känner att hon har mandat att förändra det hon behöver. Frustrerande kan vara att vi skulle behöva jobba med vissa frågor men att vi nu behöver arbetar just nu med något annat.

Lovisa älskar att arbeta i grupp men menar att man behöver ibland stänga in sig lite. Lovisa tycker generellt om att arbeta med människor. Som stresshantering tar Lovisa ett steg tillbaka och försöker se det lite utifrån. Hon tar då också hjälp av någon kollega för att bolla frågorna. Det är svårt att peka ut något som hon är speciellt stolt över, hon är dock väldigt glad för det arbete hon har haft möjlighet att göra över hela året och stolt över det. Uppgifter som Lovisa tyckt mest om är att möta personal (i chefsjobbet) och brukare (som terapeut). Sämst tycker hon om att dokumentera vilket också tar mycket av hennes tid.
 Lovisa har lite svårt att på rak hand säga vad som får henne att skratta men ett roligt klipp på Instagram kan göra det. Hon blir däremot väldigt sällan arg med undantag för om man glömmer bort att se människan vilket kan göra att Lovisa ilsknar till. Alla skall bli behandlade väl och om man inte blir det då blir Lovisa arg.

Fritidsintressen Lovisa har är att spela golf och att resa. Lovisa har rest en hel del trots sin unga ålder. Det har blivit New York några gånger, London, Miami, i Europa och Spanien (hon kom nyligen hem ifrån Mallorca). Hon vill uppleva både solkust och städer och försöker få in lite av varje varje år. Favoritbandet är irländska gruppen The Script vars musik är en blandning av pop och R&B. Hon har tidigare spelat fotboll i många klubbar såsom KAIF, Lyckeby, KFF, Nättraby, Husqvarna (när hon bodde i Jönköping). Hon erkänner att hon är tävlingsmänniska och då som lagspelare vilket hon också fått ifrån fotbollen.
 För att hantera livets mörka sidor tänker Lovisa att livet är som ett häcklöpningslopp. Det går stundtals uppåt men även oundvikligen neråt, man kan inte alltid ligga i topp. Men hon säger att man har bara ett liv och det skall hon göra till det bästa livet.

Hon ser väldigt positivt över hennes nya jobb som enhetschef för arbetsterapeuterna. Hon ser det som långsiktigt och hoppas att hon kommer arbeta som enhetschef i framtiden också. Det som gör Lovisa mest stolt över är hennes förmåga att tänka positivt. Lovisa är lycklig och glad av all den tid hon nu fått arbetat i Funktionsstödsförvaltningen och det känns tungt att lämna. Lovisa erkänner att hon ofta ha tänkt på att starta eget. Sist men inte minst vill Lovisa berätta att hon har en trevlig robotdammsugare och en trevlig robotgräsklippare där hemma.

Referenser
https://www.linkedin.com/in/lovisa-dehlin-56a380164/

När parken invigdes var ytan på 1.25 kvadratmeter och det fanns 210 djur. Kolmårdens djurpark tillhörde Norrköpings kommun när djurparken invigdes. 1997 sålde Norrköping kommun parken till en mindre privat firma och de hade parken fram till år 2000 då Parks & Resorts Scandinavia tog över.
 Djurparken blev snabbt större när man började göra utbyggnader. 1967 invigdes en linbana som man kunde åka genom parken. Den lades ner 2010 då den blev ersatt med en linbana som går över en safaripark.

1968 invigdes en isbjörnsanläggning. Isbjörnarna var kvar tills i början av 2000 talet då de blev ersatta med snöleoparder. Anläggningen byggdes om i samband med att snöleoparderna fick sitt hem där.
 Den 4 juni 1969 invigdes kolmårdens delfinarium och från början hade de bara 7 delfiner. En av de första delfinerna blev väldigt känd. Han hette Flip och blev 40 år innan han dog. Flip gjorde många delfinhonor gravida under sin livstid. Han var den bästa avelsdelfinen någonsin även om han kunde vara aggressiv mot vissa delfiner.
 Delfinariet har byggts om i etapper och 1993 invigde Carl XVI Gustaf en ny del av delfinariet som heter delfinlagunen. Där kan man se delfinerna väldigt nära då de inte har föreställning.
 Samma år som delfinariet invigs så föder en tigerhona fem ungar vilket är mycket ovanligt.

År 1972 invigdes safariparken. Fram till 2010 så körde besökarna med egna bilar i safariparken. 2011 så invigdes en linbana som går över djuren. Det är för miljön för djuren och säkerheten för besökarna som linbanan invigdes. De första brunbjörnarna placeras i safariparken 1972. När de får ungar så hamnar de i ett eget hägn i djurparken.
 1973 öppnar aperiet och besökarna kunde se aporna både inomhus och utomhus. Bredvid aperiet öppnar en snabbmatsrestaurang under 1990 talet.
 1977 så föds en delfinunge för första gången på kolmården. Delfinungen får namnet Penny. Det är en stor händelse och många besöker delfinariet för att se den lilla delfinungen. Penny gör höga ljud under föreställningarna vilket besökarna tycker är kul men tränarna blir störda av det. Penny dör några år senare när hon kommer mellan två bråkande delfiner. Delfiner är fredliga djur men de kan också liksom oss bråka ibland. Pennys död fick inte så stor uppmärksamhet i media eftersom två nya delfinungar föddes veckorna innan Penny dog.

År 1982 byggs en räddningsstation för vilda skadade djur. 1984 byggs Vildmarkshotellet samt ett vandrarhem som låg nära parkeringen. Vildmarkshotellet byggdes om 1999 och vandrarhemmet revs 1995 i samband med att en stor camping öppnade i närheten.
 1989 fyllde delfinariet 20 år och gruppen Eldkvarn gjorde inofficiellt en singel som såldes på djurparken. Plura sjöng inte på singeln och gruppen kallade sig för Mr Delfin men flera medlemmar i Eldkvarn har hintat om att det var de som gjorde skivan även om det inte är helt officiellt.

 

Lohuset invigs år 1990. Besökarna kan se lodjuren på nära håll genom stora panormafönster och även läsa hur de lever. Lohuset är det första djurhägnet som besökarna kommer upp till då de kommer in i parken.
 1991 invigs vargklappning för allmänheten. I början betalade besökarna 200 kronor för att kunna vara nära och klappa flera vargar. Vargklappningen blev en stor succé även om det fanns folk som kritiserade parken. Vargklappningen avslutades 2012 efter en olycka i parken. Då fanns det två hägn där vargarna klappades och varje besökare betalade 1000 kronor för vargklappningen. 2019 slutade djurparken ha vargar.
 Samma år som vargklappningen invigdes dog en veckogammal delfinunge när den simmade rakt in i poolväggen i delfinariet. Det var under en föreställning som olyckan skedde och chockade besökare hjälptes ut från delfinariet av personal som jobbade på delfinariet. Efter olyckan byggdes bassängen om så att vinklarna vid sidorna av poolen inte längre var lika snäva. Man tog dessutom bort en lös träflotte som delfinerna gled upp på under showerna och byggde i stället en lång och bred ramp framför läktarna där delfinerna gled upp i stället.

 

1995 föddes noshörningen Nelson. Nelson hade tyvärr en allvarlig hjärnsjukdom och levde bara i elva dagar. Media rapporterade om noshörningens öde och många människor tyckte synd om honom.
 1998 så invigs Bamses värld. Från början så är det bara människor som är utklädda till några av karaktärerna i Bamses värld. Men senare så tillkommer gungor och annat så att barnen kan leka.
 1999 fyller delfinariet 30 år och Lili Öst gör en singel som säljs i djurparken. Delfinshowen börjar handla om hur vi hanterar vår miljö. 2002 börjar en ny typ av delfinshow som har en massa ljus och ljud samt nya konster som delfinerna lärt sig av tränarna
 2003 fyller delfinhanen Flip 40 år och får en stor silltårta. Senare samma år så dör Flip i sin tränares armar. Djurparken och allmänheten sörjer den berömda delfinhanen.
 En noshörningsunge föds den 1 januari 2004 och samma år anländer de första asiatiska elefanterna. Elefanterna är en gåva från det svenska kungaparet.
 År 2006 så föds djurparkens första gorillaunge. Gorillaungen får namnet Enzo och blir världskänd.

2007 invigs tigrarnas nya hägn och det får namnet tiger world. I hägnet finns en gammal rostig buss som betalande besökarna kan komma in i tillsammans med en guide. De kommer väldigt nära tigrarna och får se på mycket nära håll då de matas. Bussen används inte längre eftersom tigrarna ibland sprutade urin mot bussen och besökarna fick det på sig men bussen användes i många år.
 2008 får sälarna nytt hägn då marine world invigs. Besökarna kan se sälarna på nära håll då de simmar runt i sin stora pool. Ett nytt område med matservering byggs vid delfinariet och marine world. Året efter byggs en berg- och dalbana i området.

 

Det byggs en ny entré till djurparken och den är färdig 2010. En noshörning som får namnet Jala föds.
 2011 invigs en ny linbana och samma år gör Markoolio en snygg delfinshow som visas fram till 2013. Markoolio är inte med i föreställningen men syns på TV-skärmar i delfinariet och enbart Markoolios musik spelas under showerna.
 2013 har en helt ny delfinföreställning som heter Life premiär. Den handlar om hur vi människor förstör jorden genom att skövla skogar och hav. Fokuset ligger inte längre lika mycket på delfinerna och deras konster. Föreställningen visar till 2021 då den blir ersatt med en ny föreställning som heter Hope.

2015 fyller Kolmården 50 år och Bamses värld öppnar på nytt. Det nya Bamses värld innehåller en massa barnkaruseller och hus. Husen ser ut som de i Bamse filmen. Året efter invigs en berg- och dalbana som är i trä. Den är bredvid delfinariet och heter Wildfire.
 2022 görs ett beslut om att sluta med delfiner i Kolmården eftersom djurparken först och främst ska jobba med utrotningshotade arter och delfinerna tillhör inte dem. Delfinerna har ännu inte fått nya hem (2023) så showen Hope fortsätter visas under hela året.

Ett sätt att bli ompysslad. Liten finess att få känna sig en aning vackrare. Naglar har vi alla och ibland kan det vara skönt att få de fixade och fina. Mary (Castro) en tjej som är bra på det hon gör utan att behöva massa utblandningar och kurser. Ibland är ett stort intresse och en kärlek till sin hobby tillräckligt för att kunna utöva en konst med andras naglar. Det hon gör är konst och kräver tålamod, talang och intresse. Noggrannheten och att hålla koll på olika serum är en talang. Och vackert blir de!
 För bästa resultat behöver man klippa, fila och ibland även klippa till nagelbandets ojämnheter. Detta gör inte ont, det enda som klipps bort är död hud som kan få naglarna att se ovårdade ut. Det finns självklart svårigheter med naglar, ibland kan det till och med vara svårt att göra vad kunden önskar. Det finns tillfällen man kan göra fel och det i sig kan ha sina konsekvenser. Det finns ett exempel där det är lätt att göra misstag som manikyrist nämligen vid nageltrång. Nageltrång sitter i tånageln, det är när nageln vuxit fast i huden och behandlingen kan göra ont om inte den som utför behandlingen har lite erfarenhet och person känsla. Att kunna läsa av en annan person om det gör ont eller om den känner obehag är en väldigt bra kunskap även inom detta yrke.
Man är ju inte mer än människa och människor gör fel ibland, alla gör fel ibland. Det gäller bara att lära sig vad man gjort och vad man kan göra för skillnad sen försöka igen för att bli bättre på det man tycker om att göra.

Förlänga naglar är ett exempel, först måste det bestämmas vilken sorts förlängning, akryl, gel eller enkel dagsnagel du kan köpa färdiga med färg i en vanlig butik. Att få fast lösnageln på din nagel är inte det lättaste heller, beroende på hur just din nagel är formad. Innan det limmas några naglar ska dina naturliga filas, rengöras och förberedas med serum som förhindrar viss förslitning. Storlekar måste testas och formen måste passa, det ska ju se så naturligt ut som möjligt. När allt är utmätt och de ska limmas fast gäller det att ha tålamod och ibland tänka utanför boxen. Vissa tillfällen kan man behöva klippa den lösa nageln så att den passar. Ibland behöver man en större eller mindre för att få bästa passform. När nageln väl är på plats är det klippning och fila till önskad längd och form. Att välja färg kan vara svårt, ibland kan färgen spegla din personlighet eller bara sin favoritfärg. En del väljer att smycka lite extra med till exempel små strasstenar, välja fler än en färg eller så kan man välja glitterfärger. Mellan varje moment finns det hjälpmedel som underlättar för manikyristen, en uv-lampa som påskyndar nagellack att torka. Väntar gör vi redan så mycket, ett vackert resultat för den som blir ompysslad och en rolig och lärorik stund för manikyristen.
 Personligen tycker jag att är detta något enkelt du kan göra för dig själv för att piffa upp vardagen. Ett sätt att bry sig om sig själv och få en mysig pratstund! Ett bra tips för den som själv inte har tid att lägga på en detalj som kan göra mycket.

• Världens första järnväg invigdes år 1830?
• Det finns 22 skinkor i Europa med skyddat ursprung?
• Sengångare har tre fler ben i nacken än giraffer?
• Sverige har flest öar i världen (267 570 stycken)?
• Narvalens horn egentligen är en tand?
• En höna i genomsnitt lägger 265 ägg per år?
• 90% av jordens befolkning lever norr om ekvatorn?
• Treriksröset är världens nordligaste trelandspunkt?
• Amazonfloden står för 20% av världens flodvatten som mynnar ut i haven?
• Alla ormar kan simma?
• Det finns lika många rökare i Kina som det finns människor i USA?
• Hornavan är Sveriges djupaste sjö (210 meter)?
• Sveriges längsta sandstrand är 12 kilometer lång (Mellbystrand)?
• Halveringstiden för nikotin är c.a två timmar?
• Det produceras 2 700 000 ton mjölk per år i Sverige?
• Flodhästmjölk är rosa?
• Antarktis är en öken?
• Brödrosten är 114 år gammal?

Tuva har andats tungt av ansträngningen och hon har svårt med att behålla koncentrationen. Benen börja skaka, svetten gör att håret klibbar mot ansiktet. Hon tappar nästan greppet om flickans hand, hennes medvetande börjar vackla och utan förvarning faller Tuva men blir uppfångad av den gamla dammen som Truls räddat från lågorna. Värmen från elden slår över dem men den bränner ingen och flickan har börjat mumla melodiskt på ett språk som ingen känner igen. Nero, deras yngsta av dragdjuren reser sig från sin plats i utkanten av gruppen och tränger sig fram framför flickan. Ser på flickan, läggen en tass på hennes fot, ser upp mot himlen och ger ifrån sig ett av de mäktigaste ylande någonsin skådat. När hettan försvunnit hastigt, alla ser från Nero till flickan och tillbaka till Nero med förvånade blickar, Neros päls står åt alla håll och även hans bärnstensfärgade ögon lyser nu med fullkraft.

- Vad i hela världen är detta för demonisk hund? Är flickan från underjorden som kan styra djuret till att göra så? Den gamla är blek av rädsla och misstro. De gamla ögonen är blanka av förvirringen och ser urskuldande på Idun som att be om förlåtelse men Idun ser bara kallt tillbaka. Flickan sträcker ut sitt sinne till gruppen av djur och människor ur om sig. - Kai kommer vägaleda er till en plats där ni är säkra, vänta där tills elden nästan slocknat. Nero stannar här hos mig för att vi fortfarande ska kunna skydda Joar’s kropp, vagnen och allt jag kan rädda. Idun lita på mig, lita på energiflödet, lita på Ernangy’s krafter! Iväg nu må strålen lysa över er.
När flickan slutat tala kan Idun fortfarande höra orden klinga, hon ser Kai, en stor rufsig grå varghund resa sig och börja gå bort från flickan igenom en reva i lågorna. Lolo följer efter vänder sig om och ser Idun rakt i ögonen, Idun nickar och börjar mödosamt hjälpa Truls och den gamla damen upp på Mollys rygg.

- Hjälp min man! Han har inte vaknat än, du måste hjälpa honom. Den gamlas röst är så sorgsen och desperat att den skär in i hjärtat. Idun ser ner på mannen vid hennes fötter. Han har inte rört på sig utan ligger där han föll. Han lever inte, ändå lägger hon en hand mot hans bröstkorg men känner inga hjärtslag. När Idun reser sig och häver upp sin dotter på ryggen, tar hästens tyglar och börjar gå efter hundarna. Den gamla skriker och tårar faller, hon vet att han inte går att rädda. Även Idun syn blir suddig av tårar men hon biter ihop. ‘Jag får sörja sen, nu måste vi i säkerhet’. Efter att ha passerat flickan och kommit en bit bort skyddad av barriärens skyddande väggar ser hon sig över axeln. Flickan nickar innan hon försvinner bakom lågorna när barriären sluter sig. Gruppen skyndar på stegen och upp för en stig där elden redan bränt allt till aska. Uppe på en kulle sitter Kai och Lolo och väntar in de andra, de börja gå längre bort mot en ravin. Väl nere är de skyddade på alla sidor av höga klippväggar. Idun ser Kai står väntandes framför en öppning i väggen
 -En grotta! utbrister Idun och lättnaden hörs i orden. Den ser stor nog för oss alla,vi kan vänta här.

‘Var är jag? Är jag död? Tankarna är tröga och dimmiga, Joar får kämpa hårt för att behålla medvetandet. Allt han ser är att det fladdrar av ljus bakom hans stängda ögonlock men han vågar se. Smaken av jord och aska får Joar att hosta till. Tungan är torr och det svider i halsen, spottar ut svarta klumpar av aska och slem. Luften är tung och svår att andas, marken är fuktigt mot hans kind och varje andetag får gräset att vaja lätt och kittlar honom på näsan. Långt i fjärran hör han hur en varg börja yla av glädje, fler stämmer in och Joar kan urskilja flera olika röster och ett skrik. Ett skrik av ansträngning men även av glädje och lättnad.
   - Är det gudarna som kallar på mig? Rösten är hes, ljudet väcker rädslan får hans hjärta att slå snabbare. Det sticker till i ena örat och det känns som att det vibrerar först svagt men efter tid blir det allt starkare och kallare. Joar lyfter automatiskt handen till örat och känner med fingertopparna längs de och tills de stannar vid öronsnibben där han örhänge finns. Ett smycke av en vackert mörk ametist lika djupt lila som hans vänstra öga. Hans ögon tåras när minnet av dagen då han fick det glider förbi innanför hans ögonlock. Hans tionde födelse dag. Familjen är ingen rik familj och allt av värde har gått i arv längre än någon kan minnas.
   Han samlar mod för att till slut våga kisa fortfarande med fingrarna om smycket men ser bara grässtråna precis framför näsan som böjer sig lätt varje gång han andas ut. Det sticker till i örat och det känns som fingret får en stöt samtidigt som han känner ett sinne som försöker komma nära.

Ylandet blir allt starkare och kylan från smycket får örat att domna, sinnet tar sats och krossar försvarsmurar han byggt upp runt sitt medvetande och plötsligt hör han ylandet från alla håll. Det är så högt att han av ren impuls slår händerna för öronen bara för att inse att de kom tillsammans med det främmande sinnet.
- Du lever, tacka ljus och liv, du lever! En flickas röst, som en ylande varg men ändå klar som stjärnljus.
- Jag ska finna dig om du bara stannar där du är, säger rösten och han känner glädjen och lättnaden forsa från sinnet.
- Vem är du? Är jag död? Förvirrat ser Joar sig om och ser bara ett hav av lågor omkring sig.
- Nej du lever än, vi är nära, en djup röst som nästan låter som ett morrande. Rösten får hela hans inre att skaka av styrka och han blir snurrig av kraften. Han blinkar mot lågorna, de är nära men ingen hetta och ett skimrande skiljer honom och infernot. En vind rufsar om honom i håret och han vänder sig mot den, ser att lågorna viker sig åt sidorna och bildar en tunnel. Han tvekar men det är den enda vägen bort från den övertända ängen. Den är låg och tvingar honom att krypa, benen hade ändå inte burit han är för svag. Blicken är grumlig och det blixtrar framför ögonen i takt till hjärtslagen. Han ser sig över axeln men ser bara eld, känner sig instängd, lägger pannan mot marken när tårarna bildar ränder i hans nedsotade kinder.

- Jag kan inte! Joar skriker tills rösten spricker och axlarna skakar. Sinnet som ännu är kvar hos honom försöker trösta. Han ser upp framför sig, en öppning, han ser ett slut på tunneln. Synen ger honom styrka, något kallar på honom drar i honom. När han till slut kommer till branten på slänten där han sist såg sin mor och syster stannar han upp. Ögonen blir stora som vagnshjul och han tappar hakan till marken. En kupol som håller lågorna på avstånd står en gestalt som avtecknar en siluett, en flicka vars hår flyger runt som om hon stod i en tornado. Vid hennes fötter ser han något röra sig emot honom och han rycker ofrivilligt till innan han ser att det är Nero. En av deras draghundar, en svartvit varghund hans far räddat från förra vinterns dödande kyla. Han blinkar förvånande mot hunden som stannat framför honom och han känner den djuriska närvaron han tidigare hörde.
- Du kommer leva, rösten kommer från Nero och Joar vet inte längre vad han ska tro. Huvudet bultar och han förmår sig inte att röra en muskel. Nero nafsar i hans sönder brända tröjärm och börja dra honom mot flickan. När de väl är inuti kupolen förlorar han medvetande igen och det sista han ser innan det blir svart är flickans siluett mot lågorna bakom henne.

fortsättning i nästa nr...

Vad är kryptovaluta för något egentligen? Man kan kanske börja med att fråga sig vad pengar är för något. En definition kan då vara att pengar är ett sätt att förvara den köpkraft vi inte behöver för ögonblicket, i en form som vi förväntar oss att vi enkelt kan översätta till köpkraft när vi vill i framtiden. En kryptovaluta är till skillnad ifrån kontanter en digital produkt, som enbart finns i den digitala världen. Till skillnad ifrån kontanter är inte en kryptovaluta beroende av en central institution som en centralbank eller annan bank.
 För att försöka bena upp vad som krävs för att en kryptovaluta skall fungera kan man börja med en tabell med olika begrepp, se nedan.

Teknologier
Kryptografi är ett sätt att göra en text oläsbar genom att systematiskt (genom ett chiffer) byta ut tecken mot andra tecken. Denna krypteringsalgoritm används både för att göra texten oläsbar och omvänt läsbar.
 Hashfunktionen har den specifika egenskapen att oavsett storleken på input genererar den en bestämd längd data som output. Samma input i hashfunktionen ger samma hashvärde. Slutligen behöver hashfunktionen vara krocksäker, vilket betyder att olika input får inte generera samma output.
 Genom att separera applikationen ifrån den data som applikationen utnyttjar kan man använda samma data för flera applikationer. Data sparas i en databas strukturerad så att specifika data ska vara lätta att söka och lämna.
 Konsensusmekanism är en funktion för att hjälper noderna att komma överens om vad som är korrekt då det finns många kopior på huvudboken i noderna.
 Öppen källkod är när koden som används är öppen och fritt tillgänglig att ladda ner.

Komponenter
Plånbok för kryptovalutor är en unik digital adress och digital nyckel. Genom adressen kan man ta emot kryptovalutor. Kravet för att skicka kryptovalutor måste plånbokens ägare signera med sin privata nyckel. Nyckeln är sparad i plånboken och kan nås genom att ägaren anger en egenvald kod. Plånboken sparar inte någon valuta utan enbart användarens nyckel.  
 Det finns två typer av plånböcker: hårdvaruplånbok och mjukvaruplånbok. Den först nämnda ser ut som bankdosor och har högre säkerhet då de inte är uppkopplade på internet. Mjukvaruplånbok är datorprogram kan användas med en dator eller telefon. Då kommer en återställnings kod skapas som kan användas om om plånboken tappas eller går sönder.
 Tokens är den digitala motsvarigheten till den fysiska valutans mynt och sedlar. Det finns regler för varje kryptovaluta för hur och när nya tokens skapas. Datorprogrammet är ihopkopplat med en komplett version av kryptovalutans genomförda transaktioner, alltså dess huvudbok.
 Alla transaktioner som genomförs i en kryptovaluta lagras i en databas. Databasen lagrar ”en ny rad per transaktion”-raden anger vilka tokens som skickas till och från vilka plånböcker. Databasen brukar även kallas huvudbok. Genom att paketera transaktionerna kontinuerligt i block kan man hålla en hög säkerhet.
 En nod är en dator uppkopplad på internet som kör datorprogrammet för en specifik kryptovaluta.

Aktörer
Användare av en kryptovaluta är en person som vill ta emot eller skicka dess tokens (mynt och sedlar). Exempelvis kan det vara en butik som tar betalt för sina varor genom betalning i kryptovaluta.
 En nodoperatör är personen som kontrollerar en nod.
Utvecklare är de personer som underhåller och uppdaterar programkoden som kyptovalutan är baserad på.
 Begrepp som är fundamentala när man skall tala om kryptovaluta är följande: risk, avkastning och värde.

Risk
Inom finansiell teori brukar risk definieras som avvikelse från ett förväntat utfall. För att kunna beräkna risk krävs historiska data. Problemet med kryptovalutor är att det finns väldigt lite historiska data på vilka risker man tar med kryptovalutor. För bitcoin som har funnits sedan 2009 och egentligen inte har handlats i större skala förrän 2017, finns ytterst begränsade historiska data att förlita sig på vilka risker man tar.

Avkastning
Inom finansiell teori finns det ett direkt samband mellan risk och avkastning som innebär att ju större risk desto högre förväntad avkastning. Detta gäller för tillgångar där vi har mycket historiska data och där marknaden är effektiv. Detta kan inte sägas vara fallet med kryptovaluta då det är ett relativt nytt fenomen.

Värde
Givet att pengar handlar om förväntad köpkraft kommer värdet av pengar från tron på att någon kommer infria det värdet i framtiden. Det nya med bitcoin är att man tonar ner statens och privata aktörer roll för att upprätthålla förtroendet för pengar. Värdet av bitcoin bärs i stället upp av en tilltro till teknikens förmåga att garantera den privata äganderätten (genom krypteringsbaserade lösningar som är tänkta att garantera att ingen kan ta dina pengar). Det brukar talas om en förflyttning av förtroendet från institutioner till algoritmer.

Framtiden för kryptovaluta
‘Kan det bli så att vi i framtiden kommer betala med kryptovaluta? Det pågår ett skifte ifrån icke-digitala (analoga) betalningsmetoder som kontanter eller checkar till just digitala metoder. Följden blir mer kostnadseffektiva för de olika parterna inblandade (betalare, betalningsmottagare och aktörer som som tillhandahåller betalningarna). Det är inte troligt att kryptovaluta kommer användas i så stor utsträckning i fysiska miljöer (typ i en matbutik) utan det är för digitala transaktioner det främst kommer utnyttjas. Ett argument emot kryptovaluta är dess volatilitet (att värdet på valutan) varierar så mycket. Kryptovaluta används också för illegala marknader eller där det finns regleringsmässiga hinder mot handel, där fördelarna med anonymitet i transaktionerna kan tas tillvara i en digital kontext.
   Om jag får gissa har många kryptovaluta köpare satsat pengarna för att spekulera att just den kryptovalutan skall öka i värdet och inte som ett transaktionsmedium.

Referenser
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kryptovalutad
https://en.wikipedia.org/wiki/Cryptocurrency
En samhällsvetenskaplig introduktion till Bitcoin och kryptovalutor, Oskar Broberg, Viktor Elliot, 2023

”Det finns en hemlighet jag mest innerligt döljer i mitt hjärta; om ändock detta skepp alltid färdas till den plats det ska, vet jag inte vart detta skepp skall föra hän, mer än dit floden för oss, det vill säga.” Som vanligt skrev han i sin loggbok under dötiden; Rhenen var för tillfället behagligt lugn i sitt flytande, och så han bemödade sig med mer själsliga frågor. ”Om livet bara kunde flyta på lika enkelt som floden.” Avslutade han sitt inlägg, för att gå upp på däck. Vinden blåste därpå, och från relingen såg han att det som förväntat var lågvatten; de seglade precis in i Kamp-Bornhofen och skådade Burg Sterrenberg i fjärran:- Det var en präktig åsyn, om ändock den fyllde besättningen med olust.

De var nu bara en mil från Lorelei; den beryktade klippan som så ofta förtog unga sjömäns liv. Det var inte första gången han skulle våga sig förbi, och som konsekvens började han riten för avvärja den älva som så många befarade hemsökte platsen. Han signerade korset och viskade Lorican:

Jag binder till mig själv
den mäktiga styrkan i treenighetens åkallande
genom tro på trefaldheten
genom bekännelsen av enigheten
av skapelsens skapare

Därefter tog han över rodret från styrman, och förberedde sig för att navigera strömmen. I och med att de nådde Sankt Goarshausen skådade de alla med förväntan och fasa klippväggen uppå var hon satt. Och så fort de skådade henne kamma sina långa gyllene lockar, och hörde henne sjunga, så sjönk hjärtat i magen på dem. Hon var så vacker att inte ens solen vågat färga hennes kinder, och sången hon sjöng ekade ut över floden – hänförde dem till relingen. Somliga kastade sig över bord för att försöka simma i land, andra slet håret ur huvudet för att försöka få ut henne ur sina sinnen, och han själv han bara stod och stirrade.

Han kunde inte låta bli att undra om detta nu skulle utgöra slutet, och fann sig oförmögen till att röra sig från platsen där han stod. Hans blick mötte hennes, och hon log. Det var den mest skräckinjagande skönheten han någonsin hade skådat, hon var så vacker att det gjorde ont att se henne, och samtidigt som vartenda ben i kroppen på honom försökte få honom att springa därifrån, ville han ändå bara komma närmare. Inte för att det fanns någonstans att fly – strömmen hade tagit skeppet och förde det nu mot klipporna.

Han lyckades med nöd och näppe slita sig ur förtrollningens grepp, och sprang tillbaka till rodret. Svetten ven ur pannan medan han febrilt ryckte i det, och han började ropa befäl till sina män, men det var lönlöst; de stod alla som förhäxade. Ju närmare de kom desto högre hördes sången, han kunde inte urskilja vare sig orden eller melodin, men där den en gång varit hjärtskärande vacker blev den nu rogivande lugn. Han kände all spänning lösas upp i bruset från forsen, och så plötsligen hördes det skrovlande dånet från skrovet som gick på grund. Vatten forsade in över relingen och spolade bort hans män. Tiden var kommen.

Han skådade med förundran, och häpnade över åsikten han aldrig befarat sig bli tvungen till att se. Allting hände så snabbt. Brädorna krossades mot stenarna, och flisor flög vilt runtomkring. Trots att det var förgäves kunde han inte släppa taget om rodret, och han försökte desperat att väja undan den katastrof som redan hade inträffat. Han blickade upp och såg henne än en gång, fortfarande leendes mot honom. Fartyget hade redan börjat sjunka, och vattnet vätte hans fötter där han stod. Han skänkte det sista av sin besättning en blick, och sveptes iväg av vattenmassan som vällde in.

Medan vattnet fyllde hans lungor så såg han henne stå inför honom, hon sträckte ut sin hand mot honom, och han sträckte ut sin i tur, men en ström tog tag i honom och förde honom ner i djupet. I sina sista stunder fann han blott mörker och tystnad, och hans sista tankar placerades på dem som han nu lämnade bakom sig, och hur många det var som hade gått samma öde till mötes. På gränsen mellan liv och död hörde han henne viska en sista gång, ”I Guds ögon är vi alla misstag.”

Han vaknade upp på en strand nedströms från den fördömda klippan en viss tid senare; strömmen hade fört honom dit, och man hade utfört den besynnerliga riten för att rädda ett drunkningsoffer. Han hade förlorat allting förutom sitt liv, och det stod nu en skara folk runtomkring honom i beklagande förundran över hans öde. ”Jag såg henne” sade han och tillade, ”Jag såg och hörde henne.” Han var inte den första som överlevt detta öde, och skaran förstod mycket väl vem det var han talade om. Det var ingen som visste varför hon gjorde som hon gjorde.

Hennes föräldrar blev något som hennes slavar, brukade hon skämta om. Det var för att de spenderade dagarna att hämta varma ostmackor. Hon hade dock lite kontakt med sina vänner från sängen via skype. De satt alla och pratade om sin dag. Mest så blev det om Mikaela och hennes skada. Hon berättade om hur otrevliga de varit inne på hennes nya skola. Hon hade svårt att sova om nätterna för stygnen sved. Hon kände att det enda positiva med benet var att få slippa åka ut till den skolan. Till slut hade det gått 3 veckor och det var dags för stygnen att komma av. Det var med nervösa andetag hon vaknade den morgonen. Hon kände sig mycket trött för hon hade inte sovit bra. Pappa fick gå upp och hjälpa henne att sätta sig i rullstolen. Hon ville inte äta något. Men hon fick höra av sin mamma att hon måste äta något innan de skulle åka. Så hon tvingade i sig en skinkmacka. Pga av rullstolen så kunde de inte ta deras vanliga bil. Utan dem fick ringa efter sjuktransport. Kort efter hon ätit och tagit sina smärtstillande så stod de framför transporten på uppfarten. Det var Sara som följde med. Då John skulle till jobbet och se till att Leo kom till skolan. Det dröjde inte länge till de stod utanför sjukhuset. Det var en stor hall som mötte dem vid entrén. Det var dock rätt tomt bara en disk vid receptionen och några stolar. Inom kort så blev de hänvisade till ortoped-avdelningen. På våning 3 sa tanten vid disken och pekade mot en hiss. Allt kändes sterilt och rent där. De blev hänvisade till ett litet väntrum. Till slut så blev hennes namn uppkallat. De följde efter ortopeden längs en lång korridor. Till slut så blev de hänvisade till ett rum. Hon blev ombedd att lägga sig på ett bord. Som hon lagt sig ner så tog ortopeden långsamt bort bandaget längs benet. Mikaela tyckte att det gjorde rätt ont som det togs bort. Till slut så var bandaget borta och hon kunde se sitt ben.

Hon kunde knappt känna igen det med alla stygn som stack upp runt knät. Kommer jag någonsin bli likadan som jag var innan. Ortopeden tog fram en sax och började klippa. Till slut så var de borta men hon kände ändå inte igen benet. Det var något som ortopeden kunde se. Det kommer bli bättre sa han. Dock kan du få svårt att gå närmsta tiden. Därför ska du få de här sa han. Vänt här så gick han iväg. Inom kort kom han tillbaka med kryckor. Hjärtat sjönk ännu mer. Men det var något hon inte visade. När de skulle gå kände hon ett plötsligt hunger. Så fort hon kom hem satte hon sig för att äta. Spencer mötte henne vid dörren. Men han betedde sig inte som vanligt han var mycket lugnare, som om han förstod att hon inte mådde bra. Hon hade fått tid hos en sjukgymnast när hon var där. Spencer satt bredvid henne och lade sitt huvud på hennes friska knä mycket försiktigt och tittade mot henne. Hon kände genast en tröst och klappade honom på huvudet. Dagarna kändes meningslösa, hon kunde i stort sett bara ligga i sängen och var regelbundet på smärtstillande. Hon kände bara ett stort mörker som hennes självständighet tagits ifrån henne. Hon kunde inte göra något själv. Hon behövde hjälp med allt till och med att bara gå på toaletten. Men något ljus fanns ändå i mörkret. Under sjukhusvistelsen så hade hon blivit förtjust i varma ostmackor. Så hon hade sina föräldrar springa och regelbundet servera henne och Spencer det. Han lämnade aldrig hennes sida förutom då han var tvungen att gå ut och göra sina behov. Det var mest Leo som tagit över den uppgiften. Nu var det till slut dags att gå till sjukgymnasten.

Det var inte långt bort och de kunde inte längre ta någon sjuktransport. Det var därför Pappa fick köra henne. Till slut stod de utanför en stor byggnad i tegel. Som de gick in så möttes de av en stor entré. Dock var den rätt tom. Det var bara en liten disk med en kvinna bakom. Det var inga före dem. Så Mikaela och hennes pappa gick fram och knackade på disken. Vi hade tid för Mikaela Johanson kl tre för sjukgymnastik sa han. Det var först då som tanten lade märke till dem. John kunde se att hon haft hörlurar på sig. Förlåt jag hörde er inte sa hon. Pappa fick upprepa vad han sagt om deras ärende där. Ni ska ditåt sa hon och pekade mot en dörr till vänster. De möttes av en lång korridor .De satte sig vid en liten soffa. John tittade mot en klocka på väggen. Han kunde se att dem var 10 minuter tidiga. Mikaela började känna sig uttråkad mycket snabbt. Hon tog en tidning från en hylla bredvid sig. Det stod Presspunkten. Hon började att kolla på vad som stod där. Något som fångade hennes uppmärksamhet var texten Ön från helvetet av David Andersson. Då hon alltid tyckt om en bra skräckberättelse så började hon genast läsa. Hon hann dock inte långt innan hon blev uppkallad. En kvinna i vitt mötte henne. Är du Mikaela, sa hon. Ja det är det sa hon. Följ med här då sa kvinnan. Hon leddes in i ett litet rum. Hon blev instruerad att lägga sig på en brits. Kvinnan tog tag i benet och bad henne att sträcka ut det. Hon försökte att göra som kvinnan sa. Men när hon försökte sträcka ut det så kände hon av en intensiv smärta i hela kroppen. Det var som varje sena skrek att hon skulle sluta. Så benet kunde inte sträckas långt. Gymnasten sa bara till henne att det var att vänta sig den närmaste tiden. Hon gav dem ett papper med övningar för benet. Hon sa till dem att dem skulle träffas varannan vecka för koll. De tittade på pappret det var mest bara instruktioner på hur benet skulle sträckas ut. Jag vet att det kan göra mycket ont närmsta tiden så jag rekommenderar värktabletter. Hon kände att hon fortfarande ville läsa Ön från helvetet. Så därför frågade hon gymnasten om hon fick ta en tidning. Bara en sa hon.

Med det sagt så åkte de hem. Hon satte sig med stor möda i vardagsrummet och slog på Tv:n. Hon startade sitt ps4 för hon ville se på Pirates of the caribean via Disney.plus. Att se på Jack Sparrow och hans äventyr får henne alltid att skratta. Tiden gick ändå rätt snabbt . Den gick bara åt till att träna benet. Att sträcka ut det var oerhört smärtsamt men nödvändigt. Något som ingen räknat med var att hon fick en fruktansvärd ryggvärk. Men till slut började det att bli lättare att sträcka ut benet. Hon kände sig dock mycket trött och generellt missnöjd. För att inte missa för mycket skolarbete så ordnades det så hon kunde arbeta på en gaming laptop som hennes föräldrar köpt. Något som slog henne var de mycket få ämnen hon fick, bara tre. Det var ytterst lite tyckte alla. Så hela familjen ställde sig frågan hur hon skulle komma in på nationellt program. Hon blev mycket nedstämd när hon såg sig själv i spegeln. Då hon inte kunnat träna och rört sig mycket lite så har kilona lagt på sig. Varje gång hon såg sig själv så kände hon än sorg och undrade om hon någonsin skulle bli samma Mikaela som innan. Hon kände dock en tröst i sin familj. De hjälpte henne genom månader av smärta. Varje gång gråten var i halsen kom Spencer och lade sitt huvud i hennes och tittade mot henne. Något i hans ögon sa,
jag är här för dig.

fortsättning i nästa nr...

Fåglar och färger är ett intressant och spännande område. Man kan fråga sig varför just fåglar existerar i så många olika färger och mönster medan exempelvis däggdjur vanligtvis är färglöst brungrå. Fåglar ser färger bättre än vad däggdjur ser t.ex. kan de se ultraviolett ljus. Alla dagaktiva djur kan se färger. Däggdjur är i allmänhet aktiva under dygnets mörka timmar.

Pigmentet melanin
Det vanligaste sättet att färgsätta en fågel är genom pigment som sitter i fjädrarna. Här är det vanligaste pigmentet melanin som fågeln får genom födan. Det finns två sorters melanin, eumelanin och phaeomelanin. Den första ger fågeln en färg ifrån ljusgrått-grått-svart och mörkbrunt. Det är som en svartvit skrivare där mer eumelanin i fjädrarna ger en svartare färg. Phaeomelanin ger däremot diverse jordtoner längs skalan rödbrunt-rost-kastanj-guld-gult-beige.
En av melaninernas främsta egenskaper är att fungera som armering av fjädrarna. Fjäderns blir starkare ju mer melanin den har. Det kan man se då ljusa fjädrar slits mer än mörka vilka innehåller mer melanin.
 Precis som hos människors hud och hår finns det bakterier ibland fjädrarna hos fåglar. Det har visat sig att melanin skyddar fjädrarna emot bakterieangrepp. Bakterier frodas främst i fuktiga miljöer rika på organiskt material. Däremot på torra omgivningar finns det betydligt mindre bakterier. Exempelvis i kustområdet i Kanada och Alaska som är kända för sina fuktiga skogar förekommer det också mörka raser av exempelvis stenfalk, pilgrimsfalk och sångsparv. En teori som kallas Glogers regel lyder enligt att djur som lever i fuktigare omgivningar är mörkare än de som lever i torra omgivningar.
Som skydd mot predatorer har fåglar som andra djur kamouflage och taktiken är att försöka hålla sig undan predatorerna. Det överlägset vanligaste pigmentet som fungerar som kamouflage är också melanin. Detta pigment är billigt samtidigt som det passar särskilt bra som skyddsmaskering med sina grå och jordbruna toner. Två andra pigment, eumelanin och phaeomelanin deponeras med exakthet i fjädern och kan därför skapa de mest intrikata mönster i den enskilda fjädern så att hela fjäderdräkten bildar en väl fungerande maskering. S.k. ljusa bräm finns hos många fåglar. Det är när fjädern är ljus i ytterdelen (så att ett s.k. bräm skapas) vilket innebär att fjäderns kanter är mer känsliga för slitage än om fjädern varit jämnmörk färg. Hanar av gråsparv, bergfink och grönsiska skiftar från vinter till sommardräkt inte genom byte av fjädrar utan genom fjäderslitage, s.k. brämfällning. Det innebär att partier av fågelns sommardräkt under höst och vinter är ljusare. Det beror på att fjäderspetsen är ljus, fattig på melanin och därför känslig för slitage. Under vårvintern blir spetsarna spröda och nöts ofta bort. Då träder fjädrarnas bas fram vilken är svart och rik på melanin.
   Hos gråsparvhannarna skiljer sig storleken på den svarta bröstfläcken – ju större haklapp desto högre status och desto mer uppskattning av honorna. Det kan verka konstigt att det som krävs för stor bröstfläck är stor tillgång på melanin vilket det finns för alla, även de hanar med mindre dominansegenskaper. Men nu är det beskaffat så att de hanar som är lite vekare inte vill ha en stor bröstfläck vilket de då inte får heller.
 Blekning av fjäderdräkten är vanligt speciellt hos fåglar som tillbringat vintern i tropikerna. Blekning är också generellt lättast att bedöma hos fjädrar av unga fåglar. Anledningen till att ungfåglar bleks mer än adulta är helt enkelt att fjädrarna är av sämre kvalitet eftersom exempelvis alla hand- och armpennor växer ut samtidigt hos en ungfågel som anlägger sin första fullständiga fjäderdräkt. En adult fågel som byter fjädrar byter sina pennor successivt så att bara 2-3 pennor är växande samtidigt.

Pigmentet karotenoid
Karotenoider är efter melaniner (som finns hos alla fåglar) det vanligaste pigmenten hos fåglar. Karotenoider varierar från blekt gul till djupt sharlakansröd. I motsats till melaniner, vilka är pigment som fåglar själv kan bilda, så kan fåglar inte bilda karotenoider. Alla karotenoider som en fågel bär har den stoppat i sig via näbben och matsmältningsapparaten. Det är alltså viktigt att fåglar får i sig tillräckligt med karotenoider. Fullgoda karotenoidfärger visar på god hälsa och vitalitet hos fågeln.
 Karotenoider ger också växter gula, orangea eller röda färger. Särskilt viktigt är betakaroten, en gul karotenoid som bidrar till att A-vitamin bildas i kroppen hos fåglar, människor och andra djur.
 God vitalitet och hälsa signaleras av fjäderdräkten och då speciellt med karotenoidbaserade färger.
   Det finns starka skäl för att fåglar skall kunna underhålla sin fjäderdräkt. Det gör fåglar i snitt drygt 9% av den dagliga tiden då de putsar, rengör och tvättar sig, avlägsnar skadliga organismer och sprider gumpsekret. Men fåglar kan med några få undantag inte förbättra färgen hos fjädrarna när den väl vuxit ut.

 

Strukturfärger
Till skillnad ifrån de tidigare behandlade färgerna som var pigment färger skall nu strukturfärger tas upp. Ultraviolett, lila, blå och vit färg är exempel på strukturfärger.
 För att förstå strukturfärger måste man först se hur en fjäder är konstruerad. En fjäder består av ett skaft, strålar, bistrålar och hakar. Från skaftet sticker det ut långa strålar. Från strålarna sticker det ut korta bistrålar. Bistrålarna har mycket små hakar (osynliga för ögat) som fäster i andra bistrålar så att fjädern får en slätt yta. Strålarnas yta består av ett lager keratin, ett protein som är starkt, hårt och som släpper igenom ljus. Innanför cortex finns ett svampigt, poröst, tvättsvampsliknande lager med keratin och luftfickor. I fallet med en färgad fjäder finns det ett allra innerst även ett lager svarta melaninpartiklar I fallet med en vit fjäder så saknas lagret med melaninpartiklar.
 Blå färg är resultatet av att vit ljus reflekteras för korta våglängder (blått och lila) men inte för längre som för rött, orange, gult och grönt. Ljuset med den längre våglängden kommer bli absorberas av ett lager av melanin. Därför uppfattar ögat endast det som en blå färg.
 Den blå färgen är alltså inte en egenskap hos fjädrarna som så utan av att brytningen av ljuset. Hade man lagt fjädern i en basisk lösning blir inte vätskan blå. Fjädern kommer fortfarande vara blå om man torkar den.

 

Andra pigment
De tre viktigaste principerna för färgsättning är pigmentet melanin, pigmentet karotenoid, och strukturfärger. Därutöver finns det färgsättning som är mycket mer begränsad och bara förekommer hos mindre grupper av fåglar. Det är bland annat gult pigment som finns hos pingviner, röda och gula som finns hos papegojor och grönt pigment som finns hos gruppen Turakor.
Normalt ändras inte en fjäders ursprungliga färg, bortsett från att den kan blekas och smutsas ner. Det finns dock möjlighet för kosmetisk färgning d.v.s. fågel färgar in fjädrarna till ett bestämt syfte. Det kan vara att fågeln själv producerar färgämnena eller hämtas fågeln den i omgivande miljön som exempelvis järnoxid.

 

Mjukdelar
Mjukdelar är de delar av fågeln man ser förutom själva fjäderdräkten. Det är ögon, hud och orbitalring (den bit fjäderlösa hud som sitter runt fåglars ögon) men även näbb, ben, fötter och klor. Det kan tyckas konstigt att man benämner dessa delar mjukdelar som inte är så mjuka men så är det. Mjukdelarnas färg kan inte bara skifta färg med stigande ålder utan kan till skillnad ifrån fjädrarna skifta färg beroende på årstiderna.
 Den del av ögat som vi ser och som ger ögat dess färg är iris eller regnbågshinnan, som sitter strax innanför hornhinnan och omger pupillen. Iris avskärmar infallande ljus så att det endast passerar genom pupillen. Den är en tunn hinna som på baksidan är täckt av mörkpigmenterad vävnad för att skydda näthinnan i ögats botten mot annat ljus än det som når näthinnan vi pupillen. Iris fungerar således som en skyddande gardin.

Mönster
Det kan synas att det finns oändligt med olika mönster och färger hos fåglar men det är snarare överraskande hur ofta hur mönster och teckningar går igen också hos fågelgrupper som inte är närmare släkt med varandra. Många fåglar är kamouflage tecknade och då handlar det för det mesta om att vara tecknad på ett sätt som påminner om den omgivning eller den bakgrund där fågeln befinner sig.
 Vissa fåglar har falska ögon i form av fläckar i nacken. Detta har fågeln för bland annat att lura predatorer att de ser när dessa närmar sig. På så sätt kommer predatorn avbryta attacker mot fågeln. Tvärtom kan vissa ugglor som kan ha falska nackögon för att lura bytet att vara på fel sida om ugglan.

 

Termoreglering
Fjädrarna har en enastående förmåga att skydda fågeln på olika sätt – mot vatten, extrema temperaturer och UV-strålning. Fågeln kan öka sina hydrofobiska (vattenavstötande) egenskaper genom att smörja in sig med gumpsekretet. Det vill säga förmågan att stöta bort vatten genom att förstärka vattnets ytspänning.
   Som skydd mot ultraviolett strålning kommer melaninpigmentet till nytta. Dessutom avgör fjäderdräktens termiska egenskaper temperaturflödet mellan fjäderytan och huden. Vid låga yttertemperaturer strålar värme ut ifrån fågelns varma inre till den kalla omgivningen och om yttertemperaturen är högre än fågelns kroppstemperatur blir flödet det omvända.
Det är rätt fascinerande att fåglar som ökenkorpen som är helt svart kan leva i brännande öken. Värmetransport genom fjäderdräkten sker genom strålning (elektromagnetiska vågor), konvektion (gasers och vätskors rörelser), och konduktion (värmeledning genom direktkontakt). Värmetransport genom fjäderdräkten är jämnt fördelad mellan konvektion genom luft och konduktion via fjäderns fasta delar och via luften i fjädern. Värmetransport genom strålning är endast 5% av hela värmetransporten. Vid svart eller mörk fjäderdräkt kommer en stor del av solstrålningen att absorberas i fjädrarna som blir varma och värme överförs till huden via konvektion och konduktion. I fallet att fjäderdräkten är ljus absorberas mindre av solstrålningen som i stället tränger djupare in bland fjädrarna så att huden värms upp av själva strålningen. Det har visat sig att svart ökenkorp i intensivt solsken var yttemperaturen 5,5ºC högre jämfört med samma fågel med bruna fjädrar. Däremot var hudens temperatur endast 0,3-0,5ºC högre innanför ökenkorpens svarta fjädrar i jämförelse med den bruna korpens. Det visar att kroppstemperaturen spelar fjäderdräktens färg en marginell roll.

 

Färgfel
Genetiska färgfel som förekommer är 1) total avsaknad av färg, 2) reducerad koncentration, 3) färgförändring (vanligtvis från röd till orange eller gul men inte vice versa, 4) förändrad utbredning av färgen (hos papegojor ofta i kombination med förändrad melaninutbredning). Färgfel 1-3 kan för karotenoider också vara födorelaterade, medan nummer 3-4 hos papegojor ibland uppstår på grund av dålig hälsa.
   En fågel som har en nedärvd avsaknad av tyrosinas d.v.s. det enzym som krävs för att pigmentet melanin skall bildas i melanincellen blir en albino. Det innebär att fågeln inte har något melanin alls. Ordet albino kommer ifrån latinets albus som betyder vit och det är färgen på fågeln som bär denna defekt. Ögonen på en albino är röda och är dessutom ljuskänsliga. Det gör att fågeln får nedsatt djupseende vilket gör att den faller lätt offer i trafiken eller dödas av en predator.
 Brun färg är förmodligen den vanligaste genetiska färgavvikelsen. Den beror på en kvalitativ reducering av eumelanin på grund av ofullständig oxidering. Då kommer svarta fjädrar bli bruna och bruna partier bli ljusbruna eller beige.
   Den vanligaste färgavvikelsen men som inte är genetiskt betingad är gradvis grånande. Gradvis grånande hor koltrastar i Storbritannien förekommer främst tre typer 1)missfärgningen börjar på huvudet 2) missfärgningen börjar på främst på vingar och kropp 3)hela dräkten på samma sätt. Det finns en mängd andra färgavvikelser som beror av olika saker. Det kan vara både för mycket/lite pigmentering som strukturfärgs fel.

 

Slutsats
Det är uppenbart att fåglars färgdräkt är ett intressant och fascinerande ämne. Evolutionen har givit fåglar en mängd olika färger och mönster på deras fjädrar. Syftet med olika mönster och färger kan vara att skydda fågeln mot exempelvis predatorer. Forskning har givit vid handen att det är en mängd olika orsaker varför en viss fågel ser ut på ett visst sätt.

 

Referenser
https://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/fjadrar_har.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Melaniner
Rosenfink, citronsiska och blåhake : hur fåglar får sina färger, Magnus Ullman, 2022
https://pixabay.com/

 När Jacob vaknar nästa gång så är klockan nio och han tycker det är dags att gå upp. Han äter frukost medan det lilla djuret springer omkring i lägenheten och busar med en tom plastpåse. Det ser ganska roligt ut när djuret far omkring på golvet.
 När Jacob ätit sin frukost åker han ner till bottenplan med djuret. Det är kanske hungrigt. Djuret hittar en stor mus som den suger ut allt blod från. Jacob slänger den i soptunnan och lockar på djuret.

De går till Jacobs bil och djuret släpps in i baksätet. Jacob sätter sig vid ratten och kör i väg till stället där han körde på det vuxna djuret. Han kollar på vägen efter sladdmärken och hittar snart stället där han sladdade.
 Han stannar bilen och går ut och släpper ut djuret på marken. Djuret nosar snart nyfiket på en del av vägrenen. Jacob funderar på om han ska stanna kvar eller vänta på att det lilla djuret hittar sina föräldrar. Han väljer att stanna kvar.
 Plötsligt så ger det lilla djuret i från sig ett högt ylande. Det låter inte som en hunds ylande. Ljudet påminner mest om en tågvissla från förr men också lite som en gråval som sjunger i havet. Det är ett helt unikt ljud som hörs från det lilla djuret. Efter en stund så tystnar djuret och det ser sig omkring.
 Djuret ylar igen och den här gången ylar den under längre tid. Jacob sätter sig på huk och klappar djuret när det har slutat yla. Djurets päls är mjuk och känns väldigt skön att klappa. Dess vackra vingar är väldigt fina också även om Jacob inte har sett den flyga än.

Rätt som det är hörs ett läte som påminner om djurets ylande fast det är djupare och högre. Det lilla djuret tittar sig omkring och ylar igen. Det tar inte lång stund förrän den får svar. Jacob förstår att det måste vara mamman eller pappan som ylar tillbaks.
 Efter en stund så hörs starka vingslag och Jacob tittar upp mot himlen och ser snart två väldigt stora djur som liknar det lilla djuret, och som är på väg mot där han och det lilla djuret står. Djuren som kommer flygande har gigantiska blå vingar.
 De stora djuren landar och går direkt fram till det lilla djuret. Alla tre djuren kuttrar glatt mot varandra. Det ena av de stora djuren tittar Jacob i ögonen och han sänker sin blick lite så han inte stirrar det i ögonen. I djurvärlden upplevs det aggressivt att stirra rakt i ögonen.
 – Jag har tagit hand om din unge. Den mår helt okej.
De tre djuren nosar på varandra och fortsätter kuttra glatt. Jacob går bort mot sin bil. Det lilla djuret är hos bägge föräldrarna och han behöver inte göra något mer.
 Det största djuret börjar lyfta upp sin unge men ungen gör ett klickande ljud och föräldern släpper ner sin unge på marken. Det lilla djuret vecklar ut sina vingar och börjar flaxa med dem. Snart börjar den bit för bit lyfta från marken.

Det dröjer inte länge förrän de två vuxna djuren också börjar flaxa med sina blåa vingar och lyfter från marken. Alla tre djuren flyger högre och högre upp i himlen. De syns mindre och mindre ju högre upp de kommer.
 Till slut syns de inte längre och Jacob står kvar vid sin bil och tittar uppåt mot himlen där de försvann. Han är glad att ungen är hos sina föräldrar men han saknar den lilla krabaten redan.
 Jacob känner att han vill ha något djur att ta hand om. Det gjorde honom gladare och piggare när djuret bodde hos honom. Jacob kör till en klinik där man kan köpa hundar till ett bra pris. Det finns inga valpar där men det gör inget.
 Jacob går runt och tittar på de olika hundarna. Han memorerar deras olika beteenden medan han går utanför deras stora burar. Vissa av hundarna är väldigt skälliga medan andra är nästan helt tysta. Den allra sista hunden i burarna ser extremt gullig ut och Jacob faller för den direkt.

Det är en Golden Retriver och Jacob och hunden ser varandra i ögonen och bägge vet att de hittat varandra. Det dröjer inte länge förrän Jacob köper hunden. Han köper även ett fint koppel till hunden. Det är regnbågsfärgat.
 Hunden har blivit slagen av sin tidigare ägare men den är redan redo att älska en ny ägare som bryr sig om den på ett bättre sätt.
 Snart åker Jacob hem med hunden. Den åker i baksätet. Jacob funderar på vad hunden ska ha för namn och fastnar snart för guldtass. Så ska hunden heta, såklart.
 Jacob stannar vid en mataffär och köper hundmat medan hunden sitter kvar i bilen. Väl hemma så dröjer det inte länge förrän hunden hittar korgen som det lilla djuret låg i och den blir direkt hans favoritplats.

Senare på dagen får hunden mat och Jacob och hunden går en lång promenad i skogen. Det är så skönt med tystnaden i skogen. Fåglarna kvittrar och vinden blåser i träden.
 På kvällen ligger hunden i Jacobs soffa och tittar på TV och Jacob sitter bredvid och klappar hundens päls lite då och då. Ibland pratar Jacob med hunden och den lägger huvudet på sned när den lyssnar. Jacob är så glad att ha någon att bry sig och ta hand om.
 Både hunden och Jacob går och lägger sig runt 22 och de somnar båda gott och drömmer trevliga drömmar.

Han vinkade till mannen att det var säkert att komma ner. John började att slita upp burarna en efter en med sin enorma styrka. Han tittade upp mot himlen när han kände något. När han tittade ner såg han att en liten pojke drog i hans hand. Så han satte sig på knä. Han frågade var är min mamma? Han tog fram kniven vilket fick pojken att ta ett steg tillbaka. Han ristade in ditt och mammas namn? Pojken sa, mitt namn är Jackob. John visste inte vad han skulle svara. Mannen såg också vad John skrivit. Han tog John i armen och ledde honom till en av burarna. En av armarna hade ett band på. Med stora bokstäver stod det. Till Jackob med kärlek Mamma. John tittade ner på golvet, något han inte märkt tidigare var att alla kropparna bara var skinn . Både John och mannen förstod just vad burarna var gjorda av. Mannen började att kräkas John gick fram till ett demonlik och började att sparka sönder det. Jackob närmade sig John igen och upprepade frågan. John visste att han inte hade tid att ta hand om alla barnen. Han kallade till sig fler Urgantonier. Alla barnen reagerade först med skräck men sedan lugn då de började att ge barnen mat. En av dem närmade sig John och frågade vad som hänt med ett uttryck av förskräckelse. Han drog honom till sig och viskande, berättade allt. Alla barnen gick till slut fram till John och upprepade Jackobs fråga. Han hade inte hjärta i sig att säga som det var som han tittade mot burarna. Så han ljög och sa till barnen att de måste följa med de här varelserna och att de skulle ta dem till sina föräldrar. John förstod att Peter inte kunde följa med honom längre. Hans minnen från Jorden hade nu kommit tillbaka. Som han fått sitt tal tillbaka. Så säger han med sorgsen röst, du måste stanna med din familj. Peter stod som fastfrusen tankarna rusade . Han visste inte vad han skulle säga. Till slut lyckas han med gråt stamma ta-ta-tack.

John öppnade sin portal igen. Han stirrade först bara på det starka ljuset som lyste upp rummet. Till slut tog han ett djupt andetag och tog ett steg fram. Han slog ner utanför en liten by. Han följde en lång och bred stenväg kantade av hus. Det som slog honom var att de här husen var intakta. Det såg ut som att deras ägare bara hade lugnt lämnat dem. Han tog sig i ett av husen. Han möttes av en tom hall med en trappa framför sig. Till höger låg ett gammaldags kök. John kunde se att den här byn inte hållt med i tiden. Som han kunde se en blå spis och ett träbord med två tallrikar och gråa foton på väggarna. Som John tittade på det så avbröts hans tankar av ljudet av någon som rörde runt en eldstad. John tittade bakom sig och såg ett långt rum bakom sig med jakt-troféer på väggarna och ett gevär. Men där stod en man och rörde runt i en eldstad. Han gick långsamt fram. Som John närmade sig så vände sig mannen om. Hans utseende såg föråldrat ut med grått hår och mustasch, långa svarta stövlar, hängselbyxor, en lång blå rock och plommonstop. Hans ögon var helt svarta. Som John närmade sig honom för att fråga hur han mådde så grät mannen och sa förlåt. Sen tog han tag i geväret och sköt John rakt i bröstet bara för kulorna att studsa av och träffa ett fönster. John lyfte upp mannen vars ögon nu började skifta färg mellan svart och blått. Med stort motstånd lyckades han få fram orden, han tvingar oss. Han pekade sedan upp mot ett berg. Himlen blev mörk igen och ansiktet kom fram. Det hånlog och sa ska du döda ditt eget folk? Som han sa det så såg John hur huset var omringat av byborna. John visste att han kunde med lätthet skära igenom dem. Men då han skulle skydda dem så slog han upp ett fönster och sprang igenom dem. Han började att springa mot berget längs en rak gata. Som han sprang kunde han höra hela byn bakom sig. Till slut nådde han bergets fot.

Movitz: Jag har läst på mig lite om psykologi och det här.
Bob: Det har du.
Movitz: Jag tror att jag är psykotisk.
Bob: Det medför ganska säkerligen att du inte är det.
Movitz: Men om jag slutar att tro det så blir jag väl det då?
Bob: Så du menar alltså att alla som tror att de inte är psykotiska, är psykotiska?
Movitz: Jag menar om man granskar oddsen så…
Bob: Vilka odds?
Movitz: Du menar att dem ska ha lyckats få allting helt rätt, ingenting om bakfoten, bara ren och skär verklighet rakt igenom?
Bob: Det vore väl fortfarande tämligen problematiskt att utgå från att psykos borde vara utgångspunkten?
Movitz: Varför då?
Bob: Om slutresultatet av att folk accepterar att de är psykotiska blir att de inte är psykotiska, så är det väl till samma effekt?
Movitz: Jag har en röst i huvudet jag lyssnar på.
Bob: Är det till förfång för dig eller dina medmänniskor?
Movitz: Den säger att jag är psykotisk.
Bob: Vilket du bevisligen tror på.
Movitz: Blir jag mer eller mindre psykotisk av det?
Bob: Hade det gjort dig glad om vi konstaterade att du hittat det perfekta ekvilibriumet och lämnat det där?
Movitz: Ja, men det är inte poängen.
Bob: Jag tror faktiskt du kan vara psykotisk nu.
Movitz: Varför då?
Bob: Ja det här är i alla fall mig till förfång.
Movitz: 2|0 till psykosen.
Bob: Du pratar inte med fler röster då va?
Movitz: Jo så klart.
Bob: Men det är den som säger att du är psykotisk som får dig till att tro att du är psykotisk.
Movitz: Fast jag är ju inte psykotisk.
Bob: Du trodde väl att du var psykotisk?
Movitz: Betyder väl inte att jag har rätt väl?
Bob: Nej visserligen.
Movitz: Jag tror att jag är psykotisk men vet att jag inte är det.
Bob: Därför att du tror att du är psykotisk.
Movitz: Precis!
Bob: Jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Movitz: Jag tror på saker jag inte kan bevisa i alla fall.
Bob: Och jag verkar försöka bevisa saker jag inte tror.

Igår fick vi hem ett paket som innehöll ett nytt videospel, Legend of Zelda: Tears of the Kingdom. Med stort iver öppnade min man paketet, och på kvällen började vi spela. Egentligen är det ett single-player spel, men vi delar upplevelsen och tar var sin tur att spela.
   Det första som jag lade märke till var att det är onekligen ett vackert spel rent grafiskt. 3D-miljön är vacker och detaljrik; löven svävar med vinden, solen kastar skuggar, fantasifulla karaktärer väcks till liv med animationer och inlevelsefull dialog. Det märks att skaparna är konstnärer.
 Kontrollerna är lite kluriga, i alla fall om du frågar mig. Att trycka på rätt knapp vid rätt tidpunkt har jag generellt svårt för när jag ger mig på ett videospel, och ofta krävs en viss kombination av knappar i rätt följd för att utföra en handling. Men övning ger färdighet här, och efter ett tag började även jag fatta kontrollerna.

Spelvärlden är enorm. Det finns tre huvudmiljöer att utforska, från himmelsöar, till jorden, och vidare ner till en underjordsmiljö. På jorden finns det sedan många olika områden med alla möjliga klimat, från snöigt och kallt till torrt och brännande hett.
 Man har flera övergripande huvuduppgifter att utföra, som att hitta den försvunna prinsessan Zelda, och även många mindre valbara uppgifter, så kallade side quests, som att laga mat till en sjuk mormor i en liten by. Det kan möjligen kännas lite överväldigande i stunder, men det gäller att ta en sak i taget.

Vi är långt ifrån slutet i spelet i skrivandets stund och äventyret fortsätter med kluriga pussel, nya upptäckter, och mörka faror. Jag är mest taggad på att veta vad som händer näst i storyn, och att lösa pussel. Erik för sin del vill stöta på fler oväntade, kaotiska, och humoristiska situationer. Vi kan både rekommendera detta spel varmt.

Musik är ljud och ljud är vibrationer; ett givet läte har en viss frekvens (som mäts i hertz), och en ton har en (någorlunda) bestämd frekvens. Vad som får toner att låta som musik är faktumet att tonernas frekvenser är matematiskt relaterade till varandra – musikaliska skalor kallas just för skalor därför att tonerna i dem befinner sig i skalförhållande till varandra. När en frekvens väl dubblerats, ger det upphov till tonens oktav; ordet oktav stämmer från latinets ord för åttonde och har sitt ursprung i ett skalsystem med sju toner i (där då oktavskiftet sker på vad som skulle varit/är den åttonde tonen). De olika förhållandena som kan förekomma emellan tonerna emellan oktaven och dess grundton tjänar att karaktärisera skalan – det finns inga egentliga regler för vilka intervaller det är som kan utnyttjas.

Toners förhållanden till varandra i samhörighet och sekvens brukar beskrivas med begreppen konsonans och dissonans; i lättbegripliga termer kan man säga att dissonans leder till oro och spänning i ljudbilden, och konsonans till ro och upp-lösning. Såväl ackord som melodier utnyttjar både konsonans och dissonans för att förmedla budskap och sätta stämning, och hur pass konsonant eller dissonant musiken är beror alltså framförallt på vilken effekt det är den försöker att uppnå. Medan det för det mesta finns en gräns där musiken blir till oljud i och med mängden dissonans, förblir det en fråga om smak – ungefär som kryddstarkhet med mat.

Om en ton visserligen skulle kunna ljuda ”för evigt”,, har den nästintill alltid en viss längd – dess notvärde. Notvärdet förstås oftast vara en produkt av takten; exempelvis, om takten är 240 taktslag per minut och rymmer fyra taktslag per takt, är en helnot en sekund lång, en halvnot en halv sekund lång, en kvartsnot en kvarts sekund lång, och så vidare. Beroende på kombinationen av notvärden i takten, och vilka taktslag som betonas därigenom, uppstår olika rytmer, där vissa rytmer enbart kan förekomma inom vissa taktarter. Vilket inte är för att säga att musiken på något sätt är
fullkomligt regelbunden.

Namn? Wilmer sa Wilmer. - Certifikat? Han tog ett ordentligt tag om huvudet och lyfte det över axlarna. Det duger sa vaktspöket. Han svävade lugnt in på borggården och försökte umgås. Där var folk från olika tider. Den ljuvliga doften av rutten fisk var i luften. Han kände igen några spöken som spelade kubb. De använde skelettbitar som pjäser och en stor pumpa var kungen.
 - Hej, får jag vara med, frågade Wilmer? - Javisst sa den vita riddaren. Du kan vara med oss. Vet du vad Wilmer, sa riddaren, det konstigaste hände mig för ett par dagar sedan. Jag var ute och svävade min vanliga kvällspromenad. Då jag kom över en grupp med levande. De använde ett hus som brasa och det var massa konstiga röda bilar omkring. Råkade släcka deras brasa när jag svävade förbi. Jag trodde de skulle bli jättearga på mig, brasan var ju imponerande. Men istället blev de så glada så de till och med tackade gud. Jag förstod ingenting så jag bara svävade därifrån. Det där lät som att du släckte en brand med din kalla vind. Riddaren kliade hakan och tänkte efter. Jo det var nog en eldsvåda, plötsligt fattar jag glädjen. Deras lag gick det rätt bra för. Motståndarna var blinda då de tappat ögonen i den olycka de dog i. En klocka ringade och det var dags för kvällsmat. De svävade in i den stora salen. Nu fint dekorerad med spindelväv och gamla svarta bord med mögel. Det var fullt med fantastisk mat på borden. Ögon marinade i rutten mjölk, rutten fisk och kyckling. Det fanns även utgången öl.

Hugg in! Hördes en ekande röst säga. Så Wilmer och de andra började ivrigt att äta. Ingen av dem behövde längre mat eller dryck egentligen. Men de åt och drack för det smakade så gott. Värden för årets träff, slottets fru Katarina Bielke, tog ordet. - Först på nattordningen så har vi att frivilliga skriver upp sig för 3-kampsturneringen imorgon. Nummer två är att bestämma vilka som ska dela spökgemak för natten. Nummer tre, att betala medlemsavgiften som höjts till tre ruttna fiskar. Maten i köket är inte gratis. Nummer fyra är att några frivilliga får hjälpa svarta riddaren att hitta sitt huvud som han har tappat bort. Hon nickade mot svarta riddaren som satt och bäljade öl genom hålet mellan skuldrorna. - Så har vi några frivilliga för huvudjakt? Ingen räckte upp handen då svarta riddaren hade varit något av en skitstövel under allas dagar på spökskolan. Då väljer jag ut en av er sa Bielke. Du Wilmer. Han utbrast, men jag vill inte! Och han vill nog inte tappa huvudet tre gånger per natt. Han suckade för sig själv. Han skrev upp sig för 3-kampen. Till sitt förtret fick han även dela gemak med honom för natten. Han frågade vita riddaren. Kan vi byta plats? Nä jag har hemsökt samma hus i 600 år med honom. Nu slipper jag honom för en natt. Jaja sa Wilmer. Han vände sig till svarta riddaren var hade du huvudet sist? Men han ryckte bara på axlarna. Han förstod snabbt att detta skulle bli svårt. Att hjälpa ett blindstyre att hitta sitt huvud när han inte kommer ihåg var han lade det sist. Så han höll riddaren i armen som de sökte igenom markerna. Allt från de mörka fängelsehålorna till matsalen. Bielkes spökgemak fick de inte sväva in i. Det enda stället de inte letat var bron de fick korsa vid porten. Wilmer tänkte, är det inte där ger jag upp. Som de två spökena letade där såg de något konstigt. Ljus kom från en av de konstiga lådorna de levande använde för att ta sig omkring. Han kunde se Laxton stå skrivet på lådan. Wilmer kisade lite med ögonen. Han kunde se att det var några män som höll i någonting. Så försiktigt svävade de dit i sina osynliga former. När Wilmer kom närmre såg han att männen hade riddarens huvud. Han ändrade sig till sin synliga form.

Han kunde se att en av männen bar en stor sak över axeln med ett slags glaslock på framsidan. Han smög sig upp bakom dem. Han var lite blyg. Men han tog mod till sig och harklade sig lite högt för att få männens uppmärksamhet. Som de vände sig mot Wilmer så blev dem lika bleka som han. Wilmer frågade dem lugnt. Ursäkta mig mina herrar, det där en bekants huvud. Kan jag snälla få tillbaks det? Männen blev helt gröna och vita i ansiktet. Han upprepade frågan, kan jag snälla få tillbaka huvudet? Efter han inte fick något svar så suckade han och tog själv huvudet från marken. Han satte den på den vita riddarens huvud. Det tog ett tag för honom att fästa huvudet ordentligt. 

fortsättning i nästa nr...