Splitter ny...

Någon gång har någon frågat mig om jag någon gång har funderat på att byta jobb. En helt relevant fråga. I si så där 17 år har Presspunkten varit min fasta punkt i arbetslivet och det är jag mycket tacksam för. Så många intressanta, spännande och duktiga individer som genom åren berikat. Redaktionens väggar pryds av en hel del gamla och halvnya omslag av gångna nummer. Man brukar säga att det sitter i väggarna. Den äldsta omslagstavlan är från 2009. Alla dessa alster blir som ett minnesmuseum för mig. Minnen av så många goa möten med medarbetare som kommit och gått genom åren. Det gör också att inget blir samma, samma.
Just denna dag på Presspunkten är splitter ny!

Onsdagen den 18 september bjöds det til Återhämtningscafé i Bromölla och ca 20 personer närvarade. Vad är då Återhämtningscafé som man pysslar med i östra Skåne?

I stora drag:
Återhämtning kan definieras på olika sätt men handlar i grunden om att alla ska ha möjlighet att leva ett bra liv med eller utan de begränsningar som orsakats av psykisk ohälsa. Det
innebär att skapa ny mening utifrån vad man själv definierar som värdefullt i livet.
 Återhämtningscafé härstammar från internationellt etablerade Recoverycafé som finns i både Europa och USA. Här fungerar ofta caféerna som en samlingspunkt för utsatta och
ensamma.
 PEER supporters (Personlig egenerfaren resurs) är en viktig, obligatorisk tillgång och är också de som håller i stora delar av innehållet. Caféerna återfinns oftast på en stationär plats dit man kan komma på speciella tider. Utifrån detta perspektiv härstammar idén om Återhämtningscafé i östra Skåne.

Modellen för Återhämtningscafé i östra Skåne är framtagen i samarbete med personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa samt professionella inom både kommun och psykiatri.
Modellen utgår från att inte begränsa möjligheten till medverkan utifrån en speciell inriktning utan att den öppnar upp för vem som helst som berörs av psykisk ohälsa att känna sig välkommen.
 Alla besökare deltar utifrån sina egna förutsättningar och det finns inget krav på att vara aktiv i samtalen. Det är ok att bara lyssna. Däremot är det krav på att förhålla sig på ett
sådant sätt som inte kan uppfattas störande eller kränkande för andra som besöker caféet. Reglerna för hur bemötandet på caféträffarna ska vara kan man med fördel göra upp i förväg. 

• Caféerna riktar sig till en allmänhet där alla som vill skapa möjligheter till välbefinnande/återhämtning från psykisk ohälsa kan känna sig välkomna
• Platsen för Återhämtningscafé ska vara lätt att ta sig till och gärna på ett café eller en caféliknande miljö
• Tiden för träffarna bör ligga på tidig kväll efter ordinarie arbetes/skoltider
• De som håller samman och planerar träffarna ska vara Peer supporters eller andra egenerfarna resurser samt gärna representanter från kommun och psykiatri
• Caféträffarna ska vara gratis och fika serveras
• Varje träff bör ha ett tema och innehållet utgår då från deltagarnas egna önskemål
• Återhämtningsguiderna ska finnas tillgängliga och används som stöd för diskussionerna vid caféborden. Annat bra material utifrån tema bör också vara tillgängligt, liksom skrivmaterial.
  
  

Hur går det till
Första caféträffen har ett givet tema kring ”Vad är återhämtning för mig”. Det som framkommer här kan utgöra tema för kommande återhämtningscafé. Ett tips kan vara att
redan inledningsvis referera till Återhämtningsguidens kapitel som förslag på vad som kan vara viktigt i återhämtning.
 Vid varje caféträff ges en inledande sammanfattning kring definition av återhämtning och vad caféträffarna har för syfte. Här presenterar sig Peer supportrarna och andra medverkande professionella och/eller inbjudna gäster med en förplanerad inledning kring upplägg och innehåll. Det egenerfarna perspektivet lyfts fram specifikt.
 Efter diskussion vid caféborden utifrån aktuellt tema görs en återkoppling av diskussionerna som de ansvariga för caféträffarna gemensamt håller i. Återkopplingen ska främja de perspektiv/erfarenheter som kommit fram vid de olika caféborden. Avslutningsvis möjliggörs en avslutande öppen dialog där alla medverkande delger varandra sina tankar, reflektioner och erfarenheter.

De tema som blir aktuella ska förberedas utifrån den erfarenhetsbaserade (evidensbaserade) kunskap som finns inom området. Nedan följer några av de tema som blivit aktuella i östra Skåne utifrån deltagares önskemål:

• Känna sig trygg i livet
• Våga vara sig själv
• Tycka om sig själv
• Egenmakt
• Natur och djur
• Musik och konst
• Humor och glädje
• Hjälp och stöd som finns att få
• Anhörigas betydelse
• Att hålla i ett café, vem gör vad?
• Avslappning
• Sömnens betydelse
• Våga säga ja/nej
• Vara med andra
• Körsång och fotografering
• Stress och oro
• Vara drogfri
• Drömmar och mål
• Positiva tankar

Dante föddes 1265 under Tvillingarnas tecken, son till en affärsman och penningväxlare. Han döps 26 mars året efter i stadens dopkapell San Giovanni. Dante hade åtminstone en syster med samma föräldrar. Under åren 1270 till 1275 dör hans mamma och hans pappa gifter om sig. Detta nya äktenskap resulterade i ytterligare en bror till Dante. 1278 eller 1279 ingår Dante ett formellt äktenskap med Gemma Donati mot en blygsam hemgift på tvåhundra små floriner. Gemma tillhörde en av Florens äldsta familjer.
 Under åren 1280 till 1283 gick Dantes far bort varmed Dante blir familjens huvudman. Samtidigt börjar han skriva lyrik på folkspråket italienska. Mellan åren 1287 till 1300 födde Gemma tre barn. Dante ingår enligt egen utsago som kavallerist i de florentinska styrkorna under slaget mot den toskanska grannstaden Arezzo vid Campaldino under år 1289. Det är oklart hur delaktig han var i själva slaget.

Mellan åren 1290 till 1295 reviderar, integrerar och kommenterar Dante sin lyriska produktion i vad han kallar sin ”lilla bok”. Efter fullbordat arbete med boken, runt 1294-1295 ägnar sig Dante vid sidan av sitt lyriska författarskap åt filosofiska självstudier med tonvikt på moralfilosofi. År 1294 ingick Dante i den florentinska mottagningskommittén för Karl Martell som var på besök i staden. Florens antar i januari 1293 en ny konstitution, de Rättvisans förordningar, som garanterar folket organiserat i skråväsende avsevärda privilegier. Mellan åren 1295 och 1300 skriver Dante in sig i Läkarnas och apotekarnas kår. Då kommer också hans politiska karriär i kommunens rådgivande organ ta fart. 15 juni och 14 juni år 1300 tar Dante plats som en av Florens sex kommunalråd. Det uppstod våld mellan Svarta (som stod på påvens maktsträvanden) och Vita (vilka stod på stadens oberoende) guelfer och Dante blev delaktig i att förvisa ledande personer ur bägge grupperingarna. Guelfer var det påvetrogna och kejsarfientliga partiet i högmedeltidens Italien. Guelfernas motståndare var ghibellinerna. Striderna mellan guelfer och ghibelliner var som värst i trakterna runt Florens, där flera strider ägde rum mellan 1218 och 1250. Guelferna drevs i exil 1249, men lyckades ta makten i Florens 1266 och då driva ghibellinerna i exil, vilket medförde att de försvann som politisk fraktion. Efter ett tag läts de Vita återvända till Florens.
   Florens befolkning ökade till etthundratusen kring år 1300. Det var större än det dåtida London och flera gånger större än Rom men knappt hälften så stort som Europas största stad Paris. I oktober 1301 ingick Dante som ett av tre sändebud till Bonifatius VIII i Rom för att förmå påven att respektera kommunens suveränitet vilket misslyckades. Under första november samma år tågar Karl av Valois in i Florens på just Bonifatius initiativ. Dante vistas fortfarande i Rom eller kanske i Siena.

År 1302 dömer en rannsakningsdomstol Dante till dryga böter för förskingring och korruption av offentliga medel. Under tiden som Dante var landsförvisad får han insynen att det Italien främst har behov av är ett gemensamt språk. Dante inställer sig inte inom den föreskrivna tidsramen och då skärps domen till döden på bål. Under 1302-1308 inleder Dante sitt liv i exil. Han skulle aldrig återvända till Florens utan han skulle uppehålla sig på slott och borgar i Toscanas östra och nordvästra gränstrakter. Under slutet av denna period torde han ha påbörjat Inferno, den första delen av tre i Komedin, hans stora berättelse på terziner (parvis rimmad jambisk elvastavig vers), terza rima, om en färd genom livet bortom detta.
 Under åren 1308 till 1313 väljs greve Henrik av Luxemburg till kung Tyskland och kröns i Aachen varefter han följande höst i oktober 1310 korsar Alperna med en ansenlig arme. Hans målsättning är att få stöd av de norditalienska provinserna och Toscana och att därefter gå mot Rom för att få påven att låta sig krönas till tysk-romersk kejsare. Detta entusiasmerade Dante som sätter sina förhoppningar till den unge kungen och riktar manande brev till Italiens furstar, till Florens och till Henrik själv. Men Henrik hamnar i tidsödande beläggringar och dör i malaria 1313.

Under dessa dramatiska år fortsatte Dante sitt arbete på Komedin, på såväl Inferno som verkets andra del, Purgatorio, Skärselden. Dante finner en fristad hos fursten av Verona, Cangrande della Scala mellan åren 1315-1316. Han avvisar ett förnärmat ett erbjudande från kommunen Florens om allmän amnesti. Under de här åren författar Dante det universella kejsardömet, Monarkin. Fram emot periodens slut avslutar han Inferno och Purgatorio för att strax påbörja arbetet på Komedins tredje och sista del, Paradiso. Dante tillbringar sina sista år hos fursten av Ravenna, Guido Novello da Polento. Dante dör natten mellan 13 och 14 september 1321 i sviterna av malaria.

Dante är mest känd för sitt författarskap, poet och filosof. Hans mest kända verk ”Den gudomliga komedin”. Det skrevs mellan åren 1304 till 1319 men publicerades inte förrän 1472 efter Dantes död. Det namngavs som ”komedi” då det hade ett positivt slut och ”gudomligt” lades till titeln i mitten av 1500-talet på grund av den höga aktning som verket fortsatte att få. Den episka dikten är uppdelad i tre delar eller canzoni: Helvetet, skärselden och paradiset (Inferno, Purgatorio och Paradiso). Varje del består av 33 canti eller avsnitt, och det finns en inledande canto, vilket ger totalsumman till 100. Var och en av de 14 233 raderna däri består av exakt elva stavelser och ramsan följer följande mönster över varje grupp med tre rader: aba, bcb, cdc, etc. Enbart verkets struktur är en anmärkningsvärd skapelse av symmetrisk poetisk arkitektur.
 Den gudomliga komedin handlar om en vandring, huvudsakligen under den romerske poeten Vergilius ledning, genom helvetet, skärselden och paradiset; i paradiset följer dock först Beatrice, sedan Bernhard av Clairvaux och sist Gud honom.
 Helvetet är format som en tratt där den bredaste änden är den för de minst allvarliga brotten och den smalaste änden de för de allvarligaste brotten. Det som gjorde Den Gudomliga komedin så utstående var att det för det första skrevs på vanlig italienska som alla kunde förstå. För det andra var det han själv som var hjälten och inte någon känd person. Han skrev i första person och kunde ta upp vilka ämnen som helst. Slutligen var Dantes mål att komma till paradiset.
 Den tryckta återupplivningen av Dantes verk ledde till att han blev känd som den “förste renässanspoeten”, även om det egentligen inte fanns särskilt mycket samband mellan de medeltida florentinska skrifterna och 1400- och 1500-talsförfattarnas skrifter. Idag fortsätter den gudomliga komedin att studeras vid högskolor och universitet över hela världen och fortsätter också att förbrylla forskare med dess bredd av språk och djup av teman och karaktärer. Än idag har Dantes verk påverkat musik, romaner, filmer, mobilappar och videospel.

Referenser
Dante: den förste författaren, Cullhed, Anders, 2021
https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gudomliga_komedin
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dante_Alighieri
https://www.worldhistory.org/Dante_Alighieri/
https://www.gp.se/kultur-noje/noje-kultur/dante-var-ett-riktigt-kontrollfreak.55cfafa1-72da-5cf0-88c1-91812ddb67b3
https://sv.wikipedia.org/wiki/Guelfer
https://www.bing.com/videos/riverview/relatedvideo?q=Dante+Alighieri&mid=4EAD92EEDE9513F5391A4EAD92EEDE9513F5391A&FORM=VIRE
1433
Dante Alighieri, 2006. Den gudomliga komedin, översättning Ingvar Björkeson

Hej, mitt namn är Johan. Jag har precis tagit studenten. Efter sommaren var slut så var det dags att hitta ett jobb. Då jag aldrig haft ett jobb innan, inte ens ett sommarjobb så hade jag inte mycket att välja på. En morgon satt jag rätt uppgiven vid middagsbordet. Då sa min pappa, kanske detta skulle vara för dig. Han visade en annons från morgontidningen. Det var ett närliggande hem för funktionshindrade barn som sökte efter personal. Ja det kunde nog vara för mig. Så jag och pappa ringde upp numret som stod på annonsen. En kvinna svarade. Hej jag såg er annons. Söker ni fortfarande personal till Hjortsberga hemmet? Ja sa kvinnan vill du söka? Ja sa jag. Jättekul! Sa kvinnan. Har du tid idag? Det svaret gjorde mig lite förvånad. Hon lät så ivrig att få nytt folk. Nja, det kan jag väl. Jättebra sa hon vad sägs om runt 12.30 vid hemmet. Javisst sa jag. Jag kände mig lite nervös, så pappa skjutsade en till intervjun. Så vi stod kort efter vid dörrarna. Byggnaden började sitt liv som mentalsjukhus. Så den hade en lite otäck atmosfär.
   Kvinnan mötte oss vid dörrarna. Hej, är det du som är Johan? sa hon. Japp, det är jag sa jag i en glad ton. Lite för att dölja nervositeten i rösten. Jamen kom in sade hon. De kom in i en stor hall som skrek hemsökt. Vi hängde av oss jackorna vid en klädhängare i hallen. Följ efter mig sa hon. Hon ledde mig in i ett rum. Ljudet av lek fyllde det. Hon introducerade mig för alla barnen. Härnäst ska jag visa dig personalrummet. Det var bara ett litet rum med soffa TV, kylskåp och lite brädspel. Hejsan, sa en kille. Det här är Rickard sa kvinnan. Sedan har vi en vind ovanför sovrummet men den är igenbrädad. Här är din arbetslista sa kvinnan hans namn stod redan där. Vänta lite nu sa jag. Jag har inte ens tagit jobbet än. Han tittade sig om är det bara Rickard här? Personalstyrkan fick lämna så för nuvarande är det bara ni två. Men vad är det exakt jag ska göra? Inte så mycket. Mest bara se till så att de boende går och lägger sig vid angiven tid tar sina mediciner och äter.

Även att han inte ville ta jobbet, då det kändes mysko, så kände han ett märkligt slags tvång att säga ja. Så han skrev på ett papper. Välkommen till teamet! Sa kvinnan. När de gick ut sa hon. Oj, jag glömde nästan. Det är viktigt att du säger Hej då, klart och tydligt när du står vid ytterdörren. Det var lite märkligt att hon behövde poängtera. Men jag ryckte bara på axlarna och tänkte inte mer på det. Mina känslor över jobbet var lite kluvna. Å ena sidan var barnen trevliga och verkade vara glada att se mig på morgonen. Men på natten var det riktigt otäckt mycket på grund av miljön och byggnadens historia. Men det värsta var första månaderna, som en mardröm. Då det bara var jag och Rickard. Så det fanns inte en ledig stund då vi fick jobba dygnet runt. Men efter runt fyra månader så sökte mer personer till jobbet så vi fick nya kollegor. En dag hade vi haft en utflykt och fiskat. Vi var borta hela dagen. Och när vi kommit tillbaka så tittade vi på Lilla Jönsonligan, vilket var ungarnas favorit. Så alla var riktigt trötta den natten. Så att få dem att somna var inte svårt. Runt kl 12 gick jag och Rikard ut för en rökpaus.
   Alla sängarna hade en knapp ungarna kunde trycka. Då kom det en signal till våra telefoner att de behövde hjälp med någonting. Rikard tände cigaretterna och vi började att småprata om lite allt möjligt från våra hemmaliv till våra flickvänner. Samtalet avbröts när märkte att Rickard tittade mot sovrumsfönstret. Han suckade, en av ungarna var uppe och gick. Jag ska bara lägga honom till sängs igen sa han. Behöver du hjälp, sa jag. Nej då, sa han jag är strax tillbaks. Det var en klar natt inte ett moln i sikte. Efter ett tag kom Rickard tillbaka. Han såg rädd ut. Mår du bra? Frågade jag. Alla barnen låg och sov. Då fick vi båda kalla kårar.
   Soluppgången kunde inte komma snabbt nog. Då vi båda var helt sömnlösa så var vi båda rätt trötta men klarade oss på en blandning på kaffe och Redbull. När vi dukade så kom lille Peter fram till mig. Han var en pojke på 6 år med autism. Han var på hemmet då båda hans föräldrar omkommit i en bilolycka för 1 år sedan. Charlie ber om ursäkt, sa han. Jag tänkte efter. Det bodde ju ingen här som hette Charlie. Så jag sa du måste missta dig det finns ingen Charlie här. Det finns det visst! Utbrast Peter. Det var så jag redigt hoppade till. Han är så ledsen att han råkade skrämma er igår. Han sa, han är konstig, han är snäll men han ser så konstig ut. Hur ser han ut då? Frågade jag. Alltså hans hy är helt svart och kläderna också. Det gav mig kalla kårar. Men jag spelade av det som livlig fantasi bara. Vi satte oss ner för att äta. Sedan kom dagpersonalen så jag kunde gå hem. Jag var riktigt trött så jag somnade det första jag lade mig ner.

Jag vaknade när det var runt fyra på eftermiddagen och kände mig utvilad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av resten av dagen. Jag tittade mot mitt tomma skrivbord där min dator brukar stå. Men den var trasig. Så den var på reparation. Jag skulle anse mig själv vara en riktig bokmal. Så jag spatserade ner stans bibliotek. Historia har alltid varit mitt favoritämne. Så jag spatserade genast bort till den avdelningen. Jag hittade en bok om första världskriget. Där stod bland annat om Sveriges roll. Något fångade mitt intresse. Det stod om där jag bodde. Jag visste att vi hade haft frivilliga som åkt för att kriga för Tyskland. Det hade min mormor berättat om. Hennes pappa var en av dem. Han brukade gå förbi deras monument på torget på väg till skolan. Där fångade något min uppmärksamhet. Det stod om en brand på ett barnhem. Det stod om hur en eldsvåda brutit i köket mitt i natten. Det stod om hur samtliga 120 barn och personal överlevt förutom en 6-åring vid namn Charlie Bergman. Det stod att han blev inne då han lekte uppe på vinden och råkade låsa in sig själv. Hans kvarlevor hittades dagen efter.

I find myself waking up, as someone knocks on my door. Wondering who it is, I get dressed and open the door to be greeted by the group of my dreams. As they smile at me, all of them giggle and get me into the car.
 I look around at the passengers, and smile at them all. The one nearest to me, who I recognized as Lucy smiles back and says: “I h-hope this is just l-like you dreamed of, my f-friend.”
All of the others start talking around me, clearly enjoying each other’s company, while I start to feel happy about their own happiness.
 I look over at Lucy and give her a hug as I say: “Thank y-you so much f-for bringing me along and making my d-dreams come t-true…”
 The one in the passenger seat besides the driver, who I saw, had to be Eralia giggled and said: “Sweetie… we’ve only made one of your dreams into reality. There’s a lot more to come, if you know what I mean…~”
 As she said that, I couldn’t help but blush as I said: “I’m looking f-forward to it. I hope it’ll go well…”
 When I finished that sentence, all of them except Lucy started to laugh. The one driving whose name was Ariana, giggled and said to me with a knowing grin on her face: “Of course it will, you moron! This is all according to your dreams! Now, just sit back and enjoy the ride!”
 As she said that, Eralia decided to burst out in laughter, and Ariana giggled and shook her head as she said: “Oh, you know what I mean…”
 And with that, I found myself amongst my dearest friends, all having a nice time on our roadtrip, never wanting it to end.

Ted 1 handlar om en framfusig och busig teddybjörn som är ful i munnen. Du får följa han och hans bästa vän John Bennet. Ted börjar sitt liv som en vanlig leksak. Men en julaftonsnatt under en fallande stjärna önskar John att Ted ska vakna till liv så de kan vara bästisar för alltid. Ted blir genast något av en kändis på grund av hans tillstånd. Men till slut svalnar hans berömdhet. Han flyttar sedan tillbaka till John och de växer upp ihop. De får axla kärlekslivet när de båda får flickvänner. En konflikt mellan Ted och John uppstår. När Teds upptåg börjar slita på Johns förhållande med hans flickvän.Ted får dock egna problem när han får en stalker som varit besatt av honom hela livet. Allt som allt är det en mycket rolig film som bjuder på mycket skratt, dramatik och även några fightscener. Denna filmen har en uppföljare och en serie där man får följa Ted och John som unga som jag inte kan rekommendera nog. Finns på SkyShowtime.

Han tänkte tillbaka på springandet. Det var inte mycket njutande av semestern men han fick motion åtminstone. Så det var ju positivt tänkte han. En röst hördes via en högtalare. Alla gäster skulle försöka ta sig till bungalow nr 1 nere vid stranden. Han tittade ner. Han kunde se det. Men hur skulle de ta sig dit . De kunde ju inte bara spatsera ner. Att klättra var inget alternativ, ett snedsteg så var det slut. Han tänkte och tänkte. Ett oljud hördes. Han visste inte vad det var. Det lät som en kyrkklocka. Karin utbrast, tack du jobbar snabbt. Men oavsett vad locka det bort det mesta av zombierna. Det var tur. De såg inte någon bättre chans. Så försiktigt öppnade de dörren och gick ut. Karin tog med sig en stekpanna för att försvara sig med. När dem kommit till hissen så kände Karin en hand på axeln. Hon tittade sig om. Deras granne stod där. Var ska ni sa hon? Karin och Cole utbytte blickar. Sedan tog Karin sats och slog till henne i huvudet. Vi säger att hon var en zombie sa Cole. Det låter bra. De tog sig försiktigt ner till entrén. Där var bara en zombie. Så Karin drämde till den så hårt så att huvudet lossnade. Den här var ju kul, vi kan inte stanna va? Nej det kan vi inte! Sa Cole.

De smög sig längst de nu tomma gatorna. De nådde till slut där de skulle. De knackade. Cole var på riktigt dåligt humör. Hur vet vi att ni inte är som dem? Hördes en röst säga. Vi knackar din idiot, sa Cole. Otrevligt men ok sa rösten. Dörren öppnades kort därefter. De steg in. Det var som ett litet hus. Det hade ett litet kök, vardagsrum, sovrum och badrum. En man i röd tröja och täckt i tatueringar satt vid en radio. Bredvid låg en man. Han var täckt av bitmärken men helt opåverkad av det. Mannen som satt vid radion pratade om att de behövde föras till havs igen. Tack sa han till slut. Han reste sig och sa till alla skräckslagna människor. Goda nyheter, hjälpen är på väg. Men det kommer dröja tills imorgon innan de kommer. Ser ni sängen, sa mannen? Och pekade in i sovrummet. Ja, sa alla. Perfekt, för den är min. Var ska vi sova? frågade en tant. På golvet, sa mannen. Ett bankande hördes på dörren. Är du en av dem, Frågade mannen. Nejs! Nejs!. Försöker du säga nej? Jasch, sa rösten. Mannen förstod att det betydde ja. Så de släppte in henne. Det var deras dryga granne. De förstod varför hon pratade så konstigt. Det saknades två tänder och läppen var helt svullen. När hon såg Cole och Karin spärrades hennes ögon upp. Vi trodde du var en zombie. Det fanns inget mer att göra nu än att vänta. Karin ville sova fram till morgondagen. Så hon vände stekpannan mot sig själv. Hon somnade snabbt. Cole tog den och gjorde samma sak.

De vaknade dagen därpå med en hemsk huvudvärk. Det var ett hemskt oväsen. Mannen sa till dem att det var dags att åka. Så de steg alla ut. De såg enorma fordon. Mannen sa till dem alla att stiga in på baksidan innan zombierna kom. Snabbt efter så hördes hasande. Så en man i grön rustning sprang fram. Han höjde ett skjutvapen mot zombierna och började skjuta. De föll i druvor. Efter att alla var ombord satte han sig med. Det dundrade sedan iväg. Fordonen gick ner i vattnet och körde. Cole satte sig bredvid mannen. Han var nyfiken. Han tyckte att mannen såg bekant ut på något vis. Han tittade på ett nummer på mannens rustning ,117. Hans ögon spärrades upp. Heter du John, sa Cole. Ja sa mannen och jag är den som är med i alla videospel. Coolt sa Cole. Han var ett stort fan av Halo. Kan jag? Frågade Cole och tog fram mobilen. Ok, sa mannen och lutade sig framåt för att komma med i bilden. Han höll upp peace-tecknet. De togs till ett fartyg som tog dem till en flygplats. Inom en vecka så var de tillbaka igen. Det första Cole gjorde var att marschera in på huvudkontoret till Svenska spel och kräva återbetalning. Men fick höra att han skulle lyssnat på villkoren. Återbetalning är ej giltig pga av zombieinvasion. Han gick sedan hem och gjorde kortet till bild på skrivbordet i datorn. Så han åtminstone fick en cool bild från resan.

DevianArt är en internetsida där besökare kan titta på folks upplagda konst men också foton. Det går även att lägga upp kortare videoklipp men de får inte vara längre än fem minuter. Användarna kan även ladda upp egenskriven litteratur. Det är lätt att skaffa ett konto på DevianArt. En del av de som har konto lägger upp djurbilder och landskap. Andra målar monster och odjur. Drakar är väldigt populära men också kända monster såsom Aliens och Godzilla.
 DevianArt har funnits sedan år 7 augusti 2000 då sidan öppnade och den grundades av Scott Jarkoff, Matthew Stevens och Angelo Sohra. Sidans högkvarter ligger i Los Angeles Californien.
 DevianArt har över 70 miljoner registrerade användare och det finns över 500 miljoner bilder uppladdade på sidan. Det går att gå med i olika grupper som har specialiserat sig på t.ex enbart eldsprutande drakar.

En del av dem som har lagt upp sin konst på sidan har senare blivit etablerade konstnärer. Många har blivit bättre och bättre på att göra sin konst eftersom de har fått bra konstruktiv kritik och har ändrat sin stil. En del andra har inte ändrats alls men det är inget krav att man måste göra det.
 Det går att kommentera de flesta personer konst och bilder samt berättelser. Det går också att skapa flera mappar med sina favoriter och det går även att välja att spara bilder privat om det är något som andra kan bli känsliga över.

Det är inte tillåtet att lägga upp porr eller stötande innehåll. Döda djur och sådant får inte heller läggas upp och inte heller copyrightade bilder. I vissa fall så går det att lägga upp någon bild från någon film men inte många. Det har funnits användare som har lagt upp massor av screencaps från filmer men de har ofta blivit avstängda.
 Det är än så länge tillåtet att lägga upp A1-konst. DevianArt är en av få konst sidor som fortfarande tillåter AI konst. Många etablerade konstnärer anser att AI är ren stöld och därför inte tillåten.

She stepped out of the burning circle made from what he could only assume was the fires of his own failures.
As she looked at him with that all too familiar hellish grin, she spoke, with a heavy layer of seduction that was all too familiar: “Did you miss me…~? You seriously didn’t think you’d be able to get rid of me, just by killing yourself, did you? Oh, what a poor little lost and innocent lamb you are. You’re just so… deliciously afraid of the truth, aren’t you, Jasmine?”
 When she uttered that name, he could feel his insides twisting into knots that were constricting him in the most painful way possible. Of course she would know about that.
 With a helpless expression, he gazed over at the cross that he had on his wall, wondering if some kind of divine intervention would be due soon. However, she just laughed and said: “You’re beyond help now. You belong to me, until I let you go. After all, you’re the one who called me here, weren’t you?” As she finished her sentence, a flash of lightning struck, in the middle of a sunny day, without a single cloud in sight. However, that wasn’t the scary part. He looked at the cross in pure terror, as it began to slowly become covered with blood, and as it slowly spun upside down, forming the sign he had been taught to fear all his life. As a response, all he could do was to just lie down and repeatedly say: “I d-didn’t mean to… I just… wanted a better life…”
 As he said it for about the 5th time, she scoffed and slapped him out of his supposed trance, and forced him to his feet as she said: “What did I tell you? You belong to me, until I let you go. And that won’t happen, until you see the truth. If you decide to deny it, I’ll kill you myself. And when you’re dead… we’ll have an eternity of fun all to ourselves, won’t we? Oh, right, silly me. My friends will want a piece of you as well…~ <3”
 As the weight of her words bore into his mind, he could do nothing but think: “Jasmine. Maybe… that really is the answer…?”

En ny grav hade hittats uppgrävd. Något som först missades då den låg på en separat rad. Namnet på graven var John Joseph Lynedoch 1920-1940. Kan det vara möjligt, kan han kommit tillbaka från de döda? All logik sa ju att det var omöjligt. Han kom att tänka på en passage från bibeln han hörde om när han var på bibelläger som liten. En text om Jesus, att han återupplivade Lazarus som var död. Det gav ju upphov begreppet Lazarus-syndromet. Folk som spontant kommit tillbaka från de döda. Men det var mellan 20-minuter till en timme högst. Den där Lyned. Om han gjort det omöjliga. Kommit tillbaka, klättrat från sin egen grav vandrat in på ett museum så var eller hade han varit död i 80 år. Det var vansinne. Även om det hade hänt så kvarstod ju faktumet att obalsamerade kroppar ruttnar ju. Men han hade blivit undersökt och hade fysiken hos en frisk man i sen 20 års ålder. Det var likadant med de andra. Samtliga hade tagits till sjukhus för undersökning. Alla hade förklarats helt friska. Så inget av det här gick ihop. Han pratade med stadens läkare dr Sandra Hermandson. Hon lika förbryllad. Magi kanske?

Han åkte till där personerna hölls. De kunde inte hållas på stadens polisstation då de inte begått något brott. Så de hölls på stadens vårdcentral. Johan började forska i stadens historia. Svart magi kanske? Om det varit bara för en vecka tidigare så hade det varit skrattretande att ens fundera på det. Men nu har han sett folk kliva upp ur sina gravar. Han satt med telefonen och googlade på stadens historia. Men inget som kunde förklara detta. Han satt och funderade tills någon klappade honom på axeln. Han tittade upp, det var Joseph. Var är Sandra, frågade han. Johan tittade sig om det var en bra fråga. Ingen aning sa han. Men de hade fått fram namnen på de avlidna. Joseph p Lynedoch 1920-1940, Otto Samuelson,1920-2019, Sara Darwin,1970-1988, Charles Sydney 1880-1912, Peter Thompson 1890-1918 och Samuel Eriksson 1920-1942. Så nu hade de något att gå på. Johan började att forska. Se om deras dödsfall hade något samband. Men först måste han hitta Sandra. Men han tittade överallt utan att hitta henne. Nu blev han förvirrad. Han gick ut för att kolla. Bara för att se att hennes bil var borta. Han försökte ringa men gick direkt till upptaget. Han började att följa däckspåren som tryckts ner i gräset. Men de upphörde när de kom ut på motorvägen. Väldigt konstigt, men hon är vuxen tänkte Johan. Hon fick väl bara ett anrop hon var tvungen att svara på. Han kände att det inte fanns mer han kunde göra. Så han åkte hem igen. Han var riktigt trött så han somnade direkt .

Men han fick en mindre överraskning då läkaren fortfarande var borta. Var kunde hon ha tagit vägen? Det hade säkert med de avlidna att göra. Men vad kunde han inte svara på. Som han begrundade så fick han anrop. Han var tvungen att köra till vårdcentralen igen. En av de återkomna hade blivit våldsam. Så han fick slänga sig i bilen. Han körde snabbt dit. Han såg att Sam redan var där. Vad har hänt, sa han. Han tittade sig om i väntrummet som var duktigt sönderslitet. Han såg Sam vårda en blödande sjuksköterska. Han kunde se alla de återuppstigna i ett hörn. Alla utom en person. Charles var borta. Det var så otäckt sa hon. Hon sa att en av dem fick ett psykbryt och började slå ner folk. Han pratade om att åka hem. Han sprang ut därigenom sa hon och pekade på ett krossat fönster. Johan tittade ut. Det var ett litet blodspår. Så han måste ha skurit sig på glaset. Han sprang ut för att leta. Han satte sig i bilen igen och körde sakta runt. Han körde runt Clark Street. Det var det största bostadsområdet. Han stannade några tonårspojkar och frågade om dem hade sett en förvirrad man springa förbi. Han blödde, la Johan till. Efter en stund pekade de åt Chester Street. Han sprang ditåt. Tack sa Johan och körde. Han behövde inte leta länge innan en kvinna slängde sig framför bilen.
 Vafan gör du, jag kunde kört över dig! Förlåt, sa kvinnan men du måste hjälpa mig!. En förvirrad man bröt sig in. Han var nog på droger. Han förstod att det hade något samband. Sätt dig i bilen sa han. Kvinnan satte sig skakandes. Var bor du? Frågade Johan. Gata nr 3 sa kvinnan och pekade framåt. Det var i änden av vägen. Där är det, sa kvinnan och pekade mot ett hus med uppbruten dörr. Stanna här sa han. Han tog fram el-pistolen och gick in. Han gick försiktigt in. Han klev på knäckt glas från en spegel. Så det krasade. Han klev in i ett vardagsrum. Men det var inte i oordning. Charles stod där med en blödande arm. Han stod och stirrade på ett porträtt. Johan gick fram sakta. Du måste följa med mig. Han fick inget svar. Charles fortsatte att stirra på fotot som han trodde var ett porträtt. Efter ett tag sträckte Charles fram fingret och pekade. Johan tittade häpet. Det var ett gammalt gråvit foto. Där stod en man och en kvinna med en bebis i famnen. De var klädda i gammaldags kläder. Kvinnan hade en klänning och mannen hade en frack med ett fickur, glasögon och stophatt. Johan häpnades mannen såg exakt ut som Charles. Men när Johan tog tag i honom skrek han.

För Charles kom bilder upp som ett bildspel. Han stod på ett däck med vettskrämda människor det var mitt i natten. Det var helt kolsvart därute. Han hade en kvinna med sig. Han förstod inte vad som hände bara att alla var i stor fara. Han såg män i blått som försökte hissa ner livbåtar. Han kunde se att de inte räckte till alla. I vild panik tog han kvinnan i handen och forcerade sig genom folkhopen. Men han blev stoppad. Inga män sa mannen i blått vid den båten. Han försökte forcera sig fram. Men mannen i blått tog fram en revolver backa! skrek han. Då backade alla. Bara kvinnor och barn. Han sa till kvinnan ta vår dotter vi möts i New York. De kysstes och hon satte sig i livbåten. Alla livbåtarna på den sidan var nu borta. Han sprang till andra sidan skeppet men båtarna var borta där också. Nästa bild var hur han satt på en stol och lyssnade på ett band innan han sveptes ner i det iskalla vattnet. Han kände hur vattnet stack som knivar. Sedan blev allt svart.
 Johan tog tag i honom nu och drog ut honom. Charles fortsatte skrika som Johan satte honom i handbojor. Han slängde honom i bilen. Han berättade för kvinnan att det var säkert att gå in. Han satte mannen i en cell på polisstationen.