En salig blandning

Om jag har förstått det rätt så var gänget Kaj från Finland det enda bidraget i Mello som sjöng på svenska. Underbart på sitt lilla vis. Underbart är kort som man bruka säga. Vet inte om vintern har varit särskilt kort men nu är den slut. Vilket välkomnar våren, det i alla fall underbart.
   Nytt nummer med en salig blandning nu när vi närmar oss påsk. Jag är som alltid imponerad av den mångfald redaktionen gång på gång levererar. Hur vida påskharen levererar några påskägg eller inte får väl stå osagt. Vi får väl alla hålla ögonen öppna, man vet ju aldrig... Nästa gång ses vi mellan hägg och syren...

Jag har intervjuat Mats Kullberg för den här artikeln. Mats är samordnare och projektledare för psykisk hälsa och suicidprevention i Karlskrona kommun. Hans arbete har som målsättning att folk skall må bra. Han är 57 år gammal och är uppvuxen på Torhamn. Ett syskon, en syster har han. Numera bor han ute på Hasslö med fru och tre barn i tonårsåldern. Hans fru utbildar sig till lärare just nu men skall vara klar till sommaren.

Mats är utbildad fritidsledare men har därefter kompletterat med kurser ibland annat psykisk hälsa och suicidprevention. Mats första jobb var på restaurang, en som hette A la Finess men har även jobbat på gamla Domus restaurang. Efter det har han arbetat på försvaret som civilanställd, i en skola, på fritidshem och som barnskötare. Därefter kom han att jobba på det som kom att kallas Jobbcenter.
 Mats tillsammans med tre andra, Anna, Kim och Dan var de som startade denna verksamhet ifrån noll år 2008. Han jobbade på Jobbcenter till 2018-2019. 2012 fick de ett statsbidrag till verksamheten för att arbeta med IPS-metoden (individuell placering med stöd, stödja människor i arbete som har psykisk sjukdom). Jobbcenter blev bättre än vad det var tänkt tycker Mats. Det visar inte minst det faktum att de fick ut mycket människor i jobb.

Konkret jobbar Mats idag mycket med möten och att hålla i utbildningar. På senare tid har det blivit mer möten med regionen då de fått mer pengar till det länsövergripande och länsgemensamma arbetet. Mats jobbar på Utvecklingsenheten som ingår i Stabsavdelningen på Kommunledningsförvaltningen och han har Lenita Karlsson som enhetschef.
 De två dominerande kurserna Mats håller i dag kallas AOSP och MHFA. AOSP står för Akut omhändertagande av självmordsnära person medan MHFA står för Mental Health First Aid Training vilket betyder ungefär Första hjälpen till psykisk hälsa på svenska. Skillnaden emellan AOSP och MHFA är att de vänder sig till olika grupper. Målet är att rädda liv genom ökade kunskaper om psykiska sjukdomar och självmord. Målet med alla utbildningarna är att höja kunskapsnivån som i sin tur minskar riskerna med psykisk ohälsa och självmord.

Han är utbildad till att hålla i MHFA, men kan även utbilda andra till att bli instruktörer. MHFA-utbildningen finns i tre versioner. En ämnad för personer som jobbar med barn och unga, en för vuxna och en för äldre personer. Utbildningen riktar sig främst till föreningar och samhällsföreningar. Mats har blivit certifierad att utbilda andra i MHFA. Första hjälpen till psykisk hälsa. Det är ett vetenskapligt utvärderat och internationellt första hjälpen-program vid olika psykiska tillstånd. Utbildningen vänder sig i första hand till personer som arbetar i ett människonära yrke eller i ideella sammanhang.
   Det finns två versioner av AOSP utbildningen. En där målgruppen är främst blåljuspersonal, exempelvis sjörädd-ningssällskapet, brandvärn, blåljusverksamheter eller frivilliga. En andra version är AOSP allmänhet som ges till exempelvis receptionspersonal inom kommunen och hem-tjänstpersonal.

Alla första hjälpen utbildningar (som MHFA) skall se likadana ut men ändras med tiden. Den är framforskad centralt, inte påhittade teser och skall ge en större nyfikenhet för ämnet. För MHFA så är den rekommenderade antalet deltagare 16 stycken men det kan vara upp till 20 stycken. För AOSP är rekommenderat ett lägre antal, cirka 8 stycken. Detta för att alla skall få tillfälle att vara med på samtalsträning och roller (optimala).

Det kan även vara så att verksamheter beställer utbildningar som skräddarsys. Mats berättar vidare att en utbildning kom till genom att organisationen Seniorer i skolan ville ha den. Det utvecklade sig till en kurs om tre block på tre gånger 2,5 timmar. Han utvecklade den tillsammans med Cristoffer Olsson. Mats poängterar att framför allt att bemötandet är viktigt. Kursen innehöll ett allmänt block om psykisk hälsa, ett till ungdomar och ett mot äldre. Den gav de till PRO-föreningar och andra samhällsföreningar. Den här kursen skall skapa ett intresse som kan leda till att stigmat kring frågor om psykisk hälsa minskar, Mats menar att det är lättare att prata om en str-äckning i benet än om hur man mår psykiskt.

Det finns en överenskommelse mellan kommunerna, regionerna och staten om vad de skall göra. Mats berättar vidare att en tredje del jobbar han mot kommunernas verksamhet (det gäller känna av vad det är som efterfrågas och vilka behov som finns t.ex. i skolan). Den andra tredjedelen är över kommunernas verksamhet. Det är länsövergripande tillsammans med regionen för att få en bättre vård. Det kan gälla att det är lasarettet, regionen, folkhögskola eller Musik i Blekinge, Den sista tredje delen jobbar Mats mot civilsamhället som mot föreningar eller studieförbund. Målet är att få till gång en samverkan.

Det finns en nollvision om självmord sedan 2008 i Sverige. Att Mats arbete är viktigt kan man utläsa av statistiken då 1617 personer begick självmord i Sverige år 2023, vilket är en var sjätte timme. Som jämförelse är det 7-8 ggr mer än som dör i trafiken. Självmord är också den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar. Det är därför han tycker att det är så oerhört meningsfullt med hans arbete. Mats säger att det finns inget vaccin mot psykisk ohälsa. Han tycker det är roligt att hålla utbildningar och hävdar att det är ett livsviktigt jobb.
 Ser man över tiden så har det blivit mindre stigmatiserat med att prata om psykisk ohälsa och självmord. Mats säger att frågorna kring suicidprevention har flyttat in i folkhälsoarbetet och han tycker att han märker en nyfikenhet. Men man måste våga fråga om självmord och måste orka vara ute och arbeta mot självmord. Det är långa processer samtidigt som Mats menar att det är en myt att man inte skall väcka den björn som sover utan man måste våga fråga. Han har varit nära en person som begått självmord eller som tänkt begå det.

Hans barn hjälper Mats att släppa jobbet (normalt heltidsjobb 40 timmar i veckan) eftersom de helt enkelt tvingar honom att göra det. Mats tycker hans fru är hans största förebild i livet. I yrkeslivet ser Mats att Leif Boman, Tomas Gotthardsson (f.d. Utvecklingschef på dåvarande funktionsstödsenheten), Jörgen Aronsson och Christoffer Olsson som förebilder. Han menar de har en schysst människosyn.
 Styrkor han tror stämmer överens med honom är att han är bra på att prata och umgås med folk, Han är naturligt nyfiken på människor och menar på att alla kan lära sig något av alla.

En svaghet Mats tycker han har är att han är konflikträdd. Kanske också att han är lite för glad i mat säger Mats med glimten i ögat. Han tycker att han har blivit bättre att släppa taget om jobbet på fritiden på senare år. Med åldern har man blivit mindre beroende då han inte tänker så mycket vad andra tänker om en. Han tycker han tar bättre hand om sig själv nu på äldre dagar. Som ung ville Mats bli naturforskare eller vara ute på sjön. Numera säger han att om han inte skulle haft det arbete han har nu så skulle han nog vilja jobba ute på sjön.
 När de politiska besluten inte går i linje med det utvecklingsarbete han själv vill göra kan det kännas frustrerande. Inom ramarna för det han skall göra så tycker Mats har mandat att få bestämma och därför tycker han att hans arbete är roligt. Det kan dock vara frustrerande att det tar så lång tid ibland.
 Mats tycker det har blivit ett större intresse bland politikerna för de frågor han jobbar med. Det skall ta tid inom kommunen då det är viktigt att pengarna används på rätt sätt. Det går långsamt i kommunen men det är så en demokrati fungerar men man kan självfallet alltid önska mera resurser.

Självhjälpsstrategier mot stress är exempelvis att han försöker få en fem-tio minuter mellan varje möte, Men samtidigt medger han att han ibland inte har tid till självreflektion. I alla utbildningar Mats har pratar man om stress. Balansen i livet, att han har en familj och ett roligt och intressant arbete och en hobby som han tycker om och trivs med hjälper mot stress.
 Han tycker att den största prestationen i hans yrkesliv var när han fick förmånen att bygga upp Jobbcenter helt ifrån scratch. De är nu ca 8-10 stycken på Jobbcenter. Anna och Mats jobbade med det som då kallades Asperger syndrom, numera Autism spektrum störning. De var tidiga i Sverige med att det låg under funktionstödsförvaltningen. Numera har Mats regelbundet möten med Jobbcenter i hans jobb som samordnare. Han är också stolt över att ha varit delaktig i det länsgemensamma arbetet med att ta fram den suicidpreventiva strategin som nu är antagen i hela Blekinge län.

Mats säger att han tycker om att ha kul och att han har humor. Det kan vara att han delar s.k. reels (korta videosnuttar) med barnen. Det som gör Mats arg är orättvisor, både på jobbet och samhället i stort. Det kan vara att han blir arg på hur läget idag ser ut eller att den förda politiken kan göra honom arg. Mats berättar att han inte varit politiskt aktiv men däremot fackligt aktiv inom Vision i hela 13-14 år. Han satt då i styrelsen för fackförbundet Vision. Bäst bland hans arbets-uppgifter tycker Mats om att hålla utbildningar.

Vad det gäller fritidsintressen så berättar Mats att han har spelat i ett band kallat Low down men att man nu har haft uppehåll en längre tid. Mats tycker det var jätteroligt att spela och främst det sociala tugget i replokal tilltalade honom. Det gällde att ge och ta och vara en bra lagkompis. De har tre katter som husdjur, mest för att ta mössen men hans barn tycker de är mysiga också. Andra fritidsintressen är att paddla kajak och fiska ut i skärgården. Största fritidsintresse är dock engagemanget i Sjöräddningen. De har idag 4 enheter inom sjöräddningen i skärgården. Det består av en täckt båt (som de kör sjuktransporter med), en öppen båt, en rescuerunner och en svävare. De ansvarar för området österut från Bergkvara, Kristianopel till Saltärna i Ronneby skärgård västerut.
 På frågan om scenskräck säger han att det kan vara bra att vara nervös då det skärper till en. Mats har inga favoritlag inom sporten och menar han inte är någon tävlingsmänniska. När det ser svart ut så försöker Mats att sätta det i perspektiv om vad det värsta är som kan hända. Han menar att han ju har tak överhuvud och mat på bordet i vilket fall som helst.
 Mats tycker han inte har rest speciellt mycket men förra sommaren var han i Rom (Italien). Det var fint men alldeles för varmt. På frågan om han varit utanför Europa nämner han först Ryssland men kommer på sig att det var nog på den europeiska sidan. Han skulle dock vilja besöka nord-Norge för bergen verkar vara så vackra.

Om fem år hoppas han att få fortsätta med det han gör nu d.v.s. att jobba med de här utbildningarna. Mest stolt över i hans liv är han över sina barn och sin fru. Mats säger att det gäller att alltid ha flytväst på. Det gäller att hjälpa en människa som inte mår bra. Han hoppas att vi går mot en positivare syn om psykisk ohälsa med mer nyfikenhet även ifrån politikerna.
 En ny strategi har antagits av 27-28 myndigheter i Sverige och som kallas Det handlar om livet. Den skall spänna över en 10-årig period och handlar om hur vi skall arbeta med psykisk hälsa och suicidprevention. Mats säger att den går mot många positiva förändringar för människor med psykisk ohälsa. Till slut säger Mats att ett budskap han vill pusha för är följande: Våga fråga, våga prata, våga lyssna, våga agera.

Referenser
https://www.karlskrona.se/nyheter-karlskrona-kommun/fler-ska-v%C3%A5ga-prata-om-psykisk-h%C3%A4lsa/
https://www.karlskrona.se/ar/nyheter-karlskrona-kommun/psykisk-h%C3%A4lsa-i-fokus-p%C3%A5-vuxenutbildningen/
https://portal.clubrunner.ca/15826/Page/Show?ClassCode=StoryDetails&Slug=240905-mats-kullberg
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/forsta-hjalpen-i-psykisk-ohalsa
https://mhfa.nu/
https://www.rodakorset.se/var-hjalp-i-sverige/psykisk-halsa-och-psykisk-ohalsa/ge-stod-till-andra/psykologisk-forsta-hjalpen/#fler
https://www.sverigesradio.se/artikel/karlskrona-bast-i-blekinge-pa-att-forebygga-sjalvmord
https://polisen.se/aktuellt/reportage-ur-tidningen-svensk-polis/plotsligt-valjer-han-att-hoppa/
https://www.regeringen.se/contentassets/c162a46e26e4484fa2fddf3e10ff9f01/skr.-2024-25-77.pdf

Det kändes som marken rämnade när jag hörde det. Stammande frågade jag vad hände. hjärtattack sa hon torrt. Hon dog i sömnen. Jag fick höra det några timmar innan du kom hem. Det var därför jag skrek förlåt så mycket. Men var höll du hus? Jag drog ett djupt andetag. Nu kommer hon väl ha mig intagen. Så jag satte mig ner. Det jag säger låter otroligt men jag svär att det är sanningen. Jag sa, tror du på andar? Ja, sa mamma lite frågandes. Jag gav den nakna sanningen. Stället jag jobbar vid har anden från 6-årig pojke som dog i en brand för över 100 år sedan som hemsöker vinden och jag vill ge honom frid genom att återförena honom med sina föräldrar. Jag spenderade hela dagen igår med en gubbe på ett ålderdomshem som bodde på samma barnhem som 6-åringen för att försöka lista ut var han och hans föräldrar ligger begravda. En lång tystnad efterföljde. Det var en ordentlig historia sa mamma med uppspärrade ögon. Hon visste inte hur hon skulle reagera. Vad hette hemmet? Elineberg. Hon pekade på mig. Jag ska ringa det hemmet för att se om du talar sanning. Hon tog upp sin telefon med en snabb googlesökning fick hon fram numret och ringde.

En kvinna svarade. Mamma lade handen för luren. Vad hette gubben? Göran, sa jag. Har min son umgåtts med Göran igår? Vad heter din son? Johan sa mamma. Jo en Johan var och besökte Göran igår. De satt o spelade korsord och drack kaffe. Var det något mer? Nej tack det var bra så sa mamma och lade på luren. Jag kunde se att hon inte visste hur hon skulle reagera. Hon höjde handen som hon skulle slå mig. Men hejdade sig mitt i slaget. Gråten kom fram igen. Så vi höll om varandra. Jag och pappa ska börja rensa ut hennes dödsbo idag. Jag följer med sa jag utan att tveka. Vi tre åt lite snabbt för att sedan sätta os i bilen. Den bilfärden kändes oändlig. Då faster Charlotte var en riktig bohem och bodde för sig själv långt ute i skogen. Det var så avsides så adressen inte ens fanns på GPS. Så pappa som körde fick köra på minnet sedan han var här senast för två år sedan. Det var väldigt skakigt då han svängde in på en skogsväg. Men efter vad som kändes som en oändlighet så var vi framme. En liten röd stuga. Några släktingar vi inte har någon särskild kontakt med hade redan varit här innan. Så det var lite som var bortplockat. Vi ställde ner några tung väskor vi tagit med oss och började kolla oss omkring. Alla tankar på Charlie var borta då.

Charlotte hade levt spartanskt så det fanns knappt något att hämta. Min mamma började att rensa ut hennes garderob. Jag gick nyfiket upp på övervåningen. Det fick jag aldrig när hon levde. En tjock dörr stod framför mig när jag kommit uppför trappan. Jag tog tag i handtaget och tryckte upp dörren. Där var ett stort rum. Men man kunde se att ingen varit därinne på länge. Det var damm och spindelväv på väggarna. Jag kände att jag egentligen inte borde vara häruppe men jag var för nyfiken för att gå ner precis än. Där var fullt med hyllor med gamla svart vita fotografier på. Jag öppnade en gammal kista. Där var en hög med papper jag tittade igenom. Det var inget särskilt spännande. Mest bara massa tråkiga dokument. Men bottnen på kistan låg en liten bok. Jag öppnade upp den bara för att se lite vad det stod. Det var skrivstil så det var svårt att förstå. Men på första sidan så lyckades jag läsa tillhör Elsa Andersson år 1911. Jag tänkte efter, det var ju min gammelfarmor. Något som verkligen fångade min uppmärksamhet. Mars 1911 har idag besökt min väninna Ingrid. Jag satt vid sängkanten och höll henne sällskap. Barnet är snart här vi satt och pratade om namn. Jag föreslog min faders namn Charlie. Hon gillade det förslaget. Vår konversation avbröts när Bill kom hem från arbetet. Han hade alltid ett leende på läpparna. Vi satt och pratade sa Ingrid. Jaså om vad? Vi pratade om namnet på barnet. Elsa föreslog Charlie. Det låter som ett fint namn så det är inte omöjligt. Hans ansiktsuttryck ändrades lite till oro. Vad är det? Sa Ingrid. Bara en lustig känsla jag har. Hon började att spy och jag blev ombedd att gå. Utdraget slutade där.

Nästa utdrag var 8 månader senare. Det var lite konstigt att det var ett så stort tidshopp. Datum den 20 december 1911. Den stora dagen är snart här. Charlie skulle snart ut i världen. Men vi var alla lite oroliga. Om Ingrid skulle klara det. Så glädjen var lite förtryckt. Jag kommer ihåg det som det var igår. Den natten jag och hennes familj var där. Jag har aldrig sett så mycket blod och skrik. Bill fick nog, till slut ringde vi byns läkare Dahlgren som kom snabbt. Jag kommer ihåg hur alla utom Bill föstes ut ur det lilla rummet. Efter ett tag så upphörde skriken för att ersättas av barngråt. Inga ord behövdes. Vi förstod alla vad som hänt. Bill kom ut med det lilla barnet i ett knyte. Hans ögon rödgråtna. Jag tog fram en näsduk och torkade av blod från barnet. Jag gick sedan in i rummet där min vän låg. Jag satte mig bredvid sängen och höll den döda i handen. Genom tårarna så lyckades jag få fram orden tack för den här tiden. Dagboksutdraget slutade.

Det här var lite spännande tyckte jag. Mamma ropade och undrade varför jag dröjde. Jag kommer sa jag. Jag tog tag i kistan och försökte lyfta den. Men den var alldeles för stor. Jag ropade på pappa att komma upp. Vad gäller det? Frågade pappa. Jag vill ta med den här sa jag. Den kistan, sa han. Ja sa jag . Allt ska ju ändå bort. Pappa tog fram en näsduk och tog bort allt damm som samlats. Vi får se om den passar i bilen. Vilket den gjorde med nöd o näppe. Men vi får ha den här i garaget sa pappa. Vi packade ner resten av sakerna. Det var inte mycket mest bara några lampor. Vi satte ner kistan i garaget. Jag började läsa dagboken på mitt rum. Dagbok datum 1914. Ett krig har utbrutit i Bosnien, orosmolnen hänger över oss. Det går alla möjliga rykten. Som att Tyskarna har bombat Stockholm och Britterna har lagt sjöminor i Östersjön. Folk flockas till bankerna för att ta ut sina pengar och köpa mat.
   Datum den 12 februari. Bill har gått ut officershögskolan. Han har anmält sig som frivillig att kämpa på Tysklands sida. Charlie har blivit skickat till ett närliggande barnhem. Jag fruktar att han far illa där. Men ingen lyssnar på mig. Datum december 15. Tragedin har slagit till Bill har stupat i strid. Han stupade i Flandern. Hur kommer det nu gå för Charlie?
   Datum november 1917, Charlie är död han brann inne när en brand utbröt. Han fick inte ens en begravning. Hörde att hans kvarlevor blev kremerade. Så ovärdigt slut.

Nästa arbetsdag satt jag uppe på vinden igen efter alla barnen somnat. Charlie uppenbarade sig och satte sig bredvid mig. Han var inte sotig eller smutsig längre. Vi började att småprata lite tyst. Han ville jag skulle läsa en saga för honom. Så från minnet så återberättade jag sagan om Peter Pan. Efter sagan var slut så började han gråta. Vad är det frågade jag? Jag önskade att jag hade en mamma sa han. Det finns en på andra sidan sa jag.

Roushka står lutad över det stora databordet som innehåller många tangenter samt visare och och han rynkar på sin panna och mumlar tyst. Det är någonting som inte stämmer och det irriterar honom. Frecke står och tittar på databordet men han förstår inte vad visarna visar och hur reglagen fungerar. Det är bättre att Roushka sköter det tekniska.
Plötsligt så hörs det ett högt väsande borta från dörren och Frecke tittar mot dörren men Roushka verkar inte reagera på ljudet. Roushka pratar högt för sig själv.
 – Enligt historiken så var den här rätt inställd för en vecka sedan och nu så är den helt fel. Jag förstår inte hur de har lyckats att göra så här fel. Frecke rycker på axlarna.

 – Monsternas närvaro kanske har gjort att de har varit tvungna att ändra på inställningarna. Det kan också vara så att de har försökt att döda monsterna genom att ändra vissa saker.
Roushka fnyser högt.
 – Det finns nog inga monster. Det är säkert bara inbillning alltihop.
Frecke pekar på den döda mannen som har ett stort hål i sitt bröst.
 – Men det ser ut som om något har exploderat från den där människans bröst och det stämmer med vad Alan sade.
 – Den där människan kan ha blivit skjuten i bröstet. Det bevisar ingenting.
 – Det ser inte så ut.
 – Vad vet du om sådant? Det kan...

Något dunsar hårt mot den stängda dörren och Frecke ser att dörrens handtag rör sig och han ser till att Roushka ser samma sak. Det är inte så troligt att Alan har hunnit tillbaka och förmodligen inte androiden heller. Roushka ropar mot dörren.
 – Vem är det? Är det du, Alan?
Det hörs ett högt väsande från dörren och det låter nästan som en arg orm. Roushka och Frecke drar slutsatsen att det inte kan vara en människa som dunsar mot dörren och drar i handtaget. Frecke mumlar tyst till Roushka.
 – Det är nog ett av de där monsterna som Alan pratade om. Vi bör inte öppna dörren.

Roushka tittar på Frecke som om han är galen och börjar att gå mot dörren. Frecke väljer att stå kvar vid databordet. Om det är ett monster bakom dörren så vill han inte möta det. När Roushka kommer närmare dörren så ser han att det rinner in en genomskinlig vätska från under dörren. Vätskan ser tjock ut och Roushka böjer sig ner och känner på vätskan. Vätskan är varm och känns nästan som hemgjort slime. Frecke ser vad Roushka gör.

 – Tycker du att det är lämpligt att röra det där? Du vet ju inte vad det är.
 – Sluta att fåna dig. Det är inget..

Dörren slås upp med stor kraft och det som dunsade mot dörren och väste blir synligt. Det är ett monster och det har avlångt huvud som mest liknar en banan och stora käftar där det rinner stora mängder genomskinlig saliv. Den bakre delen av det avlånga huvudet ser räfflat ut men framdelen ser slät ut. Monstret har inga synliga ögon. Monstret påminner delvis om en stor insekt och dess långa svans ser ryggradslös ut men den ser väldigt vass ut. Monstrets svans vajar fram och tillbaka som en ilsken kobra. Monstret har en ribbad bröstkorg och fyra långa utväxter som sticker ut från dess rygg. Monstret är svart som natten och har en märklig doft som påminner om varm olja.

Frecke tycker att monstret ser ut som en sorts demon, en svart demon från helvetet och han blir rädd. Roushka däremot verkar inte vara det minsta rädd och han stirrar på monstret. Monstret rör sig framåt mot Roushka och det öppnar sin käft. Även om Roushka inte är rädd så anar han oråd och några sekunder senare så skjuter monstret ut en lång inre käft och den träffar nästan Roushkas kropp. Den inre käften är täckt med massor av genomskinligt segt slem och Frecke tycker att det ser äckligt ut med så mycket dregel. Roushka backar undan från monstret och Frecke går längre in i rummet. Han vill inte vara i närheten av monstret. Roushka vänder sig om och tittar på Frecke och han ser sur ut.

 – Vad gör du? Flyr du? Vi måste hjälpas åt att skada monstret eller få ut det härifrån.
 – Jag vågar inte. Det ser så hemskt ut.
 – Jag trodde att vi sade att vi skulle hjälpas åt i alla situationer men jag ser att du fegar ur. Det ska jag komma i håg i fall du råkar ut för en allvarlig situation.
 – Men alltså, varje kroppsdel av det här monstret ser dödligt ut. Jag vill gärna komma härifrån levande.

Monstret har dragit in den inre käften men dess svans börjar att röra sig mot Roushka och han blir arg. Roushka står och funderar en kort stund och får syn på ett vasst svärd på en vägg och ett par handskar och han tar dem på sig och tittar på Frecke.
 – När jag fångar dess svans så springer du fram och välter monstret och tar tag i en av de där utväxterna kring huvudet. Du kan sticka in handen där. Den kan inte röra på huvudet så lätt om du gör det.
 – Skojar du men mig nu?
 – Nej, när du har bra tag om huvudet så dra monstret mot väggen där.
 – Varför då?
 – För att det sitter ett svärd på väggen och jag tänker försöka döda monstret med svärdet.

Frecke ser ut att tveka men han nickar tyst. Det är möjligt att Roushka faktiskt är riktigt smart. Monstrets svans är nästan framme vid Roushkas kropp.

I denna artikel har jag försökt sammanställa en bild av Jacques Mwepu som idag jobbar som chef över den stora Kumla fängelset i just Kumla. Det som fick mig att skriva denna artikel är att han har en annorlunda bakgrund såsom flykting ifrån Kongo i Afrika men som ändå lyckats göra en karriär i det svenska samhället. Artikeln är skriven med hjälp av Jacques självbiografi (som finns på biblioteket att låna) och hans medverkan i sommarpratarna på radion.

Jacques är född 1964, ett år efter Mobutus statskupp i Kongo. Det var också tiden Kongo blev självständigt ifrån Belgien. Mobutu hade en idé att Kongo skulle vara självförsörjande med de företag som fanns där. Det medförde att man nationaliserade alla företag som inte var Kongolesiska. Detta var dock en katastrof då många företagare inte visste om hur man skulle sköta verksamheten.
 Man införde också lagar om att alla invånarna enbart skulle ha namn som inte förknippades med det kristna namn man tidigare haft. Man följde också denna afrikaniserades process med att man enbart skulle ha vissa kläder, exempelvis fick kvinnor inte ha byxor.

När han var i tonåren var hans mål att läsa till katolsk präst, men det ändrades när han blev vuxen och Jacques började läsa på universitetet. Han bodde då i byggnaden i vad som kallades block nio. Det var vad som kallades de fattigas block men det passade Jacques perfekt då det var närmast skogen. Han fick som student uppgiften att annonsera event som konserter med hjälp av en megafon. Jacques fick p.g.a. detta smeknamnet Megafonmannen.

Jacques organiserade sig i det oppositionella partiet UDPS studentsektion. Till slut blev han eftersökt av det regerande partiet och tvingades fly för sitt liv. Jacques mål var att först komma till Zambia och sedan vidare till Zimbabwe. Efter att varit i flyktinglägret i i fem månader så var det Jacques tur att åka vidare till Sverige. Det han visste om Sverige var Olof Palme, Dag Hammarskiöld och Sveriges engagemang mot apartheid regimen i Sydafrika. Han tyckte dessutom om ABBA och att han hade åkt i en Volvo där hemma.

Han brevväxlande med Gisêle som han hade lärt känna i Kongo innan flykten ökade och till slut kom även hon till Sverige på besök. De bestämde att de skulle starta familj i Sverige. 1996 föddes Jacques första barn, en son vid namn Jean-Luc.
Första arbetet som Jacques hade var som ordningsvakt, men det trivdes han inte så bra med. Då slumpades det så att Jacques träffade på sin granne Martin som arbetade inom Kriminalvården. Martin tyckte att Jacques skulle passa perfekt att jobba just inom detta område så Jacques ansökte och fick jobb inom Hällbyanstalten,

Jacques berättar att han blev påmind om den rasism som finns mot svarta människor. Ett exempel var när en fånge en dag skulle göra ett besök hos tandläkaren. Då skulle den intagne kopplas samman med en kriminalvårdare med handfängsel men det ville inte fången med just Jacques. Fången hade sitt ursprung i Mellanöstern så det visar att rasism kan vara mångtydig och inte bara vara ifrån etnisk svenskar. Överhuvudtaget så kände Jacques att han blev testad av fångarna p.g.a. hans hudfärg men det fick till följd att Jacques anmälde alla incidenter. Han kom att kallas superpliten för det. Men fortfarande fanns det intagna som vägrade ha honom som kontaktperson p.g.a. hans hudfärg.
 Hans sambo Gisêle hade vid denna tid blivit klar med SFI studierna och börjat läsa till civilingenjör på Mälardalens högskola och Uppsala universitet.

Den instans som en individ kommer att först känna av inom Kriminalvården är häktet. Jacques skriver att han tycker att detta ofta är en mycket hopplös stämning som råder inom denna verksamhet. När Jacques skulle tillträda som chef över häktet i Örebro hade det på kort tid inträffat två självmord inom denna verksamhet.

2015 fick Jacques i uppdrag att vara chef över kvinnofängelset Hinseberg 2 mil nordost om Örebro. Jacques skriver att han tycker det var en jätteutmaning att vara chef över denna verksamhet. Han skriver att 94 % av all brottslighet står männen för. Han menar vidare att de intagna kvinnorna hade en svårare situation än männen då fängelserna var byggda med åtanke om just männen. Av de femtiosex anstalter som finns i Sverige är bara sex anpassade för just kvinnor. Det gör att närhetsprincipen, d.v.s. att den intagne skall sitta nära sin hemort, är svårare att uppfylla. Jacques menar också att en kvinnlig intagen har ofta färre kontakter utanför fängelset än mannen som ofta har en mamma, sambo, hustru, syster eller dotter som hjälper till under fängelse vistelsen medan kvinnor ofta är helt ensamma.

Efter tiden som chef över Hinseberg så hade Jacques tackat jag till att bli kriminalvårdsexpert för EU:s utrikestjänst. Det var ett kontrakt på fyra år och han flyttade dit tillsammans med dottern Desirês. Då kom Coviden och Desirêss skola stängde och hon kom med på ett av de sista flygen innan luftrummet stängdes. Då dök det upp en tillfälle att Kumla anstalten sökte en ny chef och Jacques sökte den tjänsten vilket han även fick. Så den tjugonde augusti 2020 klev Jacques in på Kumla anstalten där det vårdades 517 av Sveriges mest kriminella män. Anstalten i Kumla klassas som klass 1 vilket betyder det är den högsta säkerheten.

Enligt Jacques är Kriminalvårdens främsta uppgift att vårda och upprätthålla ett hopp för varje människa. Han menar att han som flykting fick uppleva hur det är när ens liv kastas omkull precis som de intagna inom Kriminalvården får sina i och med frihetsberövningen .
 Han skriver vidare att ytterst få personer sitter i fängelse livet ut. Det kommer en dag då personen skall ut i friheten och det gäller då att denne inte återfaller i kriminalitet. För än om fängelset skall verka avskräckande och skydda samhället ifrån kriminella så minskar det inte risken med återfall med hjälp av en hård kriminalpolitik tror Jacques. Det är snarare med en stödjande miljö, motiverande samtal och vård risken för brottslighet minskar menar han.

Referenser
https://poddtoppen.se/podcast/284610981/sommar-vinter-i-p1/jacques-mwepu
Från Kongo till Kumla, Jacques Mwepu med Anna-Maria Stawreberg, 2024
https://akademikern.se/tror-att-alla-kan-forandras/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kongokrisen

Där var de. Han kunde se dem på avstånd komma mot honom snabbt. Han försökte springa men det var ingen nytta. Han kunde ju inte springa särskilt snabbt på grund av en benskada. Så de kom snabbt ikapp honom. Han kunde vad som skulle hända utantill. Den störste av plågoandarna höll fast honom medans de andra använde honom som boxningspåse. Han spände magmusklerna så mycket han kunde. I hoppet att det skulle dämpa smärtan. Men det gjorde det inte. Så han föll till marken kvidandes. Han kunde dem efterföljande orden utantill. Fetto, glasögonorm, invalid, handikappad och dö. De lämnade honom sedan där. Han fick själv kämpa sig upp. Det värsta han visste om dem var att de gillade att håna honom över det faktum att han inte kunde gå rakt. Han kunde inte klandra dem. Hade han vetat att ett hopp från en gunga skulle skada så hade han aldrig gjort det. Den skoldagen var precis som alla andra. Långtråkig och långsam. Så det var något av en fröjd för honom när det var dags att gå hem. För nu tänkte han göra slut på allting. Han skulle göra slut på allt. Han hade berättat för sina föräldrar att han gick i såna tankar. Men de tog honom aldrig på allvar. Han visste inte riktigt varför men det kändes skönt. Så han gick med något lättare steg hem. Han tog den långa vägen hem. Den gick förbi stadens affär och badhus som hade gym. Där gillade han att bada. Då han var där ofta så hade han några personer han tyckte åtminstone fick honom att tänka på vänskap. Det lyste upp hans vardag lite grann.

Han kunde se genom fönstret in till gymmet. Där var en av dem. Han hette Pontus, han var riktigt trevlig. Han var några år äldre. Han gick i boxning. Det såg spännande ut då han faktiskt hade varit och tittat på några av hans matcher. De såg varandra så han vinkade lite grann innan han fortsatte att slå på säcken. Han kom till slut hem. Hans föräldrar var inte hemma då de båda fick jobba över. Han hade aldrig berättat för någon varför han gick i sådana tankar som han gjorde. Han fumlade efter nyckeln under mattan vid dörren. Till slut hittade han den. Han öppnade dörren och klev in i det tomma huset. Han gick med nervösa steg fram till badrummet. Där i ett skåp fanns den. Burken med piller som skulle få allt att sluta. Han tog ett glas vatten och ställde det på handfatet. Han skruvade loss korken. Han svalde tabletterna med en slurk. Han kände sig ändå nöjd med sitt val. Han hade aldrig fått välja något i sitt liv innan. Men nu fick han gå ut på sina villkor. Men en rädsla sköljde över honom. Han ångrade sig han ville inte. Han ville inte låta plågoandarna vinna.

När han började att känna sig yr så tog han fram mobilen. Han lyckades ringa 112 och berätta vad han gjort. De frågade om han hade utgången mjölk i huset. Det hade han så han stapplade ut i köket. Han hade dem fortfarande i luren. Han halsade mjölk som hade blivit äckliga klumpar. Det gjorde susen. Han spydde upp tabletterna i disken. Han kände sig genast bättre. Han rengjorde och tog bort spyan. Han berättade inte för sina föräldrar när de kom hem den kvällen. Han var rädd för vad de skulle säga och göra. Han satte på sin gladaste min och låtsades att allt var bra.
   Nästa dag försökte han skingra tankarna med en skogspromenad med sin hund Spencer. Han var ledig den dagen och solen sken. Han gick förbi gymmet. Så Pontus och en tjejkompis stannade och småpratade lite med honom. Det var riktigt trevligt. Han mådde faktiskt mycket bättre sedan igår. Till slut så gick de skilda vägar. Nu hade han nått skogen och löven prasslade. Då hände det. Han såg mobbargänget stå vid en soptunna de vält. De var sex stycken äldre killar. Så dem var mycket större och starkare. Titta, fettot går där sa en och pekade. De gapskrattade alla. Genast var känslan från igår tillbaka. Skräcken byggdes upp. Han försökte att gå därifrån. Men han kom inte långt. I vanlig ordning så greppade en tag i honom. En annan slet ifrån honom kopplet och slängde iväg det efter de kopplat loss Spencer. Han började skälla högt. I vanlig ordning blev han en boxningssäck. Smärtan gjorde att han domnade av lite grann. Denna gången gick de längre, som om de triggade varandra.

Han slängdes ner på marken och en höll fast honom med foten på magen som de andra slog. Han kände hur han fick näsblod och hur näsan knäcktes. Han hörde ljudet av rappa fotsteg. Han höll på att svimma. Men då såg han ett par enorma händer. De greppade om midjan på ledaren och lyfte bort honom. Han hörde Pontus röst. Han skrek. VAD I HELVETE GÖR NI?! Han skrek det rakt i ledarens ansikte. Han var i mobbarnas egen ålder fast mycket större och starkare på grund av sin sport. Ledaren blev så rädd att han fick inte fram ord. Då hans vänner sprang därifrån. Han lyfte upp honom med ena armen så han kunde stå. Bakom dem stod tjejkompisen Amanda hon var i Pontus ålder och lika muskulös. Hon hade en telefon vid örat.
   Han satte sig vid en bänk. Han hörde att det var 112 hon hade i luren. Pontus sa, säg till polisen vilket håll idioterna sprang åt. Vilket hon gjorde och tillade att en ambulans behövdes och tittade mot honom. Han tog fram sin mobil och tittade på sin spegelbild. Han såg mycket värre ut än vad han han trott. Det var inte bara en sprucken näsa. Utan det blödde från näsan och huvudet sprucken läpp några tänder saknades och han var täckt i blåmärken. De hjälpte honom ut till vägen efter de satt på Spencer kopplet. Han hade inte lämnat hans sida utan stått och morrat mot ledaren. Inom kort så kom ambulansen och en polisbil. De omhändertog ledaren och tog foto på alla hans skador som bevis. Sedan lastades han in i ambulansen. Pontus och Amanda lämnade vittnesmål till polisen som hade en annan patrull letandes efter de andra. Ambulansen körde iväg. Då Pontus och Amanda inte var hans familj fick de inte följa med i ambulansen. Men de följde båda efter i Pontus bil. De fick träffa honom samma dag då han blev inlagd. De ringde hans föräldrar och berättade allt de sett hade hänt. Då berättade han allt för dem. De dömde honom inte så som han trodde att de skulle göra. Utan han fick istället all den hjälp och stöd som han behövde. Polisen fick till slut tag på de andra som varit med och mobbades. De hade fyllt 18 år så de blev samtliga dömda för grov misshandel och trakasserier. Klumpen som funnits i hans mage fanns fortfarande där. Det räknade han med att den skulle göra resten av livet. Fast den hade blivit mindre och mer hanterbar. Då han verkligen hade vänner och inte personer som bara påminde om vänskap.

Nu är ju denna historia påhittad. Men jag tror att den på något vis kan vara verklig. Det finns nog tre sorters människor i världen. Den namnlöse som var svag och försvarslös. Mobbarna som ger sig på dem svaga. Men även goda människor som Pontus och Amanda som skyddar de svaga. Jag tror att man borde sträva efter att vara som Pontus och Amanda i den mån man själv kan.

Så var det återigen dags för årets melodifestival. 30 låtar ska tävla mot varandra och det kommer att bli en vinnare som ska representera Sverige i Eurovision. Som vanligt så går de olika deltävlingarna i olika städer. Nytt för i år är att programledarna har skrivit ett bättre manus och är roligare än de har varit på åratal vilket är positivt.

Deltävling 1 - 1 februari Luleå
01 - Johnsén Feat Pa - Upp i luften
Det här är typisk upptempo EDM pop med lättsjungen refräng men låten känns väldigt anonym och ger inga djupare intryck. Låten är snabb och även om den känns anonym så är den ändå en bra öppning på melodifestivalen. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

02 - Maja Ivarsson - Kamikaze Life
Maja kör stabil popdisco som påminner om hennes grupp The sounds men även Kim Wilde och jag diggar det. Jag kan tänka mig att låten kan bli populär på dansgolven men också på Spotify. Det här är musik som koms i håg även efter tävlingen. Låten gick vidare till final.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga

03 - John Lundvik - Voice Of The Silent
John gör en växande powerballad och den är så bra så man känner rysningar i ryggraden. Det är inte tvekan om att John Lundvik är den stora stjärnan i den här deltävlingen. John har en fantastisk röst och den här låten är nog den bästa som har har gjort. Låten gick direkt till final.
Jag ger låten PPPPP av PPPPP möjliga.

04 - Meira Ormar - Hush Hush
Meira gör orentalisk uptempo komplett med bra refräng men ändå är det något som fattas eller så handlar det om att hon känns mindre bra i jämförelse med John Lundvik. Låten har bra hook och är dansant och Meira har tämligen bra röst. Låten gick vidare till finalkval och får tävla med andra låtar i femte deltävlingen. Låten gick till final i kvalet.
Jag ger låten PPP av PPP möjliga.

05 - Adrian Machéus - Vår första gång
Adrian gör typisk P3 pop och även om han har bra röst så är framträdandet inte intressant. En av kompisarna som var med och kollade på programmet tyckte att det var dags för toapaus då den här låten började och jag höll med. Man missar ingenting. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

06 - Linnea Henriksson - Den känslan
Linnea gör en enkel poplåt och spelar på sin gitarr och det låter okej men låten känns för anonym. Linnea har kläder som ofrivilligt framhäver hennes bröst och det ser fult ut och det påverkar framträdandet på ett negativt sätt. Låten blev utslagen.
Jag ger låten P av PPPPP möjliga.

Deltävling 2 - 8 Februari Göteborg
01 - Nomi Tales - Funniest Thing
Nomi gör glad pop och låten är trallvänlig. Även om låten är trallvänlig så saknar den ändå det där extra som gör den speciell och det är synd. Scenshowen är inspirerad av John Bauers värld och det är troll lite överallt och det ser kul ut. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

02 - Schlagerz - Don Juan
Det här är dansbandspop som lånar mycket från Abbas Waterloo men också från Lotta Engbergs 100 Procent. Låten är svängig men de uppenbara lånen gör att jag och de andra kompisarna som också var med och tittade, suckar. Det här känns lite för kopierat för att fungera. Låten blev utslagen
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

03 - Erik Segerstedt - Show Me What Love Is
Det här är en växande midtempoballad och jag gillar det. Låten påminner tidvis om låten “Arcade” som vann eurovision 2019 men det är inte den låten. Musikaliskt påminner det lite om Coldplay. Refrängen passar perfekt och är trallvänlig. Låten gick direkt till final
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

04 - Klara Hammartröm - On And On And On
Det här är nästan lite discorock och det är riktigt catchy och sätter sig i huvudet snabbt. Påminner lite om Kylie Minogue men också lite Lady Gaga. Låten är en “foottapper” och samtliga som var med och kollade på TV hos mig gillade låten direkt. Numret innehåller coola dansare och häftiga rörelser. Det händer mycket i TV rutan under låtens gång. Låten gick direkt till final
Jag ger låten PPPPP av PPPPP möjliga.

05 - Fredrik Lundman - The Heart Of A Swedish Cowboy
Vi går raskt från discorock till stabil country. Det här låter som något KIkki Danielsson hade kunnat vara med och sjunga och hon hade nog gjort det bättre än Fredrik. Det händer alldeles för lite i den här låten. Snygg LED bakgrund med springande hästar. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

06 - Kaliffa - Salut
Från lugn country till en typisk hejarklack som passar bra till fotboll och annat men kanske inte i sådana här sammanhang. Låten har hög puls och stadig refräng men låten sätter sig inte i huvudet utan bara pågår under runt tre minuter. Det händer mycket på scenen och det är en massa konfetti och det är ju kul. Låten gick till finalkval.
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

Deltävling 3 - 15 februari Västerås
01 - Greczula - Belive Me
Det här är typisk arena rock som påminner om Queen men också om David Bowie samt lite Meat Loaf. Låten börjar med att ett piano hissas ner från taket och sångaren sitter vid pianot. Låten låter som något man har hört tidigare men den har bra puls och bra refräng så det är förlåtet. Det är inte lätt att göra musik som inte påminner om sådant som redan är gjort. Låten gick direkt till final
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

02 - Malou Prytz - 24 K Gold
Malou bjuder på stabil pop och allt på scenen är av guld och det ser lyxigt ut. Låten däremot känns inte så lyxig. Det saknas en extra kick som gör låten memovärd. Nu pågår den mest och även om det dansas på scenen så känns låten “Fattig”. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga

03 - Björn Holmgren - Rädda Mig
Det här är en ballad om Björns syster som fick TBE och scenshowen ser ut att vara på något sjukhus. Björn sjunger väldigt innerligt om sin syster och om man lyssnar på texten så hör man att den är riktig dramatisk. Låten är bra men passar inte riktigt i melodifestivalen men däremot på svensktoppen till exempel. Låten blev utslagen
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

04 - Dolly Style - Yihaa
Det här är uptempo med bra puls även om låten påminner om gruppens tidigare låtar. Låten är catchy och sätter sig lätt i huvudet oavsett om man vill eller inte. Gruppen levererar ett bra framträdande på scenen och de verkar ha kul i hop när de sjunger. Låten gick till finalkval och hamnade i finalen efter femte deltävlingen.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

05 - Angelino - Teardrops
Det här är gladpop/gospelpop som lånar enormt mycket från Tusses bidrag som var med i melodifestivalen 2021. Ingen i gruppen verkar sjunga speciellt fint och deras framträdande känns skakigt som tusan. I slutet vid höjningen så blir låten något bättre men det är försent då. Låten blev utslagen
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

06 - Annika Wickilander - Life Again
Det här är glad gospelpop som låter som om den kommer från någon Disneyfilm. Man förväntar sig nästan att Mufasa från Lejonkungen ska komma upp på scenen. Annika sjunger väldigt fint och har bra scennärvaro. Det händer inte så mycket på scenen men det gör ingenting eftersom låten är så bra. Låten gick direkt till final.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

Deltävling 4 - 22 Februari Malmö
01 - Andreas Lundstedt - Vicious
Det här är stabil discopop med glitter och sexiga kläder och det låter lite som Alcazar. Andreas har varit med i den gruppen så det är kanske inte så konstigt att han nu gör något liknande. Låten har en bra refräng men saknar det där lilla extra som gör den speciell, vilket är synd. Låten blev utslagen
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

02 - Ella Tiritello - Bara Du Är där
Det här är typisk gladpop som lätt glöms bort efter att den har spelats. Ella sjunger bra men låten känns för anonym. Mot slutet när höjningen sker så blir låten något bättre men den är ändå för anonym och har inget direkt genomslag. Låten hamnade i finalkval.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

03 - Tennessee Tears - Yours
Det här är glad countrypop och det låter som något Kikki Danielsson hade kunnat sjunga. Artisterna verkar trivas på scenen och de sjunger bra. Låten är taktfast och bra refräng och det är lätt att sjunga med i låten. Låten blev utslagen
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

04 - Kaj - Bara Bada Bastu
Det här är gladpop med väldigt trallig refräng och jag älskar det. Det påminner lite om Markoolio men också om Sean banan men de här är bättre sångare och verkar trivas riktigt bra på scenen. Jag tycker att det är roligt när artister vågar göra något annorlunda och dessa gör det och på ett bra sätt. Låten gick direkt till final.
Jag ger låten PPPPP av PPPPP möjliga.

05 - AmenA - Do Good Be Better
Från gladpop till sömnig ballad. Artisten sjunger falskt och verkar inte trivas på scenen. Artisten har noll inlevelse. Det låter som om hon inte tror på det hon sjunger. Det här är musik som är så tråkig att klockorna nästan stannar. Nästa låt tack. Låten blev utslagen.
Jag ger låten P av PPPPP möjliga.

06 - Måns Zelmerlöv - Revolution
Det här är pop/house musik som är taktfast men det saknas en ordentlig refräng. Scenen är otroligt snygg med papper som sprutar omkring och det är läckert gjort med kameravinklarna. Ändå så känns den här låten sämre än “Heroes” som han tävlande med 2015 och dessutom vann i både melodifestivalen och eurovision. Jag vill tycka om den här låten men jag har lite svårt att göra det. Låten gick direkt till final.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

Deltävling 05 1 mars Jönköping
01 - Arvingarna - Ring baby ring
Det här är poppig dansband men gruppen känns trötta och verkar inte själva tro på låten men låten har i alla fall en trevlig refräng. Peppen från de tidigare låtarna är tyvärr borta. Det händer inte särskilt mycket på scenen men den här låten är inte en sådan där man kan förvänta sig det. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

02 - Arwin - This Dream Of mine
Det här är en pampig arenalåt med bra rytm och känsla. Refrängen är trallvänlig och artisten har med sig en stor bur på scenen och showen påminner delvis om Eric Saades Popular från 2011 men det gör ingenting. Sångaren har bra röst och det är viktigt. Hans scennärvaro är kanske inte på 100 procent men han verkar trivas på scen. Låten gick vidare till kvalfinal
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

03 - Saga Ludwigsson - Hate You So much
Det här är glad klämkäck country och låten är egentligen inte så speciell men Saga ger den en bra puls med sin röst och scennärvaro. Man tror på det hon sjunger. Låten har ingen refräng som det är lätt att skråla med i men jag tycker ändå att låten är helt okej. Låten gick direkt till final
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

04 - Victoria Silvestedt - Love It!
Det här är typisk 90-tals disco som har hottats upp med högre BPM (Beats per minute) än som var vanligt på den tiden men låten saknar en riktig identitet och känns för anonym. Den kan säkert fungera på dansgolven men inte här. Det är en massa pyroteknik och blinkande lampor på scenen men de distraherar mer än hjälper till. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PP av PPPPP möjliga.

05 - Wilhelm Buchaus - I’m Yours
Det här är en ballad och artisten spelar gitarr och det ser ut som om han är i ett rum. Låten är bra och artisten har väldigt intressant röst. Han har en tämligen raspig röst lite som Bonnie Tyler, och det gör låten intressant eftersom de flesta i hans ålder brukar ha ljusa röster. Scenshowen är kanske inte så intressant men låten är absolut bra. Låten blev utslagen.
Jag ger låten PPPP av PPPPP möjliga.

06 - SCARLET - Sweet N Psycho
Det här är rivig metalrock som är häftig men det häftigaste är nog artisternas utseende. De målar sig och ser ut som lik. Gruppen sjunger bra och låten har bra refräng. Showen på scenen är väldigt häftig och det händer extremt mycket under låten. Låten gick vidare till final.
Jag ger låten PPP av PPPPP möjliga.

Final - 8 Mars Solna
Så var det dags för finalen och det stod mellan
följande artister:

01 - John Lundvik - Voice Of The Silent
02 - Dolly Style - Yihaa
03 - Greczula - Belive Me
04 - Klara Hammartröm - On And On And On
05 - SCARLET - Sweet N Psycho
06 - Erik Segerstedt - Show Me What Love Is
07 - Maja Ivarsson - Kamikaze Life
08 - Meira Ormar - Hush Hush
09 - Måns Zelmerlöv - Revolution
10 - Saga Ludwigsson - Hate You So much
11 - Annika Wickilander - Life Again
12 - KAJ - Bara Bada Bastu

Måns Zelmerlöv var segertippad men det var tydligt på Internet att Kaj var den stora favoriten i Europa trots att det är en svensk låt. Många som tittar på Eurvovision tycker att Sverige alltid sänder perfekta och “polerade” nummer för störst vinstchans och Måns var en sådan låt men inte Kaj. Det gjorde att människors tycken delades upp i två delar. Dels de som gillade Måns och den andra de som gillade Kaj.
 Den utländska juryn gav både Måns och Kaj bra poäng så de hade nästan lika mycket poäng var. Spänningen steg när folkets röster redovisades och mycket riktigt så stod det mellan Måns och Kaj när de sista rösterna skulle redovisas. Det blev Kaj som vann och de vann med god marginal. Sverige kommer äntligen skicka ett roligt nummer till Eurovision och det ska blir intressant att se hur mycket poäng låten får i Eurovision. Det är inte säkert att Sverige vinner men det spelar ingen större roll.

Här är de fem toppplacerade låtarna
1 Kaj - Bara Bada Bastu 164 poäng
2 Måns Zelmerlöv - Revolution 157 Poäng
3 Greczula - Belive Me 106 Poäng
4 Klara Hammartröm - On And On And On 77 Poäng
5 Dolly Style - Yihaa 75 Poäng

Tankar kring årets melodifestival
Det här året så har programledarnas skämt fungerat perfekt. Det har varit lagom humor och ingen lär ha känt sig kränkt utan har skrattat åt skämten. Dessutom så har det varit skämt som förmodligen varenda människa har förstått. Hoppas nästa år blir likadant.
 I deltävling 4 så fick Hasse Andersson priset “melodifestivalens Hall of Fame” för sin låt “Guld och gröna skogar” som han tävlade med 2015. Hasse blev så glad och berörd. Det märks att han är en människa med stort hjärta och trots att han är 77 år så sjöng han låten utan några problem.
 Pausunderhållningen innan resultaten visas har varit perfekt. SVT har hittat bra artister som verkligen har gett allt på scenen.
 Det är kasst att Ica Maxi Karlskrona som sponsrar melodifestivalen inte har köpt in skivan med låtarna. De skivorna säljer alltid bra.

Hej, ALFRED här! Jag är en blandrashund. Mina tankar om julen när familjen pyntar och står i. Jag är lite rädd när de tar fram jultomten som de ska pynta med. Jag undrar varför de måste ta fram den varenda år när jag är med. Kan de inte skippa den något år?
När det kommer besök blir jag väldigt glad och när dom klappar mig och kliar mig bakom örat så är det så härligt. Och jag älskar att ut och gå och få frisk luft och nosa på allt där ute. För att när jag nosar och luktar så berättar omgivningen vad som har varit där. Eller om någon hälsar på mig eller önskar god jul eller om jag fyller år så säger de grattis på min födelsedag. jag gillar även att ligga i soffan och softa. Det är mycket ljud utanför dörren. Det är nämligen massa fåglar när solen lyser ute på våren och sommaren.

He woke up with a splitting headache, and a strange sense of euphoria that he couldn’t explain. At least, that was until he saw the bottle of pills on the ground next to him.
He looked around the room with a scared expression, since it wasn’t his room, he wasn’t exactly sure what to expect. After a few moments of silence, however… a sudden scream sliced through the air like a hot knife melting butter. He couldn’t help but to jump in fear. It seemed though, that reaction was unjustified, since a few seconds after the scream had subsided, she appeared there, no longer in her human form. She was no longer whatever identity she took while she visited the earth, looking for lost souls to tempt towards the sinful side of life. Now, she embraced her true identity, that being Lilith.
She giggled and looked at him with a sly grin as she said: “Well, well, well…~ I was wondering if you were ever going to wake up! I’m sure you know where we are… based on how I look and all that.”
 He nodded, but didn’t say a word. He knew what would be coming next. He sighed and held out his left hand and said, sounding a bit sad: “Just do it already. Get it over with.”
She happily agreed, producing a branding device out of thin air that was depicting a pentagram. She giggled maliciously as she pressed the burning hot metal against his left hand, signifying her official ownership of him.
 “There…~ doesn’t that feel better, sweetie…~? Knowing that you belong to me and my friends now? All because of the human element of desperation…~”
He sighed heavily through the pain as he said through clenched teeth: “You would have d-done the same if you were in m-my situation…!”
 She scoffed and shook her head as she said: “Oh, come on… mind your words! I still haven’t even upheld my part of the deal yet!” When she finished speaking, he felt surprised. He thought that she wouldn’t actually do as he begged for her to do. With a single snap of her finger, he started to feel an intense pain that originated from his chest. It was so intense, that he yelled out in an earsplitting scream. Lilith however, just seemed to be enjoying his suffering. Typical, seeing as they had arrived in her true home, after all.
 As the pain intensified, so did her apparent feelings of pleasure. After a few minutes of pain, she stopped tormenting him for just a moment as she said: “You’ve been good so far. But, that’s far from the end of our fun. You know what’d be really nice…~?”
 He knew what she would say next, so he answered for her. He sighed heavily and said: “S-standing up against the “holy texts” or whatever y-you call them down h-here?”
She hissed at the mention of the bible, but reluctantly nodded all the same.
 “That’s right, my new little pet…~ and do you know what’s included, along with all the sins you’ve already committed…~?” She said, sounding oddly happy.
He blushed extremely heavily as he whispered: “S-same sex relationships…?”
 She licked her lips suggestively as she nodded and said: “That’s right…~ something you will gladly partake in… after your awakening. Good night…~” As she said that, another demon appeared beside him. This one smiled sweetly at him, and gave him a kiss, which caused him to faint. However, he heard a few words coming from both of them before he fully lost consciousness. They said, sounding really happy now: “Sweet dreams… Jasmine…~”

Perception kan uppdelas i tre olika delar: filosofi, psykologi och vardag. Dessa områden skiljer sig i hur de uttrycker sig, men är i grunden olika vinklar på samma fenomen. Perception är det som formar vårt perspektiv på allt runt omkring oss. Vår livsfilosofi, våra relationer och vår problemlösning är helt beroende på den subjektiva upplevelsen av vad vi tror att vi ser.

Perception inom filosofi:
Cogito, ergo sum - René Descartes (Jag tänker, alltså finns jag). 
En av de mest välkända filosofiska fraserna handlar just om perception. Rene Descartes försökte hitta något som vi inte kan ifrågasätta existensen av. Han menade att det var möjligt att lura människans sinnen. Så vi behöver hitta en grund som inte går att ha fel. Han kom till den slutsatsen att det faktum att han kan ifrågasätta sin egen existens innebär att han existerar. Målet var tvåfaldigt då han skapade en grund inom filosofi som existerar bortom de personliga sinnena. Denna grund var baserad på resonemang och logik istället för känsel.

Inom mer modern filosofi har även problemet med perception tagits upp inom den så kallade “Perceptual Experience” (Perceptions upplevelse). Denna gren av filosofi diskuterar hur det må vara omöjligt att ha en faktisk och objektiv syn på världen på grund av hur perceptionen som varje individ har kan vara oberäknelig. Dels skapas detta problemet på grund av det faktum att människan inte kan se alla färger som existerar eller all materia som existerar. Och kognitivt, då hallucinationer, illusioner och feltolkningar gör varje upplevelse osäker. Vad innebär det att tala om en verklighet när allt måste filtreras genom våra bristfälliga sensorer?

Perception inom psykologi
Inom psykologin är perception extremt komplex - eftersom hjärnan inte bara tar emot information, utan tolkar, filtrerar och ibland förvränger den. Här handlar det inte längre om vad vi ser, utan om hur hjärnan väljer att se. Kognitiva biaser är en term som beskriver hur vår hjärna kan ta till sig information och presentera den på ett sätt som inte riktigt följer en logisk tråd. Det finns extremt många olika kognitiva biaser men jag tänker fokusera på ett fåtal som har en stor effekt på vårt samhälle.

Bekräftelsebias:
Nog den mest välkända och problematiska biasen som vi har. Denna bias innebär att vi är mycket mer receptiva till information som bekräftar det som vi redan tror. När vi möter nya idéer är vi kritiska, men när vi möter något som bekräftar våra åsikter, accepteras det direkt. Detta ändrar hur vi söker information eftersom sättet som vi söker kommer att lägga till vår personliga åsikt och är inte neutral vilket leder till att informationen som vi får kommer oftast leda oss till att enbart bekräfta det som vi redan tror. Det har också visats inom studier att vi slutar vara källkritiska så fort vi hittar något som håller med det som vi redan tror. Medan om vi hittar något som vi inte håller med om så är vi mycket mer källkritiska och försöker hitta alternativa källor som bekräftar det som vi vill tro. 

Normalitetsbias:
Visar sig när vi har svårt att föreställa oss en verklighet bortom det vanliga. Under början av covid-pandemin var det många som inte kunde ta hotet på allvar. Det låg för långt ifrån mångas dagliga norm. Samma mekanism förklarar varför teknologiska skiften ofta känns absurda i förväg men självklara i efterhand. Lärare som berättar för barnen att “ni inte alltid kommer att ha en miniräknare i fickan”, eller även äldre generationer som sa en gång i tiden att “att betala för en nerladdning är slöseri, det finns inget fysiskt”. Vad vår normalitetsbias är idag är omöjligt att veta. Det kan vara våra tankar mot ett kontantlöst samhälle även då kort har blivit normen. Det kan vara våra tankar emot ett icke traditionellt banksystem, då krypto och bitcoin har blivit normaliserat. Det kan vara hur vi ser på online förhållanden även då majoriteten av nya förhållanden startar online. Enbart tiden kommer kunna svara på den frågan.

Implicit bias:
Tankar och känslor som oftast är omedvetna men har en stark effekt i hur vi ser på andra. Denna bias skapar så kallade stereotyper då vi grupperar många människor i en generalisering av hur den gruppen beter sig. Denna bias skapar våra fördomar och har en väldigt stor effekt på hur vår perception av en situation kan forma sig.

Priming bias:
Första intrycket färgar hela vår tolkning av en situation. Det första du hör om ett ämne som religion, politik eller pandemier kan sätta en referenspunkt som blir extremt svår att justera, oavsett hur mycket ny information som tillkommer.

Vardagen
Perception påverkar oss inte bara i abstrakta idéer men också varje ögonblick. Här är bara 3 av många olika sätt som vår perception ändrar vår upplevelse.

Chronoception - Tidsuppfattning: Vi har alla haft den känslan då en dag känns som en vecka eller en vecka som gick lika fort som en dag. Detta är oftast beroende på hur mycket eller lite vi gör under en viss tid. Men en annan extremt viktig faktor är vår egen ålder. När vi åldras så blir vår relativa tidsuppfattning ändrad. Ett år för en 10-åring är 10% av ens liv. Ett år för en 40-åring är enbart 2.5% av ens liv.

Ansiktsuttryck och kroppsspråk: Tolkas genom kulturella och individuella filter. Vad som är ett neutralt uttryck för en person kan tolkas som negativt eller avståndstagande av en annan. Inom vissa kulturer är det oacceptabelt att kolla på någon när man ber om ursäkt. Medan inom andra kulturer måste man kolla personen i ögonen annars visar det att man inte har respekt. Vissa psykologiska diagnoser kan även vara extra problematiska inom ramen av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Specifikt hos personer med autism är det oftast extra svårt att tyda andras, samt att visa sitt eget kroppsspråk men det varierar från person till person. Vilket oftast leder till att personer med problematik att följa det sociala samspelet blir utfrysta då deras beteende inte följer normen.

Sinnenas variation - Smak, syn, ljud, lukt, värme och kyla: Kan skapa radikalt olika upplevelser av samma miljö. Det går sällan att avgöra från utsidan hur starkt en sensorisk upplevelse påverkar någon, vilket gör detta till ett ofta osynligt men avgörande filter på verkligheten. Skillnaderna i hur vi upplever världen genom våra sensorer är så olika så att det blir omöjligt för två personer att uppleva saker på exakt samma sätt. Inom värme och kyla så har vi alla olika toleranser. Det finns dock vissa faktorer som kan ändra din tolerans, exempelvis så är kvinnor oftast mycket mer känsliga mot kyla. Angående syn så ändras det över din livstid då vår syn blir sämre när vi blir äldre. Vissa älskar lukter som andra hatar. Sist men inte minst så kan två personer äta exakt samma mat och den ena tycker att den är perfekt medan den andra känner att det brinner i munnen på grund av chili.

Perception formar inte bara hur vi ser världen, den formar vad vi tror är världen. Från filosofins försök att förstå medvetandets grund, till psykologi som visar hur vi ständigt förvränger vår verklighet, och vidare till vardagliga exempel på hur våra sinnen bygger våra erfarenheter utan att vi märker det. Att reflektera över perception är att försöka förstå grunden vi står på. Det förändrar inte bara hur vi uppfattar andra, utan också hur vi uppfattar oss själva.

Referenser:
https://plato.stanford.edu/entries/perception-justification/
https://thedecisionlab.com/biases/confirmation-bias
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK589697/
https://www.psychologytoday.com/us/basics/priming
https://en.wikipedia.org/wiki/Time_perception
https://www.sciencedaily.com/releases/2005/02/050223163830.htm

Peter vakna! Hördes en röst. Han tittade slumrande upp. Han hade somnat igen. Han skakade huvudet för att bli något pigg igen. Han såg att det var hans odrägliga chef Johan som stod över honom. Han hade fått ännu en sömnlös natt. Hans son Micke hade hållit honom vaken igen. Med sina mardrömmar. De hade blivit något färre det senaste året .Men han pratade ändå i sömnen. Så Johan hade börjat dokumentera vad han sa. Ordet Istrumiter kom upp mer och mer. När han frågade om dem så sa han bara att dem var som flygande änglar. Vildsinta fast vänligt inställda till dem som tror på dem. Varje gång han försökte förklara att de var påhittade så blev han arg och defensiv.
   Dagen gick snabbt så det var snart dags att hämta Micke från förskolan. Så han lade undan allt sitt pappersarbete och lade i pärmen. Han lade den på en hylla. Han reste sig och klädde på sig sin jacka. Han klev ut och satte sig i bilen. Nyheterna spelades upp som hjulen började rulla. Nyhetsreportern om inkommande åskoväder över landet. Men han tänkte inte så mycket på det. Han stannade efter en stund vid Mickes förskola. Eklövs förskola. Det var fullt av lekande barn där. Han klev in i entrén. Det var ingen ovanlig syn att se honom där. Han hade ensam fått hämta Micke sedan hans fru lämnat honom för ett år sedan. Så han hittade väl i skolan. Han promenerade längst den långa korridoren. Fylld med barn och vuxna som försökte hålla reda på dem. Han såg upp lite till lärarna som klarade av ett sådant jobb. Till slut bland vimlet av ungar såg han sin egen. Så han gick snabbt fram och lyfte upp honom. De började prata om allt möjligt. De började gå mot utgången. Micke tog fram en teckning han ritat på bildlektionen.

Det var tre figurer. Vilka är det? Frågade Peter. Det är vår familj sa Micke. Där är du sa han och pekade. Där är jag och där är Roland. Han stannade lite grann. Vem är Roland? Mannen som besöker mig när jag är ledsen. Nu blev Peter orolig. Vad gör han då? Han muntrar upp mig. Säkert låtsasvänner han håller på med. Peter började undra om han inte skulle ta honom till en psykolog. Men han tänkte inte så mycket på det. Utan han fortsatte gå. De kom till bilen och körde hem. Staden susade förbi. De kom till slut till ett grönt landskap med kullar träd och sädesfält. De kom till ett litet ensligt hus. Det såg ut som en liten stuga med tillhörande trädgård med gröna väggar och litet blomland. Allt som allt en liten fin bostad för en barnfamilj. De stannade bilen vid garaget och klev ur. De gick in. Peter var riktigt trött så han satte sig vid köket. Radion sprakade igång. Reportern började att prata om vädret. De pratade om att om att det skulle vara soligt imorgon och inga moln vid deras område. Skönt tänkte han som han läste tidningen. Det stod något om klimatet och bilförsäljnigen i Tyskland. Han började att laga middag. Så han gick fram till kylskåpet och tog fram lite falukorv och började att steka medans han tog fram makaroner och satte på vatten. Han började att hacka korven och lade på plattan. Det började att fräsa efter en stund. När det var klart ropade han ner Micke. De satte sig och började att äta.

Det blev riktigt bra, så Peter blev lite stolt över sig själv. De åt snabbt och satte sig och tittade på film. De valde att titta på Jönssonligan. De tyckte båda om den men hade inte sett den på länge. De tyckte det var sorgligt att Gösta Ekman nu var död. Men de skrattade ändå gott åt alla skämten. När filmen var slut så var det alldeles mörkt ute. Dags att sova sa Peter. Kom ihåg en halvtimme högst på telefonen sedan sängen. Jadå sa Micke. De gick in och borstade tänderna. De gick sedan till sina rum som låg bredvid varandra. Peter lade sig med en Harry Potter-bok och började att läsa. Den var riktigt bra så det dröjde inte länge innan han läst klart ett helt kapitel och somnade till.

Han vaknade mitt i natten .Så han tittade på klockan och såg att den var klockan fyra. Han hörde att Micke prata med någon. Han blev fundersam. Så han gick upp ur sängen. Han lyssnade utanför Mickes rum. Han hördes skratta och prata med någon. Men vad som fick honom att reagera är att en annan röst tyst men tydligt svarade. Nu slog Peter upp dörren ordentligt för att fånga inkräktaren. Men han kunde inte se någon trots att han kunde svära på att någon varit där. Han låste fönstret instinktivt. Han kunde inte fatta att det inte var någon inbillning. Han visste inte vad han skulle göra. Så han gick och lade sig igen efter han noggrant kollat att alla fönster och dörrar var stängda och låsta.
   Klockan var nu fem. Han kunde inte somna om. När solen började skina så tittade han ut. Han blev förvånad, det var moln på himlen. Blixtarna slog tätt ner. Vilket fick Peter att bli riktigt orolig. Micke kom ner sömndrucken. Vad händer? Frågade han förvirrat. För att få lite information så startade Peter radion. Det skulle ju vara klart väder. Han förstod ingenting. Han tittade nyfiket ut. Radion sprakade igång. De pratade om onormala väderfenomen. Sändningen avbröts abrupt. Strömmen gick. Han kollade kylen som nu var avslagen. Fläkten hade stannat. Han tittade på armbandsklockan. Den hade också stannat. Vad var detta? Han gick ut och tittade sig omkring blixtarna hade upphört. Men molnen var fortfarande kvar. Det märkliga fenomenen fortsatte. Ett hål uppenbarade sig som splittrade molnen. Ner kom ett grått ljus. Det sipprade ner i marken. Lika snabbt som det uppenbarat sig så försvann det. Han kunde inte skaka känslan att något hemskt var på väg.

Han fann sig själv ståendes uppå plattformen vid marknadens podium för att lyssna på de främmande rösterna ropa främmande ord till varandra:- Mannen där fram stod och såg viktig ut och han utropade ditten, varpå någon i publiken utropade datten. Det fortsatte som så tills den viktiga mannen klubbade med en klubba. Och så lotsades han iväg av två nyktra typer till en präktig fyrhjulad farkost, och kedjorna runtomkring hans armar och ben fästes i farkosten, och så begav den sig av.

Landskapet var honom främmande; om dess böljande grönska erinrade honom något om sitt hem, var konturerna fel på något sätt – som om någon bara hade hört talas om det och försökt återskapa det därur. I sitt sällskap fann han sig med folk som såg mer ut som han själv än dem vita männen, och som talade språk han kände igen men inte kunde:- Han visste inte om det var någon av dem som förstod varandra; var det någon som förstod något?

Att han var förslavad – det framgick honom allteftersom resan dit hade ägt rum genom att han tillfångatagits, sålts, och sedan sålts igen och igen och igen. Men om så han visste vad det innebar att vara förslavad till folken som var som hans eget, hade han inte en aning om vad det var som väntade honom bland dem vita herrarna; deras tillvaro var som ur en feberdröm. Men i hans hem kunde en man arbeta sig upp med styrkan av sin arm, och som så fann han en viss ro i sin själ.

Det var inte först förrän skymning som deras transport ankom till sin destination, och redan innan han lämnat vagnen såg han en annan av dess like stå tom nästintill, och i hans funderingar blev han avbruten av ett blodisande skrik, och till sin skräck fann han sig bli furen däremot. Tre starka män höll fast honom medan järnet brände hans hy, och han vrålade i smärta så som dem som genomgått riten innan honom hade gjort, och så som dem som genomgick den därefter gjorde. Han kunde inte se märket på sin rygg, och begrep sig på vad det symboliserade gjorde han inte heller, men svedjan därifrån kröp ut ur såret och färgade hans sinne med sorg.

Det var en fattig sömn han fann i den trångbodda stugan på komplexets utkant. Somliga grät, andra svor, och han han stirrade upp i taket i full konflikt med sin egen vilja; vad var det för förbannelse som drivit honom till denna plats? Men hans stolthet lät honom inte ge upp. Han kände det i sitt hjärta att det var möjligt att gå att vinna sig sin frihet. Frågan var bara hur. Han rullade som så otåligt omkring i väntan på dagens gryning, Och när dagen väl grynte fann han sig lika fast besluten som trött.

De fördes till ett fält och fick lära sig rudimentära språkkunskaper av en slav – vilka bestod av hur man följde instruktioner från herrarna. Därpå var det dags att skörda bomull, och det var ett eländigt arbete. Han plockade dem små tussarna och lade dem i en jutesäck, och solen brände gassande från ovan. Det var inte förrän efter skymning som de fick lov att söka vila; golvet uppå vilket de skulle sova var oförsonligt hårt, men med den mödas andel de blivit givna var det överkomligt, och han somnade som så rätt raskt.

Piskrappet ven med en snärt ovan deras huvuden, och av orden som kom ur slavdrivarens mun var det bara ”bomull” och ”plocka” han förstod. Det ändlösa fältet uppå vilket de mödade sträckte sig över landskapet som ett böljande täcke, där mynningen av varje sluttning enbart tjänade att avslöja blott ännu en dal fylld med bomull i väntan på skörd. Han plockade så snabbt det gick, enbart för att höra ännu en snärt landa över ryggen på den man som plockade bredvid honom. Ett vrål av smärta följdes av det röda rinnandet ur märket som piskan sprättat upp, och hans säck föll på marken.

Med skymningen kom slavdrivaren med spadar till dem, och dem leddes som så till en glänta vid komplexets utkant. Ett lakan täckte där ett lik uppå en kärra. ”Gräv” sade slavdrivaren, och grävde det gjorde dem. Han tog spadtag uppå spadtag och siktade på att ge denna man en grav så pass djup som hans sed och kutym dikterade var lämpligt, men slavdrivaren höjde rösten och gestikulerade att inte göra graven för djup. Det var nära inpå småtimmarna som de blev färdiga med grävandet, och sömnen fann de raskt därpå.

Han vaknade upp vid elva på morgonen och mådde illa; det var lördag och han gjorde sin morgonrutin likväl, slängde soporna och diskade. Han försökte finna någon form av klarhet i sina tankar, men det tycktes vara förgäves – sikten var bara klar bakåt. Söndagen passerade honom i en yra till dess att det åter blivit måndag och han vaknade upp och kände sig deliriös, som om han hade druckit alldeles för mycket och tuppat av en handfull timmar enbart för att vakna upp lika berusad – om dock han ingenting hade druckit.

Det var som om en skugga välvts om hans sinne, och han kunde inte få fattning om orden som surrade och susade runtomkring honom, utan fann enbart en vägg av ljud och mörker pressa förnuftet ur tinningarna. Var detta straffet för hans övertramp?- Eller var det bara en biprodukt av kaos? Där det fanns hjul verkade det även alltid finnas käppar.

Med möda klarnade oväsendet lite för honom, om så det var fundamentalt fåfängt av anledningen att det tog all fokus att frigöra fokusen; mot verkligheten framgår det inte finnas en seger som inte är pyrrhisk. I vilket fall som helst så försökte han arbeta så gott det gick. Allteftersom det klarnade i sinnet på honom började tankarna vandra till rätt och fel, det var ett väldigt känsloladdat ämne för honom och som så blev det än en gång grumligare i sinnet på honom.

Dagen rörde sig mot sitt slut och han gav upp idén om att få någonting väsentligt gjort. När nästa dag grynte så försökte han än en gång ge sig på att försöka skriva ner sina tankar om rätt och fel. Såvitt han kunde se var problemet med etiken folks föreställningar därav, i det att man bar med sig förlegade idéer från den kristna epoken som då helt och hållet hade förlorat sin relevans.

Först och främst så fanns det ingen mänsklig själ. Vad detta innebar var att alla människor var fullkomligen idiosynkratiska, självaste idén om en ”människa” var problematisk av anledningen att det enda som förenade mänskligheten var dess förmåga att producera fertil avkomma. Det fanns ingen metafysisk substans som då utgjorde människovarelsens essens och då jämställde henne med sina medmänniskor.

Vad som var grundstenen för mänsklig jämställdhet var inte den positiva rätten till liv och glädje som då erhållits via den kristna doktrinen kring själens jämställdhet människor emellan, utan istället den negativa rätten till att inte behöva genomlida negativa erfarenheter, vilken då grundade sig i det faktum att det inte fanns någon människa som var metafysiskt högre ställd än en annan – alla människor var exakt lika oförmögna att avgöra vilken människa det var som vore mest eller minst värdefull. Som konsekvens därav kunde man inte berättiga ting som mord eller stöld eller dylikt, av anledningen att det var att göra ett övertramp.

I och med att det inte existerade någon själ, så existerade det inte någon förenande universell substans som gjorde så att man kunde ta en given situation och ha den vara universellt etiskt giltig. Att byta ut subjektet i en situation medförde att situationen förändrades. Vad detta innebar var att vad som vore etiskt rätt med person X, Y, och Z, inte nödvändigtvis vore etiskt rätt med person A, B, och C. Hela idén med etiska dilemman så som dem presenterades var alltså fundamentalt felaktig.

Av logisk nödvändighet var alltså pliktetiken det enda svaret på hur verkligheten fungerade, av anledningen att det enbart var pliktetiken som kunde husera idén om att människan besatt en negativ rättighet till att förbryta sig på sina medmänniskor, som då utgjorde den tunna röda linjen för människans jämställdhet. Utan pliktetik så fanns det ingen jämställdhet människor emellan, och på den metaetiska nivån så var det en omöjlighet att försvara en etik som vidmakthöll att en människa skulle vara högre ställd än en annan, av anledningen att om det så vore etiskt försvarbart, fullkomligen saknar vetenskapligt underlag.