Hur gick det här till då? Alldeles nyss var jag där. Mina druvor har väl inte direkt genererat den där ung-domens eviga källa. Det är då man får bli russin i sin egna kaka. Jag kan inte påstå att jag längtar tillbaks trots allt. Men minnas... smaken av den första... doften av den första...

 

Svindlande tanke att då som ung inse att världen, verkligen på riktigt, fanns där ute. Inte bara som blänk från TV:n eller geografilektionen. Den fanns att utforska och skulle så ske. För väl att trädtopparna finns när stjärnorna är så svåra att nå.
 Ung känner jag mig fortfarande när chansen ges att besöka nya platser med nya ansikten, där jag är nybörjare. Det är också då jag jag uppskattar det invanda, väl hemma igen. Ung är jag än, så länge jag uppskattar den något sunkiga replokalen där druva blir vin... Go sommar åt oss alla!

Ny enhetschef för bl.a. Träffpunkten kräver självklart en ny intervju för Presspunktens läsare. Ny på posten (nästan fyra månader gammal) är en dam vid namnet Lena Tran. Lena ansvarar för åtta verksamhetsområden och dessa är förutom Träffpunkten; Presspunkten, Jobbcenter, Ringögruppen, Kontorsservice, Cafe Rutensparre, Rackartyg och Personalbutiken. Lena är trettio år fyllda och är född i Sverige men med båda föräldrarna ifrån Kina. Lena kommer ursprungligen ifrån Ängelholm och är uppväxt i Skälderviken. Hon bor nu i en lägenhet på Bergåsa. Hennes familj består förutom av föräldrarna av en särbo som bor och arbetar i Västerås och tre yngre syskon som alla bor i Stockholm. Dessutom har Lena en hund av rasen Chihuahua som är hela sexton år gammal.

 

På utbildningsfronten kan nämnas att Lena läst ett år i Kina på East China Normal University när hon var tjugofyra års ålder där hon lärde sig Mandarin (ett kinesiskt språk). Av hennes föräldrar har hon lärt sig de kinesiska språken Kantonesiska och Shanghaisiska men inte Mandarin så det var en stor utmaning med språkstudierna. Lena säger att hon pratar väldigt blandat kinesiska. Vid gymnasiet utbildade hon sig till frisör och med det arbetade hon i ett år. Då blev det så att hon ofta åkte ut till kunderna där hon klippte och tvättad håret på dessa. Lena har vidare läst till undersköterska samtidigt som hon arbetade inom äldreomsorgen, först på ett demensboende men sedan inom en arbetspool. Därefter har hon läst sociologi på universitet. Hon började på Växjö universitet och fortsatte på Stockholms universitet för att komma närmare hennes särbo. Efter universitets studierna så sökte hon jobb över hela Sverige. Då fick hon napp som utredare på Försäkringskassan i Östersund. Där blev hon kvar i ett år då hon bytte till arbetsförmedlare. Där var hon också i ett år. Då hamnar vi i nutid då hon får sitt nuvarande jobb som enhetschef i Karlskrona kommun.

 

Som förebild som chef får nog hennes far vara. Han driver en restaurang i Ängelholm. Det är saker som hur man bemöter folk och hur man skall arbeta som hon fått från sin far. Hennes mamma jobbar med människor inom äldreomsorgen. Ett område som Lena saknar att hon inte läst på universitet är arbetsrätt. Däremot har sociologistudierna gett mycket kunskaper om hur människor beter sig. Även studier i genusvetenskap har gett insikt om skillnader mellan kvinnligt och manligt ledarskap. Lena har dessutom läst Sveriges historia på universitet.
 Lena säger att hon som liten inte hade direkt några framtidsdrömmar vad hon skulle vilja arbeta med. Hon hade så himla skoj när hon var liten att hon knappt reflekterade vad hon skulle vilja arbeta med som vuxen. Rent spontant säger hon att hon ville sälja godis när hon var liten. Detta eftersom hon tyckte så mycket om just godis.

 

Lena berättar att hon arbetat mycket på golvet som undersköterska. Detta tycker hon att hon numera får stor nytta av i sitt arbete som chef. Det kan vara att hon arbetat i många olika typer av grupper och fått erfarenhet av detta. Hon tycker också att året som hon läste i Kina gav henne väldigt mycket och hjälper henne att leda sig själv. Hon har dessutom fått lära sig passa tider och att bemöta människor när hon hjälpe sin far med deras restaurang. Lena uppfattar att organisationen hon arbetar i varken är platt eller hierarkisk. Men det är svårt att säga eftersom hon bara arbetat som chef i tre månader.
 Hon tycker det är bra att det var just Karlskrona hon hamnade i eftersom hon inte tidigare varit i Karlskrona. Erfarenheten att flytta omkring i Sverige på olika arbeten har gett insikten att man inte får vara för kräsen för då får man helt enkelt inget arbete och blir arbetslös. Lena tycker också att hon blivit mer självständig tack vara dessa erfarenheter.
 Något Lena tycker är motiverande att arbeta som chef är att få se all trevlig personal och hur personalen utvecklas. Saker Lena tror hon kan tillföra är nytänkande och en blick framåt för många har arbetat i inkörda rutiner i många år. Det gäller att tänka utanför boxen säger Lena.

 

Hierarkin som finns inom den kommunala verksamheten är följande att längst ner finns en enhetschef, (Lenas nuvarande position) följt av avdelningschef samt högst upp av en förvaltningschef. Över dessa chefspositioner finns en nämnd bestående av valda politiker.
 Lena tycker hon visst får ett stöd av hennes medarbetare men att det är mycket arbete hon utför som ensam. Lena gillar när det är högt tempo vilket det inte var som arbetsförmedlare och det var därför hon bytte arbete. Lena säger att hon aldrig arbetar mer 40 timmar i veckan. Men samtidigt far det runt en massa tankar på jobbet även utanför arbetstiden.
 Lena har inte märkt att det skulle vara speciellt svårt att få respekt som den unga kvinna hon är. Hon berättar att hon inte varit med om några större förändringar i verksamheten hitintills. Som man jobbar får man respekten, tror hon. Det kommer med tiden och det är en utmaning att få respekt.

 

Hon tycker att styrkor som hon har är tålamod, envishet och att hon är blir glad över nya saker och utmaningar. De saker som hon tror är hennes svagheter är att hon engagerar sig mycket i detaljer och är för noggrann ibland. Lena menar att hon inte lärt känna personalen ännu så hon kan inte precisera vad som skulle vara frustrerande med hennes jobb. Hon erkänner att hon inte alltid har makten att bestämma allt som hon skulle vilja. Vad gäller stress tror hon att hon har stor hjälp av utbildningen i sociologi då hon läst arbetspsykologi. Lena berättar att hon gör spontana saker för att kunna hantera stress som att lyssna på musik eller att bara köra och köpa en dricka på McDonalds.
 Största prestationen i hennes yrkesliv var när hon fick förtroendet att driva hela pappas restaurang i en hel månad. – Det var jävligt coolt, säger Lena, men det var också mycket ansvar med denna uppgift. Hon tycker om att lösa problem, det tycker jag berättar Lena. Att komma med förslag. Hon tycker inte om det administrativa och allt pappersarbete. Det bästa med att arbeta med människor är att alla är så himla olika och unika i vårt sätt att vara. Det sämsta med att arbeta med människor är oärlighet tycker Lena.

 

Fritidsintressen som hon gärna ägnar sig åt är exempelvis att gå i naturen eller att paddla kanot. Hon har ännu inte paddlat i Karlskrona skärgård men när hon bodde i Växjö åkte de till Kalmar och paddlade där. Musiksmaker som tilltalar Lena är klassisk musik och popmusik. På frågan om inte kinesisk musik är något för henne så menar hon på att eftersom hon är uppvuxen i väst så är det denna musik som hon föredrar. Asiatisk musik handlar så mycket om kärlek vilket kan bli för mycket. Lena läser inte speciellt mycket böcker däremot lyssnar hon på ljudböcker. Hon har inte heller idrottat men däremot spelat piano i fyra år när hon var tonåring.
 På frågan om Lena är en tävlingsmänniska och i så fall singelspelare eller lagspelare så säger hon direkt att det är lagspelare som hon ser sig som. Att tänka i vi termer är hennes grej d.v.s. lagspelare och inte hävda sig själv hela tiden.
 När det går emot så försöker Lena tänka att det inte är så svart som det verkar. Saker som Lena tycker är roliga är exempelvis fjantiga saker och hon är en person som gillar humor. Att slänga in roliga ord eller vända på saker och ting och kunna skratta när man inte tar allting så seriöst. Saker som gör Lena arg är orättvisor i samhället.

 

Lena skulle vilja resa till Kina eller Australienmen det finns hinder som att det är dyrt och det behövs många semesterdagar. Om fem år hoppas Lena att hon har en familj med sin nuvarande särbo och att de fått barn. Hon tänker sig att särbon måste flytta ifrån Västerås till Karlskrona.

– Visst är det kul att plugga säger Lena spontant. Hon skulle vilja fortsätta plugga inom en tioårsperiod, då kanske det skulle det vara solcellsteknologi eftersom det är framtiden tror Lena.
 Saker som Lena är nöjd med är bland annat att hon tycker att hennes syskon är så skötsamma och samarbetsvilliga som de är. Hon tycker också att hennes föräldrar har kämpat hårt för att de har det så bra som de har det idag. Lena säger till slut att hon gillar att laga mat vilket hon förmodligen fått ifrån sin pappa. På menyn skall det då bli en blandning av kinesiskt och svenskt kök.

 

Referenser
https://www.linkedin.com/in/lena-tran-5ba62520a/
https://www.akavia.se/rad-och-stod/soka-jobb/anstallningsintervju/
30-vanligaste-intervjufragorna/

En relativ nykomling på Träffpunkten är Cissi som har haft sysselsättning i 3 månader. Det var för 6 år sedan när hon jobbade på secondhand-butiken Rackartyg som hon upptäckte Träffpunkten.  Hon arbetar mellan halv nio till halv två och hennes egentliga uppgifter är i köket men i verkligheten gör hon det mesta. Hon säger att det bästa med Träffpunkten är att man träffar så mycket folk.

 

 

 

 

NATO-alliansen, som idag består av 31 medlemsländer i Europa och Nordamerika, bildades den 24 augusti 1949. Ursprungsländerna som bildade NATO var följande; USA, Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien. Av alla medlemsstaterna är 22 medlemmar också i Europeiska unionen. Finland, som anslöt sig till NATO den 4 april 2023, är den senaste medlemsstaten.
   Grunderna för militäralliansen dikteras av nordatlantiska fördragets inledning och 14 artiklar. Inledningen gör klart att alliansen ska verka i enlighet med FN-stadgan och demokratiska värderingar samt verka för fred och säkerhet. Kärnan i fördraget utgörs av artikel fem som anger ramarna för den ömsesidiga försvarsgarantin. Enligt artikel fem förbinder sig alla alliansens medlemmar att agera i händelse av väpnat angrepp mot någon av medlemmarna i Europa eller Nordamerika. Fördraget beskriver också principerna för ratificering, inträde, utträde, bildandet av Nordatlantiska rådet samt stöd vid övriga hot mot medlemsstaternas säkerhet. 

 

Ett långt kallt krig
NATO:s målsättning kunde sammanfattas i ett citat ifrån NATOS:s förste generalsekreterare Lord Ismay som lyder ”Keep the Sovjet Union out, the Americans in, and the Germans down”. Efter andravärldskriget så låg Europa i ruiner och det var uppenbart varifrån hjälpen skulle komma. Att det var bara USA som hade resurserna för att rädda västvärlden var klart för alla.
 Från NATO:s första början var det ett spänt läge mellan USA och Frankrike. Frankrike med president de Gaulle i spetsen önskade ett NATO som var mindre med bara USA, Kanada och Brysselpaktens länder. Men 1955 togs Västtyskland med i NATO pakten och några dagar därefter bildades Warszawa-pakten som motpol i öst.

 

Berlinmurens fall. Nya NATO i ett nytt Europa
När Berlinmuren föll 9 november 1989 så överraskade det nog alla. Vad som skulle hända med de två tyska länderna var också först oklart. Ifrån Storbritanniens och Frankrikes sida var de inte så begeistrade att ha ett sammanslaget Tyskland i mitten av Europa, men så blev fallet. Efter det 100 dagar långa Kuwait kriget där USA slängde ut Irak ifrån Kuwait i början av 1991 hade USA:s hegemoniska ställning bekräftats. Operation Desert Storm var ett krig enbart med amerikanska trupper men där man uppmanade NATO allierade att hjälpa till logistiskt. Ifrån USA:s sida var man dock rädd att Irak skulle attackera Turkiet eftersom USA utnyttjade baser i Turkiet och att man skulle tvingas utlösa NATOS:s partikel 5 paragraf om gemensam vedergällning.

 

”Big bang” och Balkankrig
Estlands, Lettlands och Litauens ansökningar till NATO var bland de i särklass mest komplicerade och kontroversiella i alliansens utvidgningsprocess efter Murens fall. Allt förändrades med terrorattackerna 11 september och USA:s president ville ha utvidgningen avklarad. Det innebar något av en ”big bang” då Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Estland, Lettland och Litauen fick börja förhandla om medlemskap i NATO. På femton år, räknat från Berlinmurens fall, hade antalet medlemmar vuxit från 16 till 26.
 Efter ännu en bosnienserbisk artilleriattack mot oskyldiga civila vid marknaden i Sarajevo inledde NATO sin Operation Deliberate Force två dagar senare mot serbiska mål i Bosnien och Hercegovina. Operationen varade i drygt en månad och var NATO:s första militära insats någonsin.
 Det stod också klart att det var NATO och inte någon annan organisation såsom FN eller EU som säkerställde fred i praktiken. Bosnien blev en katalysator för NATO att anpassa sig och bringa nya uppgifter såsom garantera fred och demokrati. Det var amerikanskt flyg som bombade de serbiska målen vilket gjorde att serberna slutade med den etniska rensning som de tidigare bedrivit.
 Den andra insatsen USA kom att genomföra på Balkan var också mot Serbien och då mot deras etniska utrensning i Kosovo. Det var attacker mot den muslimska befolkningen som serberna stod bakom som omvärlden ville stoppa. Men även här var USA motvillig att först sätta in marktrupper utan det var genom bombning ifrån luften som man först fick stopp på dessa övergrepp. Sedan kom det att under FN:s flagg att sättas in marktrupper men även då med ett relativt litet antal trupper ifrån USA:s sida.

 

NATO efter 11 september
Efter terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon i USA så slöt hela (nästan) världen upp bakom USA i bekämpandet av terrororganisationer såsom Al-Qaida. Det var som den franska tidningen Le-Monde utropade att ”Vi är alla amerikaner”. Dessutom kom den s.k. paragraf 5 artikeln i NATO-stadgar att för första gången utlösas. Det är som sagt den artikel som säger att alla NATO-medlemmar ställer sig bakom ett annat NATO-land som blivit attackerat. Det är dock också första gången som det är USA som behöver hjälp av de Europeiska länderna och inte tvärtom.
 USA visade sig vara tacksam för det stöd NATO visade men samtidigt så hade man för avsikt att sköta det krig mot Al-Qaida i Afghanistan på egen hand eller i alla fall leda det på egen hand.
 Efterhand så tog NATO länderna över ledningen av de trupper som var stationerade i Afghanistan under en organisation som kallades International Security Assistance Force, ISAF. Styrkan ISAF hade till sitt förfogande var ungefär 130000 soldater och understödspersonal inräknat.
 USA:s strategi att bekämpa terrorismen var att attackera på egen hand vart helst hoten kom ifrån och helt enkelt att anfall är bästa försvar. Aldrig mer skulle USA kunna angripas på hemmaplan och aldrig mer skulle supermakten vara sårbar nog att utsättas för en förödelse som den som drabbat USA den 11 september.
 Denna politik ifrån USA:s sida att likt en cowboy angripa länder liksom man trodde var fiender gick bra i fallet med Afghanistan då omvärlden slöt upp sig på USA:s sida men kom att få sig en rejäl törn då USA hävdade att Irak hade massförstörelsevapen. Först var det en rad länder som ingick i invasionen såsom Storbritannien men däremot var länder såsom Tyskland och Frankrike skeptiska till detta krig. Dessa senare ville att det skulle vara FN som ansvarade för sanktioner mot diktaturens Irak. Invasionen höll sedan på att utvecklas till en mardröm för USA och dess allierade. Först drog sig Spanien ur koalitionen efter attacken på Madrids centralstation initierad av islamistiska terrorister. Sedan kunde man inte finna några bevis att Irak hade massförstörelsevapen, vilket var motiveringen varför man invaderade landet från första början.
 Det var snarast ett under att NATO lyckades ta över ledningen ifrån USA över trupperna i Afghanistan när USA koncentrerade sig på Irak kriget. Det fanns åtskilliga restriktioner på vad de olika europeiska ländernas trupper fick göra och inte göra. Exempelvis så var det hårda restriktioner att man höll sig inom ett visst område i Afghanistan.
De nya tiderna för NATO kunde komprimeras i det nya mottot ”the Americans in, the Europeans engaged, and new threats out”.

 

Ukraina 2014 och 2022: tillbaka till ruta ett
Trots att Ryssland under en ganska lång tid upprustade sin militära förmåga kraftigt med hjälp av inkomster ifrån olja och gas under början av 2000-talet så kom det som en överraskning när Ryssland annekterade Krim halvön 2014. Lägger man därtill att Rysslands ledare Vladimir Putin öppet deklarerat på en konferens i München 2007 att hans mål var en ny världsordning med ett slut på den amerikanska dominansen så kan det ses som naivt av NATO att underskatta Rysslands och Putins intentioner.
   I och med självständighetsförklaringen av Krim halvön 2014 efter en omröstning och anslutning till Ryssland och sedan vidare ett försök till invasion av hela Ukraina 2022 har förhållandet mellan NATO och Ryssland nått nya bottennivåer. För många har det blivit ett hårt uppvaknade att man har en stor granne med aptit att underkuva sina grannländer efter tycke och smak. Till och med länder som Finland och Sverige som länge gjort det som huvudmål att vara neutrala gentemot sina grannländer fick viljan att ansluta till NATO utan att blinka.
Den särställning som partnerskapsländerna fick försvann i och med att NATO knöt sig samman och pekade på att endast medlemmar blir skyddade av klausul 5 paragrafen. Det var detta som gjorde det så angeläget för partnerskapsländerna att bli fullvärdiga medlemmar när nu Ryssland blivit så hotfullt.

 

Transatlantiska trauman
Sedan 2006 finns en överenskommelse om att samtliga medlemsstater ska lägga 2 procent av det egna landets BNP på sin egen försvarsbudget. Detta har varit en het potatis och däribland USA:s före detta president Trump kritiserade många av de övriga NATO medlemmarna för att åka snålskjuts på USA som står för hela 72 % av militärbudgeten inom NATO. Utvecklingen efter Rysslands alltmer hotfulla politik har dock varit att alltfler NATO medlemmar har höjt sina försvarsutgifter och närmar sig de 2 % som USA vill se. Det är inte bara procentsiffran som så utan också att en viss del skall gå till högteknologiskt material inköp som efterfrågades av USA.

 

Demokratiernas försvarsallians
Trots att NATO ofta beskrivits i termer av kris så har organisationen överlevt med tiden. Snarare än en studie i kriser är NATO en studie i överlevnad. Förklaringen till detta är att NATO hela tiden anpassat sig till omvärlden och förändrat sig till nya tider. NATO hänger helt enkelt med sin tid. Det som gör NATO unikt är försvaret av de demokratiska värderingarna som räknas upp i Washingtonfördragets förord.

 

Referenser
NATO: historien om en försvarsallians i förändring / Ann-Sofie Dahl. 2019
https://www.nato.int/
https://sv.wikipedia.org/wiki/International_Security_Assistance_Force
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bombd%C3%A5den_i_Madrid_2004

…han föddes -88, bodde under sin uppväxt i en av byarna utanför Karlskrona. Han intresserade sig för konst, film o musik tidigt i livet. Som senare ledde till Estetprogrammet i gymnasiet.
 – Jag målade mycket monster i skolan Har alltid varit
intresserad av skräck. När jag var ungefär 15 år så började
jag samla på fysisk skräckfilm

 

Vid sidan av detta var det musiken som låg honom varmt om hjärtat. Sin första gitarr fick han som 13-åring. Sin första egna låt kom tre år senare o 2010 gav han ut en samling officiellt i sociala medier. Vad har han för stil då? Jo, han är trubadur som skriver visor med texter ur verkligheten. Sin egen och andras. Dom är allvarliga men han framför dem till glada toner, så det är en spännande kombo. Han sjunger om att livet inte alltid är så rosenskimrande.

 

Idag har han fru o två barn som är hans allt. På frågan vad som är en Svensk klassiker i hans liv, (jag blev lite nyfiken) svarade han : fru, barn, musik o skräckfilm!
 Idag gör han sin musik tillsammans med Albin Appelqvist från Musik i Blekinge. Det har genererat i sex låtar som kommer i höst. Daniel har ett flertal spelningar på gång, så håll utkik på de sociala medierna så får ni veta var och när.
Det är verkligen något att se fram emot, jag lovar.

”Vad gör en dam som du på ett hak som detta?” Sa han med en virgin bloody mary i var hand, för att slå sig ner mittemot henne i båset. ”Om jag förstått rätt är du i behov av en viss sorts expertis?” Sa han och smuttade på sin drink. Hon drog långsamt in ett bloss från sin cigarettförlängare, ögonen fortfarande dolda under kanten av hennes solhatt; ”Det beror på vem det är som besitter den”. Hans blick mötte hennes medan den vandrade fram, ”Mårten. Näck. Näck Mårten.” Sa han belåtet. Cigarettförlängaren dansade mellan hennes fingrar medan hon övervägde situationen, och efter en stund producerande hon fram ett brunt kuvert fullt av dokument och bilder, vilket hon sedan raskt sköt över bordet till honom. Han började bläddra ivrigt alltmedan han sög genom sitt sugrör:
Bilder från mordplatsen, det blodiga tillhygget; offret. Ledtrådar, motivsfrågeställningar, verksamma kriminella syndikat på ön, arvsredogörelser, släktfejder, och så en korvfylld vante.
”Det är en detalj som sticker ut här”, sa han och slurpade upp det sista ur glaset. Hon log slugt och sa, ”Italienarna kallar honom, Il Sinistro Salsiccioditi; den korvfingrade vänster-kroken.” Han förde försiktigt över sugröret till det andra glaset, alltmedan han påpekade, ”I mitt gamla land hade vi korv i bröd, och inte vanten: Ironiskt.” Hon askade av och anmärkte strängt, ”Det är inte bara liv som hänger på att han ser rättskipning”, och tog fram ett sista foto. Det var en bild på det lutande tornet av Pisa. Han lutade sig långsamt tillbaka efter att ha sett det och nickade förstående, ”Jag förstår”. Det var en lögn.

 

Det var halv tio på kvällen; svaga lampor lyste försiktigt upp en liten väg mellan alla bilar i parkeringshuset, som förövrigt var becksvart. Han visste att det var här han skulle träffa sin hemliga kontakt. Han körde försiktigt fram tills han såg konturen av en människa i ett av hörnen, samt glöden från cigaretten som den rökte. ”Hejsan svejsan”, sa han. Figuren svarade, ”Martini Necco – är det du?” Han placerade händerna på höfterna och lutade sig bakåt, ”Kanske det kanske, beror vem som frågar.” Plötsligen brast cigarretten ut i dans i luften, ”Dios mio puttanesca mellan öronen?!”, för att stanna upp i ett djupt bloss, ”Ni vill veta vem som ligga bakom dessa morden, ja?” Mårten ville veta det, ”Jag vill veta vem som ligga bakom dessa morden; ja.” Figuren producerade fram ett brunt kuvert, ”Kika detta.” Mårten tog emot det; i det bruna kuvertet låg det flera bruna kuvert, fulla av dokument och bilder. ”Mias bio”, viskade Mårten för sig själv, ”vilket bjässelass.” Han tittade på figuren och tvekade upp, orden som förblåsta över tacksamheten han kände. ”Focaccia de cór”, lyckades han till slut få ur sig med en bugning.

 

Tillbaka på hotellet började han kolla igenom kuverten i kuvertet: Kvitton på flygresor, båtplatser, gästlistor, och så ett pass – ett helt vanligt svenskt pass. ”Blandade bananer, el slisko banditi är en svensk medborgare.” Mystiken hade äntligen börjat tätna.
Efter att ha checkat in med Bollträng så började det framgå att det inte bara var på Mallorca som Vänsterkroken varit verksam; under åttiotalet hade polishundarna påträffat övergivna vänsterhandskar på en rad mordplatser, vilka av naturliga skäl hunnit bli tömda på korv innan dem kommit i förvar.
   Under natten skedde det ett omfattande internationellt samarbete, vilket för första gången kartlade Sliskos karriär – men inte utan bekymmer; vid en handfull tillfällen verkade han ha varit verksam på olika platser vid samma tidpunkt. Kunde det röra sig om ett gäng? Han började efterforska bland sällskap och ordrar som förekommit i dem inblandade länderna. Han fann att det fanns en order stenhuggare med ursprung i Romarriket – en av dem förlorade legionerna enligt somliga – vars högsta ledarskapsroller krävde att man uppoffrade sin vänstra hand, enligt sägnen i alla fall. Det var ett omfattande arbete, men med allt sagt och gjort fanns det ingenting som tydde på att alla morden inte hade kunnat utföras av en person utan vänsterhand.

 

Tillbaka på haket mötte han en än gång sin mysteriska seniorita; den här gången hade hon ett kuvert fyllt av bilder på kuvert i det. Kuverten på bilderna var fyllda av dokument vilka listade kuvert fyllda med dokument på bilder på kuvert fyllda av bilder på dokument. ”Barbariska rabarber”, tänkte han för sig själv – det var nog med ledtrådar att sy en säck. För att bespara honom mödan förklarade hon att Slisko var på Mallorca, och var han gick att finna. Han sprang ut och kallade på en taxi, ”Följ den där bilen”, sa han. Efter att senioritan stannat sin bil utanför hotellet betalade han för resan och gick ut för att åter möta henne; av vidskeplighet vågade han inte samåka med en kvinna utan att ha med sig en katt. Det visade sig vara Slisko som var receptionisten på hotellet, och Mårten började raskt samla ihop alla i receptionen.
Städerskan, hotellägaren, arvtagerskan, betjänten, läkaren, och främlingen. Alla satt i receptionen medan han strövade omkring i en cirkel. ”Mordet inträffade klockan 22:39 söndagen den nionde.” Senioritan avbröt honom, ”Det här är fel genre.” Han stannade upp i genant besvikelse – sedan barndomen hade han drömt om att få lov att göra en riktig Poirot. ”Äsch vafan Sliskiano Vermicelli det var du som gjorde det.” Resten av de misstänkta kollade fundersamt på honom i skepsis över att det var allt. ”Ni kan gå, ni kan gå – han gjorde det, jag är polis, det här är inte en rättegång, ni är inte misstänkta.” Alla förutom Slisko och Senioritan gick därifrån lika besvikna som han själv, och han kunde inte låta bli att blänga surt på henne. Därefter började förhöret:
   ”Idiocito jag inte någon italiensk stenhuggare guey”, sa han skrattandes, ”min mano fastna i kvarnen guey – fingrarna till chorizo.” De små stumparna på vänsterhanden dansade i triumf medan han höll fram den. Mårten frågade om alla morden. ”Ayayay är du Sancho eller Quijote guey? – Var denna där som lejde mig.” Svarade han och nickade mot Senioritan. ”Blanco som ett lamm tills hon kom helt plata o plomo.” Sliskos berättelse avbröt av skottet som ekade ut som fällde honom, och Mårten vände sig om för att se Senioritan med revolvern i hand. Ett sista, ”Putana”, hördes från Slisko i och med att hans liv rann ut i pölen på golvet.

Tuva, en livlig tös på sina 11 somrar, har precis stannat för att rasta med sin familj, storebror Joar, mor Idun och far Truls vid en bäck. Deras vagn och snart söndriga pulka var fullpackade med varor de skulle sälja som varje år på stormötet i byn. Men denna gången var det annorlunda, en flicka låg i deras vagn men hon sov fortfarande, namnlös.

 Tuva var både intelligent och vacker för sina unga år med långt rödlätt hår precis som sin mor, fast ljusare och fängslande ögon. De två syskonen hade alltid haft det svårt med vänner på grund av deras ögon, de hade inte samma färg. Tuva hade ett himmelsblått öga och ett brunt med guldskimrande fläckar som såg ut som äkta guld i det andra.
 Hennes mor var lång och stark som en man med djuprött hår med två benvita silver skimrande slingor som hon berättar ofta symboliserar hennes största gåvor, hennes son Joar och dotter Tuva. Hennes ögon hade en mjuk himmelsblå färg, båda två. Men hennes blick kunde ibland förvandlas till åskoväders mörkblå, detta visste både Joar och Tuva.
 Truls hade en mycket mer vild uppsyn, han är kortare än Idun och mer muskulös med breda starka och väl tatuerade armar samt på sidan på huvudet. Tatueringar är något för alla som stridit på liv och död, sas det och Truls hade stridit, “Det var innan ni kom till världen!” brukade han säga varje gång de frågade.

 

Luften är luftig och sval i familjens läger på flodbädden, de har tagit sig lite mer halvvägs på sin färd till stor byn. Joar står på den sidan av vagnen som skymmer honom från sin familj med andan i halsen och häpet på flickan. Han hade hittat henne drivande i en flod för en tid sen hon var då medvetslös och har varit sen dess som i koma fram till just denna stund. Samtidigt vid elden satt Tuva med sin mor och lagade ett hål i hennes benkläder medan hon torkade sina blöta stövlar nära elden.
   När kläderna var hela igen såg hon sig om och funderade: ‘Far ser över hästen och hundarna, mor ska fylla vatten säckarna, men var är Joar?’. Tuva är några år yngre än sin bror och som alltid lyser av nyfikenhet och visdom trots sin unga ålder. Så tänker hon efter och suckar ordet! *Såklart* och smyger sakta mot vagnen.
 Ögonblicket var över för flickan när en liten rödlätt flicka dyker upp och får de blå ögonen att bryta kontakten.
”Där är du ju Joar.” Hennes röst är klar och full av förundran. “Med en lägre ton så bara de tre kan höra viskar hon,” Har hon sagt något än, som vad hon heter? Eller vad..”. Meningen tonar ut när Tuva nu för första gången vänder sig mot flickan och bara gapar med hakan lös mot marken. Hon hämtar sig snabbt, ser på sin bror och väntar på svar.

 

Joar blir röd i hela ansiktet över att både vara generad och förbannad morrar han fram, ”Nä du kom ju och förstörde allt just när jag skulle fråga” och lägger demonstrativt armarna i kors över bröstet.
 Tuva fnissar ”Sluta vara så sur nu, jag har en idé, mor och Truls borde inte märkt, mor vet inget och jag tror det är bäst om hon förblir ovetande tills vi stannar för natten.”
Joar håller nickande med och sneglar på flickan för att fråga om hon förstår planen men Tuva sätter blixtsnabbt ett finger i Joar´s bröstkorg.
 ”Och du, säger hon skarpt och pressar lite hårdare med nageln, måste, MÅSTE låtsas som hon fortfarande sover, fattar du? Avslöjar du att hon är vaken kommer vi aldrig fram och då kanske vi inte kan resa innan första snön. Alla i byn kommer vilja få en syn på henne.”
 Med ett lite för hårt slag slår han bort hennes hand men svarar “ Okej det är en bra plan. Jag måste bara testa en sak.”
Vänd mot flickan ler han och säger mjukt, ”Hej du utan namn, förstår du hur planen fungerar?” Tuva lutar sig mot Joar som lyfter ner henne från vagnen och säger men lite oro i rösten “Kan du blinka en gång om du förstår vårt språk?”. Ett hjärtslag av tid gick förbi utan respons. Joar ser sorgset på Tuva sen på flickan. Hon blinkar snabbt ett par gånger, de har blivit torra av stirrandet hon inte kunde sluta med. Prövande säger Joar med allt lugn bara han kan åstadkomma nästan viskar han “Nej du förstår precis vad vi säger, inte sant?” Flickan blinkar en gång förhäxad av hans blick. Syskonen ser på varandra, “Tycker du att planen är okej för dig? Bara så att vi kan förbereda våra föräldrar.” En blinkning.
   Tuva andas in för att säga något men Joar avbryter henne ”Vi måste gå “. Tuva nickar, tar Joar i handen och försvinner runt vagnen.

 

‘Så blå eller var de verkligen blå, var de inte mer lila blå eller bara lila?’.Tankarna känns tröga då flickans huvud som gör ont, hon blundar och lyssnar till familjen som packar ihop inför avfärd.
 Flickan ligger nu ensam och kollar upp mot löven.
‘Vad är det som har hänt mig, var är jag, vem är jag?’ flickan känner obehaget växa. Hon tänkte göra som tösen sagt och ligger nu, funderar över allt förvirrande. Världen som flickan vaknat upp i känns bekant, intensivt bekant.
 Hennes sinne känns som om det ligger en dimma så tjock att hon inte kan se eller känna sina minnen mer än en suddig form på andra sidan. Plötsligt dyker det upp ett par ögon för hennes inre, de där lila eller blå ögonen.
 ‘De ögonen, så magiska, men är de verkligen blå?’. Hon letar med sin hand efter något, kroppen letar på eget minne. En känsla av förlust med handen på bröstet. “Jag har tappat något och jag vet inte vad det är.” Hon snyftar tyst och blundar medan hon kramade om sig själv.

 

Idun rätar på ryggen och följer syskonen med blicken när de plockar fram seltygen till hundarna. Hennes mamma hjärta slår ett extra slag som det alltid gör när hon ser att de hjälps åt och att Joar verkligen tar hand om och skyddar Tuva. Blicken far över lägret men kan inte hitta Truls och till sin bestörtning att hästen också var borta.
 “Ungar, ni behöver inte sela hundarna men jag vet inte var Truls tog vägen,” ropar hon medan hon lägger vattensäckarna vid flickans fötter i vagnen. Syskonen ser på varandra och börjar genast leta. Joar går bort till vagnen, där han ser att hovarna efter Molly blandar sig med spåren efter hans far. “Undrar om hon blev skrämd och att far sprang efter men jag ser inga andra spår än Mollys.” Tanken oroar Joar och ger honom en hård klump i magen.
 Lolo, en stor vargliknande hund lyfter huvudet när Joar kommer fram till henne och tar hennes lina ifrån sin ögla som sitter på sidan av vagnen.
 “Kom och hjälp mig Lolo snälla, far är borta”. Han kliar den kloka tiken försynt bakom ena örat. Hundens bärnstensfärgade ögon är fästa i hans och hon vet precis vad hon ska göra och börjar vädra i luften och på marken. Tuva och Idun betraktar Lolo på avstånd medan Joar följer efter ett par steg bakom.

 

Hunden leder honom först till bäcken, sen till slänten men Lolo leder honom vidare upp för den. Joar mumlar något ohörbart och följer efter. Tysta står Idun och ser efter på paret där de försvinner ut på ängen ovan. Ett hjärtslag går förbi och så ett till sen ser de Joars panikstänkta ansikte. ” Det brinner på andra sidan, jag tror far är där!” skriker han innan han vänder sig och ropar han över axeln ” Jag och Lolo springer dit”.
Tuva står med halvslutna ögon, ”Är far skadad? Ja, far är skadad! Mor vi måste skynda oss” Idun ser på henne och ser att hennes guldbruna öga lyser svagt i ett pulserande ljus. Hon nickar och skyndar iväg för att värma vatten och koka tygremsor till eventuellt bandage.

 

Under tiden springer Tuva bort till vagnen för att hämta Joars pilar och hans båge som deras far hade gjort åt honom. I förbifarten tar hon sin dolk och surrar fast den i bältet. Även Iduns svärdskida ta hon med sig och springer bort till sin mor.
Idun tar emot svärdet och fångar Tuva i luften och säger ” Du måste se till flickan så du stannar. Jag skickar en av hundarna med Joars pilar och båge”: Hon tar vapnet och springer först till hunden surrar vapnen längs med kroppen. Hon vänder om och med Taro i släptåg tar de sig upp för slänten. Modern skickar iväg Taro. Hon ser efter hunden medan hon reser sig men blir stelt stående. Branden Joar varnat om var stor, oroväckande stor.

Movitz: Jag har länge funderat på att efterfråga metafysiska redogörelser på blocket.

Bob: Jaså det har du?

Movitz: Femtio kronor stycket.
Bob: Nog att förskaffa dig monopol skulle jag väl tro.

Movitz: Jag har aldrig riktigt begripit mig på huruvida det är en fråga om vad som är verkligt, eller vad som verkligheten är.
Bob: Epistemologi tror jag väl är det närmsta man kommer frågeställningen om vad som är verkligt.
Movitz: Kan vi då uppnå slutsatsen att verkligheten inte är verklig?
Bob: Skaparna av The Matrix gjorde det en vända.
Movitz: Fast nä det fanns ju fortfarande en verklighet i dem.
Bob: Men verkligheten alla trodde var verklig var inte verklig?
Movitz: Men verkligheten ingen visste var den verkliga verkligheten var ju faktiskt fortfarande den verkliga verkligheten.
Bob: Såvida det inte blir plot-twisten i prequel:n.
Movitz: Men om vi utgår från att det bara är overkligt hela vägen?
Bob: Så får vi väl konsultera Descartes om det hela?
Movitz: Vet inte om solipsism är lösningen men visst.
Bob: Men vad skulle du med alla redogörelser att göra?
Movitz: Tanken är väl att disputera dem mot varandra i enlighet med modellen för självlärande AI.
Bob: Darwinistisk metafysik är nog ännu obeprövat.
Movitz: Men hur uppnår man egentligen en legitim epistemologi utan en metafysisk redogörelse.
Bob: Que?
Movitz: Jag menar för att kunna redogöra vad som verkligen är verkligt så måste ju kriterierna redan blivit etablerade för vad det är.
Bob: Jo?
Movitz: Men hur uppnår man då en legitim metafysisk redogörelse utan en legitim epistemologi?
Bob: Axiom?
Movitz: Men det är ju rationalism?
Bob: Typ ja?
Movitz: För att hitta en legitim epistemologi så nödgas vi alltså utgå från en rationalistisk sådan?
Bob: Jo?
Movitz: Då är väl ändå rationalism den legitima epistemologin?
Bob: Pragmatism är väl ett alternativ med?
Movitz: Jag tänker inte låta det förhindra min jakt på en empirisk metafysik.

• En rakad tiger fortfarande är randig?
• Det tog 2800 år för den första chokladkakan att framställas (från kakaobönans domesticering)?
• Karlskrona ligger 12,4 mil närmare Kiev än Pajala (116 respektive 128 mil)?
• Aubergine, tomat, tobak, paprika, chili, och potatis alla tillhör samma familj?
• Sverige är ungefär fyra gånger så stort som England?
• London är ungefär 200km2 större än Öland?
• Småland fick sitt namn från elva, mindre, vikingatida landskap?
• Enlig Wulfstan var Blekinge svenskt på 800-talet?
• Merparten av nötter inte är nötter?
• Den sedvanliga bilden av Jesus som långhårig och skäggig stämmer från Irland?
• NATO även heter OTAN p.ga fransk grammatik?
• Charles Darwin var medlem i ett sällskap vars ändamål var att äta så många olika sorters exotiska djur som möjligt?
• Schimpanser har dokumenterats äta människor?
• Sargassohavet saknar kuster?
• Ambergris, en slags gallsten från kaskeloter, är en traditionell parfymingrediens som kan säljas för upp till 12 000 kronor hektot?
• Enbart i den andre och mest kända versionen av Skriet bär motivet ett armband?
• Det finns ett index för olika länders prisnivåer med utgångspunkt i kostnaden av en Big-Mac?
• Det finns över tjugo blodiga söndagar?

Hon tänkte att hon skulle ta en skogsstig hon aldrig tagit förut. Den låg bakom en lada i närheten. Hon fick gå upp för en liten backe. Hon var lite orolig då de var tvungna att korsa en väg. Men det gick bra. Hon tyckte att skogen var mycket fin. Hon kunde se att Spencer verkligen ville utforska. Därför kopplade hon loss honom. Hon tyckte att det var trevligt att beundra alla fina blommor. Spencer gjorde till slut sina behov och hon plockade upp det i en påse. Hon och Spencer började nu att gå hemåt. Hon tittade på träden och tyckte de såg fina ut. Sen Pang, hon trillade hårt ner på marken. Hon hade trampat snett och slagit knät hårt mot en sten. Hon tyckte hon hörde ett knäckande ljud men tänkte inte så mycket på det. Hon tittade mot sin telefon. Hon hade råkat falla på den. Den hade nu krossats. Sablar, sa hon. När hon försökte resa på sig blev hon rädd. Något tog emot i benet. Hon kände den mest intensiva smärta hon någonsin känt i hela sitt liv. Det gjorde så ont så hennes pupiller vidgades så ont så hon skrek och skakade. Som hon tittade ner såg hon att hennes knä var helt böjt. I paniken märkte hon inte att Spencer sprungit därifrån. Hon kände en ilska mot honom och svor. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon kunde inget göra utan att ligga där. Men till slut efter en kvart så hörde hon bekanta röster. Hon kände igen rösten från sin familj. Hon såg Spencer springa mot henne med dem efter sig. Som mamma tittade ner på sin dotter så sa hon, gud vad har hänt? Jag trampade snett och slog mig mot stenen. Mitt knä gör jätteont. John försökte lyfta henne. Men första han rörde henne skrek hon i smärta och sa till honom att släppa henne. Vi måste ringa ambulans sa John. Han tog snabbt fram mobilen och ringde 112. Efter några minuter sa han att en ambulans var på väg.

 

Vi måste se till att benet inte rör sig det minsta sa de. De sa att ambulansen skulle vara här om en kvart. Den kvarten kändes som en evighet. Dock slogs de alla av fasa. John gav dem husets adress. Men de var ju inte hemma och de visste att de inte kunde flytta henne själva. Med det i åtanke så märkte de inte att Spencer hade sprungit därifrån. De blev oroliga nu över honom. Men efter några minuter hördes ljudet av hans tassar som sprang. De hörde även ljudet från två män. Varav en frågade ska vi verkligen följa hunden? Ja sa den andra kort. Som familjen tittade upp såg de att Spencer sprungit iväg och hämtat ambulanssjukvårdarna. De hade en bår med sig.
Utan att säga något till familjen lade de vad som såg ut att vara en stor dyna runt benet och blåste upp den. De kände alla en kärlek för Spencer de aldrig känt förut för hans hjälteinsats. Det är en klok hund ni har sa en av männen medan de la upp Mikaela på båren. När de till slut nådde ambulansen och lastade in henne så frågade männen vem som skulle följa med. Hon sa med svag röst att hon ville pappa skulle följa med. Han fick höra att han inte fick plats därbak och därför var tvungen att sitta fram. Med de orden höll han hennes hand och sa att hon skulle klara sig. Sara sa att hon skulle komma in senare. Mikaela tittade ut genom fönstret och såg Spencer springa efter. Som de körde så märkte John att de körde otroligt sakta. Varför kör ni så frågade han? Det är för att inte riskera att benet rör på sig. Han blev väldigt fundersam när han hörde skratt av allt komma bakifrån. John tittade på föraren med en frågande blick. Nu har pytsat i henne sa han. Med vad sa John? Med morfin sa föraren bara.

 

Till slut så var de framme vid sjukhuset. John slogs över hur stort det var,, intaget för ambulanserna. De gick snabbt igenom några dörrar och möttes av en stor korridor. De möttes av tre sjuksköterskor och la över Mikaela på en annan bår. De rullade raskt iväg henne med pappa springande bredvid. Till slut nådde de ett stort rum med ett bord och någon stor maskin. De stoppade honom och sa att han inte fick gå in för strålningen. Strålningen? Sa han. Oroa dig inte vi ska bara röntga benet. John stod oroligt och väntade i 20 minuter. Till slut kom de ut. Hur ser det ut frågade han direkt? Det vet vi inte än. Följ med här sa en av sköterskorna. Hon ledde dem till en hiss och tryckte in våning. De möttes av ännu en korridor. Det stod rum med massa namn på. De leddes till ett rum där det stod Gotland på. John förstod innan hon hann säga att hon blir inlagd. Hon och någon annan hjälpte henne i sängen. Dotter och Pappa slog över hur modest rummet var. Det hade bara en stol, soffa, en TV, en toalett och ett bord. Sköterskan viskade i Johns öra att de återkommer när bilderna är klara. Han kunde se att Mikaela var mycket orolig. För att lugna henne dolde han sin egen oro och sa att allt skulle bli bra igen. Sara kom snart efter och frågade hur det var. Efter John förklarat så somnade han för att tyst väckas av en kirurg som lätt klappade honom på axeln.

Inom kom tjejen tillbaka med maten. Det var någon konstig rätt med sniglar. Han tog fram mobilen och tog en selfie. Som han började äta så hörde han en otrevlig röst. Det var någon kille som såg ut att vara i Peters ålder som högljutt skämtade om förlisningen. Han skämtade om att det var många fattiga som dog. Efter att ha tvingats lyssna på killen ett tag tog Peter mod till sig. Han ställde sig upp och ropade kan du snälla hålla tyst och ha respekt för de döda. Men han fick det väntade svaret att han skulle vara tyst. Några större killar reste sig till slut upp och tvingade ut han. Peter åt upp maten för att han var hungrig och ville inte verka otrevlig. Efter han ätit upp så lade han ut selfien på fejan. Med texten; Har rest tillbaka i tiden. Han lade ner telefonen igen och reste på sig. Han gick tillbaka till sin hytt. Han började att fumla efter sina badkläder när han hörde ett plingande. Han tittade på telefonen och såg att folk reagerat på hans foto. Men som han kollade blev han förvånad. Han läste kommentarer som bra effekter och bra skämt. Han förstod inte vad de menade.

 

Men sen tittade han på bilden. Bakom honom var en dimma med vad som såg ut som ett ansikte. Det liknade verkligen den gamla mannens. Han blev helt ställd så han hade ingen aning om vad hans skulle vara på kommentarerna så han svarade inte alls. Han hittade badkläderna till slut, gröna badbyxor och en brun morgonrock. När han gick ut med badkläderna i en väska så undrade han, var sjutton är badet nu? Han gick ut till liften och frågade var badet låg. Däck F, sa killen i liften. Bra sa han, då vill jag dit. Javisst sa operatören. Inom kort var de framme. Han klev ut i en bred korridor. Han tyckte det var mycket snyggt som han gick. Golvet var såg ut att vara av marmor. Väggarna var gjorda av något trä han inte kände igen. Det var en lång kö framför honom. Han kom till slut fram till ett hål i väggen där det satt en tjej. Vad kan jag hjälpa dig med sa hon. Han berättade att han skulle till den varma poolen. Han räckte henne betalningen och fick en nyckel i handen. Det är dörren till höger sa hon och pekade. Tack så mycket sa han. Som han gick igenom den så kände en kall vindpust. Han tyckte det var rätt märkligt men ryckte bara på axlarna. Som han kom in i den lilla salen med poolen så gick han snabbt till ett bås bredvid för att klä om sig. Han lade sin kläder i ett litet skåp bredvid båset. Han hoppade snabbt ner i det varma vattnet. Men det var konstigt trots att han var själv i salen så hade en konstig känsla av att vara iakttagen. Han tyckte sig se små vågor i vattnet som någon simmade. Men han spelade av det som sin inbillning. Han simmade runt och tänkte på katastrofen om vad som hänt.

 

Han kom att tänka på Molly Brown hur hon argumenterade för att rädda folk. Om bandet som spelade till slutet. Han undrade hur det kändes att simma i Nordatlanten jämfört med poolen. En rätt skrämmande tanke tyckte han. Han tog ett dyk. När han tittade upp mot vattenytan så fick han panik. Vattnet blev plötsligt iskallt. I panik så flög han upp, inte en sekund till i kylan. Han torkade sig snabbt och gick därifrån. Han riktigt huttrade trots att han bytt om. Han gick tillbaka till sin hytt för att samla sig. Utan att riktigt veta vad han skulle göra härnäst ringde han den amerikanska familjen han bott hos. Hello sa han. Hello sa de tillbaka. -How is everything going? Weird sa han. Ever since i gotten aboard i have been having aggod time but i cant shake the felling that i am not alone, like someone is watching me. Han berättade om mannen han suttit med och kylan. Mamman sa, perhaps the ship is haunted. Haunted? Sa Peter. I dont believe in that. I am sure its just my imagination its just weird. Either way its nothing to worry about, sa mamman. I am not worried sa Peter just a bit confused. Han tittade nu på almanackan hon var den 9 april 2012. Om några dagar var det precis 100 år sen katastrofen.
   I have to go now, goodbye. De sa, goodbye tillbaka. Han gick ut på promenad-däcket och blickade utåt. Han kunde skymta replikan av utkikstornet. Replikan av tornet där utkikarna Fredrick Fleet och Reginald Lee sett isberget för sent den natten. Han kunde inte hjälpa utan att undra lite vad som hänt om de använt sina kikare. Han funderade på hur den mannen som hade nycklarna till kikarna mådde efter förlisningen. Det var nu mörkt och natten var stilla.

 

Han föreställde sig skeppet Californian som var så nära så man kunde se det från Titanic men ändå inte gjorde något. Började att vandra över promenad däcket. Han fick en mindre chock, han hade glömt att ringa sina föräldrar som han skulle. Något rädd lade han sig ner på sängen och tog upp datorn. Han slog genast upp skype och ringde. Hur mår du? Frågade de. Bara bra fast lite förvirrad sa han. Han berättade lite om vad som hänt. Hans föräldrar såg lite fundersamma ut. VI har sett den bilden du la upp på fejan sa hans pappa. Annars trivs jag riktigt bra sa Peter. Roligt att höra sa hans föräldrar. Han berättade lite om den pojken han störde sig på. Föräldrarna blev lite upprörda och sa att det var bra att han försökte säga till honom. Nä nu måste jag gå, ok god natt. De la på och han lade sig raklång ner. Som han klätt av sig och lagt kläderna på en stol så drog han täcket över sig och försökte sova. Men han kände plötsligt samma kalla vind.

 

Jacob Berg är en medelålders man som jobbar som polis. Han jobbar med databrottslighet. Mest sådana som blir lurade genom tradera och liknande. Jacob trivs bra med sitt jobb och har trevliga kollegor. Jacob jobbar även ute i fältet så att säga men inte lika ofta.
   Hemma däremot trivs han inte bra. Det är stökigt och han har egentligen inte städat ordentligt på över ett år. Disken är alltid ett stort berg och på bordet i vardagsrummet trängs tomma petflaskor med använda tallrikar och annat.
   Jacob har inte bjudit in någon kompis på ett bra tag för han skäms över hur det ser ut. Han har försökt att ta uti med städningen men orkar inte efter en stund och ger upp.
    Han känner sig också lite ensam då han ännu inte hittat någon tjej han vill leva med. Ibland har han varit ute med sina kolleger och tagit en öl på något ställe men har aldrig träffat någon bra tjej där heller.

 

En vacker dag ber några kollegier Jacob att åka ut till en gruva som ska rivas. Det är massor av folk där som demonstrerar mot att gruvan skall rivas. Men enligt kommunen är den en säkerhetsrisk då barn kan skada sig där. Det ryktas om att det ska finnas något djur som lever i gruvan men det har inte bevisats och arbetare som letat har inte funnit något liv därnere.
 Det är fullt med folk där när Jacob anländer. Företaget som åtagit sig att riva har satt upp ett järnstängsel så att folk inte kommer in på området. En del av människorna trycker sig mot stängslet så att det knakar och gnäller. Någon skriker i en megafon och andra står med plakat och hojtar.
 Jacob tar fram ett extra polis avspärrningsband som han ska sätta på järnstängslet. Han arbetar sig fram genom folkmassan och får en massa buanden och glåpord efter sig. Jacob ber de som står mot stängslet att backa. För säkerhets skull tar han fram en pepparspray i fall det blir bråk.

 

Efter en stund backar de som står längst fram och Jacob kan sätta upp det extra avspärrningsbandet. Han sätter upp det och pratar högt med folket.
 – Det här är en arbetsplats. Ni måste backa lite till så de kan göra sitt jobb.
 Någon skriker äckelpolis men Jacob bryr sig inte om det. Någon kastar ett äpple och Jacob ryter ifrån mot personen att det inte är ok att göra så. Han funderar om han ska kalla på förstärkning men just då hörs en signal från området. De ska spränga nu. Jacob säger till folkmassan att de måste backa lite till, vilket de gör. En stund efter signalen hörs ett genomträngande dån. Samtidigt kommer ett stort dammoln därnere från gruvan och det flyger upp mot folket och Jacob.
 Jacob och de andra börjar hosta av dammet och några börjar ge sig av därifrån. En stund senare hörs en ny signal och ett nytt dån. Nytt damm kommer virvlande och blandar sig med det tidigare. Snart är stället tomt på folk och Jacob sätter sig i sin bil.

 

Det är varmt ute och han har bilfönstret nervevat. Lite damm sipprar in men han bryr sig inte om det. Han kollar sin mobil när han i ögonvrån ser något flyga från gruvan. Jacob har svårt att se hur djuret eller vad det är ser ut eftersom det är starkt motljus men han tycker vingarna påminner om en örns. Vad det än är försvinner det snabbt upp mot molnen och syns inte mer. Jacob försöker kika upp mot molnet men ser inget mer och han kör mot polisstationen.
 Väl tillbaka i sitt rum skriver Jacob en rapport om jobbinsatsen. Han tycker den gick bra även om han borde ha kollat Leg på den som kastat äpplet men annars är han nöjd med sin insats. Jacob nämner även djuret i sin rapport och skriver den som förmodat örnfågel.

 

Efter en lång arbetsdag kör Jacob hem till sin lägenhet. På radion spelar de 70- och 80-tals hits. Låten Words av F R David spelas och Jacob ler lite för sig själv då texten är så sann och att han inte vågade fråga chans på en snygg flicka i klassen. Han stör sig fortfarande lite på det där.
 “Words don´t come easy.” Jodå, även om det var längesedan känner han fortfarande likadant. Han nickar lite för sig själv där i framsätet.
 Vägen framför bilen är lite slingrig och Jacob måste dra hårt i ratten vid ett särskilt ställe. Han har precis passerat där och börjar koppla av då något stort passerar bilen och han hinner inte bromsa och kolliderar med vad det än är. Jacob hinner dock se azurblå vingar som flaxar.

 

Bilen stannar tvärt efter kollisionen och Jacob kollar ut genom framrutan. Han ser djuret som han kolliderat med. Det är en bit bort men Jacob ser ändå dess blåa vingar. Det påminner om det djur han såg flyga upp från gruvan tidigare på dagen.
Jacob går ut från bilen och djuret försvinner snabbt in på en äng som är i närheten. Det har blivit en stor bula på motorhuven efter kollisionen och Jacob står och funderar vad han ska göra nu.
 Han hör något svagt djurljud då han står på vägen men han ser inte vad det kommer ifrån. Jacob tänker att det förmodligen är djuret han körde på. Han vill göra rätt men är osäker om det är bra idé att försöka hitta det i mörkret. Jacob ser små blodsdroppar på marken där djuret var samt en stor blå vingpinne.
 Jacob sätter sig i bilen igen och startar motorn. Ett felmeddelande kommer upp på skärmen. Något med motorn är fel och Jacob vågar inte chansa på att han kommer hem som han ska så han slår av motorn och ringer räddningskåren som ska hjälpa honom.

 

Det dröjer en stund innan de kommer men Jacob sitter och tar det lugnt. Han har satt ut varningstriangel så inga andra bilister ska krocka med honom. Luften i bilen känns instängd och han öppnar dörren så det kommer in ny luft. När han sitter där hör Jacob några konstiga ljud som han inte kan identifiera.
 Bärgningsbilen från räddningskåren kommer och de drar upp Jacobs bil på ett släp. Bilen ska transporteras till ett företag som fixar skadade bilar. Det bestäms att Jacob får åka med föraren fram. Precis när Jacob ska hoppa upp i sätet ser han ett litet djur på vägen som påminner om det stora han körde på.
 Jacob får en ingivelse och tänker att han ska rädda det lilla djuret så han tar upp det försiktigt från marken och säger lugna ord till det. Det är ett mystiskt djur som mest liknar en hund fast med vingar. Den har väldigt stora och gulliga ögon som många djurungar har.
 Jacob tittar in i ungens ögon och känner något hända. Det klickar till någon stans inom honom men just nu är han mer fokuserad på att ta sig hem. Han hoppar upp i framsätet på räddningsbilen med det lilla djuret i famnen. Chauffören tittar nyfiket på djuret men säger inget. Bärgningsbilen kör till företaget först och lämnar av bilen. Jacob skriver på ett papper och ger sina kontouppgifter till damen på företaget. De har öppet dygnet runt så det är lätt att få hjälp.

 

Färden går vidare till Jacobs hem. Han tackar chauffören innan han går ut från bilen. Djuret är mest tyst men kvittrar och kuttrar ibland. Jacob har djuret i sin famn så det ska kännas tryggt. Han är försiktig så han inte skadar vingarna på djuret. Djuret har väldigt mjuk päls med små blå fjun på några ställen. Vingarna är också blå.
 Jacob går in i sin trappuppgång och tar hissen till femte våningen. Djuret nosar på hissknapparna och verkar allmänt nyfiken på den nya omgivningen. Jacob går ur hissen, låser upp sin dörr och öppnar sin lägenhetsdörr och släpper in både sig själv och djuret. Väl inne sätter han försiktigt ner djuret på golvet och tar av sin jacka.
 Ja, så här bor jag. Det är alldeles lagom för mig och jag hoppas det blir bra för dig med.

 

Jacob bor i en stor tvåa. Det är tillräckligt stort för honom då han lever ensam. Djuret börjar nästan direkt att undersöka omgivningen. Den sniffar i hörnen och kollar runt. Jacob tar bort en halvfull pizzakartong från köksbordet och slänger i soporna. Den har stått i ungefär tre dagar och är nog inte duglig att äta från. Han fortsätter plocka bort saker som ska slängas och snart är bordet någorlunda fritt att ha fräsch mat på.
 Jacob tar fram en sallad i kylen som han gjorde föregående dag. Det är kyckling blandat med tomater och annat gott. Jacob tar fram en liten bit kyckling och lockar på djuret. Det luktar lite på kycklingen men verkar inte intresserad. Inte heller skinka verkar intressant. Jacob rycker på axlarna och funderar på vad djuret äter för mat egentligen.

 

Apropå mat, djuret kanske behöver göra i från sig, tänker Jacob. Han tar med sig plasthandskar i fickan, lockar på djuret och går ur sin lägenhet och bort till hissen. Hissen går ner till gatuplan och de två går ut. Det är fortfarande lite varmt ute trots att det är kväll. Det finns en liten gräsplätt ute där djuren brukar göra sina behov och Jacob går dit med djuret.
 Det tittar upp på honom frågande och verkar undra varför de har gått hit. Djuret nosar på gräsplätten och går runt där en stund. Sedan går han bort mot en lekpark i närheten. Djuret verkar plötsligt lyssna efter något och går väldigt försiktigt fram. Rätt som det är, flyger han hastigt upp och landar på något som piper till.
 Det är en mus som djuret har landat på och djuret tar blixtsnabbt musen i munnen och verkar suga något från musen. Efter en stund är musen helt stilla och den börjar bli nästan platt på något sätt. Djuret spottar ut musen på marken och börjar gå därifrån.

 

Jacob står kvar en stund och tittar på musen. Det syns små bett där djuret bitit i musen och han förstår att djuret nyss sög musens blod. Jacob tar fram en plasthandske som han har i fickan och plockar upp musen och slänger den i en mindre soptunna som finns i närheten.
 – Jaså, du är alltså en typ av vampyr minsann, skrockar Jacob.
 Djuret är redan på gräsplätten och Jacob ser att det gör ifrån sig och han tar fram ytterligare en plasthandske och slänger avfallet i samma soptunna som musen ligger i. Sedan åker han och djuret hissen upp till lägenheten igen.
 Väl uppe lägger sig djuret tillrätta i soffan och verkar somna nästan omedelbart. Jacob sätter på TV,n men sneglar ofta på djuret och klappar försiktigt dess päls.
Han reser sig försiktigt upp för att inte störa djuret och börjar ta bort allt skräp som står på soffbordet.

 

Pantflaskorna läggs i en större plastkasse och snart är den full med pantflaskor. Jacob tänker ta med dem nästa gång han handlar. Snart är bordet rensat från allt skräp. Han stänger av TV,n och sitter där i tystnaden och lyssnar på djurets andetag. Jacob känner sig trött och bestämmer sig för att lägga sig. Han lyfter försiktigt upp djuret och tar med det till sitt sovrum.
 Där finns en liten korg som passar perfekt för djuret att sova i. Jacob borstar sina tänder och går och lägger sig. Han hör hur djuret andas där i mörkret och han känner sig glad på något sätt att han tog hand om det här djuret. I morgon är det fredag vilket innebär sista arbetsdagen för veckan. På lördagen ska Jacob hälsa på en släkting och han ser redan fram emot det.

Lördagen den 13 Maj var det final i Eurovision. Det hölls i Liverpool eftersom man inte kunde hålla det i Ukraina på grund av kriget. Storbritannien hamnade på andra plats 2022 så därför hölls det där.
   Det var totalt 26 olika länder som deltog i år och Sverige och Finland var segertippade av många. Sverige hade Loreen som deltagare och hon vann även 2012 så det var lite speciellt att hon var med igen.
   Sverige hade sin låt som nummer 9 och Finland hade sin som nummer 13. Det märktes att just de två var favoriter baserat på publikjublet.

 

I år har det varit rätt märkliga bidrag som gått vidare från semifinalerna. Det har varit mycket spex och Finlands bidrag kändes lite som en cirkus men hade en trallvänlig refräng. En intressant sak var att Norges bidrag påminde extremt mycket om Klara Hammarströms låt ”Run to the hills” som var med i melodifestivalen 2022.
 Efter alla 26 låtarna hade spelats blev det pausunderhållning. Jag tyckte det var bra underhållning och programledarna var bra.

 

Sedan var det dags för den internationella juryn att ge sina poäng. Nytt för i år var att länder som inte deltog fick vara med och rösta. Sverige fick hela 15 stycken 12 poäng från juryn medan Finland bra fick 2 12 poäng. Svenska juryn gav dem 12 poäng. Israel och Italien fick 5 stycken 12 poäng av juryn.
 Till slut var det det dags att redovisa telefonröstningen. Finland fick mest poäng av den omröstningen men i slutändan var Sverige vinnare. Det märktes att Finlands sångare var dålig förlorare men så kan det vara ibland.

 

Jag tyckte rätt låt vann och nu blir Loreen historisk eftersom hon vunnit två gånger och är tjej. Det är också Sveriges 7:e vinst.

 

Resultat 10 bästa
1. Sverige 563 poäng
2. Finland 526 Poäng
3. Israel 362 Poäng
4. Italien 350 Poäng
5. Norge 268 Poäng
6. Ukraina 243 Poäng
7. Belgien 182 Poäng
8. Estland 168 Poäng
9. Australien 151 Poäng
10. Tjeckien 129 Poäng

Visste du om att i forntida Egypten så avgudades katter? Detta har vi katter aldrig glömt och det är därmed fullkomligt naturligt att vi förväntar oss samma än idag. Vi avgudades för att vi kunde hålla råttor och möss borta från människornas mat. Troligen också för att vi är vackra och söta. Det egyptiska ordet för katt är ’mau’, kanske för att det är ett av våra mest kännetecknande läten? Det finns även en kattras som heter egyptisk mau. Vissa kanske anser att raskatter är finare, men i Egypten så avgudades alla katter inklusive vi vanliga bondkatter.

 

Jag tänkte berätta lite om gudinnan Bastet, katternas beskyddare. Hon var fertilitets- och skönhetsgudinnan, samt skydds- och hälsogudinnan. Hon troddes skydda hemmet och hålla borta sjukdomar, i synnerhet sjukdomar associerade med kvinnor och barn. Bastets kult höll till huvudsakligen i staden Bubastis. Staden blev mycket rik tack vare att många reste dit för att be sina böner till gudinnan och också att låta sina egna avlidna katter begravas där. Undrar om mina människor kommer resa dit när min tid kommer?

 

I forntida Egypten ansågs katter vara den fysiska formen av gudinnan Bastet, och därmed betraktades vi också som semi-gudar. Jag förväntar mig att mina människor ska avguda mig, och det gör nog de flesta katter. Mina människor påstår att jag kostar mer att försäkra än deras bil, men att jag är värd varenda krona. I gengäld håller jag inga råttor borta, men jag låter människorna gosa med mig och pyssla om mig, vilket de verkar uppskatta.

Det var en solig och behaglig dag – så pass behaglig att det var få saker som inte tycktes sig vara behagliga i dess sken. Han hade länge väntat på en dag just som denna dag, och det var skönt att den äntligen kommit; redan från frukostbordet hade han kunnat se vattnet framför sig, dess små näckrosor, det lilla flötet, och solens silverspel på ytan, hur det for fram emellan trädkronorna. Det var en lat och slö å han brukade fiska på, den rann djupt, och därigenom fann han den även vara väldigt gott sällskap.
   Han grävde varsamt masken ur komposten och lade den med lite jord i en liten glasburk; hur mycket mask han än tog med sig, krävdes det alltid lite mindre eller lite mer. Det var en av livets många besynnerligheter tänkte han för sig själv, i och med att han övervägde vilket spadtag det var som skulle bli det sista. Med solen i nacken skruvade han locket med sina små hål i på burken och begav sig av. Det var inte särskilt långt han behövde gå.

 

Han traskade över vägen och fann sig raskt på stigen; en gran smekte honom över kinden när han klev från den ena till den andra, och så vips såg han sluttningen bölja sig ner. Smultronen hade ännu inte dykt upp, men deras blad klädde ändå kanten på stigen i backen. Där nedanför låg på vardera sida två av dem tre gölarna som han passerade på vägen till ån, den första till vänster var kantad av al och vide och småfåglar hördes sjunga därifrån; den andra till höger var kal och formad som en djup skål.
   Ån var även den kantad av träd på bägge sidor, men för att ta sig till stället han betraktade som sitt, behövde han korsa det lilla gräsfältet emellan den andre och tredje gölen. Det tycktes honom alltid vara gyllene i sin färg. Han traskade där med solen högt på himmelen, spöt över sin axel, och bekymren bakom sig. Med den tredje gölen till sin höger fann han ån försiktigt slingra sig på sin vänster. Det var nu bara en handfull tjugo metrar kvar.

 

Väl framme vid ån slog han sig ned på stocken han brukade sitta på. Det var någonting alldeles särskilt med just denna plats, därför att mittemot på den andra sidan vattnet var det en öppning i allén, och precis efter den var där en översvämmad äng, och på denna äng lekte ett par tranor. Det var förskräckligt fint tyckte han, medan han tog fram burken med mask. Han gjorde iordning sitt spö, trädde den lagom stora masken på den lagom stora kroken, och så for dem både i vattnet alldeles intill en bunt näckrosor. Han lutade sig tillbaka.
   Flötet poppade lugnt i och med att fiskarna kom och började nafsa på masken, det såg ut att bli napp, men istället blev han tvungen att byta mask. Efter att ha bytt mask så tog han paus i metet av anledningen att en snok kom och simmade förbi på ån; i den närliggande sjön lekte alltid grodor om våren och således rådde det vare sig brist på snok eller grodor. Med snoken förbi sig fortsatte han att meta, vattnet flödade lugnt men sänket höll flötet på plats – det var kanske två meter djupt där tänkte han.

 

Plötsligen sjönk flötet mycket djupare och kraftigare än vad det brukade göra när det var en tusenbroder som fastnat på kroken. ”Hoola bandoola”, viskade han för sig själv när han mothögg, därför att det var minsann inte någonting litet som satt på andra änden. Han släppte ut lina och började kampen; fisken for vänster, den for höger, och den rände hit och den rände dit. En så pass mäktig fisk hade han aldrig fått på mete. Det var en stor utmaning att hålla fisken undan näckrosorna och buskaget på sidorna av fiskeplatsen, men med nöd och med näppe gick det an. Efter en kvarts kamp landade han äntligen fisken – det visade sig vara en sutare på strax över ett kilo; han släppte tillbaka den igen.
   Under timmarna som följde fick han ett par tusenbröder, som även dem blev tillbakasläppta igen. Mot eftermiddagstiden fann han sig nöjd med dagen och började gå hem. Det hade varit en bra dag tänkte han medan han ställde tillbaka spöet i hörnet det brukade stå i. Det var värt mycket.

Lördagen den 29 april besökte jag motordagen på torget i Karlskrona. Det var soligt och varmt väder. Det fanns många olika sorters motorfordon. Som rallybilar, folkracebilar och även dragracingbilar, utställnings-fordon mm.
 Jag fick provsitta en cool dragracingbil, det var en vit Chevrolet nova. Det var jätte roligt att få provsitta en drag-racing bil, det har jag aldrig gjort innan. Jag tog även många fotografier på fordonen under dagen. Dagen var väldigt välbesökt. Och det var roligt att gå runt och kika på de olika fordon som var där. De hade även en bil från en gammal skräckfilm, en film som heter Christine.