För dryga 24 år sedan startade min fasta anställning i Karlskrona Kommun. Jag fick vara med om något så unikt som att starta upp Bastasjö Gård. Ett boende inriktat för personer med autism. Man satsade på oss, boende och personal. Utbildningsdagar och planeringsdagar mynnade ut i ett arbete som jag kände en enorm stolthet över.
 Närheten till skog, mark och sjö var en lisa för själen. Oändliga måltider tillagade i stormkök under årets alla årstider skapar minnen.
Nu läser jag på vårat intrnät att Bastasjö Gård ska avvecklas... Tiden går... mot vad...?

 

Nu önskar vi oss alla en underbar sommar,
Tack Alicia för en fantastisk illustration.

 

Harrison menar på att det var tre orsaker till att första världskriget bröt ut. För det första var det den europeiska stor politiska kulturen som präglades av en bräcklig maktbalans. Tyskland, Österrike-Ungern och Italien kom att utgöra trippelalliansen medan Storbritannien, Frankrike och Ryssland räknades som en motvikt, trippelententen. Det som på allvar komplicerade maktbalansspelet var inte dessa stormaktsförbund som sådana utan de kompletterande allianser som slöts med mindre riken, vilka lätt råkade i kläm. Största risken var nog på Balkan, där Osmanska rikets kräftgång ständigt resulterade i konflikter med stater som Bulgarien, Grekland och Serbien. För det andra så rådde det febril konkurrens både politiskt och ekonomiskt mellan de imperialistiska stormakterna. Alla ville expandera men det kunde endast ske på bekostnad av andra européer. Både Afrika och Asien hade styckats upp och det krävdes krig för att förflytta gränser. För det tredje så saknades det en aktiv fredsvilja som motvikt till den aggressiva nationalismen. T.o.m. arbetarrörelsen slöt upp i kampen mot fienden. En orsak till att européerna var så krigiska var förmodligen för att det varit fred så länge och den gemene individen inte visste fasorna bakom krig förde med sig. Unga män tog värvningen i tron att kriget skulle vara över på några månader.

 

Gavrilo Princip, född 25 juli 1894 död 28 april 1918, var en serbisk attentatsman, känd för skotten i Sarajevo, det attentat som anses vara början på första världskriget. Bosnien och Hercegovina, vars befolkning bestod av både bosnjaker, serber, kroater och judar, hade ockuperats av Habsburgska monarkin (Österrike-Ungern) sedan 1878. Kejsarens politik upplevdes av många ur den serbiska befolkningen som anti-serbisk. Princip blev medlem i det revolutionära ungdomssällskapet Unga Bosnien som ansåg att attentat mot myndighetsmän kunde bidra till att sätta igång en revolution. Det var därför han med andra utförde attentatet i Sarajevo den 28 juni 1914 där den österrikiske tronföljaren, ärkehertig Franz Ferdinand, och hans hustru Sophie von Chotek dödades. En månad efter detta attentat kom första världskriget att bryta ut. Harrison delar upp första världskriget i olika fronter i sin bok. Det är västfronten, östfronten, kriget på Balkan, de italienska fronterna, Osmanska kriget, Asien och Oceanien, Afrika och till slut även sjökriget.

 

Västfronten
Den tyska offensivens mål mot Luxemburg och Belgien var att komma runt de starka franska försvarsställningarna och på så sätt krossa Frankrike. Det mesta gick i tyskarnas väg och både Luxemburg och Belgien hamnade under tyskt flagg. Men framgent skulle fransmännen vända ställningen och tyskarnas krigslycka skulle vända. Det var vid floden Marne det utkämpades ett av de viktigaste slagen där tyskarnas frammarsch stoppades upp. Med det sagt så gick det inte så mycket bättre för fransmännen och engelsmännen när de försökte ta tillbaka fallen jord. På båda sidorna började man så gräva skyttegravar vilket försvårade framryckningen för båda sidorna. Som avslutning på denna inledande, rörliga fas av kriget brukar man räkna det första slaget vid Ypern som inträffade oktober-november. Då försökte tyskarna med seriösa försök att tränga igenom britternas ställningar men resultat blev skralt. Man brukar från tysk sida kalla detta slag för Der Kindermord, barnamordet då det var så många unga studenter som fick sätta sitt liv till. De blev helt enkelt nermejade av kulsprutepistoler. Trots alla dessa motgångar på båda sidorna så fanns det fortfarande en optimism att kriget snart skulle vara slut på båda sidorna. Kriget hade ännu inte hunnit brutaliserat soldaterna. Det mest kända exemplet på detta var 1914 års julfred som föregicks av spontant fraterniserade på avstånd mellan de tyska och brittiska skyttegravarna. Man sjöng julsånger och sände God jul meddelanden över ingenmansland. Vid Ypern så utvecklade det sig till ett julfirande över skyttegränsen där man utdelade julklappar mellan tyska och brittiska soldater. Det var t.o.m så att mat, tobak och alkohol utbyttes mellan skyttegravarna. Detta tillstånd varade dock inte så länge och man skärpte disciplinen ifrån befälens sida. Skyttegravstriderna präglade livet på västfronten i de fyra år som kriget kom att vara. Dock kom tyskarna att uppfinna en teknisk nyhet nämligen klorgas år 1915. I början var det effektivt vapen men motståndarna kom på att bara genom att använda en av vatten eller urin indränkt tygstycke kunde man neutralisera effekten av klorgasen.

 

Östfronten
Det var stor skillnad i hur kriget utspelade sig mellan västfronten och östfronten. På västfronten fastnade trupperna i skyttegravskrig medan på östfronten var de mera rörliga. En av de största överraskningarna stod ryssarna för då de lyckades mobilisera en stor arme. Detta gjorde det nödvändigt för tyskarna att bibehålla stora trupper i öster vilket försvårade krigföringen i väster. Även Österrike-Ungern fick det svårare mot de ryska trupperna än man befarat. De hade dessutom mycket sämre kommunikations medel än ryssarna som kunde utnyttja järnvägen för truppförflyttningarna. För det andra bestod Österrike-Ungern av soldater av flera nationaliteter och alla var inte lojala mot kejsar Franz Josef. Till sist måste Österrike-Ungern sprida ut sina dåligt utrustade trupper på större geografiska ytor.
   De första drabbningarna ägde rum vid Guminnen den 19 och 20 augusti. Här hade tyskarna flyt och lyckades manövrera ut ryssarna. Även nästa slag skulle tyskarna stå som segrare och ryssarna lyckades inte ta Ostpreussen. Däremot mot Österrike-Ungern lyckades ryssarna bättre. Men även här var ryssarna numerärt överlägsna och stod som segrare. Detta tvingade tyskarna till en ny taktik där de anföll Polen för att tvinga ryssarna att binda upp stora mängder trupper. Det blev nu mera fastlåst läge likt det på västfronten. Den stora vattendelaren för östfronten utspelades 1915 då tyskarna och österrikiske-ungrarna lyckades inta Warszawa. Då byte man ut ledningen för de ryska trupperna. Men detta var inget revolutionerande drag då det inte var de ryska trupperna som slogs dåligt. Problemet var snarare att ryssarna hade så dåligt med material. I jämförelse med tyskarna så var ryssarna betydligt sämre utrustade med nästan allt – ammunition, vapen och artilleri. Den ryska armen var betydligt ineffektivare än den tyska. Dessutom hade ryssarna förlorat viktiga industristäder under slagen 1915.
Däremot var ryssarna (2,4 miljoner soldater) numerärt överlägsna tyskarna och österrikarna (1,1 miljoner soldater). Styrkeförhållandena i kombination med enorma geografiska avstånd och svårframkomliga terrängen gjorde det svårt för tyskarna att avancera. Detta gjorde att ryssarna utförde tre stora offensiver tillsammans kallade Brusilovoffensiven. Denna offensiv blev en stor framgång för ryssarna med stora geografiska vinster. Men priset blev högt, tyskarna och österrikarna förlorade 800000 man och ryssarna 15000000 man.

 

Kriget på Balkan
Nu är det dags att se på den konflikt som startade första världskriget: den mellan Österrike-Ungern och Serbien. På pappret kulle det vara en lätt match då Österrike-Ungern var en stormakt medan Serbien var en dvärg på Balkan. Nu var dock förhållande så att de serbiska trupperna var välmotiverade och hade bra utrustning. Den 12 augusti 1914 invaderade Österrike-Ungern Serbien. Det dröjde inte längre än till december samma år som det stod klart att invasionen var totalt misslyckad. Nu kom det att stanna i ett dödläge då ingendera av parterna kom någon vart. Det som fick kriget att blossa upp igen var när Bulgarien anslöt sig till Österrike-Ungern. Tanken bakom kriget var att Österrike-Ungern och Bulgarien skulle anfalla ifrån olika sidor och därmed tunna ut serbernas trupper till två fronter. Ifrån bundsförvanterna Storbritannien och Frankrike fanns ingen hjälp att få för Serbien. Detta innebar att de blev övermäktigt även för serberna och Belgrad kom att falla i Österrike-Ungerns famn.

 

De italienska fronterna
Trots att Italien var i förbund med Tyskland och Ungern-Österrike kom Italien att anfalla Österrike-Ungen för att erövra bland annat södra Tyrolen. En av de mest framträdande politikerna i Italien för krig var Benito Mussolini som på den tiden var en framträdande vänsterpolitiker. Detta gick socialistpartiet emot och uteslöt Mussolini ur partiet. Detta fick Benito att bilda en ny politisk bas i form av ett parti med revolutionär nationalism som mål. I början hade också italienarna framgångar men det mattades av och det började mera likna västfronten med skyttegravskrig. Mellan juni 1915 och september 1917 genomförde italienarna inte mindre än elva markoffensiver vid Izonso. Det var otroligt stora förluster och bara under 1916 miste Italien en halv miljon man. Man förde också krig uppe bland bergen kallat det ”vita kriget” eftersom det var så mycket snö. Italienarna förde även en front i Albanien.

 

Osmanska kriget
Osmanska kriget (nuvarande Turkiet) var krigen mellan Osmanien på ena sidan och Ryssland och Storbritannien på den andra som utkämpades på olika fronter av turkarna. Den ena fronten var osmanska Armenien där turkarna förlorade stort i antal trupper. Den andra fronten turkarna drog upp var över Sinaiöknen för att erövra Egypten ifrån Storbritannien. Även här misslyckades turkarna då terrängen var så svår och klimatet så varmt. Även i Mesopotamien (dagens Irak) fick turkarna stora problem då brittiska-indiska trupper gick till attack här. I början av 1915 drogs planerna upp för ännu en osmansk front vid Gallipoli. Det var britterna som började dessa strider med den senare berömde marinministern Winston Churchill som var den mest positive till angreppen. I början gick det britternas väg men ju längre striderna drog ut ju större motstånd stod turkarna för. Till slut blev motgångarna för stora för engelsmännen och Churchill fick avgå som ansvarigt befäl. Försvaret av Suezkanalen och nederlaget vid Dardanellerna ägde samtidigt som brittiska trupper avancerade norrut från Basra med målet att driva ut turkarna ifrån dagens Irak. Det slutade med ett nederlag för de brittiska trupperna.

 

Asien och Oceanien
Fronten i Asien och Oceanien var nog så viktig trots att det skrivits betydligt mer om de europiska fronterna i historieböckerna. Det är också det faktum att det bedrevs krig i dessa delar av världen att det just var ett världskrig. Den störste angriparen i Asien och Oceanien var Japan. Detta för att de japanska politikerna ville expandera det japanska riket och lägga under sig mer areal. Då blev det Tysklands koloniala områden som de japanska styrkorna kunde angripa eftersom dessa var dåligt skyddade av Tyskland. Japan hade dessutom en allians med Storbritannien. Det var år 1914 som Japan förklarade krig mot Tyskland.

 

Afrika
Första världskriget i Afrika påminde om hur kriget utvecklade sig i Asien och Oceanien. Även här var det svagt skyddade tyska kolonier som angrepps. Det fanns dock skillnader då områdena i Asien och Oceanien var små till skillnad ifrån områdena i Afrika som var stora och lukrativa. Det gjorde kriget blev mera bittert och utdraget.

 

Sjökriget.
Sjökriget föregicks av en upprustning av flottorna, både den engelska och tyska. Trots denna storsatsning så ville inte tyskarna gå ut i slag då de hade betydligt färre krigsfartyg än engelsmännen. Då började tyskarna istället att använda ubåtar i stor skala. År 1915 förklarade tyskarna engelsmännen att de senare var i blockad. Hundratals skepp blev sänkta av tyska ubåtar. Denna strategi höll dock inte så länge då den retade upp amerikanarna och tyskarna var rädda för att USA skulle gå in i kriget på engelsmännens sida. Opinionen i USA blev väldigt stark att gå med i kriget då tyskarna sänkte RMS Lusitania 1915. Det var ett civilt skepp men med mycket krigsmaterial ombord vilket gjorde det till legitimt mål för tyskarna. Det var inte sänkningen av detta skepp som fick USA att gå med i kriget men det påverkade opinionen för inträde i första världskriget för USA:s del.

 

Facit av första världskriget
I historieböckerna brukar första världskriget framställas som 1900-talets som ur-katastrofen. Utan första världskriget och inte minst av den urusla Versailles freden hade vi förmodligen sluppit nazismen, fascismen, andra världskriget och dess förintelser. Vi hade också med store sannolikhet sluppit våldskaskader och demografiska katastrofer som präglade Balkan och Mindre Asien på 1910- och 1920-talet – folkmordet på armenier och assyrier, fördrivningen av greker och turkar. Vi hade sluppit bolsjevikrevolutionen, ryska inbördeskriget, Sovjetunionen, Stalin och GULAG. Och miljoner europiska pojkar hade sluppit dö i skyttegravarnas lervälling. Förmodligen blev också den största effekten av kriget att de forna europeiska kolonialherrarna tappade greppet om sina kolonier då dessa såg hur fattiga Europa blivit just p.g.a. kriget. Kan för övrigt starkt rekommendera alla intresserade att läsa Dick Harrisons bok om första världskriget. Den finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek och är hanterligt tjock på 184 sidor. Inte minst eftersom jag tycker att dagens kusliga situation med krig i både Mellanöstern och Ukraina påminner om tiden före första världskriget. Speciellt Rysslands invasion av Ukraina där fronten går fram och tillbaka utan någon som egentligen kan utpekas som vinnare.

 

Referenser
Första Världskriget, Dick Harrison, 2020
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gavrilo_Princip

Lördagen den 11 maj så var det dags för Eurovision finalen och den hölls i Sverige eftersom Loreen vann förra året. Finalen sändes från Malmö Arena och eftersom Israel tilläts vara med i tävlingen så var det demonstrationer på Malmös gator och massor av poliser som höll ordning på alla människorna. Det var EBUS beslut att Israel tilläts att tävla och det skapade irritation bland folket.

 

Kroatien och Finland var tippade på att vinna i år och de hade bra låtar men väldigt händelserik show. Det här året är det många bidrag som är väldigt händelserika och ibland väldigt underliga. Det är tydligt att de har inspirerats av Finlands bidrag förra året. Det hamnade på andra plats men många ville att Finland skulle ha vunnit i stället för Sverige.

 

Irland hade en häxa som ålade på golvet i showen och Schweiz hade en man som sprang på något som såg ut som en parabol men utan antennen i mitten. Kroatien hade en man som rappade och sjöng en catchy låt medan Finland hade en man som kläcktes ur ett ägg och sprang omkring på scenen.

 

Nederländerna gick vidare i deltävlingen men blev diskvalificerade eftersom sångaren hade bråkat med någon och även blivit polisanmäld. Det var sammanlagt 25 olika länder som var med och tävlade och Luxemburg var tillbaka igen efter många års icke tävlande.

De 25 olika länderna framförde sina bidrag och jublet var allra högst när det var Kroatiens och Finlands tur att framföra sina låtar. Schweiz och Irland mottog också mycket jubel när de skulle sjunga sina låtar. Sverige fick inte lika stort jubel i år och jag håller med om att det inte var en särskilt bra låt som vi tävlade med i år.

 

Efter att alla låtarna hade spelats så blev det lite underhållning. En del av underhållningen var bra medan en del var lite för lång och kändes jobbig. I år så var det 50 år sedan som Abba vann med låten “Waterloo” och det uppmärksammades flera gånger i programmet. Tyvärr så var inte Abba där men några andra artister sjöng deras vinnarlåt och det lät bra.

 

Efter lite underhållning så presenterades de olika ländernas jury och de gav poäng till länderna som de hade röstat på. Schweiz fick 12 poäng av många länder och det var tydligt att de var omtyckta av de flesta länder. Israel fick väldigt lite poäng av varje land men deras låt var å andra sidan inte särskilt bra.

 

När varje land hade givit sina poäng så var det dags för folkets röster och Kroatien och Schweiz fick mest röster av folket och det blev Schweiz som vann. Sverige hamnade på plats 9 och det var ett bra resultat tycker jag.

 

Det var underhållande att titta på tävlingen och en hel del av låtarna var bra.

 

01 Schweiz 591 poäng
02 Kroatien 547 poäng
03 Ukraina 453 poäng
04 Frankrike 445 poäng
05 Israel 375 Poäng
06 Irland 278 poäng
07 Italien 268 poäng
08 Armenien 183 poäng
09 Sverige 174 poäng
10 Portugal 152 poäng

Birgitta Birgersdotter, även känd som Heliga Birgitta, född omkring 1303 i Uppland, död 23 juli 1373 i Rom i Kyrkostaten, var en svensk katolsk författare, teolog samt ordens- och klostergrundare av Birgittinorden. Birgittas familj tillhörde vid denna tid en av de mäktigaste i riket. Hennes fader hette Birger Petersson och hennes mor Ingeborg Bengtsdotter. Birgitta uppkallades efter det irländska helgonet Brigit. Det var vid denna tid ett vanligt namn för högättade kvinnor. När Birgitta var i tolvårsåldern dog hennes mor. Hennes far ansåg att han inte klarade av att själv ge henne den uppfostran som anstod en flicka i hennes ställning, så han sände henne till sin svägerska Katarina Bengtsdotter.

 

Birgitta giftes bort som sig bör vid tretton års ålder med en man ur hennes egen sociala krets som hette Ulf Gudmarsson. Äktenskapet var en typisk medeltida släktallians och det åtföljdes av trolovning mellan Ulfs bror Magnus och Birgittas syster Katarina. Både genom sina föräldrar och genom sin make Ulf Gudmarsson hade hon anknytning till det politiska ledarskiktet i det medeltida Sverige. Eftersom hennes morfars far var kusin till kung Magnus Ladulås, så var Birgitta släkt med den svenska kungafamiljen genom sin mor. 

 

Efter makens död ägnade sig Birgitta åt självspäkning och försakelser med sådan iver att en av hennes biktfäder, som skrev en biografi om henne, förvånades över att denna lilla och späda kvinna kunde uthärda sådana påfrestningar. Hon sov på den kalla vintermarken med endast en matta samt en tunn mantel över sig. Att bada ansåg hon i likhet med de flesta medeltidshelgon för veklighet. Hon bar tagelklädnad närmast kroppen och om livet hade hon ett rep med knutar som orsakade smärta vid varje rörelse. Varje fredag droppade hon hett vax på sin arm som ett minne av Jesus lidande. “Och om såren läktes före nästa fredag, så rev hon upp dem med sin nagel, för att hennes lekamen skulle ej vara utan pina och sår; och detta gjorde hon till den ändan, att Jesu Kristi pina skulle alltid vara i hennes åminnelse”, skriver en levnadstecknare. Om hon någonsin yttrade något överilat, tuggade hon på bittra örter.

 

Under 1330- och 1340-talet så styrde Magnus Eriksson Sverige. Birgitta knöts till kungamakten som hovmästarinna åt drottning Blanche när denne var nygift. Efter att Birgittas make Ulf avlidit ökade hennes betydelse för hovet avsevärt. Ju säkrare Birgitta blev på att Gud, Kristus och jungfru Maria talade till henne, desto mer menade hon sig dessutom vara förpliktad att inskrida med instruktioner till kungaparet. Då dessa uppenbarelser utvecklade sig till verklighet så ökade Birgittas betydelse och kungen ställde sig bakom henne. Bland annat fick klostret Birgitta ville starta en stor donation av kung Magnus 1 maj 1346. I denna ingick många gods i Östergötland och Västergötland där även Vadstena gård ingick. Birgitta kom även till att förhandla en fred mellan den franske kungen Filip VI och den engelske kungen Edward III i hundraårskriget. Detta misslyckades dock kapitalt. Efterverkningen för Birgittas del blev dock begränsade och Birgitta kunde fortsätta vara en framstående person med kontakter både till kungen och påven.

 

År 1349 bröt Birgitta upp ifrån vänner och släktingar med mål att resa till Rom. Syftet var att delta i firandet av jubelåret 1350 och att få tillstånd av påven att grunda en ny klosterorden. Birgitta kom aldrig att återuppleva Sverige igen. Man skall ha i åtanke att vid denna tid härjade pesten som mest i Europa. Det var en katastrof där det inte var ovanligt med åtta av tio dog av denna åkomma. Förklaringarna till denna smitta var många om det var så gudomliga eller kosmiska krafter var i farten. Även judarna hamnade i skottgluggen med följden av de värsta förföljelserna på judar efter andra världskrigets förföljelser.

 

År 1371, vid 68 års ålder, påbörjade Birgitta en vallfärd till Heliga landet via Neapel och Cypern. Hon hade i en uppenbarelse fått en befallning från Gud att göra detta, och trots att hon var sjuk och svag följde hon gladeligen budet. Först gick resan till Neapel, där Birgitta tidigare hade gjort en pilgrimsfärd. När Birgitta återkom till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom och den 23 juli avled hon i sin bostad vid nuvarande Piazza Farnese. Hennes stoft bisattes i kyrkan San Lorenzo in Panisperna i väntan på att hennes kvarlevor skulle föras tillbaka till Sverige och Vadstena. Processen för att kanonisera Birgitta inleddes 1377 och avslutades 1391 med att Birgitta helgonförklarades av påven Bonifatius IX efter att Nordens drottning Margareta länge bearbetat honom och hans föregångare för kanoniseringen.

 

Redan som liten hade Birgitta syner, exempelvis vid sex års ålder vaknade hon av att det var ett altare på vilket det satt en kvinna. Kvinnan sade ”Birgitta, kom!”, och flickan lydde. Kvinnan frågade om hon ville ha kronan som kvinnan hade i sin hand, vilket hon ville. Kvinnan placerade kronan på Birgittas huvud varvid synen upphörde. En annan drömsyn infann sig ett par år senare, efter det att Birgitta i en predikan hade hört om Kristi lidandes historia. I en dröm såg hon den korsfäste Jesus och hörde honom säga, ”det är på detta sätt jag har pinats”. Den sovande Birgitta frågade Jesus vem som gjort honom detta, och han svarade, ”de som föraktar mig och inte bryr sig om min kärlek”. Just dessa syner hade Birgitta i hela sitt liv. Ofta blev de nedtecknade av Birgitta själv. Det varierar dock mycket hur väl dessa är skrivna. Några är direkt dåliga medans andra är skön och inspirerad realism. En som står ut är ”Frågornas bok” som sammanställdes av Alonso Pecha de Vadaterra, en spansk före detta biskop. Den står ut då den utgör en enda lång vision som tycks ha kommit till under en ritt till Vadstena, troligen våren 1349. Plötsligt fick Birgitta se en stege som gick upp från marken till himlen, där Jesus tronade likt en domare i en tribunal. Bredvid honom satt jungfru Maria, flera helgon och den himmelska härskaren. Mitt på stegen stod en beläst munk som utmanade Jesus med spörsmål om kristen tro. Detta är den stående punkten som denna syn handlar om, att munken försöker få Jesus att erkänna att kristendomen är löjlig och orimlig. Det kan exempelvis handla om att Gud gett oss människor för-mågan att vara elaka emot varandra.
 Birgitta utförde en rad olika pilgrimsfärder under sitt liv, de första redan med sin make Ulf och då till Nidaros och Santiago de Compostela. I modern tid har man undersökt Birgittas kranium och då specifikt skallen för se om det kunde ge sken av varför Birgitta hade så många syner. Man trodde att Birgitta kunde lida av hallucinationer under epileptiska anfall. Kraniet undersöktes och då upptäcktes en urgröpning i skallen. Det är den urgröpningen som intresserar forskarna eftersom den kan ha orsakats av en godartad hjärntumör.

 

Referenser
Heliga Birgitta, Dick Harrison, 2021
https://sv.wikipedia.org/wiki/Heliga_Birgitta
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vadstena_kloster

Saint Patrick’s Day, ’Sankt Patriks dag’, är Irlands nationaldag som firas den 17 mars. Dagen firas till minne av landets skyddshelgon Patrick. I bland annat USA, Kanada, Storbritannien och Irland är det tradition att ha gröna kläder på sig.
 St. Patrick är ett av de mest kända irländska skyddshelgonen. Enligt legenden var det han som tog kristendomen till ön, gjorde treklövern känd och befriade Irland från ormar. Folket firar högtiden på St. Patrick’s dödsdag och den har varit en religiös helgdag i Irland i mer än 1500 år.

 

Irländarna började fira dagen så sent som 1903. Då de flesta på den gröna ön är katoliker och St. Patrick’s day ofta infaller under fastan har det tidigare varit en tyst och religiös helgdag. Det var inte fören 1960-talet som man började fira dagen som man gör idag. Då gav en lag pubarna rätt att ha öppet även under St. Patrick’s Day.
 St. Patrick var varken född på Irland eller döpt till Patrick. Han föddes i England och hette då Maewyn Succat. Enligt legenden såldes han av slavhandlare till Irland när han var tonåring, sen blev han kristen, flydde tillbaka till England, prästvigdes och tog namnet Patrick och började att konvertera alla irländska kelter till kristendomen.

 

Enligt legenden befriade St. Patrick Irland från ormar, men enligt biologer fanns det aldrig några ormar på Irland. Den diplomatiska förklaringen är att ormarna är en metafor för den keltiska tro som St. Patrick tvingade bort.
 Det sägs att St. Patrick använde treklövern för att förklara treenigheten (gud, sonen och den heliga anden) för irländarna. Kelterna trodde att varje löv på klövern hade en betydelse så det var en bra taktik att använda den för att beskriva kristendomen. St. Patrick startade flertalet kyrkor, skolor och kloster och gjorde klövern populär.

 

Allt du ser är grönt; hår, kläder och till och med maten. Och då menar jag inte spenat, utan bagels, pannkakor och till och med öl – om du kan färga det grönt kommer det serveras på St. Patrick’s Day. Men det gröna slutar inte där: man har färgat floder, monument, ja, till och med skidorter gröna för att hedra högtiden.
 Även om alla använder grönt under den här dagen så föredrog St. Patrick faktiskt blått. Grönt blev populärt under den irländska revolutionen 1798 då irländarna bar fyrklöver och gröna kläder som en symbol för nationalism – vilket fastnade.

 

Det bästa sättet att fira St. Patrick’s Day på är, bortsett från drickandet och att ha på sig grönt, att titta på eller delta i en parad. Märkligt nog hålls de största paraderna i andra länder än Irland. De emigrerade irländarna tar nämligen högtiden på största allvar.

 

 

Pierre sover ända till morgonen då han blir väckt av sitt mobillarm. Pierre gäspar stort och sträcker på sig i sängen. Han går upp och äter frukost. Det tomma paketet med kött står fortfarande kvar på golvet strax framför kylskåpet och Pierre blir påmind om vad som hände på natten. Pierre har lite svårt att ta in att han faktiskt var en drake i natt och flög och till och med träffade en annan drake.
 Ja herregud vilken natt! Jag blev förvandlad till en drake!
När Pierre går på toa efter att ha ätit frukost blir han också påmind om vad som hände på natten. Elden han sprutade har gjort en liten svart sotfläck på utsidan av handfatet men Pierre tänker inte slipa bort sotfläcken utan den får vara kvar.
 Pierre tar på sig sina arbetskläder och går till jobbet. Nästan alla är redan där men David har inte kommit än. Pierre tycker det är konstigt eftersom han vet att David alltid är noga med tiden. Arbetsledaren har inte bestämt vem som ska jobba med vem än och vilka sysslor som ska göras. Pierre ställer sig och bläddrar i en tidning i fikarummet.

 

Efter några minuter så kommer David till jobbet. Han ser upphetsad ut och förklarar att hans klockradio gick sönder under natten vilket gjorde att han vaknade senare än han brukar. Arbetsledaren tycker det är bra att han ändå kom så snabbt som han kunde. David frågar om han kan ta en kopp kaffe innan jobbet börjar och det är okej. David går ut i fikarummet och hälsar på Pierre.
– Jobbig morgon?
– Min gamla trogna klockradio pajade under natten så jag försov mig lite. Jag hann knappt äta någon frukost.
– Det sägs att frukosten är viktig om man ska må bra under dagen.
-– För mig är kaffe viktigt. Det gör att man vaknar ordentligt.
– Vad brukar du äta till frukost?
– Några smörgåsar med skinka på, tre kokta ägg, havregrynsgröt, äppeljuice och en stor kopp kaffe. Du då?
– Mest smörgåsar och kaffe eller te. Någon gång nåt kokt ägg
– Intressant. Trots att du äter mindre än mig så är du rundare än vad jag är, om du förstår vad jag menar. Det är inget negativt. Det är bara något som jag har tänkt på.
– Ja det stämmer. Hmm. Du är kanske mer aktiv än vad jag är. Vem vet.
– Kanske det.

 

Arbetsledaren ropar på de anställda och de ställer sig framför honom och lyssnar. Pierre och David ska jobba i Hoglands Park och klippa buskar. Några andra ska tömma alla soptunnorna i Hoglands Park. Några andra ska klippa buskar borta vid NKT Arena.
 Pierre och David går ut från lokalen och bort till Hoglands park. De har med sig verktyg så de kan klippa buskarna. Pierre går till ena änden av parken medan David är lite längre bort. Pierre hade gärna velat att de ska jobba bredvid varandra så att de kan prata med varandra. På lunchen kan de säkert snacka lite. Apropå lunch, Pierre börjar redan bli hungrig och ändå åt han så mycket som han alltid brukar göra och det räcker i vanliga fall men inte i dag. Pierres mage börjar kurra.
 Pierre håller på och klipper en buske som är nästan vid busshållplatsen då det surrar till bredvid honom. Pierre undrar vad det är som surrar och vänder sig mot sidan. Det är en större geting och Pierre känner sig obekväm med att ha insekten så nära sig. Pierre går till en annan buske och börjar klippa ner den men så fnyser han till över sig själv.

 

I natt förvandlades jag till en stor drake. Borde jag ens bry mig om den där insekten då? Nä, egentligen inte.
 Men Pierre känner sig ändå obekväm med att ha en geting nära sig då han jobbar. Efter en stund flyger getingen vidare och Pierre fortsätter klippa ner busken. Pierre tittar bort mot David och han jobbar väldigt snabbt och effektivt.
 Pierre och David jobbar på bra och när det blir lunch så går de tillbaka till lokalen och lämnar sina verktyg. Pierre bestämmer sig för att bjuda David på lunch.
– David, Vad säger du om jag bjuder dig på lunch i dag?
– Va, ska du bjuda mig på lunch? Hmm okej, Varför inte. Var och vad ska vi äta?
– Kebab house har en bra pizza buffé så jag tänker att vi kan gå dit.
– Visst, varför inte?
– Jag är hungrig som en varg. Det ska bli gott med pizza buffé nu.
– Jag börjar också bli hungrig.

 

Pierre och David går till kebab house och de har just satt ut alla pizzorna på buffébordet. Än så länge har det inte kommit så många besökare så det är bara att välja och vraka bland pizzorna. Pierre betalar för sig själv och David. Både Pierre och David fyller sina tallrikar så mycket som det går. De sätter sig vid uteserveringen och börjar äta. Pierre dricker sprite medan David dricker en loka citron.
 Både Pierres och Davids tallrik blir tomma snabbt och de går in och hämtar mer pizzaslice. När de ätit klart sitter de en stund innan de går ner till jobblokalen igen. Det är inte mycket att göra på eftermiddagen och arbetsledaren frågar Pierre och David om de kan städa i fikarummet och det vill de gärna. Pierre störde sig på hur smutsigt det var i fikarummet i morse och nu kan han och David göra något åt saken. Pierre hittar flera matlådor med mögligt innehåll i kylskåpet och de slängs direkt i soporna.
 David sätter in massor av disk i diskmaskinen och sätter i gång den. Pierre torkar hyllorna i kylskåpet med en fuktig trasa. Bit för bit blir fikarummet snyggare och snyggare. När de andra arbetarna kommer tillbaka från sina ärenden så är fikarummet väldigt fint. Det verkar inte ens som att de flesta lägger märke till hur fint där är men Pierre och David känner sig nöjda.

 

Det är dags för arbetarna att gå hem och Pierre går fram till David och säger adjö. Pierre och David lämnar lokalen och går hemåt men de går åt olika håll. Pierre passerar Watchmeister och kommer på att han kanske borde köpa mera kött till grillningen. Pierre går in på City-’hallen och är snart framme vid köttet. Han står och funderar och jämför vilka paket som innehåller mest kött för pengarna. Pierre kan känna lukten av köttet genom paketen och han kommer på sig med att dregla på ett av paketen. Han torkar snabbt av paketet med ena ärmen på tröjan och tittar sig omkring. Det verkar inte som om någon såg vad som hände.
 Pierre köper sju stora paket med kött. Han tänker äta någon av paketen i dag när han förvandlats till drake. Pierre går till hyreshuset där han bor. På vägen upp till sin lägenhet så träffar han den som bor strax under honom. Pierre hälsar på personen och ska just fortsätta upp för trappan när personen harklar sig. Pierre vänder sig om och tittar på personen.
– Det var ett himla liv du förde i går på natten. Jag trodde du blev attackerad av någon.
– Jag ber om ursäkt för oljuden i natt. Jag hade min TV på för högt.
– Jaså jaha. Jag tyckte det lät som om det var du som skrek men jag måste väl ha hört fel då. Förresten, såg du något konstigt i natt?
– Nä, vad skulle det ha varit i så fall?
– Ah det var någon äldre borta vid äldreboendet som tyckte sig se en stor drake som gick vid de här hyreshusen.
– En drake? Det har jag väldigt svårt att tro. Den äldre såg nog i syne.
– Jag tänkte det också men någon hittade ett konstigt fotavtryck i en lerpöl. Det var ett väldigt stort fotavtryck och det fanns massor av likadana fotavtryck i Amiralitetsparken.
– Jag såg ingen drake i alla fall.
– Jag har också lite svårt att tro på att en drake har gått på gatan här utanför men ja. Du får ha det så bra. Hej!
– Hej!

 

Pierre kommer upp till sin lägenhet och låser upp ytterdörren. Väl inomhus så suckar han djupt. Han hade tänkt att göra likadant som i går men han blev alltså sedd trots att han var så försiktig i går. Pierre tycker det är märkligt att en äldre såg honom. De brukar väl sova vid den tiden på dygnet. Nåja. Han tänker inte ge upp men måste ändra sina planer lite.
 Pierre sitter och funderar på vad som är bäst och kommer fram till att han ska ta sig till Saltö badplats och förvandla sig där. Han kan ha med sig köttet i en påse. Pierre nickar för sig själv och kollar när sista bussen till Saltö går. Den går ungefär 23.40 och han bestämmer sig för att åka den. Visserligen kan Pierre gå till Saltö men han känner inte riktigt för det. Men han måste kanske gå hem därifrån när han har varit drake ett tag. Att landa i Amiralitetsparken som drake kan innebära bekymmer.

 

Klockan är 17.00 och det är fortfarande soligt ute. Pierre sätter sig i vardagsrummet och tittar lite på TV men han är väldigt rastlös och kan inte koncentrera sig på programmet som han ser. Pierre kan känna draken inom sig och den vill ut men han måste vänta till kvällen då det är mörkt. Pierre tittar på klockan och bestämmer sig för att åka till Saltö tidigare. Han googlar när solen går ner. Det kommer att ske klockan 20.50.
 Pierre funderar på vad han ska göra under tiden och bestämmer sig för att gå en längre promenad. Det är fortfarande varmt ute så han tar bara på sig sandaler. Pierre använder hissen och åker ner till nedersta våningen och går ut genom ytterporten. Han går ner mot Amiralitetsparken och Alamedan. Pierre passerar äldreboendet på vägen till parken.
 När Pierre kommer ner till parken så får han syn på sina egna fotavtryck som han gjorde när han var drake. De är verkligen stora och flera människor i parken tittar på fotavtrycken. Flera av människorna tar foton på fotavtrycken och de verkar uppspelta. Pierre går förbi dem och låtsas vara nyfiken på fotavtrycken han med. Men han vet ju vem som har gjort dem. Pierre går ner till Alamedan och går gatan fram. Borta vid skolan så är det fullt med ungdomar som spelar boll. Flera hundägare är ute och rastar sina hundar. Pierre är framme vid Drottninggatan och går ner mot kajen.

 

Det är många äldre trähus där Pierre går och flera har sina fönster öppna. Pierre passerar husen och rycker plötsligt till. Han hör Davids röst. Är det här han bor? Pierre tittar upp mot fönstret som han hörde Davids röst i från och lyssnar noga. Jo visst är det hans röst som hörs. Han verkar prata i telefon. Pierre funderar på om han ska hojta och ropa hej men
låter bli.
 Pierre går mot Sparre. Han går vidare ner mot bron som leder till Stumholmen. Pierre går över bron till Stumholmen och köper en vaniljglass med massor av strössel på i kiosken som är efter bron. Glassen är väldigt god och Pierre njuter av den söta smaken.
 Pierre går ner till badstranden och det är fullt med folk som badar och solar. Pierre sätter sig på en bänk och tittar på alla som badar och solar medan han äter det sista av glassen. Han känner sig fortfarande lite rastlös men draken inom honom verkar ha lugnat ner sig lite. Pierre sitter på bänken och sluter sina ögon och njuter av det varma soliga sommarvädret. Det är inte ofta som han tar tid på sig och bara njuta av att bara vara men nu när han gör det tycker han det är mycket skönt.
 Pierre sitter på bänken en lång stund innan han reser på sig och vandrar vidare runt Stumholmen. När Pierre vandrat runt hela Stumholmen och kommit tillbaka till bron så går han hemåt samma väg som han gick dit.

 

Väl inne i lägenheten igen så tittar Pierre på sin klockan. Klockan är nu 20.15 och Pierre sätter på sin TV igen. Klockan 21 så är det Blekinge nyheter och Pierre tittar på dem. Han rycker till när han hör ordet drake nämnas och höjer volymen.
 “En drake har blivit sedd i Karlskrona under föregående natt och flera människor är oroliga och rädda. Vi har intervjuat den som såg draken. Kan du berätta vad som hände?”
“Jag vaknade mitt i natten och behövde göra mina behov. När jag kom tillbaka till sovrummet igen så såg jag den här stora draken genom mitt sovrumsfönster. Draken var färgad blå/grön och hade jättestora vingar också. Den gick på mitten av vägen och sen försvann den ner mot Amiralitetsparken.”
“Sprutade draken eld då den gick på gatan?”
“Nä jag såg ingen eld från den på något sätt”
“Du ska ha tack för intervjun”.
“Flera har rapporterat om konstiga fotavtryck i Amiralitetsparken och två djurexperter har sagt att det kan röra sig om en riktig drake. De säger att man ej bör gå fram till draken om man ser den utan låta den vara i fred. Vi har intervjuat folk här i Karlskrona och frågat vad de tycker om att en drake kan finnas här. Här är några av reaktionerna som vi har fått”
“Så länge den inte sprutar eld på människor så gör det väl ingenting att den är här”
“Det känns ju lite oroligt om en stor drake är i stan”
“Drakar och människor passar inte så bra i hop. Den borde hitta något annat ställe att bo på”
“Det värsta är väl om den skulle starta en storbrand. Då blir det inte kul”
“Jag hoppas att draken är vänlig om jag skulle träffa den”
“Frågan är om jag vågar gå ut på kvällen nu. Jag bor i det här kvarteret som den har blivit sedd”
“Bara dräp besten direkt. Drakar är inga trevliga djur”
“Draken får vara i stan så länge den håller sig borta från mig”
“Jag vill inte att någon drake ska vara i stan”
“Det var en del av vad folk i Karlskrona tycker. Om du har en åsikt om det så gå in på SVT Blekinge och säg din åsikt. Nu till nästa inslag. Länstyrelsen i Blekinge har..”

 

Pierre stänger av sin TV och sitter i tystnaden och funderar. Han tycker det är tråkigt att så många verkar negativa mot honom men de har ingen aning om vem han är. Men å andra sidan vet de inte att han är en människa som förvandlas till drake. Om de vetat det hade de kanske inte varit lika negativa. Nåja, han får ta upp saken med den lila draken om några timmar.
 Klockan är 22.30 när Pierre lämnar sin lägenhet och ställer sig vid busshållplatsen och väntar på buss nummer 1 som går till Saltö. Det är fortfarande folk i parken som tittar på fotavtrycken. Bussen kommer efter en kort stund och det är bara Pierre och chauffören som är i bussen. Chauffören tittar nyfiket på Pierre men säger ingenting.
 Bussen är framme vid Saltö torg 22.55 och Pierre går mot badstranden. Vid den första delen av stranden som är närmast bollplanen så är det massor av ungdomar som håller på och grillar men längre bort där den stora stranden är så är det helt folktomt.
 Pierre passerar stranden och går bort till bergen efter stranden där han och draken var i går och pratade med varandra. Det är folktomt på berget också och Pierre hittar ett bra gömställe där han kan lägga sina kläder. Pierre tar av alla sina kläder och går ner på alla fyra och låter förvandlingen ske.

 

Pierre börjar förvandlas till drake och förvandlingen sker snabbare och med mindre smärta än i går. Efter ungefär fem minuter så är Pierre fullt förvandlad och han står och tittar ut mot havet. Den lila draken har inte kommit än och Pierre beslutar sig för att flyga lite och göra loopar medan han väntar.
 Pierre spänner sina kraftiga bakben och hoppar uppåt samtidigt som han flaxar så snabbt som han kan. Det dröjer inte länge förrän han är högt uppe i luften. Pierre vill gärna skrika av glädje men känner att han måste vara mer försiktig nu när folk vet att det finns en drake i stan.
 Pierre flyger ut mot havet och börjar att göra lite loppar och bara ha kul. Några gånger flyger han så lågt över vattnet att hans mage blir alldeles våt och det är en skön känsla. Efter en stund känner Pierre att den lila draken är nära. Han kände samma känsla i går men visste inte vad det betydde. Den lila draken kommer flygande från Dragsö och han hälsar som vanligt.
– Hallå Hallå. Här har du det i dag
– Jo tack jag har det bra. He he. Gullan Bornemark kunde verkligen göra bra låtar.
– Du och jag tillhör den äldre generationen som har hört de låtarna. Om vi sjunger samma sak till lite yngre fattar dem ingenting.
– Jag vet. Det är tråkigt men vissa saker har sin generation så att säga.
– Från det ena till det andra. Jag hörde att du blev sedd i går och att massor av människor har sett dina fotavtryck i parken. Det är ju inte så bra.
– Jag fick ändra mina planer lite och förvandlas här i stället.
– Jag också. Jag blev tvungen att förvandlas borta vid skogen vid Dragsö camping.
– Men jag tänker vi kan lösa problemet på ett bra sätt.
– Jaså, hur då?
– Jag tänkte jag kunde gå till BLT och prata med en reporter och visa vad jag är. Givetvis får han inte ta foto när jag är människa men som drake.
– Nej nej nej. Glöm det. Det är ingen bra idé alls. Det skulle bara skapa stora problem både för mig och för dig.
– Men folk hade förstått att jag inte tänker spruta eld på hus och sådant i alla fall.
– Kanske det. Men folk hade nog blivit ännu mer skrämda om de visste hur det ligger till. Bara själva konceptet drake skrämmer människan. Om det sen visar sig att en människa förvandlas till en drake lär det inte göra det mindre skrämmande. Snarare tvärtom. Tänk om en pyroman blir en drake. Hemska tanke.
– Men jag är inte en pyroman.
– Nej, jag vet. Men så fort du berättar om när du blev biten av mig och förvandlades så kan du räkna med att människor kommer att stå i lång kö för att bli biten av dig och även mig så klart. Och själva konceptet med bettet skulle skrämma många människor. Tänk bara förr i tiden när folk trodde på varulvar.
– Men varulvar och drake är inte samma sak direkt.
– Nä, men tänk så här. En varulv biter en människa och den förvandlas till varulv. En varulv är stor och kan vara farlig, eller hur?
– Ja, absolut.
– Tänk då hur folk hade reagerat om de vetat att en drake hade bitit en människa och den förvandlas till drake, så som hände med dig. Vi är båda mycket större och kraftigare än en varulv någonsin varit och det hade gjort folk helt livrädda.
– Men jag skulle aldrig ha några onda avsikter även om jag är drake.
– Jag vet, men andra som skulle vilja bli bitna skulle kanske ha det. Dessutom skulle det säkert finnas människor som hela tiden skulle provocera dig så att du sprutar eld och sedan stämma dig. Polisen skulle dessutom garanterat hämta dig på förhör varje gång det är en konstig brand eller påtänt. Därför säger jag; låt ingen få veta att du kan förvandlas till en drake. Inte ens dina anhöriga.
– Jag förstår vad du menar. Det känns bara så orättvist.
– Livet är orättvist. Det finns inget att göra åt det.
– Apropå något annat. Det är några saker som jag har märkt sedan jag blivit drake.
– Det är säkert många saker som nog kan kännas annorlunda. Är det något speciellt som du tänker på?
– Först; jag är van vid att äta en viss mängd mat till frukost och det brukar räcka men i dag så blev jag väldigt hungrig bara någon timme efter jag kom till jobbet. Jag åt pizzabuffé till lunch och tog mycket mer än jag brukar ta. Den andra saken var när jag var i city-hallen senare på dagen och köpte kött till grillning och så. Då kunde jag känna doften av köttet genom plasten och började dregla. Som tur var så var det nog ingen som såg det där men jag kände mig lite dum och skamlig.
– Angående den första saken; Du måste äta mer nu. Även om du inte förvandlas varje dag. Din ämnesomsättning är betydligt högre än den var innan. Den andra saken känner jag också igen. Det kan vara lite svårt men jag brukar distrahera mig på något sätt. Tugga tuggummi eller något sådant.
– Jag tänkte på det du sade om bonden och gratis köttet. Skulle du och jag kunna dela på det på något sätt eller om jag också får gratis kött av bonden?
– Hmm. Bonden tycker redan det är märkligt att jag gör av med så mycket kött men det bästa vore nog om jag delar med mig av det. Jag har känt bonden i många år och jag är osäker om han hade gett dig gratis kött bara sådär.
– Jag förstår. Förresten, finns det något som vi drakar inte tål att äta?
– Jag är ingen expert men än så länge är det bara kebab som jag inte kan äta. Varken som människa eller drake.
– Vad händer om du äter kebab då?
– Jag blir väldigt lös i magen. Innan jag blev drake kunde jag äta kebab utan problem men inte efter första förvandlingen.
– Jaha, så tråkigt. Hur blev du drake förresten.
– Jag blev biten av en när jag besökte Göteborg.
– Har du bott i Göteborg innan?
– Nä. Jag hälsade på en kompis som bor där och den här draken bara kom flygande och bet mig när jag och kompisen gick en promenad i Hisingsparken.
– Oj! Där ser man.

 

Under tiden medan de pratar med varandra så flyger de två drakarna längre och längre ut över vattnet. Pierre känner inte igen var han är men han hoppas att den lila draken håller koll på var de är för någonstans. Pierre tycker det är underbart att sväva fram över vattnet och några gånger sticker han ner sina långa klor i vattnet och vattnet sprutar omkring dem. Den lila draken gör likadant några gånger.
 Pierre är helt säker på att det är David som är förvandlad till den lila draken. Det gör honom ingenting eftersom han tycker att David är så trevlig. Det hade varit jobbigare om det varit någon som han inte hade tyckt om. Pierre tycker att den lila drakens böljande blåa man är väldigt fin. Han undrar om den är mjuk eller hård och sträcker försiktigt ut en av armarna och klappar den blåa manen. Manen är väldigt mjuk och fluffig. Den lila draken rycker till lite när han blir klappad men säger ingenting. Pierre tycker de har flugit lite väl långt ut över havet och vill tillbaka där han känner igen sig.
– Kan vi flyga tillbaka till Saltö? Jag har ingen aning om var vi är.
– Så klart att vi kan göra det.

 

De två drakarna vänder om och flyger tillbaka till Saltö. När de kommer närmare Saltö strand känner de lukten av ungdomarnas grillande. Det är en god lukt. Pierre har några frågor till om det här med att vara drake.
– Hur länge kan vi vara förvandlade till drake innan vi måste bli människa igen?
– Jag vet inte men den längsta tiden jag har varit drake har varit drygt 12 timmar men då var jag väldigt trött efteråt.
– Men då kan man kanske säga max 8-10 timmar ungefär?
– Kanske det men det beror nog också på vad du gör under den tiden och hur mycket du äter och andra saker.
– Hur lång tid tar det att flyga till Polen?
– Det beror på vilket håll du tar och om du har medvind eller motvind men ungefär 4-5 timmar skulle jag gissa på.
– Finns det några fler än oss två i Karlskrona som kan förvandlas till drake?
– Inte vad jag vet.

 

De två drakarna landar på berget. De kan höra musiken som ungdomarna spelar men vet att de inte är så nära att de blir sedda. Pierre diggar takten till musiken och den lila draken sneglar lite på honom.
– Gillar du inte musiken som de spelar?
– Inte direkt. Det är bara lättpop som man inte kommer i håg när man hört den. Skvalmusik brukar jag kalla det för.
 De två drakarna står och tittar ut mot havet. Vågorna slår lätt mot klipporna. Det är ett trevligt ljud. Drakarna drar in sina vingar och de står nära varandra och gillar sällskapet. Den lila draken harklar sig.
– Nej. Nu får jag nog ta mig hemåt men vi ses väl här i morgon kväll också?
– Javisst. Det kan vi göra.
– Men då säger vi så. Hej på dig!

 

Den lila draken flyger mot Dragsö och Pierre står tyst och stilla en stund men förvandlas snart tillbaka till människa och klär på sig kläderna som han gömt undan. När han är färdigklädd så lämnar han berget och börjar gå hemåt till sin bostad. När Pierre väl kommer hem så går han direkt och lägger sig i sin säng.

 

Bob: Vad är egentligen värdet i att tänka själv?
Movitz: Ja du det beror väl på till vilken effekt det sker.
Bob: Är det någon skillnad på det och enträgenhet?
Movitz: Både ja och nej skulle jag våga säga.
Bob: Jaså?
Movitz: Ja att tänka för sig själv är oundvikligen en handling av enträgenhet, därför att det är rätt låg sannolikhet att någon inte redan tänkt tanken innan.
Bob: Och?
Movitz: Det är ändock nödvändigt för att man ska kunna hitta sann sanning om sig själv.
Bob: Hur menar du då?
Movitz: Ja jag vet inte vilka tapeter du vill ha i sovrummet; vi kan fråga en expert men i slutändan så är det bara du som kan veta.
Bob: Så självständigt tänkande är nödvändigt för att besvara frågor av en subjektiv natur?
Movitz: Ja det skulle jag våga påstå.
Bob: Filosofiska problem då?
Movitz: Ja det blir ju en perspektivfråga; vissa tror det finns ett objektivt svar på sådana och andra att det inte gör det.
Bob: Jo iförsig.
Movitz: För vad det är värt vill jag hellre prata med en människa som kan förklara varför den har fel, än en som inte vet varför den har rätt.
Bob: Borde man lita på auktoriteter inom ämnen då?
Movitz: Ja på samma sätt man litar på väderprognosen.
Bob: Varför?
Movitz: Ja man kan ju inte förutspå vädret bättre själv, men en prognos är en prognos.
Bob: Men borde självständigt tänkande ta precedens över officiella källor?
Movitz: Jag menar det beror väl på.
Bob: Gör det?
Movitz: Anspråket på vad som är etiskt rätt är fundamentalt annorlunda än det som är på vad som är sant.
Bob: Varför?
Movitz: Såvida inte du menar att vissa människor är mindre värda, är alla människors anspråk på rätt och fel jämställda till den gräns att dem inte inskränker varandra.
Bob: Men vi har ju lag och ordning och experter på det?
Movitz: Ja och legitim lag och ordning är grundat på vad jag precis konstaterade, mer eller mindre.
Bob: Men borde man då försöka tänka själv?
Movitz: Både ja och nej.
Bob: Varför?
Movitz: Det beror på vad det innebär för en själv.
Bob: Hur menar du nu?
Movitz: Somliga betraktar det som att innebära att bara lita på sitt eget förnuft.
Bob: Ja det är väl det som är poängen?
Movitz: Nej poängen är ju att reservera sitt slutgiltiga
omdöme.
Bob: För vad?
Movitz: En person som tänker själv utan insikt i det egna förnuftets felbarhet, gör sig bara skyldig till att lita blint på ännu en källa.
Bob: Aha.

Så han slapp skolan i en dag. Månaderna gick snabbt. Petter hade fått ta hem geväret som belöning för ett så imponerande skott. Så han hade fått en ny hobby. Sitta framför sitt sovrumsfönster och skjuta sönder grannarnas TV-apparater och fönster. Men han hade memorerat tiderna de skulle vara hemma. Och pappa hade bytt ut deras egna fönster mot skottsäkra om någon skulle vilja ge igen. För att de inte skulle känna igen honom så hade han även köpt in en Michael Myers-mask så ingen skulle se honom och känna igen honom. Till slut var dagen här. Det var en stor tillsamling. Med marknadsstånd och karuseller. Han åt lite smörgåsar med sin familj.
 Till slut kom bussarna med folket från Hjältemåla. Nervöst gick syskonen till sina olika grenar. Petters händer skakade lätt. Barnen från Hjältemåla ställde sig bredvid varandra så två linjer stod uppradade. Glåporden haglade. Hörru slödder ropade ett barn från Hjältemåla. Petter såg att ungen liknade Clark Kent. Hörru din Clark Kent-wannabee, du kommer förlora. Ungen som stod framför var den Petter skjutit. Ser du honom? Jag skjuter så bra så jag kunde träffa honom trots att han stod bakom mig. Det stämmer sa ungen, min fot är beviset. Jag skulle visa skotthålet om det inte var bandage för. Det kan jag med sa ungen. Han tog fram en glock ur fickan och tömde ett magasin på en talrik som stod på ett bord bakom. Fan, det var imponerande sa Petter. Men hans skytte hade blivit bättre. När tävlingen skulle börja så började domaren prata. Så barnen från Skurköping och framtida förlorarna från Hjältemåla. Ni ser tavlorna bakom mig. Han pekade på några tavlor som satt på en räls så de rörde sig fram och tillbaka.En träff i mitten ger 5 poäng. En träff i ytterkanten ger 3. Är träff någon annanstans ger 0 poäng. Ni får 5 skott var. Petter fick till slut gå fram då han var sist i ledet för Skurköping. Men han kom ihåg vad han lärt sig. Ta ett djupt andetag tryck långsamt på avtryckaren och visualisera vad han vill skjuta. Så han såg Måndag framför sig. Han fick 25 poäng. Det var rekord så han gjorde bra ifrån sig. Nu hade han gjort sitt för staden. Nu kunde han väl bara hålla tummarna för en vinst. Han gick och kollade hur det gick för Måndag. Även hon låg först i sin tävling. Det fanns inga regler så löparna slog och skjöt på varandra. Hon själv sprang med ett slagträ och knäckte knä på sina motståndare. Till slut var alla grenarna över. Folk samlades runt ett podium som domarna räknade upp poängen. Efter en stund sa de häpet att båda städerna hade exakt tusen poäng. Folk började undra vad ska vi göra nu...

Hej, mitt namn är Peter. Jag har alltid sett mig själv som en skeptiker. En sån person som aldrig tror på något om jag inte själv har fått se eller uppleva det. Men något som öppnade mina ögon hände faktiskt för bara några månader sedan. Se, jag hade precis fyllt 19 år. Jag hade lyckats få mitt bilkörkort några dagar innan. Det var en stor fest som vi ställde till med. Pappa som jobbar med bilar hade köpt en gammal begagnad Masda. Så ingen lyxbil men hade själv fixat upp den. Så den såg helt ny ut. Han hade till och med installerat en GPS och kamera för att se bakom bilen. Efter en hel dags festande och drickande så var det dags att köra hem några vänner. Klockan var efter midnatt. Så vanligtvis hade jag lagt mig vid denna tiden. Men det var för roligt att köra bil .De bodde rätt långt bort. Så det var en timme dit och en timme tillbaka. Men vi körde till slut iväg. På grund av fyllan så såg jag lite suddigt så jag körde långsamt för säkerhets skull.

 

Vi körde förbi en kyrkogård på vägen till mina vänners hus. Jag spände ögonen. För jag tyckte mig se en figur stå vid grinden till kyrkogården. Jag stannade bilen.Vad stannar du för sa mina vänner. Titta sa jag mot grinden. Kan ni se något? Ja vi kan se en rostig grind. Vad då då? Jag tyckte mig se något men det var säkert spriten som ställde till det. Så vi körde vidare. Efter en stund var vi framme där mina vänner bodde. Vi tacka varandra för en trevlig kväll. Jag körde förbi kyrkan igen. Jag tyckte mig se samma gestalt. Så jag stannade bilen. Jag gick ut för att prata med gestalten. När jag kom närmare såg jag att det var en liten flicka. Jag förstod direkt att något var fel. Hej, behöver du hjälp? Hennes kläder var helt slitna och håret ovårdat. Jag heter Peter vad heter du?. Kajsa sa hon. Ok Kajsa, behöver du hjälp? Du ska nog inte vara ute så här sent. Ska jag ringa dina föräldrar? Vad har de för nummer? Flickan svarade inte. Ska jag köra hem dig, sa jag. Ja tack, sa flickan.

 

Så vi satte oss i bilen. Jag kände på mig att något var fel med flickan. Vad är adressen. Hon berättade och jag skrev in adressen. Det var inte långt bort. Så jag stod snart utanför ett hus. Är det här? Sa jag. Ja sa flickan. Tack så mycket. Hon sa hej då och hon gick in i huset. Jag skulle precis åka när jag tittade ner i sätet bredvid mig. Hon hade glömt sin jacka. Så jag tog den i famnen och knackade på dörren. En äldre kvinna öppnade. Ja? Hej jag körde precis hem er dotter och hon glömde sin jacka. Hon stod vid en kyrkogård och verkade vilsen. Kvinnan såg sorgsen ut. Min dotter är död sa hon. Nej hon verkade i högsta grad levande sa jag. Kom in unga man sa hon. Så jag tog av mig skorna och gick in. Hon ledde in mig i ett stort rum. Där mitt i rummet var ett stort bord. Det hade en bild på en leende tjej. Mina ögon vidgades. Hon såg ju exakt ut som tjejen jag precis kört. Kvinnan visade ett tidningsklipp under bilden. Det var från 1977. Det stod ung tjej har dött i en bilolycka precis utanför Förkärla kyrka. Jag kände kalla kårar. Vem fan hade jag haft i bilen? Vems jacka hade jag i famnen?

 

Johan tittade upp i taket. Han reste på sig långsamt. Han tittade på en bild på sig själv och en leende kvinna. Sara Svensson 1974-2013. En ring låg vid bilden. Han tog på sig arbetskläderna. Solen började gå ner över staden. Den lilla byn Queensland skulle aldrig bli sig riktigt lik. Han satte sig i sin bil och började köra. Inom kort var han på sin arbetsplats. Han jobbade på stadens polisstation. Han klädde om till sin polisuniform. Han undrade lite över sin arbetsdag. Han satte sig ner och småpratade med sina kollegor. De undrade hur han mådde efter sin frus bortgång. Bra, svarade han även om det var en lögn. Han fick ett anrop. Det var vandalisering på en kyrkogård. Han suckade, säkerligen borgmästarens snorungar som är ute igen. Så han satte sig i sin patrullbil. Han körde iväg. Det var ändå en djävulskt kuslig natt. Och kusligare skulle det bli. För som han närmade sig kyrkogården så var det kolsvart. Så det var enbart lysena från bilen som gjorde att han inte krockade med stenmuren runt kyrkogården. Så han fick använda ficklampan så det lös upp. Han blev förvånad när istället för hasande steg och spya så var det gråt han hörde. Han tittade sig omkring. Han kunde se människor vandra runt. De var alla täckta av jord. Han tittade sig omkring. Det var stora jordgropar vid några gravar. Polisen, stig fram sa han.
   De började närma sig honom långsamt. Samtliga var täckta av jord. Han märkte att en av dem haltade och hade ett blödande knä. Så han anropade efter förstärkning och en ambulans. Så efter ett tag så var hans kollega Sam och en ambulans på plats. De tog in den skadade i ambulansen och körde iväg. Vi tog fram våra ritblock. Vi försökte få fram deras namn. Men inget sammanhängande gick att få från dem. Så de fick alla filtar så de hade något på sig. De sattes sedan i deras patrullbilar. De blev alla tagna till polisstationen för att få jorden bortspolad. De såg alla bättre ut rena.

 

Men deras förvirring var kvar. Så ingen visste vad de skulle göra med dem. Nästa dag så fick kyrkorådet reda till groparna med jord. Men deras nackhår reste sig. För de kunde se ner till gravarna men de var öppna och tomma. Så de fick grävas upp helt. Men samtliga var tomma. En vrede spred sig i byn. Då det troligaste var att det var likplundrare som varit där. De förvirrade människorna hade ingen gått ut om. Men Johan och hans kollegor var ändå rätt handfallna. Som han pratade med en journalist fick han ett anrop. Han skulle in till stationen. För de människorna hade börjat prata. Mest bara osammanhängande ord. Men hans kollegor tog in varsin person i ett enskilt rum. Han kunde inte förstå alls vad som hänt. Kunde de döda kommit tillbaka? Det enda hans kollegor kunde få fram var deras första namn. Sara, Samuel Peter, Charles, Otto. Johan satte sig ner med Otto. Minns du något? Jag somnade, nu är jag här. Ok minns du var du somnade? Hemma, hemma sa Otto som han oroligt tittade ner i golvet. Hans ögon spärrades upp. Jag måste hitta min bror! Min bror! Han reste sig snabbt upp och försökte springa. Johan slängde sig upp och höll fast honom. Jag kan prata med din bror. Då lugnade sig Otto lite och satte sig igen. Han tog fram ritblocket. Vad heter din bror ? August sa Otto. Ok var bor August? Jag minns inte gatans namn. Pa pa papper sa han med skakande händer. Johan gav han papper och penna. Han började teckna något. Johan förstod först inte vad det var. Men det såg ut som två män som höll om varandra. Han pekade på ena mannen. Ja jag sa han och pekade. Bror sa han och pekade på mannen bredvid. Johan kisade med ögonen och tittade. Det var en mycket gammal man med rynkor och mustasch. Den mannen såg bekant ut. Efter en stund kom han på vem det var. Den mannen bodde ju precis nedanför gatan där han själv bodde. Ok, jag pratar med din bror först sa Johan till mannen. Ok sa Otto. Om han mår bra så kör jag hit honom, jag svär sa Johan.

 

Han satte sig i bilen och körde iväg. Han stod parkerade utanför Augusts hus. Han tvekade en lång stund att knacka på. Men tog mod till sig. Så han knackade till slut på dörren. Han hoppades innerst inne att ingen var hemma. Men dörren öppnades långsamt. Bakom den stod en kvinna i sjukhuskläder och tittade på honom. Ja? Sa hon. Johan Eriksen polisen. Bor en man vid namn August här? Vem är det, hördes en gammal man ropa. En man från polisen sa kvinnan. Släpp in honom då sa mannen. Ja denna vägen då sa kvinnan och ledde honom genom en lång korridor. Väggarna var pyntade med djurtroféer. Han leddes in i ett litet rum där en gammal låg på en säng. Jag är väl inte knipa sa mannen och skrattade lite?. Nej då sa Johan . Jag vill bara prata lite sa han. Ok sa mannen och reste sig upp. Kom och sitt sa han och pekade på ett bord. Tack så mycket sa Johan. Sandy, två glas konjak! Sa mannen. Så hon kom snabbt in med två glas och en flaska. Mannen hällde upp till sig själv. Men när han sträckte sig efter johans glas så satte Johan handen för. Jag kan inte dricka för jag kör. Ett glas sa mannen det är oartigt annars. Ok ett glas då sa Johan. Han drack den söta drycken. Så vad ville du prata om? Känner du en man som heter Otto?. Nja jag kände en som hette det. Min bror hade det namnet. Men han gick bort för länge sedan sa han. Kan du beskriva honom sa Johan. Tja han var snäll omtänksam Vi bodde här, han var min bästa vän. Fan, jag saknar honom än idag. Mannen började gråta lite. Förlåt jag menade inte att göra dig upprörd. Det är ok sa mannen och torkade tårarna med handen. Kan jag snälla få se en bild på honom. Javisst sa August. Han tog fram en bild från en bokhylla. Han visade en svartvit bild på två män. En av männen var också identisk till den förvirrade mannen. Den var identisk till den som den förvirrade mannen ritat. Det är jag sa August och pekade på mannen till vänster. Det är Otto till höger. Orkar du berätta hur han gick bort?. Han dog i sömnen han fick en hjärnblödning. Nu blev Johan rädd. Mår du bra sa August, du ser blek ut. Jodå jag mår bra jag jobbar bara med fallet om de vandaliserade gravarna. Ja jag hörde om det på nyheterna. Det hände faktiskt på samma kyrkogård där Otto ligger. Vänta lite nu...

 

fortsättning i nästa nr...

En dag när några grabbar från college skulle ut och festa och dansa på en ungdomsklubb. De skulle dra i väg med sin Impala Lowrider vars färg var lila metallic som dom hade fått av sin farfar som var 78 år från North Carolina. När det var dags att åka hämtade en av grabbarna sin gamla Bowiekniv som han nämligen hade fått av en gammal Vietnamkrigs-veteran som jobbade på ett soppkök inne i centrum där grabbarna bodde. Några km var det till soppköket så det var bara en kort promenad dit. Grabbarna vars namn var Freddy & Kenny. De brukade hjälpa till lite ibland där, som tack fick Kenny en Bowie-kniv. Tack så mycket sa Kenny. Hoppas mamma inte ser den när jag kommer hem bara, hon gillar nämligen inte vapen så värst mycket. Om du vill kan jag komma på ett bra sätt så hon inte ser den. Jag kör min bil till dig, jag förvarar den i handskfacket sa sergeant Clyde till Kenny. Sen kan du öppna källaren och fråga Freddy din bror vilket ställe i källaren du kan gömma den för henne. Perfekt då säger vi så. Absolut då är det bestämt. Vill du ha en cigg? Ja tack, det hade varit gott.

 

Förresten, är du hungrig, ska vi åka till Newyearsy till, Dinnern dom har där? Vi kan ta motorcykeln. Den som är låst, menar du den. Just precis har du någon idé hur vi kan ta bort låset enklast. Ta min industritång, det kan funka att få upp låset med. Den blir bra, den använder vi. Vi räknar till tre. 1, 2, 3 knips det där gick ju kanonbra att få upp det där låset. Ja visst gjorde det sa Clyde. Kolla om det finns någon soppa i tanken Kenny sa Clyde. Den är halvtom sa Kenny. Då får vi leta efter soppa, jag har en idé. Ser du skogsstigen? Ja det gör jag. Jag kommer ihåg att det ligger en övergiven gammal Bikerbar en bit in i skogen. Vi följer stigen och ser om vi kan hitta den.

 

Clyde och Kenny började genast sin skogsvandring. De såg lite spindelväv på träden och en och annan spindel som var i spindelväven. Kenny undrade om Clyde hade sätt några tropiska djur. Typ annorlunda insekter eller fåglar när han var i Vietnam. De kom fram till en massa stengrottor. Kenny tänkte, tänk om det finns bensin i någon av dessa stengrottorna. Ska vi undersöka grottorna efter bensin? Det kanske är någon som glömt någon dunk där eller vad tycker du Clyde, sa Kenny. Det låter bra det kan vi göra, perfekt sa Kenny. Ska du eller jag gå först undrade Kenny. Du kan gå först, sa Clyde. Kan jag väl göra sa Kenny och de började traska ner i grottan. Det var mörkt och fuktigt nere i grottan. Har du något att lysa med Clyde, frågade Kenny, så vi ser något. Ja faktiskt, har i mitt Multitask-överlevnadsbälte en bärbar lykta. Har du tillräkligt med batteri i den då, undrade Kenny. Skulle tro det sa Clyde. Bra, ska vi fortsätta då sa Kenny ja det ska vi. Då går vi väl vidare in i grottan och ser vad vi kan hitta för spännande saker även bensin kanske. Det låter kanon bra sa Clyde till Kenny.

 

De fick se något som glimrade till i ena hörnet i grottan, silverskimrande. De blev lite chockade i början och avvaktande men de beslöt sig att utforska det närmare. det dom fick se kunde dom knappt tro för sina ögon. Det var någon slags silverkapsel med någon konstig skrift på den och något fönster, kapseln var tom. Kenny undrade. Vad tror du att skriften betyder? Har faktiskt ingen aning sa Clyde. Vad ska vi göra, ska vi utforska vidare och se vad vi hamnar sa Kenny. Clyde sa, ska vi ta kort, först på kapseln som ett minne. Det kan vi göra sa Kenny, de började vandra vidare tills de nådde utgången. När de kom ut sa de, typiskt vi hittade ingen soppa därinne men vart tror du kapseln kom i från. Vet inte sa Clyde. Men Clyde hann bara knappt sägadet förens de hörde att grenar knäcktes i skogen.

 

Kenny utbrast, vad var det som lät! Det lät som om grenar knäcktes inne i skogen sa Clyde. Vad kan ha gjort det då, undrade Kenny. Jag har ingen aning sa Clyde. Ska vi ta reda på det då, sa Kenny. Ok sa Clyde. De smög in en liten bit i skogen då de såg att det skimrade till i färgen lila. Vad är det för något sa Kenny, har du sett något sånt innan Clyde. Nej det har jag inte Kenny. Plötsligt hörde de en helikopter, en Blackhawk. Nu kommer militären, sa Kenny. Vad vill dom nu då, sa Clyde. Vet inte men det kommer fler, lastbilar och jeepar. Ska de kanske undersöka den där kapseln och vad som kanske var där inne. Det kommer en militär emot oss nu så de kanske ska fråga oss något. En general kommer nämligen nu. Ursäkta, har ni sett något konstigt eller annorlunda nu ikväll frågade generalen. Vad menar du för något då, sa Kenny och Clyde. Vi har fått in in en konstig frekvens på en speciell sändare här uppe. Det var därför vi kom hit förstår du, sa general Lars Olof. Så pass sa Clyde. Ja Faktiskt, sa generalen Lars Olof. Men vad är det där sa en utav militärerna. Det är en lila färg en bit in i skogen. Ska vi ta reda på vad det är för något. Ja, det kan vi göra. Sa en annan militär vars namn var Felix Connor. Det händer något sa Kyle, som var ännu en utav militärerna Det lila som vi såg försvann in i stengrottan där. Efter den, sa Felix Connor. Den sticker runt ena grotthörnet där. Vad är det där för nåt sa Felix till Kyle. Det ser ut som någon sorts kapsel med pulserande tecken på. Den låter också, kan det vara den som tagit upp signalen på vår sändare? Det lila är här inne i kapseln också så det är nog en alien. Den var säkert nyfiken hur vi hade det på jorden. Det blinkade till och kapseln blev osynlig och Telepoterade iväg från grottan och syntes inte mer till. Så slutar min spännande historia.

De dödas dag, eller Día de los Muertos, är framförallt en fest för de döda, det är dagen som markerar att de döda återvände till jorden för att hälsa på sina anhöriga.
Firandet är en stor och viktig religiös högtid i Mexiko som infaller den 2 november, samma dag som Alla själars dag firas inom Romersk-katolska kyrkan. Kyrkogårdar badar i ljushav, när Mexikanerna hyllar de döda.
 Tron på att de döda återvänder till jorden under den här högtiden för att besöka sina anhöriga på kyrkogårdar eller vid offeraltare i hemmen är väldigt stark. De återvänder för att njuta av den mat och dryck som de saknar från sin tid på jorden och för att träffa sina levande familjemedlemmar. Familjerna skapar stora offeraltare Porträtt eller fotografier, visar vilka offeraltaret vänder sig till och är ett sätt för de levande att visa att de fortfarande minns sina döda. Maten man dukar fram visar vad den avlidna tyckte om att äta. Ofta tänds rökelse för att rena platsen för altaret men även salt, som är symbol för rening av själar dyker upp.
 Denna dag är inte en dag då sorgen bejakas utan snarare ett tecken på firande och glädje. De dödas själar återvänder till de levandes värld för att dricka, dansa och spela musik med sina släktingar. Det här är ingenting man ska vara ledsen över,
det är en fest

 

 

 

 

Den här gången så tänker jag berätta hur allt går om man gör precis som spelet säger. Codsworth berättar om ett ställe som är ganska nära Sanctuary som heter Concord, och på vägen dit så hittar man en hund. Det är den enda kompanionen i spelet som inte bryr sig om vad huvudkaraktären gör. Varför? Eftersom att den är nödvändig för spelet att fortsätta.